Lundgren, kvinnovåldet och satanismen
I en kommentar till den förra bloggen om Eva Lundgren tipsade T. Lindgren om en artikel i det senaste numret av den norska tidskriften Forskning (www.forskning.no). Tack för det. Asbjörn Dyrendal har där en längre artikel om Eva Lundgren och han förvånas över att Uppsala universitet inte hade någon kännedom om Eva Lundgrens forskningsmeriter efter allt vad som hänt runt henne i Norge.
Det är 20 år sedan föreställningen om en satanistsammansvärjning som dödar barn konciperades i USA, 15 år sedan de första artiklarna i norsk press och för 16 år sedan kom en utredning som inte fann minsta bevis för de lundgrenska teserna, allt var oppspinn. Sedan dess har det oavbrutet kommit undersökningar som ingenting har funnit, varken dräpta barn eller ritualmord.
Eva Lundgren har i Norge påstått att hon och en väninna var nära att falla offer för satanister i Bergen; detta skulle ha skett 1987.
Hon har påstått att hon varit deltagande observatör i tre satanistiska grupper i Sverige och Norge med väldigt grova våldtäkter. En reflektion är, att om hon verkligen sett sådant pågå utan att rapportera till polis och åklagare är hon medskyldig.
Dyrendals konklusion är att Eva Lundgren glömt att publicera sina resultat och någon satanimsforskning har hon knappast bedrivit. Hon har åberopat sig på vittnen som senare visat sig vara mytomaner : en kvinna hade fött barn åt satanisterna när hon var fyra år gammal, vidare påstod hon sig vara en överlevare från förintelsen.
Eva Lundgrens forskningansats är att levandegöra genom intervjuer, liksom hon nu levandegör Helge Fossmo från Knutby i intervjuer, empiri har hon inget till övers för, som visades i förra bloggen. Överhuvudtaget är alla denna genusforskning ett utomordentligt bevis för universitetens politisering efter politiskt korrekta mallar. Forskningen leder ingen vart utan är mest en dyrbar tragedi för de deltagande studenterna - att lämna en sådan utbildning med 300 000 kr i studieskulder, utan yrke och med en förvriden verklighetsuppfattning är en tung börda i det fortsatta livet.
KVINNOR SOM SLÅR : Som av en ironisk slump följer efter Lundgren-artikeln en annan kvinnorforskningsartikel av visst intresse i det här sammanhanget. Den har rubriken Jenter är mest aggressive. 1 000 unga studenter i Söder Tröndelag har intervjuats. Det visar sig att kvinnorna använder sig av mer psykologisk aggression än pojkarna; det är, på den härliga norskan, käfting, bannelser och ydmykelser, förnärmelser och sexuella avvisanden. Kvinnorna tenderar också att ge uttryck för en våldsammare aggression i form av dytting, örefiker, sparkar och slag. Kan ett sådants forskningsresultat redovisas vid ett svenskt universitet, kommer det att slås upp i kvällstidningarna ?
På tal om kvinnligt våld så har jag läst förundersökningen i fallet med den kvinna i södra Sverige som dagarna före jul med en kniv dödade en man i 30-årsåldern, mannen var hennes särbo. Inte någon gång under min journalistiska bana, som inneburit läsande av många förundersökningar, har jag tagit del av något så ruggigt : männen i hennes omgivning levde i fullständig skräck och terror, någon under antaget namn och falsk adress - det var ett kvinnligt våld som använde hela registret : sexuell attraktion, skönhet och vältalighet kombinerat med hot, trakasserier och grovt våld med direkta överfall med baseballträ och knivar - det slutade med att en man mördades med en kniv i hjärtat när han låg och sov. Vi är män och vi är kvinnor, en del av oss är onda, andra goda, en del kvinnor slår män, en del män slår kvinnor.
EU-KOMMENTAR : Franska folket sade nej till eu:s konstitution och omöjliggjorde därmed detta odemokratiska projekt. Däremot har de franska bönderna inte sagt nej till eu:s jordbruksstöd, som uppgår till den fantastiska summan av 140 miljarder kronor per år. Det är om detta groteska stöd till ineffektiva franska bönder som striden står inför eu:s budgetarbete.
Det är 20 år sedan föreställningen om en satanistsammansvärjning som dödar barn konciperades i USA, 15 år sedan de första artiklarna i norsk press och för 16 år sedan kom en utredning som inte fann minsta bevis för de lundgrenska teserna, allt var oppspinn. Sedan dess har det oavbrutet kommit undersökningar som ingenting har funnit, varken dräpta barn eller ritualmord.
Eva Lundgren har i Norge påstått att hon och en väninna var nära att falla offer för satanister i Bergen; detta skulle ha skett 1987.
Hon har påstått att hon varit deltagande observatör i tre satanistiska grupper i Sverige och Norge med väldigt grova våldtäkter. En reflektion är, att om hon verkligen sett sådant pågå utan att rapportera till polis och åklagare är hon medskyldig.
Dyrendals konklusion är att Eva Lundgren glömt att publicera sina resultat och någon satanimsforskning har hon knappast bedrivit. Hon har åberopat sig på vittnen som senare visat sig vara mytomaner : en kvinna hade fött barn åt satanisterna när hon var fyra år gammal, vidare påstod hon sig vara en överlevare från förintelsen.
Eva Lundgrens forskningansats är att levandegöra genom intervjuer, liksom hon nu levandegör Helge Fossmo från Knutby i intervjuer, empiri har hon inget till övers för, som visades i förra bloggen. Överhuvudtaget är alla denna genusforskning ett utomordentligt bevis för universitetens politisering efter politiskt korrekta mallar. Forskningen leder ingen vart utan är mest en dyrbar tragedi för de deltagande studenterna - att lämna en sådan utbildning med 300 000 kr i studieskulder, utan yrke och med en förvriden verklighetsuppfattning är en tung börda i det fortsatta livet.
KVINNOR SOM SLÅR : Som av en ironisk slump följer efter Lundgren-artikeln en annan kvinnorforskningsartikel av visst intresse i det här sammanhanget. Den har rubriken Jenter är mest aggressive. 1 000 unga studenter i Söder Tröndelag har intervjuats. Det visar sig att kvinnorna använder sig av mer psykologisk aggression än pojkarna; det är, på den härliga norskan, käfting, bannelser och ydmykelser, förnärmelser och sexuella avvisanden. Kvinnorna tenderar också att ge uttryck för en våldsammare aggression i form av dytting, örefiker, sparkar och slag. Kan ett sådants forskningsresultat redovisas vid ett svenskt universitet, kommer det att slås upp i kvällstidningarna ?
På tal om kvinnligt våld så har jag läst förundersökningen i fallet med den kvinna i södra Sverige som dagarna före jul med en kniv dödade en man i 30-årsåldern, mannen var hennes särbo. Inte någon gång under min journalistiska bana, som inneburit läsande av många förundersökningar, har jag tagit del av något så ruggigt : männen i hennes omgivning levde i fullständig skräck och terror, någon under antaget namn och falsk adress - det var ett kvinnligt våld som använde hela registret : sexuell attraktion, skönhet och vältalighet kombinerat med hot, trakasserier och grovt våld med direkta överfall med baseballträ och knivar - det slutade med att en man mördades med en kniv i hjärtat när han låg och sov. Vi är män och vi är kvinnor, en del av oss är onda, andra goda, en del kvinnor slår män, en del män slår kvinnor.
EU-KOMMENTAR : Franska folket sade nej till eu:s konstitution och omöjliggjorde därmed detta odemokratiska projekt. Däremot har de franska bönderna inte sagt nej till eu:s jordbruksstöd, som uppgår till den fantastiska summan av 140 miljarder kronor per år. Det är om detta groteska stöd till ineffektiva franska bönder som striden står inför eu:s budgetarbete.
Kommentarer
Trackback