Eu-kommentarer. Jag är vilse i pannkakan
När jag går in på eu-kommissionären Margot Wallströms blogg, publicerad ett par dagar före den franska folkomröstningen i går, finner jag blott ett kort intetsägande stycke om själva konstitutionen, ödesfrågan. Därutöver skriver hon några rader om att kvinnorna i Kuwait fått rösträtt samt att Brasiliens regnskogar måste bevaras, men eftersom Brasilien nu har en socialistisk president vid namn Lula, som prisas av alla socialister världen över för sin framsynta politik och ideologi och som sägs vara en kraftkarl för de fattiga, undrar man varför han i förbigående inte kunde ägna några timmar åt sin egen regnskog - den torde väl vara Lulas uppgift mer än eu:s och för övrigt förefaller Margots regnskogsintresse vara ganska malplacerat eftersom hon själv kommer från trakter i Värmland som kalhöggs i jakt på pengar och utveckling - hela Sverige var ett enda stort kalhygge. Kalhyggen gav mat på bordet. Hellre kalhyggen än svält. Baggböleri kallades det i Norrland. Nu badar vi skog, tur att den blåste ner ibland så att det blir några ljusa gluggar i granmörkret. Själv blir jag oerhört deppig av granskog, det är prozacland.
Att en eu-kommissionär hutar åt det väldiga Brasilen är egentligen ganska oförskänt och visar på en maktarrogans som franska folket tog bestämt avstånd ifrån.
Jag tror också att Wallströms tal i Theresienstadt där hon sade att det enda som stod emellan de europeiska folken och en ny judeutrotning var den nya konstitutionen. Den måste antas ty annars hotar hemska saker i Europa, en ny holocaust. Påståendet var så ohistoriskt och vanvettigt att det kan ha bidragit till en allt mer tilltagande eu-skepsis - kan hon sitta kvar efter dessa fadäser ?
I Sverige vill Göran Persson och eu-blocket i svensk politik fortsätta som om ingenting hänt. Siktet är inställt på att konstitutionen antas av riksdagen före jul. Om så sker och utan folkets hörande är eu en död papegoja i Sverige, för att citera Monthy Pyton. Säljaren kan slå papegojan i disken hur många gånger som helst så att fjädrarna ryker och försäkra att den lever, men den förblir stendöd.
Jag förstår inte att centern surrat fast sig vid rodret tillsammans med Göran Persson, för att inte tala om Kristdemokraterna som har en mycket stark inre opposition mot eu.
Det är en politisk tragedi i svensk politik, att det inte finns ett stort borgerligt parti som kan fånga upp borgerligt kritiska eu-röster - de som borde vara mest kritiska av ideologiska skäl - moderaterna - har förvandlats till ett helt fanatiskt eu-parti, som inte lämnar några öppningar för nationell självständighet. Vpk och miljöpartiet är tokpartier så där kan en anständig borgerligt sinnad medborgare inte lägga rösten, återstår den politiska mixen på Junilistan dit ett stort flöde av missnöjda sossar och borgare kommer att strömma. Som stark eu-skeptiker är jag helt vilse i pannkakan - det finns ingen för mig.
Eu-konstitutionen bjuder inte på någon svår text, den är tämligen lätt att förstå; det är visserligen en massa hänvisningar kors och tvärs så det tar sin tid, men efter ett par timmar är varje läsare ganska bekant med texten och dess innehåll (se mina sju tidigare bloggar om denna text). Konstitutionen är, det ser var och en efter en timmme, ingen grundlag i vedertagen mening, den är ett POLITISKT MANIFEST - den uttrycker vad den härskande politiska klassen, den korrekta politiska klassen, vill ha för hela Europa : en armé, en utrikespolitik, en försvarsindustri, upphävda nationalstater, en centralbank, en valuta, en nationaldag, en nationalhymn, en lagstiftningsmaskin, ett enda sätt att fördela nationella tillgångar som malm, olja, fiskeresurser, marktillgångar samt de nationella överskotten i budgetarna. Men istället för denna framtivingade enhet skapar konstitutionen Europas balkanisering och pekar fram mot instabilitet och krig. Vad den politiska klassen också vill ha är ämbeten : gamla politruker från öst svämmar nu in i Bryssel - planekonomi igen - härligt !
Europas politiska historia startar i de grekiska stadsstaterna för 2 500 år sedan, därefter det romerska riket, Karl den stores rike, tysk-romerska riket under kejsaren, spanska väldet, svenska stormaktsväldet (åh, det måste vi ha med) brittiska imperiet, första och andra världskriget, därefter eu under några korta år mellan 1950-talet och år 2005 - eu är en kort blinkning i Europas historia, andra intressen är starkare, nationalstaterna och deras inbördes konflikter, staternas gränser och statsintresset, demografi och folkomflyttningar, ideutvecklingen och den industriella utvecklingen, USA:s framväxt som demokratiskt imperium, Kinas globaliseringssträvanden och Indiens blixtsnabba tillväxt och vad Ryssland tar sig för, det muslimska hotet och terrorismen - det är faktorer som skapar det framtida Europa, inte politiskt korrekta kommissionärers maktambitioner - det insåg det franska folket : Non, vi är inte med längre. Ta oss härifrån.
Att en eu-kommissionär hutar åt det väldiga Brasilen är egentligen ganska oförskänt och visar på en maktarrogans som franska folket tog bestämt avstånd ifrån.
Jag tror också att Wallströms tal i Theresienstadt där hon sade att det enda som stod emellan de europeiska folken och en ny judeutrotning var den nya konstitutionen. Den måste antas ty annars hotar hemska saker i Europa, en ny holocaust. Påståendet var så ohistoriskt och vanvettigt att det kan ha bidragit till en allt mer tilltagande eu-skepsis - kan hon sitta kvar efter dessa fadäser ?
I Sverige vill Göran Persson och eu-blocket i svensk politik fortsätta som om ingenting hänt. Siktet är inställt på att konstitutionen antas av riksdagen före jul. Om så sker och utan folkets hörande är eu en död papegoja i Sverige, för att citera Monthy Pyton. Säljaren kan slå papegojan i disken hur många gånger som helst så att fjädrarna ryker och försäkra att den lever, men den förblir stendöd.
Jag förstår inte att centern surrat fast sig vid rodret tillsammans med Göran Persson, för att inte tala om Kristdemokraterna som har en mycket stark inre opposition mot eu.
Det är en politisk tragedi i svensk politik, att det inte finns ett stort borgerligt parti som kan fånga upp borgerligt kritiska eu-röster - de som borde vara mest kritiska av ideologiska skäl - moderaterna - har förvandlats till ett helt fanatiskt eu-parti, som inte lämnar några öppningar för nationell självständighet. Vpk och miljöpartiet är tokpartier så där kan en anständig borgerligt sinnad medborgare inte lägga rösten, återstår den politiska mixen på Junilistan dit ett stort flöde av missnöjda sossar och borgare kommer att strömma. Som stark eu-skeptiker är jag helt vilse i pannkakan - det finns ingen för mig.
Eu-konstitutionen bjuder inte på någon svår text, den är tämligen lätt att förstå; det är visserligen en massa hänvisningar kors och tvärs så det tar sin tid, men efter ett par timmar är varje läsare ganska bekant med texten och dess innehåll (se mina sju tidigare bloggar om denna text). Konstitutionen är, det ser var och en efter en timmme, ingen grundlag i vedertagen mening, den är ett POLITISKT MANIFEST - den uttrycker vad den härskande politiska klassen, den korrekta politiska klassen, vill ha för hela Europa : en armé, en utrikespolitik, en försvarsindustri, upphävda nationalstater, en centralbank, en valuta, en nationaldag, en nationalhymn, en lagstiftningsmaskin, ett enda sätt att fördela nationella tillgångar som malm, olja, fiskeresurser, marktillgångar samt de nationella överskotten i budgetarna. Men istället för denna framtivingade enhet skapar konstitutionen Europas balkanisering och pekar fram mot instabilitet och krig. Vad den politiska klassen också vill ha är ämbeten : gamla politruker från öst svämmar nu in i Bryssel - planekonomi igen - härligt !
Europas politiska historia startar i de grekiska stadsstaterna för 2 500 år sedan, därefter det romerska riket, Karl den stores rike, tysk-romerska riket under kejsaren, spanska väldet, svenska stormaktsväldet (åh, det måste vi ha med) brittiska imperiet, första och andra världskriget, därefter eu under några korta år mellan 1950-talet och år 2005 - eu är en kort blinkning i Europas historia, andra intressen är starkare, nationalstaterna och deras inbördes konflikter, staternas gränser och statsintresset, demografi och folkomflyttningar, ideutvecklingen och den industriella utvecklingen, USA:s framväxt som demokratiskt imperium, Kinas globaliseringssträvanden och Indiens blixtsnabba tillväxt och vad Ryssland tar sig för, det muslimska hotet och terrorismen - det är faktorer som skapar det framtida Europa, inte politiskt korrekta kommissionärers maktambitioner - det insåg det franska folket : Non, vi är inte med längre. Ta oss härifrån.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: