Östra Ölands fria horisont

Jag hörde själv radiointervjun där utrikesminister Laila Freivalds betecknade Irak-terroristerna, Zarquawi et al, för frihetskämpar. Yttrandet föreföll mig så märkligt att jag skrev till utrikesministern, ett vänligt brev, och utbad mig om en förklaring. Det kom aldrig något svar

Är Laila Freivalds den sämste utrikesminister Sverige någonsin haft ? Mig synes det vara så. Ta och jämför med dessa profiler : Torsten Nilsson, Sten Andersson, Östen Undén, för att nu ta några s-exempel. Man behöver inte gilla dem och deras idéer för att kunna erkänna dem. Tänk er Laila Freivalds i ledningen för utrikespolitiken vid en nationell kris med hot om krig; skulle ni sova gott om natten då, med nationens öde lagt i hennes händer ? Väck mig ur denna mardröm.

Orden är viktiga, ord avslöjar, ord dödar och ord väcker till liv. I går och häromdagen liksom alla andra dagar påträffades döda, lemlästade människor i Irak, en del med avhuggna huvuden, andra med händerna avsågade. Radioreportern sade att militanta motståndsmän låg bakom dåden. Smaka på det : Militanta Motståndsmän. Är bin Laden en militant motståndsman, hans broder Zarquawi är det uppenbarligen, i Sveriges Radio. Det är något grundläggande fel med denna statliga institution, med journalisterna, med organisationen, med allt.

Dessa dramatiska dagar för socialdemokratin (kris, katastrof och skandaler mest var timme) pågår sannolikt det hemliga filmande och intervjuande av statsministern, som Sveriges Television genom statstvreportern Erik Fichtelius har ett hemligt avtal om. Vad säger Göran Persson i dessa intervjuer ? Det får vi aldrig veta, det är hemligt och detta inom ett mediamonopol ägt av staten och vars styrelseordförande tillsätts just genom Göran Persson.

Överför denna situation till England. Tidningarna skulle fyllas dagligen med nya uppgifter om BBC-skandalen. I parlamentet skulle oppositionen oavbrutet ställa frågor, och, det är jag övertygad om, den intensiva debatten skulle leda till att BBC:s styrelseordförande finge avgå tillsammans med de BBC-chefer som tillåtit intervjuarrangemangen med Tony Blair; även denne skulle sitta löst.

I Sverige händer ingenting. Vi anser att denna ständigt pågående media-tv-journalist-politik-skandal är normal.

Alla dessa DN-profiler som hänger på stora bilder över hela Stockholm; de är så modiga, de skriver så bra, de är så kloka, de har sådan integritet, men varför skriver de ingenting ? Svenska Dagbladet har ingenting att säga i sina allt längre, allt mer intetsägande ledare. Några kolumnister, Skytte, får det att hetta till ibland, i övrigt en tunn morgonvälling.

Vi är ett så litet land, journalisterna så beroende, och så inskolade i den socialdemokratiska välfärdsstaten att de i sina hjärnor har ett raster genom vilket de betraktar verkligheten : alla tittar ut och genom detta raster och det de ser är samma sak - ur deras munnar kommer samma ord. Det behövs inga fler socialdemokratiska tidningar eftersom alla redan ingår i familjen : var finns det strindbergskt samhällsomstörtande ? Smädandet av makten ? Vem vågar säga till exempel att socialministerna är vad han ser ut som; ni vet vad jag menar.

Kvinnojourerna förefaller vara i händerna på en samling genuskufar som tror på trolldom, satanism och hemska riter, alltihop anfört av förvirrade fruntimmer på Sahlins och Orbacks könsministerier.