Östra Ölands fria horisont

Sommarmorgonskommentarer : Klockan är kvart i sju, det är sommarmorgon, 20 grader varmt redan, allt är utslaget, gräset växer och mördarsniglarna gror; jag är för det mesta en djurvän men mördarsniglar tillsammans med fästingar och blodiglar borde utrotas, det finns bara ett språk att säga det på ordentligt, tyska : vernichtet werden, ausrotten, ja...

Varje gång jag hör eller ser försvarsminister Leni Björklund grips jag av en djup oro för nationens framtid, dess säkerhet och försvarsförmåga. Jag hörde en historia som jag kan inte gå i god för, men när en pensionerad general fick höra att Leni Björklund utnämnts till försvarsminister gick han in i garderoben, hämtade ut alla sina uniformer, trädde därefter ut på balkongen och kastade ner dem alla varvid han svor på att aldrig mer ta på sig en uniform.

Jag vet inte om det i framtiden kommer att behövas ett flygplan som kan flyga utan pilot, men det förefaller sannolikt att framtiden ligger där, i det ansiktslösa, förarlösa kriget, som styrs med datorer - det gäller att hänga med. Men nu ligger alla våra taktiska och strategiska intressen i händerna på två extremistpartier, kommunister och pacifister. Det räcker att kommunisten Ohly eller pacifisten Eriksson ringer till statsministern så drar denne tillbaka alla förslag om forskning runt förarlösa flygplan.

Göran Persson har sålunda överlämnat landets säkerhetsintressen för avgörande till kommunisterna; i själva verket är detta något helt nytt, att landets statsminister sprattlar som en docka i händerna på kommunister och gör vad de säger till honom. Oppositionen som i sin ideologiska självutplåning nu nått nivån av nirvana, fullständig andlig orörlighet, har inte haft många pip att säga till denna oroande utveckling inom statsledningen - det enda finurliga oppositionen kan hitta på är att anmäla Leni Björklund för Konstitutionsutskottet; där prickades senast fem statsråd, de tar det som en extra utmärkelse, ett mensuraärr att visa fram för partifolket - här går en som frös och svalt men segrade ändå...

Jag har fått en kommentar från Göran om den dyra vindkraften. Han säger att subventionen till vindkraften uppgår till 34 öre per kilowattimme. Andra uppgifter jag har gör gällande att subventionen är 50 öre per kilowattimme. Eftersom målet är att producera tio terrawattimmar med vindkraft blir därför den årliga framtida vindkraftsubventionen mellan 3.4 och 5 miljarder statliga kronor. Aldrig någonsin i svensk finansiell historia har en sådan omskiftning av kapital ägt rum från skattekollektivet medborgarna till några få enskilda privatpersoner eller företag, i det här fallet ägare av vindkraftsnurror eller markägare på vars markplätt det står en vindkraftsnurra. I Tyskland med 15 000 vindkraftverk har nu utbyggnaden stoppats på grund av olönsamheten.

Den som betraktar en karta med den föreslagna massiva utbyggnaden av vindkraftverk skall finna att de tre stora utbyggnadsområdena är :

Öster om Öland.

I Kalmarsunds södra delar.

Runt Gotland.

De tre kärnkraftaggregaten i Oskarshamn kan producera 2 320 megawatt. Vindkraftverk är på mellan 1 och 2 megawatt; alltså : Om hela OKG skall ersättas måste vi placera ut mellan 1 600 och 2 300 vindkraftsnurror, beroende på storlek, och de måste snurra stadigt och vara tillgängliga 100 procent av tiden, särskilt kalla vinterdagar med temperaturer ner till 20 minusgrader, alltså dagar då det inte blåser. Tur att vi byggt kablar till Finland och Tyskland så att vi kan få in lite go kärnkraft från finnarna och från Ignalina samt lite härligt uppfriskande dansk och tysk kolkraft, helst den tyska producerad av brunkol; det är den bästa strömmen ty den produceras av svenska Sydkraft, och det vet ju alla att inget slår en svensk kilowattimme, inte ens om den är gjord i Tyskland.