Försvaret övar för inbördeskrig ?
För en gammaldags försvarsvän med tämligen traditionella uppfattningar om det svenska försvaret och dess uppgifter (att skydda landets territoriella integritet) är det en omtumlande upplevelse att läsa det senaste numret av Försvarsmaktens tidning Insats & Försvar. Den är på 60 sidor, behandlar försvarets alla grenar, men säger inte ett enda ord om förmågan att försvara nationen; begreppet nation förefaller inte längre ingå i de högre officerarnas vokabulär.
Hela tidningen, alla artiklarna, handlar om en enda sak : internationaliseringen och försvarets pågående arbete med att sätta upp en Battle Group på 1 500 man för internationella insatser inom EU-styrkan. Eftersom det bara finns ett enda EU-land som har internationella förpliktelser och ambitioner, Frankrike, innebär det att Sverige till en kostnad av åtta miljarder kronor enbart för dessa 1 500 soldater, utbildar Främlingslegionärer åt Frankrike. Ett annat land med internationella ambitioner i vardande är Tyskland; är det under dessa två makter Battle Groupen skall stå ? Var skall den sättas in, hur skall den strida, vem ger kommando, vem tar ansvar, och, hur många Battle Groups skall Sverige sätta upp för EU ?
Det kostar alltså åtta miljarder att skapa en svensk Battle Group för EU:s behov. En Battle Group är på 1 500 soldater. Om vi inrättar fem sådana Battle Groups är hela försvarsanslaget taget i anspråk och vi har en styrka på endast 7 500 man, som skall försvara 380 mil kust, alla kraftverksdammar, våra flygfält, hamnar och storstadsområden. Dessa väldiga uppgifter kan endast klaras av en värnpliktsarmé, men den har vi avskaffat tillsammans med de bygderegementen som var ryggraden i det svenska folkets försvarsvilja. De som genomfört denna försvarsslakt kommer att dömas hårt av framtida generationer ty de har verkligen spelat rysk roulette med nationens framtid, demokrati och trygghet.
De mest besynnerliga militärövningar genomförs inom ramen för strävandena att skapa Battle Groups. I det fiktiva landet Utopia utspelade sig övningen Battle Griffin. Där hade det varit oroligheter och en insatsstyrka sätts in efter FN-beslut. Scenariot är en Crisis Response Operation, som på Balkan, inre oroligheter skall slås ner. detta var en förövning för svenska Battle Groups tillsammans med Nato och EU.
Inre oroligheter skall också slås ner i Sverige i slututbildningsövningen, det sker med den första svenska Battle Groupen. I landet Götaland råder kaos. Två fraktioner har satt landet i ett instabilt läge, 6 000 man och 2 000 fordon sätts in. Upproret slås ner.
Är det någon mer än jag som vid läsningen av dessa övningsupplägg undrar vad det svenska försvaret håller på med, har vi som folk godkänt detta ? Att slå ner oroligheter i vårt eget land ?
Generalmajoren Michael Moore intervjuas. Han säger explicit att den internationella förmågan för försvaret är viktigast. Vi har ingen egen svensk nisch, internationellt är ordet för dagen, till och med hemvärnet skall internationalisera sig, hur det nu skall gå till.
Att det inte råder enighet i försvaret om den här oroande utvecklingen förstår och inser man vid en läsning av Officerstidningen; de lägre officerarna är mycket tveksamma till de miljardslukande militärlekarna i de högre staberna- Göran Mellblom vid Livgardet skriver i en debattartikel att Försvarshögkvarteret i Stockholm närmast lever som en sekt. Grundmetoderna för alla sekter är, håll sektmedlemmarna i hårt arbete så de tappar tidsuppfattningen, skär av dem från deras familjer, håll dem i rörelse, utfäst svävande löften om en gyllene framtid, låt dem träffa ledaren då och då. Den som opponerar får återgå till sitt löjeväckande arbete vid något regemente, till de sura beväringarna.
Sekten inbillar sig att vi skall utveckla Battle Groups till något sandigt slagfält i Irak, officerar4e skall sättas in i strid för låga löner. Därför vägrar vi att förhandla om avtal för våra utlandstrupper.
Artikeln illustreras av en bild på småofficerare som sitter i en sandlåda och slåss. Vanvördigt så det förslår från den egna officerskåren.
De tidskrifter som här använts är : Insats & Försvar, nr 2 år 2005 samt Officerstidningen, nr 4 år 2005.
Mycket allvar, här lite skämt : Jag önskar statsminister Göran Persson framgång med den lagstiftning som skall avsexualisera det offentliga rummet. En sådan lagstiftning borde innebära att vi slipper de sexfixerade och vulgära Pridefestivaler som snuskar ner det offentliga rummet något alldeles förfärligt.
Får en pussas ute efter detta, för kössar det är mitt liv, de se. Som Monica Zetterlund sade i sin oförglömliga roll i Söderkåkar tillsammans med den lika oförglömlige Sune Mangs, Oh forna tiders TV, var blev den av ?
Hela tidningen, alla artiklarna, handlar om en enda sak : internationaliseringen och försvarets pågående arbete med att sätta upp en Battle Group på 1 500 man för internationella insatser inom EU-styrkan. Eftersom det bara finns ett enda EU-land som har internationella förpliktelser och ambitioner, Frankrike, innebär det att Sverige till en kostnad av åtta miljarder kronor enbart för dessa 1 500 soldater, utbildar Främlingslegionärer åt Frankrike. Ett annat land med internationella ambitioner i vardande är Tyskland; är det under dessa två makter Battle Groupen skall stå ? Var skall den sättas in, hur skall den strida, vem ger kommando, vem tar ansvar, och, hur många Battle Groups skall Sverige sätta upp för EU ?
Det kostar alltså åtta miljarder att skapa en svensk Battle Group för EU:s behov. En Battle Group är på 1 500 soldater. Om vi inrättar fem sådana Battle Groups är hela försvarsanslaget taget i anspråk och vi har en styrka på endast 7 500 man, som skall försvara 380 mil kust, alla kraftverksdammar, våra flygfält, hamnar och storstadsområden. Dessa väldiga uppgifter kan endast klaras av en värnpliktsarmé, men den har vi avskaffat tillsammans med de bygderegementen som var ryggraden i det svenska folkets försvarsvilja. De som genomfört denna försvarsslakt kommer att dömas hårt av framtida generationer ty de har verkligen spelat rysk roulette med nationens framtid, demokrati och trygghet.
De mest besynnerliga militärövningar genomförs inom ramen för strävandena att skapa Battle Groups. I det fiktiva landet Utopia utspelade sig övningen Battle Griffin. Där hade det varit oroligheter och en insatsstyrka sätts in efter FN-beslut. Scenariot är en Crisis Response Operation, som på Balkan, inre oroligheter skall slås ner. detta var en förövning för svenska Battle Groups tillsammans med Nato och EU.
Inre oroligheter skall också slås ner i Sverige i slututbildningsövningen, det sker med den första svenska Battle Groupen. I landet Götaland råder kaos. Två fraktioner har satt landet i ett instabilt läge, 6 000 man och 2 000 fordon sätts in. Upproret slås ner.
Är det någon mer än jag som vid läsningen av dessa övningsupplägg undrar vad det svenska försvaret håller på med, har vi som folk godkänt detta ? Att slå ner oroligheter i vårt eget land ?
Generalmajoren Michael Moore intervjuas. Han säger explicit att den internationella förmågan för försvaret är viktigast. Vi har ingen egen svensk nisch, internationellt är ordet för dagen, till och med hemvärnet skall internationalisera sig, hur det nu skall gå till.
Att det inte råder enighet i försvaret om den här oroande utvecklingen förstår och inser man vid en läsning av Officerstidningen; de lägre officerarna är mycket tveksamma till de miljardslukande militärlekarna i de högre staberna- Göran Mellblom vid Livgardet skriver i en debattartikel att Försvarshögkvarteret i Stockholm närmast lever som en sekt. Grundmetoderna för alla sekter är, håll sektmedlemmarna i hårt arbete så de tappar tidsuppfattningen, skär av dem från deras familjer, håll dem i rörelse, utfäst svävande löften om en gyllene framtid, låt dem träffa ledaren då och då. Den som opponerar får återgå till sitt löjeväckande arbete vid något regemente, till de sura beväringarna.
Sekten inbillar sig att vi skall utveckla Battle Groups till något sandigt slagfält i Irak, officerar4e skall sättas in i strid för låga löner. Därför vägrar vi att förhandla om avtal för våra utlandstrupper.
Artikeln illustreras av en bild på småofficerare som sitter i en sandlåda och slåss. Vanvördigt så det förslår från den egna officerskåren.
De tidskrifter som här använts är : Insats & Försvar, nr 2 år 2005 samt Officerstidningen, nr 4 år 2005.
Mycket allvar, här lite skämt : Jag önskar statsminister Göran Persson framgång med den lagstiftning som skall avsexualisera det offentliga rummet. En sådan lagstiftning borde innebära att vi slipper de sexfixerade och vulgära Pridefestivaler som snuskar ner det offentliga rummet något alldeles förfärligt.
Får en pussas ute efter detta, för kössar det är mitt liv, de se. Som Monica Zetterlund sade i sin oförglömliga roll i Söderkåkar tillsammans med den lika oförglömlige Sune Mangs, Oh forna tiders TV, var blev den av ?
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: