Östra Ölands fria horisont

Jag sitter och tittar på ett svart-vitt foto från 1930-talet. Det är taget inte långt från den plats där jag bor, här i Dörby gamla socken på den bördiga Möreslätten. Bilden visar ett flyttlass med möbler : en häst är spänd för en gammal kärra. Vid sidan av lasset står en liten pojke med keps. Han är iklädd en trasig tröja, han har kortbyxor och står barfota i leran. Jag vet att kortet togs i oktober för det var då lantarbetarna vräktes under Mörestrejken.

Den lille pojken, kanske är han 7-8 år, ser ledsen ut och jag undrar vad det blev av honom, en granne jag frågar säger att den lille pojken fortfarande lever, att han blev en framgångsrik och mycket omtyckt facklig kämpe och att han satt många år i kommun fullmäktige. Om jag någonsin kommer till skott skall jag ta kontakt med honom och fråga hur det kändes den där dagen han stod vid flyttlasset.

Jag tar fram det där kortet kort efter det att jag läst barnombudsmannen Lena Nybergs jätteartikel på makthavarklotterplanket i DN (Debatt månd. den 27 juni) där hon larmar om att 15 procent av alla barn är deprimerade och själsligt sjuka, det verkar också som om de allra flesta barn är ledsna.

Enligt den nyligen dömde professorn Christopher Gillberg (han som brände sitt källmaterial) är upp mot tio procent av alla barn drabbade av ADHD/Damp. Nu kan visserligen detta påstående aldrig kontrolleras mot underligganda fakta eftersom källmaterialett förstörts, men vi får väl tro att professorn dragit rätta slutsatser ur sitt material.

Tio procent av alla barn mobbas i skolan.
20 procent av flickorna känner sig kränkta och blir kallade hora och sådant.

Lärarna vantrivs och 20-30 procent går ständigt sjukskrivna.

1.4 miljoner människor i arbetsför ålder går inte till jobbet en vanlig dag. Flera hundra tusen är sjukskrivna, 540 000 är förtidspensionerade och särskilt bland de unga är förtidspensionering vanligt. Flera hundra tusen, hör jag i radion, pendlar mellan arbetslöshet och tillfälliga jobb.

20 000 kvinnor får varje år stryk av sina män eftersom vi ännu inte rått på de patriarkala strukturerna.

Invandrarforskarae Lappalainen har kommit fram till att alla svenskar är strukturella rasister.

Ericson i Kalmar lägger ner och flyttar tillverkningen till Kina, 130 jobb försvinner. Men det är bara bra, enligt minister Pagrotsky, ty svenskar är ett allt för fint och utbildat folk för att syssla med sådana simpla saker som att sätta samman produkter - vi skall alla ägna oss åt high tech, forskning och design av webbsidor.

Och i går besökte strukturministern, sjäva chefen för allt elände alltså, Ulrica Messing denna bygd. Hon lovade 100 miljoner till skogsbilvägar och så for hon till Ölandsbron för att testblåsa i en av polisens rattfylleballonger. That´s the way it is, I like it... aha...

Det måste vara den socialdemokratiska regeringen som åstadkommit allt detta onda i befolkningen ty en regering kan inte bara kassera in det goda, den ansvarar också för eländet - ge mig ett argument för att rösta på en regering som åstadkommit denna digerdöd, pandemi, i den egna befolkningen. Eller har vi att göra med något annat ? Regeringen får nu dyrt betala för alla de nya myndigheter den själv tillsatt och som för att motivera sin existens undersöker oss och sjukförklarar oss alla på längden och tvären. Om alla barn har det ganska bra behövs inte Barnombudsmannen, till exempel.

Fotnot : Mörekonflikten var en arbetsrättslig konflikt mellan bönderna i Södra Möre och lantarbetarfacket. Bönderna vägrade skriva på kollektivavtal och lantarbetarna gick därför i strejk. Eftersom lantarbetarna bodde på gårdarna kunde bönderna vräka dem, vilket skedde under stort tumult. Det var en kollektivavtalsstrid som har påtagliga paralleller till nutiden.