Östra Ölands fria horisont

Tidigare på denna blogg har jag skrivit om genusforskningen och citerat rubrikerna på några aktuella C-uppsatser för att ange inriktingen av forskningen; man finner det vetenskapliga paradigmet lätt fångat i själva rubriken på avhandlingarna; de ger i varje fall en antydan om vartåt det bär och vad som anses vara av forskningsintresse. Jag vill nu skruva åt denna mutter ytterligare ett par varv genom att gå in i forskningen : jag har läst ett par C-uppsatser från Centrum för genusstudier vid Stockholms universitet. Uppsatserna finns tillgängliga som pdf-filer.

TUTTAR OCH TERRORISTER av Anna Åkerman. Utgångspunkten/forskningsområdet är kravallerna i Göteborg där många kvinnor deltog med ansiktshuva, men det var männen som uppmärksammades i media, vilket på något sätt måste anses som orättvist ur genussynpunkt, därav denna uppsats.

Den teoretiska utgångspunkten startar i några nyckelbegrepp, ett är diskursen. Jag citerar ordagrant : En diskurs är en fixering av betydelse inom en bestämd domän. Diskursen fastställer varje teckens betydelse genom relationerna till andra tecken. Ett tecken är relationen mellan det betecknande och det betecknade. Förhållandet mellan språk och verklighet är enligt Saussure arbiträrt, det vill säga godtyckligt. Företeelsere tilldelas betydelser i enlighet med sociala konventioner, och inte på grund av någon form av essens.

Detta är vetenskapligt mumbo-jumbo, fullständigt obegripligt, men jag tror jag förstår vad som menas, nämligen den enkla iakttagalsen att när en händelse beskrivs i media sker det utifrån vissa journalistiska konventioner/schabloner, som man skulle kunna kalla diskursen eller det rådande samhällsklimatet, Gramsci kallade det hegemonin.

Kvinnan var svår att hitta i de maskerade horderna. Detta förklaras så här : Även om jag tillhör de som anser att kvinna är den som beter sig som en, måste jag i den här uppsatsen använda kvinna i betydelsen att inneha en kvinnas kropp. Hur skall jag annars tala om de kravallande kvinnorna som försvinner, som blir män, just för att de deltar i kravaller ? Begreppet kvinna kommer således att användas för den som har den kropp som vanligtvis förknippas med det feminina genus.

Voila. En kvinna är en kvinna även då hon är iförd ansiktsmask och huva och håller på med kravaller. Vart leder nu detta ?

Kvinnorna syns inte, de får inta rollen som vettskrämda oskyldiga åskådare, trots att de var med. Bara en enda aggressiv kvinna får komma till tals och det är hon som skriker att nu kommer de jävla grisarna vid polisens ankomst. Annars försvinner kvinnorna bland männen, till uppsatsförfattarens stora sorg. Bakom balaklavan och gatstenen finns det kvinnor och ändå är det män som i media tar åt sig äran.

Att det i Göteborg förekom starka kvinnliga kravallpoliser stökar till det i feministteorierna så den saken utvecklas inte ytterligare i uppsatsen.

OUEER FEMINITET, icke heterosexuella, feministiska tjejer kommer till tals, av Sofie Wahlström. Uppsatsen har syftet att utforska queer feminitet och det sätt som icke heterosexuella feministiska tjejer förhåller sig till normativ och queer feminitet.

En forskare måste alltid göra ett urval av intervjupersoner. Urvalsmetoden är i alla sammanhang den viktigaste för att nå ett korrekt vetenskapligt resultat, brister det i urvalet, faller allt samman som ett korthus. För denna uppsats var det svårt att finna intervjupersoner som passade in på kriterierna och därför sonderade jag mitt personliga nätverk, skriver uppsatsförfattaren. Med andra ord hon kollade om några väninnor ville ställa upp och snacka lite. Författaren medger att hon kunde satt upp lappar på kårtavlan eller på kafeer för att få intervjupersoner, men tidsramen var för snäv. Det fick duga med kompisarna.

Uppsatsen spinner på över ett 30-tal sidor med snack om än det ena, än det andra. Så här kan det låta när snacket går : Den flata som Alex beskriver är lite tuffare, skate-ig och popig, med en bekväm frisyr som är lätt att ta hand om. Hon har gärna tatueringar eller piercing och massor av attityd. (?) Höga klackar har hon bara när hon ska på bröllop. Alex menar att det finns olika processer och att det är ett bra statement som flata att klippa sig kort och ha sportiga kläder om hon vill visa var hon här hemma... Flator ser tuffare ut än heterotjejer... Men hon tänker på hela det här klassiska med kort hår och snus...

För min del ifrågasätter jag starkt om detta överhuvudtaget kan kallas forskning. Den förra uppsatsens utgångspunkt och problemformulering är trivial och leder ingen vart även om språket upphöjs till obegriplighet och enkla konstateranden vävs in i dimmiga verbalmassor. Den andra uppsatsen består till stor del av fruntimmersbabbel, som kunde spelas in på band när fem tjejer träffas runt några goda ostar och ett par vinflaskor.

Genusforskning är en återvändsgränd, dead end, vetenskapens cul de sac, den är en bluff, mumbo-jumbo, och det är tragiskt att begåvade tjejer lockas in på dessa institutioner och drar på sig höga studielån till ingen nytta alls. Till vilket yrke och vilken framtid är genusforskningen tänkt att leda ? Tänk om alla dessa genusforskningspengar som regeringen i all sin inställsamhet mot en modetrend öser ut istället kunde gå till att uppmuntra begåvade tjejer att ta sig in på de naturvetenskapliga fakulteterna.

Genusforskningen leder också in i och cementerar den kvinnliga offerrollen - den bygger på fördomen att kvinnan är svag och utsatt och att hon därför måste utforskas, kvoteras och pysslas med, inte minst av beskäftiga politiker.