Östra Ölands fria horisont

Inte ens när England mobiliserade samhällets alla resurser för att överleva det nazistiska hotet mot nationens existens, åren 1940-45, tog engelsmännen i anspråk mer av statsbudgeten än vad Sverige gör i dag - det är något grundläggande sjukt med ett samhälle, som under djupaste fred och välmåga, måste plocka av varje medborgare 63 kronor på varje intjänad hundralapp. Vårt samhällsystem måste lida av ofantliga effektivitetsbrister om inte ens denna skattesats förmår att tillfredställa de samhälleliga behoven så som de definieras av politikerna och påtrugas medborgarna.

Låt mig ta ett exempel. Vi har goda vänner i Tyskland, mannen är läkare. Vi satt en middag och pratade sjukvård. Han frågade hur många anställda det fanns inom Kalmar läns landsting. Jag vet inte, svarade jag, men jag skall titta efter och tog fram den fickalmanack jag fått från landstinget. Längst där bak fanns statistiska uppgifter, som vi kastade oss över. Min vän läkare bläddrade fram och tillbaka och följde tabellerna med sitt kirurgpekfinger, så sade han : Men det här verkar inte riktigt klok, ni har över tre anställda per sjuksäng, i Tyskland har vi relationen 1:1, ungefär. Det visar sig sedan om man granskar den större statistiken att landstinget genomgått en ofantlig expansion på 20 år, statistiken är visserligen oerhört svårgenomtränglig, men personaltätheten har ökat 300 - 400 procent samtidigt som befolkningsantalet legat stilla. Ändå är alla utbrända och sjukhuspersonalen går på knäna och dukar under av utmattningsdepressioner.

När svenska politiker träffar baltiska politiker från olika vänortskommuner och regioner skryter det med det svenska systemet. Våra baltiska vänner är ytterst artiga, säger inte så mycket, ler och tackar, men tänker desto mer. Som journalist kom jag i nära kontakt med en av dessa baltiska politiker och efter ett par supar kom att tala basic facts, straight on. Vad han hade hade sett i Sverige hade skrämt honom från vettet, han sade att ett sådant system som vi har beträffande välfärd, skatt och kriminalvård skulle de baltiska länderna aldrig införa. Sverige tror att efterblivna balter fall i stum beundran inför vad vi åstadkommit, motsatsen är fallet, balterna ler artigt, säger ingenting men åker hem och berättar skräckhistorier från landet i norr, och så gör de tvärtom.

Så här har våra baltiska vänner lagt sina skatter, sina flat taxes, platta skatter, enhetsskatter :
Estland, 26 procent.
Litauen, 33 procent.
Lettland, 25 procent.

Min egen idé, som sammanfaller med de nuvarande tankarna inom centerns ungdomsförbund, men som går lite längre, är att alla skall tillåtas tjäna 100 000 kr om året skattefritt, nystartade företag åtnjuter skattefrihet de första fem åren och skattas sedan successivt in i det platta skattesystemet, alla i befolkningen, som behöver det, har rätt till grundtrygghet, lika för alla ty här finns varken grek eller jude, varken turk eller ryss, utan lika för alla. Kollektivavtalen förses med individuella rättigheter till avtal för den som vill, facken förbjuds att skänka pengar till politiska partier, den gamla enhetsskolan återinförs med betyg i alla årskuser, även de två första, gymnasiet görs enhetligt, alla får läxor, de högskolor som inte klarar kvalitetskrav och och grundläggande forskningsanknytning läggs omedelbart ner - tål ni mer ? Slut för denna gång.

ÖLÄNDSK MIDSOMMAR : Firade midsommar genom att ligga under ett träd bakom Gärdslösa kyrka, låg och såg barnen dansa små grodorna, talade litteratur med goda vänner, skulle Rhezelius kunna ges ut, vad skulle det kosta (Rhezelius var på Öland år 1634, skrev och noterade), hörde den kvinnliga prästen tala om midsommar, solen gick ned, fåren bräkte och alla sjöng Härlig är jorden. Jag gick ner till Silverbäcken som flyter alldeles intill, den som Erik Johan Stagnelius diktade om, nu ett halvmeterbrett dike med dyvatten, men jag föreställer mig och jag vet att i början av 1800-talet, innan utdikningarna, forsade den som en liten Norrlandsälv ty längs flödet fanns många skvaltkvarnar. Solen på väg ned, svalka i luften efter dagens kvalm, svalorna svirrade och plötsligt var det precis som hos Stagnelius :
Kvällens guldmoln fästet kransa,
älvorna på ängen dansa,
och den bladbekrönta näcken,
gigan rör i Silverbäcken.

Vi tog vägen genom Borgholm hem, tusentals ungdomar, alla berusade; i den hopen hade nog Stagnelius funnits med, rumlande och full. Det tror jag. Den vackra dikten hade han diktat i dag, skarpt bakfull, som Gunnar Ekelöf, alltid bäst bakfull och under den stora ångesten.