Därför hatar politikens överklass kungahuset
Dagen före nationaldagen blir Sveriges högfärdigaste tidning, som Jan Guillou kallar den, DN, alldeles till sig av republikanism; Vilhelm Mobergs enkla, tämligen banalt framtänkta och hatiska pamflett, Därför är jag republikan, karaktäriseras i DN som ett av de största tankebyggen mänskligheten hittills åstadkommit, men pamfletten är lika endimensionell som Mobergs böcker i övrigt, ganska trista de flesta (nog är han överskattad så det står härliga till, jag förstår inte uppskattningen : språket är tillgjort och bonnigt och vissa klarar jag inte längre att läsa).
Denna Mobergpamflett är utgångspunkten i ett republikanskt DN-upprop undertecknat av 25 personer däribland Britta Lejon, tidigare statsråd och dotter till tidigare statsrådet Anna-Greta Leijon (med ett i). Att just Britta Lejon som ärvt sitt politiska ämbete vänder sig mot det ärvda kungadömet blir direkt komiskt med tanke på det parti hon tillhör och de egna meriterna : det socialdemokratiska partiväldet och utnämningspolitiken är så nära det härskande adelsväldet på 1600-talet som det går att komma som det går att komma. Partiet utnämner sina hejdukar till alla upptänkliga poster i den statliga administrationen oavsett kompetens - det är ett förläningssystem direkt kopierat från adelsväldet; att en stor hoper socialdemokrater skrivit under blir sålunda direkt komiskt. (Lästips : Hans O Sjöströms Klassens Ljus. I denna bok visas hur ett litet väl ingökat Uppsalagäng av akademiker tog den politiska makten i Sverige).
Varför blir alla sådana här kollektiva upprop i DN direkt kontraproduktiva ? När man ser kända namn i rad efter rad, i detta och i andra upprop, blir man direkt upprorisk : så tänker alltså den politiska eliten, ergo blir jag monarkist.
DN:s högfärd och allmogeförakt kommer också till uttryck på ledarsidan där tidningen önskar regn på nationaldagen. Kanske är detta kul, det kanske rent av är DN-humor på en abstrakt nivå. Jag ser det mer som förakt för det enkla folket och dess simpla nöjen.
Jag förstår också varför den politisk korrekta klassen med sina överklassnöjen och sofistikerade sexuella engagemang, talibantanerna, rfsl, död åt familjen-partiet, Sahlin-Ohrback-komplexet, högfärdiga DN, med sina Ohlsson-liberaler och andra media hatar kungahuset, ty det står för något annat : ett livslångt äkenskap, ansvar för för fyra fina ungar, släktkärlek och kultur - allt det som de grupper jag här uppräknar hatar : så flyter deras hat samman och riktas mot en enda familj : den kungliga ty den står för något helt annat. Den är en motbild och en modell för ett alternativt samhälle. Och kungen själv med sina folkliga hobbies : han gillar jakt, han samlar på veteranbilar och tycker det är kul att köra rally. Så simpelt, folkets nöjen, han måste bort.
Jag hör den vackra Alexandra Pascalidou intervjuas från Grekland i P1. Anledningen till att det inte är någon fart och fläkt över det svenska firandet av nationaldagen är, säger hon utan tveka, att Sverige aldrig deltagit i några krig, ej heller har landet genomlevt några revolutioner. Jag tar detta yttrande som ett bevis på den förfärliga nedrustningen av historieämnet i svenska skolor, vilket nu slår tillbaka med full kraft genom flera generationer av historiska analfabeter som går omkring på gatorna, uttalar sig i TV och radio, skriver i tidningarna och tror att Sveriges historia började omkring år 1970 och allt dessförinnan är höljt i ett ogenomträngligt mörker.
Inte ens Herman Lindquists alla historieböcker om den fascinerande svenska historien förmår att sända några ljusglimtar in i dessa själars dunkla kammare, till brädden fyllda av fördomar, allt baserat på fåkunnighet.
Denna Mobergpamflett är utgångspunkten i ett republikanskt DN-upprop undertecknat av 25 personer däribland Britta Lejon, tidigare statsråd och dotter till tidigare statsrådet Anna-Greta Leijon (med ett i). Att just Britta Lejon som ärvt sitt politiska ämbete vänder sig mot det ärvda kungadömet blir direkt komiskt med tanke på det parti hon tillhör och de egna meriterna : det socialdemokratiska partiväldet och utnämningspolitiken är så nära det härskande adelsväldet på 1600-talet som det går att komma som det går att komma. Partiet utnämner sina hejdukar till alla upptänkliga poster i den statliga administrationen oavsett kompetens - det är ett förläningssystem direkt kopierat från adelsväldet; att en stor hoper socialdemokrater skrivit under blir sålunda direkt komiskt. (Lästips : Hans O Sjöströms Klassens Ljus. I denna bok visas hur ett litet väl ingökat Uppsalagäng av akademiker tog den politiska makten i Sverige).
Varför blir alla sådana här kollektiva upprop i DN direkt kontraproduktiva ? När man ser kända namn i rad efter rad, i detta och i andra upprop, blir man direkt upprorisk : så tänker alltså den politiska eliten, ergo blir jag monarkist.
DN:s högfärd och allmogeförakt kommer också till uttryck på ledarsidan där tidningen önskar regn på nationaldagen. Kanske är detta kul, det kanske rent av är DN-humor på en abstrakt nivå. Jag ser det mer som förakt för det enkla folket och dess simpla nöjen.
Jag förstår också varför den politisk korrekta klassen med sina överklassnöjen och sofistikerade sexuella engagemang, talibantanerna, rfsl, död åt familjen-partiet, Sahlin-Ohrback-komplexet, högfärdiga DN, med sina Ohlsson-liberaler och andra media hatar kungahuset, ty det står för något annat : ett livslångt äkenskap, ansvar för för fyra fina ungar, släktkärlek och kultur - allt det som de grupper jag här uppräknar hatar : så flyter deras hat samman och riktas mot en enda familj : den kungliga ty den står för något helt annat. Den är en motbild och en modell för ett alternativt samhälle. Och kungen själv med sina folkliga hobbies : han gillar jakt, han samlar på veteranbilar och tycker det är kul att köra rally. Så simpelt, folkets nöjen, han måste bort.
Jag hör den vackra Alexandra Pascalidou intervjuas från Grekland i P1. Anledningen till att det inte är någon fart och fläkt över det svenska firandet av nationaldagen är, säger hon utan tveka, att Sverige aldrig deltagit i några krig, ej heller har landet genomlevt några revolutioner. Jag tar detta yttrande som ett bevis på den förfärliga nedrustningen av historieämnet i svenska skolor, vilket nu slår tillbaka med full kraft genom flera generationer av historiska analfabeter som går omkring på gatorna, uttalar sig i TV och radio, skriver i tidningarna och tror att Sveriges historia började omkring år 1970 och allt dessförinnan är höljt i ett ogenomträngligt mörker.
Inte ens Herman Lindquists alla historieböcker om den fascinerande svenska historien förmår att sända några ljusglimtar in i dessa själars dunkla kammare, till brädden fyllda av fördomar, allt baserat på fåkunnighet.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: