Östra Ölands fria horisont

Kommer ni ihåg Sven Melanders klassiska sketch när han som inställsam och politiskt korrekt journalist skulle intervjua skolbarn om vad de allra mest önskade sig här i världen. Intervjun gick ungefär så här :

Hejsan alla barn, jag skall nu ställa en fråga som ni alla kan svara på. Vad är det som alla barn önskar sig allra mest här i världen ?

Stor tystnad och endast lite mummel bland barnen varpå en parvel ändå repar mod och säger: Jag tror att det är ett nytt skatebord som alla barn önskar sig mest.

Nej, det är inget skatebord, det är nåt annat, nåt som alla barn vill, somär mycket viktigare än ett skatebord, men det vet ni väl ?

En ny cykel ? Fjärrstyrd leksaksbil ? Gissningarna haglar.

Nej, inget sånt, nåt annat, som allllllla baaaarn vill ha, vaaaa e det ?

Kan det vara en ny CD ? En ny cykel, ropar en liten flicka. Vilda gissningar pågår.

Förbannade ungar, är ni dumma i huvet, det är för faan varken cyklar eller skatebords, det är FREED begriper ni väl era korkade muppar. Sven Melander går därifrån djupt besviken över barnens materialism.

Jag vet inte varför jag kommer att tänka på den här sketchen varje gång jag hör en politker ur Brysseleliten veva ramsan att eu är ett fredsprojekt och att vi ständigt bör tänka på det och inte vara så egoistiska.

Holländarna sade nej till detta fredsprojekt i dess nuvarande form, så det måste väl vara ett krigiskt folk.

När Per Svensson i Expressen, alltid på den rätta och goda sidan (varför är jag alltid på den andra?), förklarade det franska nejet sade han att det berodde på en obehaglig allians mellan extremkommunisterna och extremhögern under Jean Marie Le Pen. Så fransmännen är extremister och holländarna krigiska.

Sanningen är en annan, de båda folken har sagt nej till den byråkratiska superstaten i Bryssel, de har inte sagt nej till europeisk samverkan, ej heller freden är dem fjärran.

Frågan är varför processen med konstitutionen måste gå vidare eftersom nej från ett land blockerar fördraget för gott; varför skall vi i riksdagen rösta om något som är överspelat ? Men ska det röstas kräver all politisk anständighet att det sker genom en folkomröstning. Efter Holland blir en annan inställning omöjlig för svenska politiker; att besluta i denna sak utan folkets hörande skulle för all framtid skada den europeiska saken bland medborgarna och skapa ett outtömligt politikerförakt.

Som jag sagt tidigare vet jag inte särskilt mycket om den fängslade Annika Östberg. Den som läser minstreammedia (fårskocksmedia) i Sverige får väl den uppfattningen att amerikanarna av ren ondska satt den änglalika Annika Östberg i fängelse. I går visades emellertid ett avsnitt på några minuter direkt från den kriminalvårdsnämnd som behandlar fallet; att den sändningen alls gick ut till tittarna måste väl bero på ett misstag, genom vad som där sades kunde ju den enfaldiga allmogen få en direkt obehaglig uppfattning om sanningen i fängelsedramat.

Det framgick där under ett par minuter att Annika Östberg hade laddat om den pistol med vilka morden begicks, hon stoppade alltså i kulorna, hon släpade ner den döde i diket och gömde honom, hon stal hans plånbok, hon svarade undvikande på frågorna, hon berättade enligt nämnden inte hela sanningen och hon verkade inte inse sitt eget ansvar för det som hänt. Hon har heller inte bott i Sverige sedan nio års ålder. Hon var sålunda djupt delaktig i två mord ehuru det inte var hon som sköt.

Alltihop är naturligtvis en mänsklig tragedi, för Annika, för hennes åldriga moder, men också för offrens familjer. En av döttrarna sade : Annika klagar över att hon inte får se sin moder, jag får aldrig se min mördade pappa.

Ibland undrar jag om det finns ett samband, aldrig uttalat, omärkligt psykologiskt, mellan engagemanget för en människa och hennes utseende. Annika Östberg ser onekligen bra ut, manliga journalister har engagerat sig djupt. För drygt ett år sedan skulle två kvinnor avrättas i USA för ungefär samma hemska typ av brott, den ena ful som stryk, den andra vacker som en filmstjärna. När den fula avrättades sades inte ett pip i protest, den vackra hade egna kampgrupper som samlades utanför fängelset med stora plakat.

I Indonesien har har en ung australienska dömts till 20 år för insmuggling av knark i landet. Inget konstigt i det, sådan t sker dagligen. Den dömda kvinnan är emellertid mycket vacker - hela Australien rasar mot domen och premiärministern Howard är redo för en stor fångutväxling.

Vi engagerar oss för de söta sälungarna, men jag har aldrig hört någon säga ett ord om jakten på grävling.

EN ANNAN SAK, BIRGITTAS SKALLE : Samtidigt som jag läser Birger Berghs fina biografi över den Heliga Birgitta finns uppgifter i media om att den Heliga Birgittas kranium skall undersökas av en Motalaläkare för att fastställa om Birgitta hade epilepsi, vilket denna läkare fått för sig - att en sådan upprörande överflödig och ovetenskaplig undersökning kan ske beror på att en svensk präst i kyrkorådet sagt ja. Prästen är såvitt jag förstår protestant så vad har han med saken att göra. Skall vi också tillåta att amatörforskare rotar i hjärnan på Gustav Vasa, Strindberg, Heidenstam, Fröding eller andra framstående personer : låt de döda vila. Läs, oroas, fascineras och skratta med Birgittas uppenbarelser, det är stor litteratur, en del Gudainspirerat, annat ren dagspolitik, men oerhört fascinerande. Vilken kvinna. Hon borde vara förebilden.

Varför reagerar inte landets katoliker mot detta amatörforskande i Motala på Birgittas kranium ?

För att knyta ihop säcken påminner jag om att påven utnämnt heliga Birgitta till Europas skyddshelgon.