Östra Ölands fria horisont

Francis Wheen : Karl Marx - en biografi. (Pan) 400 sidor.

Karl Marx fortsätter att fascinera; alla vet att hans utopiska samhällsteorier i grunden var felaktiga och gav upphov till de mest fasansansfulla samhällen men vi kan ändå inte släppa dem, bortse från dem och kasta dem på den ideologiska historiens sophög. Jag tror att det beror på att teorierna så som de konciperades av Marx i lika hög grad var skönlitteratur som de var samhällsteori. Denna iakttagelse om Marx som en skönlitterär författare är den största behållningen av Francis Wheens 400-sidiga Marxbiografi.

Även de stycken av Kapitalet som knappast går att förstå är målade i ordfärger som sveper med läsaren i en slags verbal berusning; samma med Kommunistiska Manifestet och allt det andra som Marx skrev - allt är avfattat i ett raseri, inte minst hans smädeskrifter mot alla de fiender som Marx ansåg omgav honom.

Marx var en ekonomisk parasit, som kunde överleva tack vare Engels obrottsliga lojalitet; han vägrade ta ett jobb för sin försörjning och därför kunde familjen knappast äta sig mätt och man levde under de mest fattiga och smutsiga förhållanden. Marx förakt för vanligt arbete, för den vardagliga försörjningen, den gränslösa egoismen, delar han med en annan fanatiker : Hitler. Även han parasiterade på omgivningen, levde tämligen planlöst och oordnat samtidigt som han utvecklade sin ideologi, avfattad i Mein Kampf i samma verbala rus som de marxska skrifterna. Parallellerna mellan de två är så uppenbara att det kunde bli en tjock bok. Dock, Marx är mycket mer intellektuellt sofistikerad. Men rasen som det ondas förklaring i ena fallet, kapitalisterna i det andra förenar dem. Ideologiska enfrågelösningar på samhälleliga problem leder mestadels till diktatur, ty om någon motsätter sig en ideologi som besitter den enda förklaringen till ondskans förekomst i världen måste också denne vara ond, alltså måste han bort.

En samhällelig ideologi som förklarar allt förklarar i grund och botten ingenting, skrev Herbert Tingsten i en artikel om marxismen; detsamma kan sägas om alla enfrågelösningar, från Marx, Hitler och Keynes till Milton Friedman. Feministernas förklaring på förtrycket, de patriarkala strukturerna, är av samma enfrågedimension, som förklarar allt och intet eftersom defintionen är för vid. Den komplexa verkligheten låter sig inte fångas i ett enda nät med samma sorters maska, man måste ha många nät och många maskstorlekar.

De materiella produktionsförhållandena bestämmer det mänskliga varat, medvetandet, skrev Marx. Historien var deterministisk och skulle oundvikligen sluta i störtandet av kapitalismen. Ett sådant betraktelsesätt ger inte utrymme för det oväntade, för mänsklig påverkan, till exempel inflytandet på samhällsutvecklingen från ett geni. Marxismen är egentligen totalt omarxistisk eftersom den tillåter Karl Marx - utan hans geniala person ingen marxism. Den marxistiska determinismen, materialismen, förslavade en stor del av världen i 70 år - de materiella förhållandena, produktionen av stål, cement, betong, järn och byggandet av kanaler och kraftverksdammar var inte framtiden, framtiden låg i det som vi inte såg, i hjärnan hos geniala forskare, transistorer, mikrochips, den fanns hos stora sammanlänkare av kunskap som Bill Gates, den finns hos Googlekillarna etc. Framtiden låg inte i den sovjetiska cementen och det sovjetiska stålet, och så brakade det samhället ihop trots att det kunde bygga rymdraketer.

Det brukar sägas att marxismens första offer var fru Marx, Jenny. Flera av hennes barn dog, maken söp och rumlade, tjänade aldrig ett öre och hade aldrig överlevt utan Engels. Tvätta, städa och byta lakan är något han sällan gör, skrev en rapportör från polisen som höll ett öga på den marxska familjen. Rapportören var rent chockad över interiörerna i Marx hem : Han tycker om att supa sig full... Han har inga fasta tider för att vakna eller gå och lägga sig... han kan sova hela dagarna obesvärad av att folk kommer och går.

Marx levde ett borgerligt bohemliv, gjorde pigan med barn, en pojke, brydde sig inte ett dugg om denna son, önskade livet ur föräldrarna så att han kunde få ut arvet och struntade i att gå på faderns begravning. Han blev osams med alla, hatade med all sin kraft, hade stora bölder i baken och runt penis, bölderna smärtade oerhört men han skrev ändå. Det sägs att Engels kunde se vilka partier i Kapitalet som var skrivna under inverkan av smärtan från bölderna. Hela världen fått lida för de marxska bölderna eftersom en del läsare uppfattat hans skrifter som en uppmaning till handling när de i själva verket är skönlitteratur i någon slags uppenbarelsemening, bibliskt rent av. Han var ett geni. Kommunistiska Manifestet är en rasande pamflett, som griper tag i mig än i dag och det är lätt att bli förförd eftersom Manifestet är stor skönlitteratur.