Eva Lundgren - trolldom eller vetenskap ?
I en oerhört ordrik artikel på DN Debatt i söndags går Uppsalaprofessorn Eva Lundgren tillrätta med sina kritiker, Bo Rothestein och Marie Morhed. Vad som i förstone synes vara en vederläggande replik blir vid en närmare läsning till en bekräftelse på vad kritikerna anfört : hon tror på rituella barnamord med män involverade och hon ser satanister härja i hemlighet i hela samhällskroppen - detta är berättelser som emanerar från barn och som hon tror på.
När Rothstein och Morhed efterlyser underlagsmaterial och belägg kallar hon dem forskningspoliser.
Hennes vetenskpassyn är denna : hon intar en hermeneutisk, tolkande, ståndpunkt till barns berättelser, grundat på hennes erfarenhet som religionsvetare, hon styrs inte av Moreheds och Rothsteins positivistiska forskningssyn, som kräver bevis, kontrollerbarhet.
Att efterpröva i en hermenetisk vetenskap betyder att viktlägga en mängd förhållanden av yttre teknisk natur; Eva Lundgren vill inte utsätta sin vetenskap för sådan kontroll, vad som är sant framkommer istället genom själva forskningsprocessen och genom att resultaten publiceras. För varje seriös forskare inom varje tänkbar disciplin är detta rent häpnadsväckande, och, helt ovetenskapligt. Prövningen bör naturligtvis föregå publiceringen och ett forskningsresultat kan knappast sägas vara vidimerat bara för att det är publicerat. Är Eva Lundgren då en riktig professor ? Hur har hon nått sin unika ställning ?
Anledningen till att barnens berättesler godtogs i 1600-talet häxprocesser var just att dåtidens hermeneutiker tolkade barnens berättelser utifrån den allmänt vedertagna uppfattningen att barn inte kan ljuga, i varje fall inte om så komplicerade och dunkla ting som häxfärder, djävlar, Satan själv och Blåkulla - Eva Lundgren har blivit kvar där, på Blåkulla.
Låt oss säga att jag forskar om slagrutan. Jag kontrollerar och prövar inte, lägger inte upp några experimentserier utan ägnar mig åt att hermeneutiskt förstå slagruteprocessen genom att intervjua slagrutemännen och vara tillsammans med dem, inga andra. Det jag får fram publiceras. Nu har det blivit forskning och vetenskap genom själva publiceringen; detta är vad Eva Lundgren säger hermeneutisk vetenskap går ut på, syftar till. Det behövs en ordentlig insats av forskningspoliser vid Uppsala universitet.
När Rothstein och Morhed efterlyser underlagsmaterial och belägg kallar hon dem forskningspoliser.
Hennes vetenskpassyn är denna : hon intar en hermeneutisk, tolkande, ståndpunkt till barns berättelser, grundat på hennes erfarenhet som religionsvetare, hon styrs inte av Moreheds och Rothsteins positivistiska forskningssyn, som kräver bevis, kontrollerbarhet.
Att efterpröva i en hermenetisk vetenskap betyder att viktlägga en mängd förhållanden av yttre teknisk natur; Eva Lundgren vill inte utsätta sin vetenskap för sådan kontroll, vad som är sant framkommer istället genom själva forskningsprocessen och genom att resultaten publiceras. För varje seriös forskare inom varje tänkbar disciplin är detta rent häpnadsväckande, och, helt ovetenskapligt. Prövningen bör naturligtvis föregå publiceringen och ett forskningsresultat kan knappast sägas vara vidimerat bara för att det är publicerat. Är Eva Lundgren då en riktig professor ? Hur har hon nått sin unika ställning ?
Anledningen till att barnens berättesler godtogs i 1600-talet häxprocesser var just att dåtidens hermeneutiker tolkade barnens berättelser utifrån den allmänt vedertagna uppfattningen att barn inte kan ljuga, i varje fall inte om så komplicerade och dunkla ting som häxfärder, djävlar, Satan själv och Blåkulla - Eva Lundgren har blivit kvar där, på Blåkulla.
Låt oss säga att jag forskar om slagrutan. Jag kontrollerar och prövar inte, lägger inte upp några experimentserier utan ägnar mig åt att hermeneutiskt förstå slagruteprocessen genom att intervjua slagrutemännen och vara tillsammans med dem, inga andra. Det jag får fram publiceras. Nu har det blivit forskning och vetenskap genom själva publiceringen; detta är vad Eva Lundgren säger hermeneutisk vetenskap går ut på, syftar till. Det behövs en ordentlig insats av forskningspoliser vid Uppsala universitet.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: