Östra Ölands fria horisont

I debatten sägs det, att Sverige inte har en skvalpvaluta utan en träskvaluta; i någon mening är väl det rätt - kronan har fallit rejält, upp mot 15 procent den senaste tiden, vilket är allvarligt men det synes inte oroa de styrande nämnvärt. Ett så stort kronfall i en öppen ekonomi som vår innebär att reallönerna sänkts i motsvarande grad; vi erfar alla detta när vi tankar bensin eller far utomlands.

Om Sverige hade infört euron, hade vi legat bättre till då och sluppit valutaförsvagningen ? Knappast. Eftersom valuta och ränta styrs av underliggande ekonomiska basfakta skulle valutaförsvagningen tagits ut på ett annat sätt, genom högre arbetslöshet till exempel och en ännu snabbare utflyttning. Det är alltså en välsignelse i den meningen att kronkursen är rörlig och kan falla eller stiga.

Vi är nu i det läget att statens ekonomin är i någorlunda god ordning medan folkets ekonomi försämras allt mer : socialbidragen ökar och pengakranarna i alla offentliga stödsystem sprutar ut pengar, det rinner och forsar som vårystra floder. Det läcker och det svämmar över. Hela landsändar indränks i bidrag, blir träsk.

Handen på hjärtat - om du vore industrialist med en miljard i riskkapital att investera, skulle du placera dem i Sverige ? Eftersom valutarörelserna nu inte begränsas varken av inskränkt nationstänkande eller statliga regleringar är valet lätt : Sydostasien, Kina, USA, kanske England, definitivt inte Sverige med sin byråkrati och svaga förståelse för företagsamhetens villkor. Och den som förfogar över en miljard i förmögenhetoch sitter i Sverige gör säkrast i att handla på följande sätt : Först inköp av ett gods i Mälarregionen för att säkra ålderdomens boende, därefter överföring av kapitalet till ett land utom räckhåll för svenska myndigheter.

Om jag vore 20 år, ung och vacker, sugen på livet och studier vid ett spännande universitet, skulle jag inte stanna en minut till i Sverige - vi är i samma läge som 1867/68, åren för den stora emigrationen till USA. Jag vill säga till alla unga : res utomlands, läs vid fria universitet, som inte är politiskt styrda och där begåvningarna tillåts att blomma ut.

Jag ser friåret som en symbolisk detalj i ett samhälle där dalta-dutta-omhändertagandet-av-individen-komplexet löper amok. En av de ministrar i regeringen som jag verkligen gillar, arbetslivsminister Hans Karlsson (boende på Öland, vilket är en merit) försvarar till min förvåning friåret. Hans Karlsson är en av de få i regeringen som har en reell arbetslivserfarenhet, han var målare under många år. Jag tror inte att denne arbetargrabb innerst inne gillar friåret, men han är lojal mot ett regeringsbeslut förstås. Hur som helst, så här skriver han till mig efter det att jag ställt en del frågor till honom om friåret :

REGERINGSKANSLIET
Näringsdepartementet
Statsrådet Hans Karlsson
N2005/4417/BREV
Hej Kurt!
Tack för ditt brev. Du har många frågor om olika aspekter av friåret. I ett brevsvar är det svårt att gå in på detaljer, men jag ska försöka besvara de flesta av dina frågor.

Först och främst är det inte aktuellt att inrätta en myndighet som sysslar särskilt med friåret. Om du söker detaljerad information om kostnaden för den interna administrationen av friåret inom Arbetsmarknadsverket, AMV, så ska du vända dig direkt till verket. Kontaktinformation hittar du här:
http://www.amv.se

Statens direkta kostnader för friåret består av ersättningen för de friårslediga, som är 85 procent av deras arbetslöshetsersättning. Samtidigt sparar samhället å andra sidan den arbetslöshetsersättning som skulle ha utgått till vikarierna. Hur mycket man sparar beror bland annat på hur länge vikarierna skulle ha varit arbetslösa om de inte fått vikariatet och storleken på den arbetslöshetsersättning de skulle haft om de inte fått vikariaten. Ju fler långtidsarbetslösa som anställs som vikarier desto mindre kostar friåret. Detta eftersom dessa personer - om de inte fått friårsvikariatet antagligen skulle ha behövt arbetslöshetsersättning under flera dagar. Arbetsmarknadseffekterna för de deltagande vikarierna förväntas vara positiva eftersom vikariaten leder till arbetslivserfarenhet som nära liknar den från reguljär sysselsättning.

Kostnaden för ersättningen till de friårslediga beräknades i samband med 2005 års budgetpropositionen bli 1550 miljoner kronor. Med hänsyn till att även friårsverksamheten minskar utgifterna för arbetslöshetsersättning genom att arbetslösa får del av vikariaten för de friårslediga beräknades nettokostnaden uppgå till cirka 1 miljarder kronor. Beräkningen utgår från hur friårsverksamheten faktiskt påverkat statsbudgeten i form av bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd. Genom att friårsplatserna beräknats inom ramen för det totala antalet aktivitetsstödsplatser har ingen särskild hänsyn tagits till utfallet av ersättningen under försöksverksamheten utan den genomsnittliga ersättningen beräknas uppgå till samma ersättning som övriga aktivitetsstödsplatser. I likhet med vad som gäller för övriga insatser sker i sedvanlig ordning en ny beräkning, baserad på utfallet av den utvidgade verksamheten med friår, i samband med 2006 års budgetproposition då regeringen skall föreslå riksdagen storleken på de anslag som skall anvisas för arbetsmarknadspolitiska insatser för 2006.

Eftersom du verkar intresserad av friårsverksamheten så kan jag tipsa dig om Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärderings (IFAU:s) rapporter om friåret. Du hittar dem på webbplatsen nedan:
http://www.ifau.se

Stockholm i juni 2005
Med vänlig hälsning

Hans Karlsson

Tack för utförligt svar. (KL)

Dagens ämnen är två : fågelfanatikerna är det första och språk det andra. 1. IKEA:s etablering i Kalmar mellan Rasta och den gamla Volvofabriken är stoppad efter det att en fågelfanatiker med kikare sett en fågel där. Några träd måste fällas för att bereda plats för anläggningen, genast rusade det dit en fågelskådare som naturligtvis fick syn på en pippi, sådana som man kan se i varje snår. Det är för mig helt obegripligt att en kommun kan gå med på sådana här helt orimliga krav från en enda person; om denne fanatiker skulle villfaras fullt ut skulle inte ett träd kunna fällas i hela Smålandsskogen, de stormfällda träden inte kunna undanröjas och massafabriker och sågverk finge läggas ner - ity, det sitter en fågel i varje träd - de brukar som regel flytta på sig när motorsågen börjar gå - det kan till och med bli bättre fågelförhållanden efter en röjning.

På Öland har fågelskådarna helt tagit kommandot; de styr över kommuner, länsstyrelse och överordnade myndigheter, de håller ett helt landskap ockuperat. Hela Ölands södra udde har belagts med tillträdesförbud och den som vill parkera bilen måste betala 50 kr till fågelskåderiet. Bortåt 60 procent av kommunens yta på södra Öland är skyddad som fågelreservat med icke tillträde annat än för skådare. Jag vet ingen annan hobbygrupp i samhället som lyckats tillskansa sig privilegier av detta slag.

Hur människan än rör sig i den gröna plätt med gräs och buskar där Ikea skall etbleras så finns det alltid någonting ur djurvärlden framför fötterna : en harpalt, en snigel, en fågelunge som ramlat ur sitt bo, en huggorm, en snok, fästingar och tvestjärtar, mygg och knott. Jag undrar vad den fästingforskare säger, som har 160 sorters fästingar i frysen om Ikea-etableringen : här kan en sällsynt fästingart få stryka på foten för rike Kamprad. På vems sida står du : stöder du fästingarna eller miljardären, så är frågan lagd på bordet. När ett industriområde skulle etableras på mellersta Öland krävdes att det skulle stoppas eftersom en biolog sett en blodigel i en pöl. För flera hundra tusen kronor satte vägverket förra året upp grod- och paddvallar längs vägen till Borgholm. Meningen var att grodorna skulle hoppa längs denna skyddsvall, aldrig skutta över vägen och riskera att bli påkörda, och slutligen samlas i en lite låda. Denna fullkomligt idiotiska och dyrbara idé kom från en naturvårdsfanatiker. Under hela sommaren fångades inte en groda, de hoppade åt ett annat håll, om det nu fanns några grodor alls, vilket är tveksamt. Stora grodvarningsskyltar har satts upp, vilket är en uppmaning att slå till bromsarna vid åsynen av en groda; stor bilsmäll kan det bli av sådan reaktion, men hellre lite människoblod än en tillplattad groda.

2. Det klagas på att jag strör in engelska ord och uttryck i texterna; det bästa med nätet är att den som tycker illa vara och som störs aldrig mer behöver besöka denna blogg; ta bort den ur Favoriter, såga den i mejl till andra, deleta mig mig ur minnet, and get it done.

Jag ville inte skryta och påstå att jag har Sven Stolpes läskapacitet, men jag läser mycket, tre-fyra böcker i veckan, de flesta på engelska, nätet är på engelska, de nyhetsprogram jag ser, CNN, BBC och FOX är på engelska, min favorittidning, Daily Telegraph är engelsk, när jag reser utomlands reser jag ensidigt till England - det engelska språket har påverkat mig oerhört genom sin språkliga melodi, följsamhet och rikedom - det vackraste språk man kan höra talas är en välvårdad engelska, till exempel av någon vältalare i parlamentet, varför inte Tony Blair eller den förrförre Toryledaren William Hague, det är en njutning att lyssna.

Ibland när jag känner mig lite historiskt högstämd och förtvivlar över mänskligheten sätter jag gärna på en CD jag köpte på museet under White Hall varifrån Churchill ledde kriget för Englands överlevnad. Han största tal finns på denna CD, varje tal inleds med att Big Ben slår några ödesdigra slag, så börjar talet, det är magnifikt och man blir glömsk för omvärlden när man lyssnar till de mäktiga formuleringarna av denne retoriske mästare : We shall fight in the streets... and in the mountains... and we will (shall?) never surrender.

Engelska fraser och referenser berikar enligt min mening det svenska språket, ta till exempel uttrycket down and out som jag använde i en rubrik. Det är en litterär referens till George Orwells bok Down and out. Jag kan inte använda nere för räkning eftersom det är en boxningsterm, alltså blir det down and out vars bibetydelse, konnotation, är fattigdom. Om jag i en debatt säger : Va, hotar du mig med en eldgaffel ? innebär det inte att någon rent fysiskt hotar mig med ett sådant redskap utan yttrandet refererar till det berömda tillfälle då Ludwig Wittgenstein i en debatt med Karl Popper i Oxford 1946 i uppagiterat tillstånd stod och viftade med en eldgaffel för att understryka sin argumentation, kanske säger jag det på engelska för att bättra på den litterära effekten; för övrigt har jag läst Wittgensteins Tractatus, den är oerhört vacker och djupsinnig, men jag förstår ingenting, absolut ingenting -kärnan är denna, tror jag, språkeet består av klichéer, vi ser allt genom ett språkraster, något nytt kan aldrig sägas.

President Bush höll ett av sina bästa tal den 28 juni i Fort Bragg inför soldaterna. Svenska media återger aldrig något positivt om USA och talet kan aldrig läsas i sin helthet i någon svensk tidning. Men det kan läsas på följande sajt : http://www.frontpagemag.com/, som redigeras av David Horowitz, den radikale samhällstänkaren som gått från yttersta vänstern till högern, men fortfarande lika radikal. Hans memoarer som beskriver denna ideologiska resa heter Radical Son, en fascinerande bok med svenska inslag, Horowitz fanns nämligen i Uppsala en tid.

På tal om engelska fraser som ej kan översättas påminns vi dessa dagar om några enkla men odödliga ord; det är nämligen 200 år sedan slaget vid Trafalgar : England expect... Hur ska det kunna översättas : England förväntar sig, nej, det går inte. De enkla orden bär nämligen med sig, innehåller i sig, hela det blodiga slaget och Nelsons död. Oöversättligt.

Jag sitter och tittar på ett svart-vitt foto från 1930-talet. Det är taget inte långt från den plats där jag bor, här i Dörby gamla socken på den bördiga Möreslätten. Bilden visar ett flyttlass med möbler : en häst är spänd för en gammal kärra. Vid sidan av lasset står en liten pojke med keps. Han är iklädd en trasig tröja, han har kortbyxor och står barfota i leran. Jag vet att kortet togs i oktober för det var då lantarbetarna vräktes under Mörestrejken.

Den lille pojken, kanske är han 7-8 år, ser ledsen ut och jag undrar vad det blev av honom, en granne jag frågar säger att den lille pojken fortfarande lever, att han blev en framgångsrik och mycket omtyckt facklig kämpe och att han satt många år i kommun fullmäktige. Om jag någonsin kommer till skott skall jag ta kontakt med honom och fråga hur det kändes den där dagen han stod vid flyttlasset.

Jag tar fram det där kortet kort efter det att jag läst barnombudsmannen Lena Nybergs jätteartikel på makthavarklotterplanket i DN (Debatt månd. den 27 juni) där hon larmar om att 15 procent av alla barn är deprimerade och själsligt sjuka, det verkar också som om de allra flesta barn är ledsna.

Enligt den nyligen dömde professorn Christopher Gillberg (han som brände sitt källmaterial) är upp mot tio procent av alla barn drabbade av ADHD/Damp. Nu kan visserligen detta påstående aldrig kontrolleras mot underligganda fakta eftersom källmaterialett förstörts, men vi får väl tro att professorn dragit rätta slutsatser ur sitt material.

Tio procent av alla barn mobbas i skolan.
20 procent av flickorna känner sig kränkta och blir kallade hora och sådant.

Lärarna vantrivs och 20-30 procent går ständigt sjukskrivna.

1.4 miljoner människor i arbetsför ålder går inte till jobbet en vanlig dag. Flera hundra tusen är sjukskrivna, 540 000 är förtidspensionerade och särskilt bland de unga är förtidspensionering vanligt. Flera hundra tusen, hör jag i radion, pendlar mellan arbetslöshet och tillfälliga jobb.

20 000 kvinnor får varje år stryk av sina män eftersom vi ännu inte rått på de patriarkala strukturerna.

Invandrarforskarae Lappalainen har kommit fram till att alla svenskar är strukturella rasister.

Ericson i Kalmar lägger ner och flyttar tillverkningen till Kina, 130 jobb försvinner. Men det är bara bra, enligt minister Pagrotsky, ty svenskar är ett allt för fint och utbildat folk för att syssla med sådana simpla saker som att sätta samman produkter - vi skall alla ägna oss åt high tech, forskning och design av webbsidor.

Och i går besökte strukturministern, sjäva chefen för allt elände alltså, Ulrica Messing denna bygd. Hon lovade 100 miljoner till skogsbilvägar och så for hon till Ölandsbron för att testblåsa i en av polisens rattfylleballonger. That´s the way it is, I like it... aha...

Det måste vara den socialdemokratiska regeringen som åstadkommit allt detta onda i befolkningen ty en regering kan inte bara kassera in det goda, den ansvarar också för eländet - ge mig ett argument för att rösta på en regering som åstadkommit denna digerdöd, pandemi, i den egna befolkningen. Eller har vi att göra med något annat ? Regeringen får nu dyrt betala för alla de nya myndigheter den själv tillsatt och som för att motivera sin existens undersöker oss och sjukförklarar oss alla på längden och tvären. Om alla barn har det ganska bra behövs inte Barnombudsmannen, till exempel.

Fotnot : Mörekonflikten var en arbetsrättslig konflikt mellan bönderna i Södra Möre och lantarbetarfacket. Bönderna vägrade skriva på kollektivavtal och lantarbetarna gick därför i strejk. Eftersom lantarbetarna bodde på gårdarna kunde bönderna vräka dem, vilket skedde under stort tumult. Det var en kollektivavtalsstrid som har påtagliga paralleller till nutiden.

Jag har fått ett påpekande om att jag stavat fel till tera-watt-timme, därför denna notis ur SAOB. Ett eller två r i terawatt, spelar ingen roll, för grrymt dyrt blir det med vindkraft.

TERA-WATT-TIMME . fys. , tekn. eg.: en timmes förbrukning av elektrisk energi av 1 terawatts effekt; enhet för mätning av elektrisk energi l. elektriskt arbete. SvD 27 / 9 1974 , s. 11. Räknat på de 500 (vindkraft) verken förväntas årsproduktionen bli 2,5 terawattimmar (TWh). DN 9 / 6 2000 , s. A5.

I tidigare bloggar har jag skrivit om de enorma statliga subsidier som utgår till vindkraften : Det är en statlig förmögenhetsöverföring till enskilda personer och företag, som inte förekommit i Sverige sedan adelsklassen lades under sig statens omistande gods på 1650-talet. I ett svar på ett mejl som jag skickat till Statens energimyndighet, STEM, bekräftas det jag påstår. Jag skrev fyra frågor, Göran Andersson på STEM svarade utförligt. Jag tvingas något förkorta och redigera i det utförliga svaret, men så här är det :

SUBVENTIONER till vindkraften :
År 1991 : 250 miljoner kr.
År 1995 : 100 miljoner kr.
År 1996 : 300 miljoner kr.
Miljöbonus med 18 öre per kWh åren 1994-2001.
Åren 1999-2003 : 761 miljoner kr.
Projektbidrag till havsbaserade projekt 318 miljoner kr.
Från och med den 1 maj 2003 har alla investeringsstöd och driftsstöd ersatts av elcertifikatsystem. Miljöbonusen finns kvarmen avtrappas till år 2009.

Min fråga : Hur stor är den statliga subventionen för en kilowattimme vindkraftsel ?
Göran Andersson : Elcertifikatsystemet ger intäkter till vindkraftsproducenterna i storleksordningen 20-30 öre per kWh.

Min fråga : Om vindkraften skall byggas ut till tio terawattimmar, vad kommer det att kräva i statliga subventioner ?
Göran Andersson : Det kommer att finansieras genom elcertifikatsystemet. Produktionskostnaden bedöms i dag för vindkraft vara 45 öre per kWh.

Min fråga : Vad är priset per kilowattimme för :
Kärnkraftsel (svar: 30-35 öre kWh, kärnkraftsproducenterna säger själva 15-16 öre kWh)
Kolkraftsel (svar: 20-25 öre kWh)
Vattenkraftsel (25-35 öre kWh)
Vindkraftsel (40-50 öre kWh).

Tio terrawattimmar miljardubventionerad vindkraftsel ger landet el, som motsvarar ungeför två dagars förbrukning.

Tio terrawattimmar kräver 5 000 vindkraftssnurror. Var skall de stå ? Göran Persson slipper dem ty han bor i Sörmland på sitt gods, vi längs ostkusten får dem inpå oss.

Barsebäck som nu avvecklats producerade nästan fem terrawattimmar, investeringen var gjord för länge sedan och vad som återstod var alltså rena vinster för landet. Kärnkraftsverket i Barsebäck, denna lilla kompakta enhet, måste nu ersättas med mer än 2 500 vindkraftverk till enorma kostnader.

Landet är ett dårhus styrt av vidskepliga stollar.

Elcertifikat låter fint, men vad är det ? Jo, en skatt som läggs på elräkningen för att finansiera den olönsamma vindkraften,

Sällan har så många berikat så få under så kort tid.

Den har artikeln skulle jag aldrig få in i DN eftersom den högfärdiga tidningen inte tillåter kritik av sina egna artiklar, men nu finns nätet, och här är den. I Kultur DN på söndagen skriver en Markus Wilhelmsson en längre drapa med kritik mot Fox News; jag brukar följa O´Reilly Factor, juvelen i Fox-kronan, det kommenterande nyhetsprogrammet. Jag kan därför med säkerhet faststlå att vad DN säger i det avsnittet är inget annat än lögn och förbannad dikt.

Wilhelmsson påstår att programledaren Bill O´Reilly rakt igenom är konservativ och republikan, vilket inte är sant eftersom han ibland intar demokratiska ståndpunkter : Nu senast till exempel vägrade han att ens diskutera sladdret om Bill Clinton, som går ut på att Clinton våldatgit sin fru och att dottern är resultatet av denna våldtäkt. Wilhelmsson ljuger alltså,

Wilhelmsson ljuger när han säger att O´Reillys favorituttryck är shut up, turn his mike off och pinhead (idiot). Jag har under mer än ett års tid tittat på FOX varje kväll och aldrig hört programledaren använda dessa uttryck. Wilhelmsson har rätt i en enda sak : O´Reilly är totalt respektlös, han är fullkomligt orädd för makthavare, till skillnad från fursteslickande statstv-journalister som Erik Fichtelius. I själva verket är O´Reilly både artig och förekommande, men han klipper omedelbart av allt babbel med orden : Jag är en enkel man, säg det enkelt annars får det vara. Så borde alla svenska journlaister säger när babblet drar igång, men nu har vi en hel statstv-kanal som sänder oredigerat myndighetsbabbel, ibland dygnet runt. En sådan kanal skulle eventuellt ha kunnat förekomma i Albanien under Enver Hoxa.

O´Reilly Factor sänds varje kväll, det är ett oerhört dynamiskt program, det är vitalt och det är nyskapande, O´Reilly är alltid på bettet, han är kvick, han är påläst och han är som sagt befriande respektlös. Han är en stor idealist och frihetskämpe och han har karisma och en fighterspirit som trötta svenska journalister inte har, och på DN borde O´Reilly genom sin produktivitet, han skriver också böcker, vara ett varnande exempel. Kanhända ser DN:s ägare vad en journalist kan åstadkomma, tänk då så mycket som kunde bli uträttat med lite fart i baken på 350 DN-journalister.

Framgången för FOX lämnar inte det journalistiska etablissemanget någon ro - jag ser FOX som något nytt, den gamla trötta journalistiken med sina vänsteristiska klichéer och halvsanningar är på väg att sopas undan, något nytt och fräscht arbetar sig fram, det är FOX och det är bloggarna.

Så kommer då slutligen Wilhelmsson fram till sin slutsats : Det är de utslagna, rashatarna, de misslyckade som tittar på FOX - det är den gängse elitattityden riktad mot vanligt folk, ungefär samma inställning som eu-eliten i media har till eu-kritikerna : de är xenofober, misslyckade individer, inskränkta bonnläppar - och dock utgör denna föraktfulla och amorfa folkmassa majoriteten av befolkningen, de bloggar och tittar på FOX, lever kanske osunt och de skrattar åt uppblåst överhet inom politik och media. DN Kultur läser de aldrig, ty varför skulle de det ?

I Margot Wallströms senaste blogg (http://weblog.jrc.cec.eu.int/page/wallstrom) skriver denna den mäktigaste kvinnan i Europa följande med anledning av konstitutionsomröstningarna : The eu has to prove that it has answers to the problem that europeans experience in theri everyday lives - and that the Constitution would be the legal instrument to achieve that.

Jag vet bara två samhällen som haft svaren på alla de problem som möter människorna i deras vardag : de kommunistiska samhällen som nyss brakat samman av intre tryck och det nazistiska samhällsystemet som kollapsade innan dess av yttre tryck. Fanatiska utopister har alltid svaret på människans alla frågor, till och med i Knutby hade de svaret; det vill säga svaret fanns ända tills polisen kom. Det är ju just detta som är problemet med eu, att det påstår sig ha svar på livets alla frågor, vilket avspeglas i den politiskt korrekta pamflett som av någon underliga anledning kommit att kallas för konstitution; eu tränger in i alla hörn av människor liv, nu senast när tjäran (sådan smörja man använder till båtar och hus) skall förbjudas på grund av påstått biocidinnehåll; tvättmärkningen på kläder skall också bort, kräver eu - detta är enligt Margot Wallström att ta ansvar för europeernas vardag. Hennes grunda analytiska förmåga ger henne inte möjlighet att förstå att det var just till detta som fransmän och holländare sade nej. Nog nu. Enough is enough. Men istället vill Margot Wallström ge oss mer av varan - om hon skall vara den högste ansvarige för kommunikationen mellan eu-medborgarna och de höga eu-kommissionärerna får vi eu-skeptiker en lätt match, ty en mer tondöv kommunikatör har man inte stött på. Om hon hörde Tony Blairs tal till eu-parlamentet, om hon läst det, skulle det vara intressant att veta vad hon tog till sig när han talar om de trumpetstötar som skallar utanför stadsvallarna - de massiva nej-majoriteterna betydde någonting.

Wallström säger, som alla andra i eu-ledningen, att de som sade nej till konstitutionen inte kan komma upp med någon lösning på miljöproblem, kriminalitet och terrorism - vad har nejsägarena för alternativ. Wallström får ett svar direkt : Det behövs ingen konstitution för sådana frågor ty de är icke konstititutionella utan lämpar sig mer för överenskommelser mellan stater.

En konstitution lämnar utrymme för politiken, den anger ramarna, den innehåller inte politiken. Parlamentarismens hemland är England : Hör nu och häpna Wallström, England har ingen skriven och vid ett tillfälle antagen konstitution - England utvecklas genom demokratisk praxis. Jag är av åsikten att en man som Stig-Björn Ljunggren, politik- och idelogidoktor i Uppsala, borde hålla kurser och seminarier i författningshistoria för eu-höjdarna så att de får lära sig lite politisk abc, 20 poäng till att börja med, avsnittet författningshistoria. Gärna kvällskurser på obetald tid, inte obetalt för Ljungren, förstås.

Hur är sådant här wallströmskt författningsbabbel möjligt i Europa med namn som Montesqieu, Voltaire, Rosseeau, Hobbes, Locke, John Stuart Mill, de engelska och franska revolutionerna etc, etc. som en historisk bakgrund. På något sätt avspeglar eu-författningen ändå på ett adekvat sätt den representant Sverige sände till den arbetsgrupp som under många år arbetade fram konstitutionen : Lena Hjelm-Wallén... Kan då eu-författningen ha fått en annan skepnad och ett annat innehåll än vad den fick ? Hennes är väl också felet att eu-konstitutionen aldrig kom att diskuteras på ett seriöst sätt i Sverige - på vilket sätt förde hon ut den under arbetets gång ? Till en sådan författningsgrupp borde vi ha sänt våra bästa intellektuella, inte Wallénskan - eller, ännu hellre, vi borde inte ha deltagit alls eftersom konstitutionen inte behövs utan är en demokratisk fara för Europas stater.

Problemet med Wallström et al är att de vill så väl, de månar så om oss att de därmed förvandlar våra samhällen till domäner för hemska mardrömmar. Vad kan jag göra för ett, frågade den franske finansministern Colbert affärsmännen. Med en mun svarade de : laissez faire. Låt oss vara i fred..

A propos mardrömssamhällen : Tänk er ett land som styrs av Göran Perssons drömmar om det Gröna Folkhemmet. Detta Gröna Folkhem har utformats i samarbete mellan kommunisterna, miljöpartiet och socialdemokratins främsta ideologer, Bosse Ringholm, Per Nuder och Mona Sahlin med ideologiskt bistånd av miljöbubblaren Stefan Edman. Skulle detta vara paradiset på jorden eller en grön mardröm ? Var skulle du helst vilja leva, i USA eller i den perssonska omfamningen ? Jag vet var jag skulle vilja leva, i perssonska omfamningen - tryggt, varmt, säkert - en stor öppen famn. För en sådan kan man vara beredd att offra mycket, till och med sin frihet.

Inte ens när England mobiliserade samhällets alla resurser för att överleva det nazistiska hotet mot nationens existens, åren 1940-45, tog engelsmännen i anspråk mer av statsbudgeten än vad Sverige gör i dag - det är något grundläggande sjukt med ett samhälle, som under djupaste fred och välmåga, måste plocka av varje medborgare 63 kronor på varje intjänad hundralapp. Vårt samhällsystem måste lida av ofantliga effektivitetsbrister om inte ens denna skattesats förmår att tillfredställa de samhälleliga behoven så som de definieras av politikerna och påtrugas medborgarna.

Låt mig ta ett exempel. Vi har goda vänner i Tyskland, mannen är läkare. Vi satt en middag och pratade sjukvård. Han frågade hur många anställda det fanns inom Kalmar läns landsting. Jag vet inte, svarade jag, men jag skall titta efter och tog fram den fickalmanack jag fått från landstinget. Längst där bak fanns statistiska uppgifter, som vi kastade oss över. Min vän läkare bläddrade fram och tillbaka och följde tabellerna med sitt kirurgpekfinger, så sade han : Men det här verkar inte riktigt klok, ni har över tre anställda per sjuksäng, i Tyskland har vi relationen 1:1, ungefär. Det visar sig sedan om man granskar den större statistiken att landstinget genomgått en ofantlig expansion på 20 år, statistiken är visserligen oerhört svårgenomtränglig, men personaltätheten har ökat 300 - 400 procent samtidigt som befolkningsantalet legat stilla. Ändå är alla utbrända och sjukhuspersonalen går på knäna och dukar under av utmattningsdepressioner.

När svenska politiker träffar baltiska politiker från olika vänortskommuner och regioner skryter det med det svenska systemet. Våra baltiska vänner är ytterst artiga, säger inte så mycket, ler och tackar, men tänker desto mer. Som journalist kom jag i nära kontakt med en av dessa baltiska politiker och efter ett par supar kom att tala basic facts, straight on. Vad han hade hade sett i Sverige hade skrämt honom från vettet, han sade att ett sådant system som vi har beträffande välfärd, skatt och kriminalvård skulle de baltiska länderna aldrig införa. Sverige tror att efterblivna balter fall i stum beundran inför vad vi åstadkommit, motsatsen är fallet, balterna ler artigt, säger ingenting men åker hem och berättar skräckhistorier från landet i norr, och så gör de tvärtom.

Så här har våra baltiska vänner lagt sina skatter, sina flat taxes, platta skatter, enhetsskatter :
Estland, 26 procent.
Litauen, 33 procent.
Lettland, 25 procent.

Min egen idé, som sammanfaller med de nuvarande tankarna inom centerns ungdomsförbund, men som går lite längre, är att alla skall tillåtas tjäna 100 000 kr om året skattefritt, nystartade företag åtnjuter skattefrihet de första fem åren och skattas sedan successivt in i det platta skattesystemet, alla i befolkningen, som behöver det, har rätt till grundtrygghet, lika för alla ty här finns varken grek eller jude, varken turk eller ryss, utan lika för alla. Kollektivavtalen förses med individuella rättigheter till avtal för den som vill, facken förbjuds att skänka pengar till politiska partier, den gamla enhetsskolan återinförs med betyg i alla årskuser, även de två första, gymnasiet görs enhetligt, alla får läxor, de högskolor som inte klarar kvalitetskrav och och grundläggande forskningsanknytning läggs omedelbart ner - tål ni mer ? Slut för denna gång.

ÖLÄNDSK MIDSOMMAR : Firade midsommar genom att ligga under ett träd bakom Gärdslösa kyrka, låg och såg barnen dansa små grodorna, talade litteratur med goda vänner, skulle Rhezelius kunna ges ut, vad skulle det kosta (Rhezelius var på Öland år 1634, skrev och noterade), hörde den kvinnliga prästen tala om midsommar, solen gick ned, fåren bräkte och alla sjöng Härlig är jorden. Jag gick ner till Silverbäcken som flyter alldeles intill, den som Erik Johan Stagnelius diktade om, nu ett halvmeterbrett dike med dyvatten, men jag föreställer mig och jag vet att i början av 1800-talet, innan utdikningarna, forsade den som en liten Norrlandsälv ty längs flödet fanns många skvaltkvarnar. Solen på väg ned, svalka i luften efter dagens kvalm, svalorna svirrade och plötsligt var det precis som hos Stagnelius :
Kvällens guldmoln fästet kransa,
älvorna på ängen dansa,
och den bladbekrönta näcken,
gigan rör i Silverbäcken.

Vi tog vägen genom Borgholm hem, tusentals ungdomar, alla berusade; i den hopen hade nog Stagnelius funnits med, rumlande och full. Det tror jag. Den vackra dikten hade han diktat i dag, skarpt bakfull, som Gunnar Ekelöf, alltid bäst bakfull och under den stora ångesten.

Duttadaltarättvisefeministkomplexet i Sverige, är inte det väldigt undergivet mot muslimer ? Varför är det inte ett sjutusans hallå på Feministinitiativet över att det inte finns några kvinnliga imamer, och på RFSL över att det inte finns några homoimamer ?

Jag undrar också varför homo, jämo och politisktkorrektaombudsmannastatskomplexet inte ingriper ?

Jag har tillskrivit www.islam.nu och frågat om jag som kristen kan åka till Mekka och titta på Kaba. Varför svarar dom inte ? Måstejag ha visum ?

På Expressen skriver ofta en imam och gnällspikar ljudeliga över hur illa behandlade alla muslimer är i Sverige. Han har kommit till helt rätt land, gnällaöveralltingoffermentaliteten har här primat.

Man får väl inte säga sådant här högt, men här kommer det : Blir man inte jäkligt trött på alla självmordsbombare i Bagdad, som lastar en bil med sprängämnen och kör in i en folkmassa ? Det är så enfaldigt fantasilöst, så meningslöst - ingenting kan ju ändras med en bomb som dödar ett par människor i en befolkning på 24 miljoner och med den amerikanska armén på plats. Kriget i Irak är i praktiken vunnet av USA, vad som återstår är polisinsatser. Därefter bär Sverige hjälpa till med återuppbyggnaden, kan det finnas en större uppgift än att demokratisera Irak och stötta detta lidande folk.

GUANTANAMO. Europa lades under den nazistiska färlan på 30-talet eftersom demokratierna inte slog tillbaka mot naziterroristerna. I det krig som nu pågår mot terrorismen och som USA för å allas våra vägnar är individuella rättigheter underordnade det större målet, som är demokrati och frihet. Vad är alternativet, en fascistisk islamism som förslavar oss alla och för oss tillbaka till förmedeltida förhållanden ?

Varför har vi inte Tony Blair som statsminister i Sverige ? En kraftfull ledare, som lyssnar till vad folk har att säga, Europas störste ledare... Åh, dessa engelsmän. Häromdagen höll Tony Blair ett stort tal inför Europaparlamentet. Eftersom svenska media aldrig berättar något värdefull om eu utan mest kåserar och talar om för oss eu-skeptiker hur xenofobiska och inskränkta vi är, kommer här ett sammandrag och några stycken ur Blairs stora tal - helt i den engelska retoriska traditionen; man förstår när man läser varför engelsmännen omväljer Labourledaren. (Talet finns i sin helhet återgivet av www.telegraph.co.uk)

Omröstningarna om konstitutionen visar ett stort folkligt missnöje med Europas förhållanden i stort, inte bara med konstitutionen. Omröstningarna visar på en kris för det politiska ledarskapet. Europas folk ställer frågor till oss om jobben, globaliseringen, pensioner och levnadsstandard. Europas folk ser sina traditionella samhällen brytas sönder, de etniska mönstren förändras, familjelivet är under press och familjer strävar efter en balans mellan arbete och hem... Vi politiska ledare måste vakna upp, folket blåser i larmtrumpeterna utanför stadsvallarna. Lyssnar vi...

I all enkelhet vill jag säga en sak : jag kan inte gå med på en budget i eu som inte leder mot processer av förändring. Vi kan inte vänta till år 2014. Vi måste förändra Europa :
Av de 20 toppuniversiteten i dag ligger bara två i Europa.
Vi måste investera i kunskaper (I tidningen Bild-Zeitung skriver Blair att en eu-ko subventioneras med två euro om dagen).
Migrationen har fördubblats de senaste 20 åren. Den övervägande delen av invandringen är väkommen och nyttig, men den måste hanteras. 70 procent av all illegal immigration organiseraas av kriminiella grupper.
I Bild-Zeitung (www.bild-t-online.de) fortsätter och skärper Tony Blair sin eu-kritik. Vi kan inte ha ett Europa där vi lägger ut sju gånger mer på jordbruket än på forskning. 40 procent av utgifterna går till jordbrukspolitiken där fem procent av befolkningen arbetar... Vi måste ha en förändring för framtiden.

Pengar till de fattiga europeiska länderna, ja, men inga mer pengar till rika europeiska länder.

MIDSOMMARSILLEN : Jag hade bestämt mig för att aldrig skriva något mer om invandringen till Sverige på denna blogg eftersom detta är ett fullständigt omöjligt samhällsområde där dårarna på ömse sidor om normalsvensken har tagit kommandot; jag uppskattar att the lunatic fringe i svensk debatt i detta fall upppgår till ungefär 20 procent av befolkningen; båda sidor lika hatiska och fanatiska, alltså är en diskussion utesluten, men ändå, eftersom jag aldrig kan hålla något kommer det här en invandrarbetraktelse med anknytning till midsommar och sill.

En midsommarafton för några år sedan skulle jag inhandla det sista till midsommarfirandet, ett par sillburkar och en knippa dill. Jag for till den lilla servicebutiken på mellersta Öland. Den innehades av en väldigt trevlig iranier, som jag blivit lite småkompis med.

Jag skulle bara komplettera med det sista, sillen, sade jag när jag klev in i butiken och så frågade jag : Du själv då, har du köpt hem sill och brännvin för du slår väl igen snart ?

Nej, jag har inte köpt hem så mycket, jag vet inte riktigt hur man firar midsommar. Sillen ? Har man den på smörgås ?

Nej, nej, man äter den med färskpotatis till, och så lite gräddfil, en klick smör och gräslök. Till detta tar man en snaps. Det vet du väl ?

Nä.

Men hur länge har du varit i Sverige, du talar ju perfekt svenska ?

Jag har varit här i 20 år.

Och du har aldrig blivit hembjuden till någon svensk familj på midsommarfirande ?

Nä, inte till midsommar och inte någon annan helg heller, jag och min fru har aldrig blivit hembjudna till någon svensk familj överhvudtaget.

Jag skämdes som en hund, dels över mig själv och å mina landsmäns vägnar.

Ja, men då bjöd väl i alla fall du hem din vän iraniern med fru till midsommarfirandet ?

Nej, det var ju det jag inte gjorde.

Det är ingen klass på det svenska buset längre. Det är Vanheden och Dynamit-Harry, minus Sickan, men med vapen, vilket trots allt gör dem livsfarliga. Ta till exempel rånet mot Löttorpshallen på norra öland i går, onsdag. Två rånarpuckon slår till mot Ica klockan halv nio på morgonen; skulle de råna Ica var det för tidigt eftersom inga pengar flutit in i kassorna, affären var ju inte ens öppen. Och var det Svensk Kassaservice rånarna ville åt var det fel tid på dygnet eftersom de goda ölänningarna är vakna klockan halv nio på morgonen och såg vad som hände vid Ica-hallen ...

Butikschefen ingrep resolut, rånarna flydde och polisen spärrade av Ölandsbron - de kanske flydde in i den stora Bödaskogen. Lycka till. Myggsvärmarna där är miljardhövdade och de är stora som moskiter.

När rånarna grips måste de gå i terapi ty samhället har ett ansvar även för sådana misslyckade puckon - en 80-årig tant med rullator och handväska är vad de möjligen kan klara av. De bör därför av samhället terapibehandlas så att de rånar och misshandlar på rätt nivå : en ensamliggande röd stuga i skogsbrynet med ett pensionärspar som nyss lyft pensionsavin kan vara ett annat objekt. Jag har frågat Brå om puckorånen ökat de senaste åren ? Svaret var nej, alla kurvor var på nedåtgående, och det var heller inte sant, sade Brå, att brottslingarna blivit allt mer korkade : undersökningar visar att de allra flesta har gymnasiekompetens från svensk skola, de har snittbetyg och kommer från välordnade socialbidragshushåll, de representerar kort och gott ett svenskt genomsnitt, säger Brå.

Jag minns ett rån för några år sedan då samhällets stora skräck, Svartenbrandt, slog till mot Systembolaget i en Norrlandskommun. Strax efter det att bolaget slagit upp portarna och det hade hunnit rinna in 180 kr i kassan för två Absolut Renat, slog han till. Krävde pengarna och drog iväg med småmynten skramlande i fickorna.. En hel hord med rånare slog för några år sedan till mot en bank, beväpnade och rånhuvade rusade de ut ur bilarna och mot bankdörren. Den var emellertid låst eftersom klockan var 15.30. Ridå. Morsning och salut.

Brottsligheten tilltar, den blir våldsammare, de kriminella allt mer hänsynslösa. Tony Olsson och hans kompisar till exempel - finns nåt mer patetiskt och obegåvat gäng - klarar av att skjuta en polis i huvudet när denne ligger ner, det är också allt. De kan inte köra bil utan att dratta i diket, inte hålla sig i frihet när de rymt mer än ett par dygn - däremot är de väldigt vältaliga och manipulativa, och Tony Olsson har till och med fått Alf Svensson, kd-ledaren, att tappa omdömet.

Det verkar inte heller finnas några hederliga kassaskåpssprängare utan endast klåpare, som laddar bankomater med flera kilo dynamit varvid allt blir till fragment, pengar, cement och själva bankomaten. För många år sedan rånaades mejeriet i min hemstad. Rånarna ljuddämpade explosionen med stora pallar av smör runt om kassaskåpet. När den stora smällen kom ingick sedlarna och smöret en oupplöslig fusion, en pengasmörsmet.

Som sagt, låg standard och klass på svenska kriminella, men av någon anledning blir alltid de mest korkade, Clark Olofsson ett bra exempel, de mest berömda, skriver böcker och får kändisar som Alf Svensson att ställa upp.

MIDSOMMAR : Nu väntar vi här på ostkusten på den stora midsommarinvasionen till Öland. Ölandsbron var avspärrad i går i jakt på puckorånarna från Löttorp, men i dag är det öppet race ända till Öland, solen, potatisen och jordgubbarna. Ölandsbron har reparerats hela vintern, och många hinder hade staplats i vägen men nu ligger den rak, öppen och inbjudande - 280 km i timmen lär vara brorekordet slaget av en mc, 1200 kubik, en natt förra sommaren.

Som en mycket viktig information nämner jag här priset på några obligatoriska midsommarprodukter : Färsk Ölandspotatis 12 kronor kilot, dill ingår, jordgubbar 25 kr litern, kanske lägre vid försäljning efter vägkanterna (gynna våra säljande ungdomar). Midsommarbukett med blåklint och prästkragar, jättestor, fyller en hink, 35 kr. En knippa färsk Ölandslök, 8 kr. Tre sorters sill, extrapris på Konsum, 35 kr.

Jag stannade till hos några söta små barn som stod och sålde jordgubbar längs vägkanten på Öland i somras. Jag sade till min fru, köp fem liter av de duktiga barnen och själv gav jag mig i samspråk med dem.
Vad duktiga ni är som varit uppe så tidigt på morgonen och plockat jordgubbar, sade jag.
Nej, vi har inte plockat några jordgubbar, vi bara säljer, sa barnen med en mun.
Men var har ni då fått jordgubbarna ifrån ?
Vi har köpt dom av polackerna, det är dom som plockar, svarade barnen.
Ölandsungdomen är mycket företagsam.

EU-KOMMENTAR : Paul Johnson, samhällsfilosofen skriver : Under en hel generation har eu gått i motsatt riktning till den anglosaxiska individualismen. Eu har skapat ett totalitärt monster av eget slag, som spyr ut regler och förordningar i miljontal; eu invaderar minsta hörn av våra ekonomiska och sociala liv. Resultaten har blivit hemska : En enorm byråkrati i Bryssel. varje departement där klonat med sin egen motsvarighet i huvudstäderna i varje eu-land. En enorm budget, som döljer en lika enorm korruption, en budget som aldrig blivit godkänd av revisorerna och som nu är en tung börda för alla de länder som betalar mer än vad de får. De nationella ekonomierna har reglerats i en totalitär skala.

Det blir en livsfarlig midsommar i år. Inte nog med att svenska jordgubbar är besprutade med nervgift, de kan också vara för små enligt de eu-regler som gäller. Färskpotatisen kan vara direkt livsfarlig när den köps i större butiker. Fler miljölarm som kommit denna webblogg till del inför midsommar är dessa :

Den som äter stora mängder dill, tio kilo eller mer på en dag, kan bli fruktansvärt sjuk eftersom dill inte kan absorberas av mag-tarmkanalen; dillen lägger sig som en stor grästuva i magen och måste dras ut; ni förstår vilken väg.

Felaktigt inlagd sill eller gravad lax kan innehålla botulinbakterier (se under nervgift). Gräddfil kan i enstaka fall vara så starkt jäst att mjölksyrebakterierna tar överhanden, vilket innebär risk för frätskador på maghinnan; det har visserligen aldrig hänt, men det skulle kunna hända, säger livsmedelsforskaren Elsa Johansson-Karlsson, född Lundin, som själv aldrig äter vare sig fil eller filbunke. I undantagsfall kan jag smutta på en vaniljyoggi, säger Elsa Johansson-Karlsson, född Lundin, vid Statsforsk i Gävle.

En eller två snapsar kan gå bra, men blir det fler för en enskild individ kan omdömet försvinna : man börjar tafsa på kompisens fästmö eller än värre, på kompisen själv, kort sagt, man beter sig som en regementschef på fest.

Badvattnet runt hela Öland och längs Sveriges kuster överhuvudtaget kan innehålla blåalger, vilka dödar hundar och små barn.

Du får sola som längst tio minuter eftersom ozonhålet nu lagt sig över södra Sverige. Grönfläckig cancer, som är malign, kan bli följden av för långt solande.

Arbetsmiljöinstitutet varnar för dans runt midsommarstången; ibland sitter stången så löst att den kan falla ner. Om man snurrar för häftigt i Små grodorna kan allvarliga hjärnskador bli följden.

Midsommarstänger som satts upp av personer från Polen eller Baltikum måste bojkottas, enligt Byggnadsfacket. Dom kommer hit och konkurrerar ut dom inhemska stångresarna, som har kollektivavtal, det kan facket aldrig gå med på, säger Ola Rask i Byggnads, för tillfället tjänstledig, men aktiv som helevet ändå.

Undersökningar från Statssociologiska analysinstitutet visar dessutom att under midsommar ökar våldtäkterna med 13 procent, familjegrälen med hela 50, släktfejderna med 20 och skilsmässofrekvensen med 7 procent. Barnombudsmannen säger att barnen är midsommarhelgens första offer och hon kräver nu att regeringen tar sitt ansvar och tillsätter en statlig Midsommarmyndighet.

KRIMINALVÅRD : Den som läser domen mot Hallrymmarna och Hallvårdarna inser genast varför alla krigsförbrytare, inklusive Saddam själv, vill sitta i svenskt fängelse. Svensk kriminalvård synes vara så nära hotellvistelse det går att komma. Skillnaden är att servicen är bättre på fängelserna, det är en tätare och mer effektiv vårdarservice vad beträffar droger, biltelefoner, TV, tillgång till datorer och annan modern utrustning. Varje fånge får en egen betjänt, i uniform och allt.

Befolkningen på Nordirland är inte särskilt förtryckt; den lever under det goda engelska styret och ändå revolterar en del nationella fanatiker med våldsdåd. Spanska Baskien är inordnat i en civiliserad, demokratisk och framgångsrik stat, Spanien - ändå svarar ETA med hemska dåd. Förtrycket behöver inte vara verkligt för att the lunatic fringe i en befolkning skall tillgripa våld och kräva nationell befrielse - både ETA och IRA visar det. Nationalismen är oerhört stark och förtrycket må vara inbillat eller verkligt, det spelar ingen roll.

Med den utveckling mot en superstat och med den arrogans och det förakt som eu-eliten visar mot enkla folkliga krav är jag för min del övertygad om att vi inom en snar framtid får en allians av fanatiska nationalister som är beredda att tillgripa våld för att uppnå befrielse från eu. När exploderar den första nationella sprängladdningen i Bryssel ? Det kan bli förr snarare än senare. Eu-förtrycket behöver inte vara verkligt, det räcker med att det upplevs som verkligt.

Under hela 70-talet led Västtyskland under Röda Brigaderna, det var ett samhälle i belägringstillstånd; allt detta orsakat av ett fåtal glödande fanatiker varav åtminstone två, Ulrike Meinhoff och Andreas Bader, bevisligen var psykopater men med stor karisma.

I Italien mördades premiärministern av samma krafter och ungefär samtidigt.

Förutsättningarna för nya våldsdåd inom Europa känns större nu än då, det finns mer att revoltera mot : en byråkratisk superstat, som inte bara är kapitalistisk utan också nationell förtryckande, arrogant och folkföraktande. Detta är en deg som kan sättas i stark jäsning. Det hörs ett muller under ytan, ett infraljud : aldrig var somrarna så vackra, kvinnorna så sköna, friden så stor som sommaren 1914.

Den författning (usla aktstycke) som framsmän och holländare sade nej till skulle ha förvandlat Europa till en statsbildning som påminner mycket om det Österrikiskt-ungerska kejsardömet, en lös statsbildning av disparata enheter där ingen folkgrupp trivdes. Författningen kommer väl sannolikt att trixas igenom so oder so, vilket innebär Europas balkanisering och per automatik frihetsrörelser, som alls inte behöver vara demokratiska.

Eu-besluten har dessutom tillkommit i fel ordning: innan det förelåg politisk konsensus och konvergens infördes euron, vilket är detsamma som om stora delar av Europa helt plötsligt skulle ha infört guldmyntfot efter att ha haft rörliga valutakurser, som speglar underliggande basfakta. Euron förutsatte en enhälligt beslutat författning; nu när den förutsättningen inte finns eftersom besluten togs i fel ordning, kommer också euron att vara i fara; den kommer säkerligen att avskaffas under stora våndor.

Det är en vanföreställning, ett tankefel, att insistera på enhetlig valuta över stora områden. När Sverige var en stormakt som hela Europa darrade inför hade vi tre valutor som inbördes var utbytbara : kopparmyntfot, silvermyntfot och guldmyntfot. Vi hade olika tider i olika tider av landet eftersom vi tillämpade realtid (solens gång), det gick bra. Vi hade en mängd olika mått, det gick bra. Men det var förstås mer praktiskt med decimalsystemet.

Jag tror att det som skadat eu och den europeiska tanken mer än allting annat och som fått engelsmännen så aviga är att det egensinniga folk påtvingades decimalsystemet och inte längre får handlar grönsaker på torget i pound och unces eller uppmäta ölet i pints; engelsmännen fick därmed sina metric martyrs, grönsakshandlare som åtalats för att de inte väger i hekto och kilo.

Jag satt och talade med mina barbarn om eu. Vi kom in på den gemensamma valutan och jag sade att nu ska det bli en gemensam peng för hela Europa. Den kommer att kallas euron. Barns kommentarer och frågor är ofta mycket djupsinniga och analyserande. John, 11 år, frågade : Men får danskarna då ha kvar sina roliga pengar med hål i, vilka han mindes från ett oförglömligt besök på Tivoli i Köpenhamn och som han sparat, och de sexkantiga pengarna ?

Nej, var jag tvungen att svara. Europa kommer bara att ha en sorts pengar, inga med hål i.

Då tycker inte jag vi ska ha nån euro.

Det är ju allt detta som eu lyckats med att ta bort. Den rika europeiska mångfalden, glädjen över en pint och pengar med hål i.

Francis Wheen : Karl Marx - en biografi. (Pan) 400 sidor.

Karl Marx fortsätter att fascinera; alla vet att hans utopiska samhällsteorier i grunden var felaktiga och gav upphov till de mest fasansansfulla samhällen men vi kan ändå inte släppa dem, bortse från dem och kasta dem på den ideologiska historiens sophög. Jag tror att det beror på att teorierna så som de konciperades av Marx i lika hög grad var skönlitteratur som de var samhällsteori. Denna iakttagelse om Marx som en skönlitterär författare är den största behållningen av Francis Wheens 400-sidiga Marxbiografi.

Även de stycken av Kapitalet som knappast går att förstå är målade i ordfärger som sveper med läsaren i en slags verbal berusning; samma med Kommunistiska Manifestet och allt det andra som Marx skrev - allt är avfattat i ett raseri, inte minst hans smädeskrifter mot alla de fiender som Marx ansåg omgav honom.

Marx var en ekonomisk parasit, som kunde överleva tack vare Engels obrottsliga lojalitet; han vägrade ta ett jobb för sin försörjning och därför kunde familjen knappast äta sig mätt och man levde under de mest fattiga och smutsiga förhållanden. Marx förakt för vanligt arbete, för den vardagliga försörjningen, den gränslösa egoismen, delar han med en annan fanatiker : Hitler. Även han parasiterade på omgivningen, levde tämligen planlöst och oordnat samtidigt som han utvecklade sin ideologi, avfattad i Mein Kampf i samma verbala rus som de marxska skrifterna. Parallellerna mellan de två är så uppenbara att det kunde bli en tjock bok. Dock, Marx är mycket mer intellektuellt sofistikerad. Men rasen som det ondas förklaring i ena fallet, kapitalisterna i det andra förenar dem. Ideologiska enfrågelösningar på samhälleliga problem leder mestadels till diktatur, ty om någon motsätter sig en ideologi som besitter den enda förklaringen till ondskans förekomst i världen måste också denne vara ond, alltså måste han bort.

En samhällelig ideologi som förklarar allt förklarar i grund och botten ingenting, skrev Herbert Tingsten i en artikel om marxismen; detsamma kan sägas om alla enfrågelösningar, från Marx, Hitler och Keynes till Milton Friedman. Feministernas förklaring på förtrycket, de patriarkala strukturerna, är av samma enfrågedimension, som förklarar allt och intet eftersom defintionen är för vid. Den komplexa verkligheten låter sig inte fångas i ett enda nät med samma sorters maska, man måste ha många nät och många maskstorlekar.

De materiella produktionsförhållandena bestämmer det mänskliga varat, medvetandet, skrev Marx. Historien var deterministisk och skulle oundvikligen sluta i störtandet av kapitalismen. Ett sådant betraktelsesätt ger inte utrymme för det oväntade, för mänsklig påverkan, till exempel inflytandet på samhällsutvecklingen från ett geni. Marxismen är egentligen totalt omarxistisk eftersom den tillåter Karl Marx - utan hans geniala person ingen marxism. Den marxistiska determinismen, materialismen, förslavade en stor del av världen i 70 år - de materiella förhållandena, produktionen av stål, cement, betong, järn och byggandet av kanaler och kraftverksdammar var inte framtiden, framtiden låg i det som vi inte såg, i hjärnan hos geniala forskare, transistorer, mikrochips, den fanns hos stora sammanlänkare av kunskap som Bill Gates, den finns hos Googlekillarna etc. Framtiden låg inte i den sovjetiska cementen och det sovjetiska stålet, och så brakade det samhället ihop trots att det kunde bygga rymdraketer.

Det brukar sägas att marxismens första offer var fru Marx, Jenny. Flera av hennes barn dog, maken söp och rumlade, tjänade aldrig ett öre och hade aldrig överlevt utan Engels. Tvätta, städa och byta lakan är något han sällan gör, skrev en rapportör från polisen som höll ett öga på den marxska familjen. Rapportören var rent chockad över interiörerna i Marx hem : Han tycker om att supa sig full... Han har inga fasta tider för att vakna eller gå och lägga sig... han kan sova hela dagarna obesvärad av att folk kommer och går.

Marx levde ett borgerligt bohemliv, gjorde pigan med barn, en pojke, brydde sig inte ett dugg om denna son, önskade livet ur föräldrarna så att han kunde få ut arvet och struntade i att gå på faderns begravning. Han blev osams med alla, hatade med all sin kraft, hade stora bölder i baken och runt penis, bölderna smärtade oerhört men han skrev ändå. Det sägs att Engels kunde se vilka partier i Kapitalet som var skrivna under inverkan av smärtan från bölderna. Hela världen fått lida för de marxska bölderna eftersom en del läsare uppfattat hans skrifter som en uppmaning till handling när de i själva verket är skönlitteratur i någon slags uppenbarelsemening, bibliskt rent av. Han var ett geni. Kommunistiska Manifestet är en rasande pamflett, som griper tag i mig än i dag och det är lätt att bli förförd eftersom Manifestet är stor skönlitteratur.

Denna blogg har postgironummer : 602 83 42-1.

Den svenska domarekåren har nu på kort tid drabbats av tre förödande sexskandaler, inte för att jag blir särskilt moraliskt upprörd eller panikslagen över domarnas starka sexualdrift, det är mer gärningarnas snaskiga innehåll jag blir illamående av : Justitierådet ni Högsta Domstolen som sitter och riter penisar på papper, vilka han sänder till en 20-årig manlig student, en domare i hovrätten i Skåne som beställer fram tre kvinnor på en bordell varefter han sätter sig framför dem och onanerar - sådana domare vill jag inte bli dömd av, vilka snusknissar.

Själv var jag en gång närvarande vid en rättegång där domaren somnade med jämna mellanrum; han vaknade då och då med ett snörvlande, han rullade med ögonen ett tag, snart somnade han igen. Åklagaren hade glömt papperen och var inte det minsta påläst. Den åtalade gick fri.

Enligt en doktorsavhandling har halva poliskåren gett upp. Det beror på, säger Polisförbundets ordförande Jan Karlsen i senaste numret av Polistidningen, att ett polisingripande kan skapa väldigt mycket pappersarbete. De stora starka poliserna går omkring som barn verkar det som, enligt Karlsen, barn som saknar stöd från sina ledare och chefer. När de inte får det, beröm, ger de upp. Denna analys präglar hela Polistidningen, som blivit rena terapiorganet. Man kan läsa om det nu finns dialogpoliser. Vid Natomötet i Åre nyligen var dessa dialogpoliser med, de åt chips och grillade korv med demonstranterna. Solne går ner mot bergstopparna, tal hålls, kött grillas och civilklädda dialogpoliser sitter i en grässlänt och äter chips...

På sidan 13 i Polistidningen kommer en annan terapeutisk polisinnovation, som kanske kan bota den polisiära uppgivenheten : Det är Kakburken mot Fördomar. Det är omöjligt för en bög att bli piketpolis, därför denna Kakburk, som inte innehåller kakor utan kort med olika påståenden som skall utmana polismännens fördomar. Vid eftermiddagsfikat skall man ta fram denna kakburk och sitta och snacka runt; en del medlemmar är alldeles till sig i brallorna över denna fackliga innovation.

I Umeå provar polisen After Action Debriefing. Efter ett ingripande skall poliserna samlas och snacka känslor. Om man krockat med polisbilen, då skall man sitta ner efteråt och snacka om krocken, om alla känslor den medför... Mest skall man prata om större case, men det skall vara på bokad tid och på arbetstid.

I polishuset i Sundsvall sitter personalen och tittar på en pjäs om våld, Som glöd under snö. Ett 30-tal poliser har beodrats att se teater på arbetstid.

Det hela avslutas med en utbränd polis, som gått in i väggen, kollapsat och fallit samman i gråt, som var sjukskriven i åratal, men som nu återvänt och i papperstuggen tuggat sönder alla liggande utredningar som sparats.

Facklig verksamhet i dag : känslopjunk. En hel tidning med varan. Därtill domarekåren.

Det föreligger ett förslag till eu-budget för 2007-20013 - eu planerar i sjuårsplaner till skillnad från Gosplans femårsplaner; de summor som anges i budgeten domineras av stödet till jordbruket, som tar över 40 procent av pengarna, enorma belopp kommer under perioden att sprayas över ineffektiva jordbruk, särskilt Frankrike och man får känsla av att eu har ett enda syfte, att bistå franska bönder. Den nya jordbrukspolitiken går dessutom ut på att jur mer mark som läggs i träda desto större blir jordbruksbidraget. Ordet marknad, konsument och frihandel existerar inte. Om en marsian betraktade den euroepiska jordbrukspolitiken från sin planetära utkikspunkt skulle han beteckna europiska politiker som fullständigt galna - att betala för jordbruksmark i träda när människor svälter är djupt omoraliskt.

Eu-budgeten ser ut så här, omvandlad till kronor med eurokursen satt till 9 kr för enkelhetens skull.

Jordbruk : 3 600 miljarder kronor.

Strukturfonder : 3 024 miljarder kronor.

Utrikes/bistånd (Foreign affairs) : 567 miljarder kronor.

Industri/utbildning : 1 098 miljarder kronor.

Säkerhet/rättsväsende : 135 miljarder kronor.

Administration : 522 miljarder kronor.

Eu:s fanatiker i Sverige säger ofta att administrationen i eu inte är mycket större än den sammantagna landstingsadminsitrationen i vårt land, vilket som synes är helt fel, administrationen slukar groteskt stora resurser.

Sverige är tillsammans med Tyskland, Holland och Luxemburg de största nettoinbetalarna till eu, vilket inte visar annat än att de svenska förhandlarna inte företrädde nationella intressen. Sverige betalar in 24 miljarder, får tillbaka 11 - de pengar som sålunda återkommer till Sverige används dessutom till projekt som är fullkomligt meningslösa och som i själva verket är AMS-pyssel, det vill säga åtgärder för att dölja arbetslösheten : Stallbyggnad i Gusum, Ökad bodemokrati i Karlshamn, Mentorsringar för kvinnliga innovatörer etc.

NATURFREAKARNA : Det värsta med mitt hatprogram Naturmorgon är gullandet med naturen och antropocentrismen, det vill säga att minsta kryp skall beskrivas i mänskliga termer : en lavdagfjäril sitter som på sin bänk, som är en ekgren, en fågel som talar Närkedialekt och sjunger på iiiiiiiiiii varvid programledaren inte kan bärga sig över denna lustighet. Det flåsas och det snörvlas när de traskar omkring i terrängen alldeles andlösa inför det sceneri som naturen bjuder på och alltid finns det en forskare till hand för varje insekt och grässtrå. I dag, lördag, är Naturmorgon i Beijershamn på Öland, ett område som lagts under diktat med hjälp av den administrationsterror som länsstyrelsen påtvingat ett helt landskap.

Öland är ett landskap som fullständigt ockuperats av ornitologer, inte ens vindsurfing skall längre vara möjlig i Beijershamn om länsstyrelsen får som den vill. Ungefär 60 procent av Öland är fågelskyddat och på en stor del av ytan är det tillträdesförbud hela sommaren.

Mörbylånga kommun, som är särskilt utsatt för den administrativa fågelterrorn, har en yta som inte räcker till för alla skydd : om man lägger in alla naturskydd som vilar över kommunen skulle dess yta behöva vara tre gånger större; naturfreakarna faller i hänförelse inför Öland, de bosätter sig här, får jobb i adminsitrationen, drar igång naturskyddsutredningar och fridlyser därefter allt som kan inkräkta på deras fritidsintressen. De är parter i målet, de utreder och de beslutar samtidigt. Den vanlige ölänningen manglas ner av naturvårdsbyråkratin. Minsta blodigel är mer värd än mänsklig verksamhet - det finns snart inte plats för ölänningar längre.

Och, ovanpå denna självförvållade naturhysteri tillkommer de diktat som anländer från Bryssel.

DAGENS BLOGGREKOMMENDATION : www.erixon.com (alltid mycket läsvärd, men där finns i dag en kul historia om svenska regeringen och ministrarnas intelligensnivå, som ni inte får missa... Den går så här... ja, läs själv)

När terroristen Yassir Arafat dog skrevs det mycket om hans hemliga bankkonton, som fanns fördelade över hela klotet. I sin bröstficka bar Arafat alltid en liten svart anteckningsbok, i den fanns kontonumren till hans enorma privata förmögenhet, en del påstår att den uppgick till fyra miljarder kronor, andra att den hamnade i närheten eller över 40 miljarder kronor. Pengarna hade runnit in på hans konton från olika regeringar, bl a Sverige har skänkt miljard efter miljard till den lille gullegrisen, ofta pussad på av Sten Andersson.

Är det någon som vet var Arafats anteckningsbok tog vägen, vem disponerar pengarna nu för tiden. Kostar Arafats överviktiga fru fortfarande de palestinska myndigheterna 180 000 kr om dagen, lever hon fortfarande i Paris - kort sagt vem snodde anteckningsboken ? Det var ju på den den utdragna dödskampen berodde.

När välfärdsländerna nu bereder sig på att avskriva de fattiga ländernas lån, vilket motsvarar en summa av 40 miljarder dollar uppstår frågan vart dessa pengar har tagit vägen efter det att de lånades ut. Sanningen är ju den att de förskingrats i några av världens mest korrumperade stater. En av de stater vars skulder nu skall skrivas av är Tanzania, som från Sverige under åren mottagit sammanlagt 20 miljarder kronor till praktiskt taget ingen nytta alls - landet är fattigare än när vi började skicka pengar,men i Tanzania styrde en socialist, så väg med miljarderna.

Att skriva av skulder är detsamma som att öka utrymmet för fortsatt korruption i de afrikanska kleptokratierna - det borde ställas ett enda krav för skuldavskrivning : demokrati med ett transparent rättssystem ty annars ökar bara fattigdomen och de korrupta ledarna kan fortsätta importera Mercedesbilar - är det någon som tror att PLO-ledarna kör VW Golf ? Man ser de halvt nedrasade städerna, slummen, soporna och de förtvivlade människorna, så kommer PLO-ledningen : kolonn efter kolonn med Mercedes.

Margit Gennser (m), tidigare riksdagsman, har några intressanta iakktagelser på sin blogg (www.gennser.blogspot.com) vilka rör företagens utveckling : när ett företag börjar bygga nya fantastiska kontorskomplex, då är det dags att sälja aktierna, till exempel Ericsson ni minns, som köpte lyxkontor i London, sedan kraschade aktien strax därpå. Margit Gennser nämner den fantastiska lyxskrapan i glas som SAS byggde, sedan kom krisen. Den som åkt genom Stockholm ser en futuristisk byggnad i stor stil, en våt arkitektdröm : det är postens nya huvudkontor. Vad de gör därinne vet jag inte, men efter invigningen har posten föreslagit att brev skall utdelas vid 16-tiden, om de ens skall utdelas alls, postgirot är sålt och brevlådorna i bostadsområden sammanfösta på ett ställe. Brevbärarna går numera aldrig ur sina små bilar och är det en gnutta snö framför brevlådan åker de inte ens in på gatan. Halta och lytta damer i 80-årsåldern med rullatorer ses skotta med skyfflar framför sina brevlådor samtidigt som de håller krampaktigt i rullatorn med vänsterhanden - bereden väg för brevbärarn, en centimeter snö kan väta ner hans skor.

En mer personlig iakttagelse som jag gjort och som kan tillämpas av aktieanalytiker på börsföretag är det jag kallar den eftersökta VD-metoden. Den bygger på min erfarenhet av att företag i kris aldrig vet var VD håller hus medan företag som blomstrar och går bra alltid vet var VD är, om han så är i Hongkong på semester. Här följer två exempel, på det snart kraschande företaget där du skall sälja och det blomstrande i vilket du skall köpa aktier.

Hej, jag heter Kurt Lundgren och jag söker er VD.
Jag tror inte han är här idag.
Kan du koppla mig till hans sekreterare ?
Hej, jag heter KL och söker VD.
Nej, jag tror inte han är här... Tror, är han där eller inte ? Nej, han är borta i dag... Vet du var han är, hur får jag tag i honom ? Har han mobilen med sig ? Det vet jag inte, jag tror han är i Dalarna... Har du hans mobilnummer ? Men han vill inte bli störd, sade han. Är VD på företaget i morgon ? Det sa han inte... Men ring senare under veckan...

Det blomstrande företaget : Hej, jag heter Kurt Lundgren och söker VD.
Ett ögonblick, koppla, koppla. Det här är direktör Svanbergs telefon, hans sekreterare. Jag söker direktör Svanberg. Tyvärr, han sitter i ledningsmöte just nu, de brukar vara klara vid elva. Ska jag be att han ringer dig ? Vilket är ditt ärende ? Jag ringer från en tidning. OK, han ringer.
Ja, tack, det var snällt.

Den eftersökta VD-metoden är ett helt oslagbart analysinstrument, som kan tillämpas på alla företag, stora som små. Även inom politiska organisationer kan den användas, försök att ringa till Lars Ohly.

EU-KOMMENTAR : Den enda rimliga hållningen för Sverige i eu:s budgetförhandlingar är att slå följe med England och bilda ett block som motsätter sig alla vidare utgiftsökningar, vilka enbart resulterar i än större jordbruksstöd; därför är det märkligt att moderatledaren Fredrik Reinfeldt kastar sig över England och kräver att den engelska rabatten skärs ned eller bort - som moderat borde han kräva att alla får rabatt, kort sagt att utgifterna skärs ned. Att fortsätta subventionera tobaksodling, ett hav av vin, köttberg, smörberg och spannmålsberg, som dumpas på världsmarknaden är djupt omoraliskt. Ineffektiva bönder i Östeuropa och Frankrike måste undergå samma rationaliseringsprocess och samma smärta som i andra länder när deras varor inte behövs.

Tänk om Sverige under åren 1850-1910, då landet genomgick sin smärtsamma industrialiseringsprocess, istället hade fått bidrag till det gamla Sveriges produktionsapparat : fortsätt ni med årder och oxe, sådana komplicerade saker som pappersmassa och stål ska ni inte syssla med, och är ni riktigt snälla skall vi komma och borra brunnar åt er.

Smålands författarsällskap är jag inte med i - tur, för då hade jag tvingats gå ur, och det gör väl alla självständiga författare efter den senaste skandalen i detta illustra sällskap.

Smålands författarsällskap har för avsikt att ge ut en uppföljare till Elin Wägners 1 000 år i Småland. Kontakt togs med olika författare, bl a docent Dag Sandahl - han skulle skriva ett kapitel om kyrkans utveckling i Småland. Då ringde förre talmannen, den mäktige Thage G. Petersson och sade till en fullständigt livrädd redaktör, Yveonne Teufel (förlåt) Teiffel skall det vara, och sade till henne att om Dag Sandahl fick medverka i boken skulle han minsann inte lämna något bidrag varvid den strykrädda och politiskt korrekta Teiffel kastade ut Dag Sandahls bidrag - och den kvinnan har mage att kalla sig kulturjournalist.

Hennes förklaring till att Dag Sandahl portförbjöds är ganska kostlig : Sandahls bidrag var så bra att det skulle bli det enda i boken som läsarna hade tagit del av.

Dessbättre har nu Gunnar E Sandgren, ordföranden i sällskapet avgått, och därefter torde väl alla andra anständiga författare i Småland lämna denna fega och till den politiska makten anpassliga klubb - ty vad tjänar en sådan för syfte annat än att hålla fria författare på mattan.

Det finns något att lära av detta exempel : det är inte lätt att stå emot den politiska makten ens om den är pensionerad som Thage G. Petersson - den utstrålar ett politiskt korrekt hot som är lika skrämmande som batonger och tortyrinstrument. Att hävda egna ståndpunkter i detta psykologiska samhällsklimat blir allt svårare. Ibland tänker jag som så, att en polisstat vore bättre, att bli nerdragen i säkerhetspolisens källare och spöad en stund vore att föredra framför utdefinieringen i debatter, förlöjligandet, utfrysningen och tystnaden som uppstår runt omkring de självständiga. Men det är förstås gammaldags metoder, 1900-talsmässiga, den nya eu-metoden är mer sofistikerad, den skapar tomrum runt individer som tänker själva, som ifrågasätter och som tror på något och vill kämpa för det. Det nya eu-samhället kan heller inte skilja på en persons åsikter och hennes sakkunskap. Dag Sandahl har en viss Bibeltro tillsammans med många andra, katoliker och muslimer desslikes; men han är också en kyrkokunnig person som doktorerat men det senare kan inte uppskattas på grund av det förra.

SSU-FUSKET : Fusket inom SSU har varit värre än vad man någonsin kunde föreställa sig. Av redovisade 4 200 medlemmar i SSU Kalmar län var bara 303 med. Men förbundet begärde och fick statsbidrag för alla; det måste handla om miljontals kronor i medvetet fusk. Alla i ledningen, inklusive statsrådet Lena Hallengren, kände naturligtvis till de bedrägliga metoderna, men eftersom den allmänna uppfattningen är den, att det överskott som skapas av den arbetande befolkningen automatiskt tillhör det statsbärande partiet, kändes det naturligtvis inte som ett fusk utan endast som en förskottsinbetalning av de summor som PARTIET har rätt till under alla omständigheter. Det är ungefär samma inställning som det yttrande uppvisar vilket tillskrivs Marita Ulvskog efter maktskiftet 1990 : Det kändes som en statskupp.

Någonstans under resans gång började socialdemokratin att identifiera sig med staten; jag tror att det var under det begynnande 60-talet, efter ATP-omröstningen när det starka samhället proklamerades. Det starka samhället skulle ta hand om oss, lägga livet tilrätta, en del bra saker uträttades förstås, skolan och den högre utbildningen, forskningspolitiken etc, men själva anslaget var fel : Ett starkt samhälle tar inte hand om sina medborgare, det förtär dem. Det starka samhället har försatt 10 procent av befolkningen i förtidspension, 20-25 procent går arbetslösa och vi vantrivas alla i den svenska kulturen. Varför vantrivas vi ? När jag i radion i går hörde Göran Persson i riksdagen svämma över av pösmunkeri över vad han uträttat förstod jag varför jag vantrivs och de flesta med mig vantrivas : kombinationen pösmunkeri, självöverskattning och brist på humor och självironi är förödande. Vi reagerar på olika sätt : en del vantrivas, andra utbrännes, en del får psykosomatiska symptom och migrän - kort sagt, vi går i däck.

Den bästa staten är den svaga staten. Jag tror det finns ett samband, skört som en spindelväv, mellan mänsklig frihet, ekonomisk tillväxt och hälsa på den ena sidan och statsingripanden i människors liv som leder till stagnation, ohälsa och ekonomisk tillbakagång - det starka samhället slår över i sin motsats.

I Sverige är det lätt som en plätt att bli expert; att bli intervjuad som sakkunnig; att få sitta med i tv-soffor och få uttala sig, oemotsagd. I Sverige kan man nämligen bli expert på den man är och det man varit med om.

Ta till exempel alla dessa kvinnojourer. Hur kan det komma sig att landet helt plötsligt är fyllt av experter på kvinnovåld, som utan kontroll mestadels erhåller en massa statsbidrag och kommunalbidrag, det handlar om hundratals miljoner kr. Och inte nog med bidragen, kvinnojourerna tillämpar myndighetsutövning men utan medföljande myndighetsansvar, kvinnojourerna bedriver vård utan vårdansvar enligt principen att den som är kvinna är per automatik också expert på våld mot kvinnor.

Ofta kan dessa självutnämnda experter leva gott på sin påstådda expertis. Hur mycket tjänar till exempel Irene von Wachenfeldt ? Jobbar hon gratis ? Varför finns det inga officiella årsredovisningar över vad roks gör med pengarna. Lite normal undersökande journalistik skulle avslöja en del, jag känner det i näsborrarna.

En grovt kriminell person går med i KRIS och blir expert på kriminalvård, sitter med i tv och utgjuter sig.

Anhöriga till offren på Estonia blir experter på sorgearbete samt tillfrågas om sjösäkerhet på passagerarfärjor.

Ungdomar som förvillat sig ut i nazismens träskmarker återvänder därifrån och föreläser med sakkunskap om nazismen i skolorna och leder studieresor till förintelselägren i Polen.

Den som drabbats av stroke startar omedelbart en förening, söker bidrag och uttalar sig som expert om sjukdomen.

Envar sin egen professor och envar sin egen expert.

MÄRKLIGA TELEFONSAMTAL : Telefonen i vårt hus måste ha fastnat i något slags register för det ringer jämt om allt mellan himmel och jord. Häromdagen ringde en kvinna från Socks on demand och frågade om jag ville ha ett par ? Vadå för nåt ? Sockor ? Ja. Man kan nämligen prenumerera på strumpor. Kalsingar med ? Nä. Är detta den nya ekonomin ? Strumpor har jag lådan full men kalsingarna är på väg ta slut; jag går i ett par från Kalmar läns landsting, stora som segel, lika bra som kalsingarna på Kungl Kronobergs regemete.

I går ringde en säljare med en extrem blekingedialekt, möjligen var han från Listerlandet, och sade att han ringde från ooudafaun. Vad säger du ? Ooudafaun, jag ringer från ooudafaun ? Kan du säga det på engelska för jag förstår inte ? Aj äm caulling froum ooudafaun, det gäller ett abbonnemaung. När jag hörde ordet abonnemang gick det upp ett ljus, han ringde från Vodaphone.

Det gaur inte med säljare från Listerlandet, man förstaur inte.

Svenskarna är numera ett av Europas sämst avlönade folk. Var och en som tagit en pizza och en öl på en uterservering i London vet vad jag talar om, för att inte tala om en café latte på Champs Elyssé - för en vanlig svensk löntagare är utlandssemestern i Europa en finansiell mardröm, vi har helt enkelt för dåligt betalt. Det finns dock en grupp som drar ifrån - politikerna, de allra flesta ganska outbildade, men med järnrumpor - sådana lönar sig.

LÖNEEXEMPEL : På sidan tre i den lokala tidningen Östran finns en artikel som berätttar om landstingsrådens lönehöjningar, här är det rejäla tag : landstingsrådet tjänar 520 000 kr om året, en politisk samordnare inom (s) 390 000 kr, ett nytt landstingsråd (c) 470 000 kr och ytterligare ett får samma lön som den tidigare, 520 000 kr om året. Ett avgånget landstingsråd hade så många politiska uppdrag att årslönen hamnade på en miljon kronor. Vilket parti han tillhörde ? Rätt gissat. Detta är alltså den politiska lönenivån.

Låt oss nu gå över till det som anses vara den regionala tillväxtmotorn, det som skall ge hela sydöstra Sverige tillväxt, hög kompetens för att inte säga spetskompetens för så säger alltid politiker : spetskompetens. Vi talar alltså om det stora framtidshoppet Kalmar Högskola. I denna av politikerna prisade spetskompetensorganisation har lärarna ungefär hälften av landstingspolitikernas årslöner. Adjunkterna tjänar i genomsnitt 25 000 kr i månaden. 90 procent av lärarna tjänar mindre än 28 600 kr i månaden. Artikeln om de underbetalada högskolelärarna kan man läsa på sidan sex i samma tidning.

Vem skall tjäna mest, en adjunkt i kemi, matematik eller fysik vid Högskolan eller en landstingspolitiker ? Vem utför den största nyttan, vem är bäst utbildad, vem har landet störst nytta av ? Har inte någonting gått väldigt snett här. I allt väsentligt har politikerna satt sina löner själva, akademikerna måste slåss för varje krona med politikerna.

ELKABEL : Eftersom vi skall avveckla den egna kärnkraften och ersätta den med dyrbar och osäker vindkraft känns det tryggt att ta del av följande : Det är nu klart att det läggs en kabel för högspänd likström mellan Harku i Estland och Esbo i Finland. Det är ABB som bygger för 780 miljoner kr. Med denna kabel binds det baltiska elnätet och det nordiska samman, vilket innebär att vi kan få kärnkraftsel från Ignalina nu när vi avvecklat vår egen med början i Barsebäck. Om det finns en befolkad planet i rymden och det sitter en energiexpert där och betraktar den svenska energipolitiken skulle i varje fall jag ge honom 1 000 kr av min usla lön för att få reda på vad han tänker om oss.

I en kommentar till den förra bloggen om Eva Lundgren tipsade T. Lindgren om en artikel i det senaste numret av den norska tidskriften Forskning (www.forskning.no). Tack för det. Asbjörn Dyrendal har där en längre artikel om Eva Lundgren och han förvånas över att Uppsala universitet inte hade någon kännedom om Eva Lundgrens forskningsmeriter efter allt vad som hänt runt henne i Norge.

Det är 20 år sedan föreställningen om en satanistsammansvärjning som dödar barn konciperades i USA, 15 år sedan de första artiklarna i norsk press och för 16 år sedan kom en utredning som inte fann minsta bevis för de lundgrenska teserna, allt var oppspinn. Sedan dess har det oavbrutet kommit undersökningar som ingenting har funnit, varken dräpta barn eller ritualmord.

Eva Lundgren har i Norge påstått att hon och en väninna var nära att falla offer för satanister i Bergen; detta skulle ha skett 1987.

Hon har påstått att hon varit deltagande observatör i tre satanistiska grupper i Sverige och Norge med väldigt grova våldtäkter. En reflektion är, att om hon verkligen sett sådant pågå utan att rapportera till polis och åklagare är hon medskyldig.

Dyrendals konklusion är att Eva Lundgren glömt att publicera sina resultat och någon satanimsforskning har hon knappast bedrivit. Hon har åberopat sig på vittnen som senare visat sig vara mytomaner : en kvinna hade fött barn åt satanisterna när hon var fyra år gammal, vidare påstod hon sig vara en överlevare från förintelsen.

Eva Lundgrens forskningansats är att levandegöra genom intervjuer, liksom hon nu levandegör Helge Fossmo från Knutby i intervjuer, empiri har hon inget till övers för, som visades i förra bloggen. Överhuvudtaget är alla denna genusforskning ett utomordentligt bevis för universitetens politisering efter politiskt korrekta mallar. Forskningen leder ingen vart utan är mest en dyrbar tragedi för de deltagande studenterna - att lämna en sådan utbildning med 300 000 kr i studieskulder, utan yrke och med en förvriden verklighetsuppfattning är en tung börda i det fortsatta livet.

KVINNOR SOM SLÅR : Som av en ironisk slump följer efter Lundgren-artikeln en annan kvinnorforskningsartikel av visst intresse i det här sammanhanget. Den har rubriken Jenter är mest aggressive. 1 000 unga studenter i Söder Tröndelag har intervjuats. Det visar sig att kvinnorna använder sig av mer psykologisk aggression än pojkarna; det är, på den härliga norskan, käfting, bannelser och ydmykelser, förnärmelser och sexuella avvisanden. Kvinnorna tenderar också att ge uttryck för en våldsammare aggression i form av dytting, örefiker, sparkar och slag. Kan ett sådants forskningsresultat redovisas vid ett svenskt universitet, kommer det att slås upp i kvällstidningarna ?

På tal om kvinnligt våld så har jag läst förundersökningen i fallet med den kvinna i södra Sverige som dagarna före jul med en kniv dödade en man i 30-årsåldern, mannen var hennes särbo. Inte någon gång under min journalistiska bana, som inneburit läsande av många förundersökningar, har jag tagit del av något så ruggigt : männen i hennes omgivning levde i fullständig skräck och terror, någon under antaget namn och falsk adress - det var ett kvinnligt våld som använde hela registret : sexuell attraktion, skönhet och vältalighet kombinerat med hot, trakasserier och grovt våld med direkta överfall med baseballträ och knivar - det slutade med att en man mördades med en kniv i hjärtat när han låg och sov. Vi är män och vi är kvinnor, en del av oss är onda, andra goda, en del kvinnor slår män, en del män slår kvinnor.

EU-KOMMENTAR : Franska folket sade nej till eu:s konstitution och omöjliggjorde därmed detta odemokratiska projekt. Däremot har de franska bönderna inte sagt nej till eu:s jordbruksstöd, som uppgår till den fantastiska summan av 140 miljarder kronor per år. Det är om detta groteska stöd till ineffektiva franska bönder som striden står inför eu:s budgetarbete.

I en oerhört ordrik artikel på DN Debatt i söndags går Uppsalaprofessorn Eva Lundgren tillrätta med sina kritiker, Bo Rothestein och Marie Morhed. Vad som i förstone synes vara en vederläggande replik blir vid en närmare läsning till en bekräftelse på vad kritikerna anfört : hon tror på rituella barnamord med män involverade och hon ser satanister härja i hemlighet i hela samhällskroppen - detta är berättelser som emanerar från barn och som hon tror på.

När Rothstein och Morhed efterlyser underlagsmaterial och belägg kallar hon dem forskningspoliser.

Hennes vetenskpassyn är denna : hon intar en hermeneutisk, tolkande, ståndpunkt till barns berättelser, grundat på hennes erfarenhet som religionsvetare, hon styrs inte av Moreheds och Rothsteins positivistiska forskningssyn, som kräver bevis, kontrollerbarhet.

Att efterpröva i en hermenetisk vetenskap betyder att viktlägga en mängd förhållanden av yttre teknisk natur; Eva Lundgren vill inte utsätta sin vetenskap för sådan kontroll, vad som är sant framkommer istället genom själva forskningsprocessen och genom att resultaten publiceras. För varje seriös forskare inom varje tänkbar disciplin är detta rent häpnadsväckande, och, helt ovetenskapligt. Prövningen bör naturligtvis föregå publiceringen och ett forskningsresultat kan knappast sägas vara vidimerat bara för att det är publicerat. Är Eva Lundgren då en riktig professor ? Hur har hon nått sin unika ställning ?

Anledningen till att barnens berättesler godtogs i 1600-talet häxprocesser var just att dåtidens hermeneutiker tolkade barnens berättelser utifrån den allmänt vedertagna uppfattningen att barn inte kan ljuga, i varje fall inte om så komplicerade och dunkla ting som häxfärder, djävlar, Satan själv och Blåkulla - Eva Lundgren har blivit kvar där, på Blåkulla.

Låt oss säga att jag forskar om slagrutan. Jag kontrollerar och prövar inte, lägger inte upp några experimentserier utan ägnar mig åt att hermeneutiskt förstå slagruteprocessen genom att intervjua slagrutemännen och vara tillsammans med dem, inga andra. Det jag får fram publiceras. Nu har det blivit forskning och vetenskap genom själva publiceringen; detta är vad Eva Lundgren säger hermeneutisk vetenskap går ut på, syftar till. Det behövs en ordentlig insats av forskningspoliser vid Uppsala universitet.

Kan Åke Green, pingstpastorn i Borgholm som för två år sedan höll en helvetespredikan mot homosexleverne, få en rättvis rättegång i Högsta Domstolen i höst ? Det finns två sorters jäv, det ena är jäv i lagens mening och finns beskrivet i lagboken, det andra kallas delikatessjäv och är lite mer sofistikerat.

Jag vill hävda att i Högsta Domstolen föreligger nu delikatessjäv sedan en av de höga juristerna erkänt att han köpt homosexuellt umgänge av och utnyttjat en 20-årig student; han finns kvar i sin HD-tjänst eftersom justitiekanslern ansåg brottet så bagatellartat att det inte förtjänade avsättning från tjänsten. Högsta Domstolens president, Bo Svensson, tycks heller inte ta så allvarligt på saken utan sprudlar av skämt runt detta ämne : Men då är han ju en verklig expert på sexköp och torskar, ha, ha.

I tingsrätten dömdes Green till fängelse för sin helvetespredikan om homosexuella, i hovrätten friades han. Låt oss nu anta att HD fäller Green och dömer honom till fängelse i sex månader.

Om detta sker kan då svenska folket frigöra sig från misstanken att det sexuella liv som en av de höga juristerna i domstolen lever, som heller inte brännmärks av JK eller HD:s ordförande Bo Svensson, inte kan ha haft någon inverkan på domen ? De allra flesta kommer att säga så här : Inte undra på att Green fälldes : HD var ju part i målet på grund av de sexuella böjelserna hos en av domarna har. Att denne inte tjänstgör på den aktuella avdelningen har ingen betydelse i sammanhanget.

Därefter kommer HD-domen att vandra vidare till Europadomstolen. Då kommer Sverige att få ett juridiskt cause celèbre med internationell räckvidd; då är inte levernet hos en av landets högsta jurister längre en provinsiell angelägenhet för en liten klick av Stockholmsjurister - helt plötsligt kan det bli allvar och mycket pinsamt.

För HD:s egen skull och för att få Green ur världen med så liten skada som möjligt för landets anseende kan HD bara komma till ett enda domslut : frikännande. Inte för att lagen eventuellt säger det utan för att begrava en annars växande internationell juristskandal - på så sätt kom homosexdomaren i HD att verka för total yttrandefrihet på detta heta område genom sitt taffliga sexköp över internet.

Sommarmorgonskommentarer : Klockan är kvart i sju, det är sommarmorgon, 20 grader varmt redan, allt är utslaget, gräset växer och mördarsniglarna gror; jag är för det mesta en djurvän men mördarsniglar tillsammans med fästingar och blodiglar borde utrotas, det finns bara ett språk att säga det på ordentligt, tyska : vernichtet werden, ausrotten, ja...

Varje gång jag hör eller ser försvarsminister Leni Björklund grips jag av en djup oro för nationens framtid, dess säkerhet och försvarsförmåga. Jag hörde en historia som jag kan inte gå i god för, men när en pensionerad general fick höra att Leni Björklund utnämnts till försvarsminister gick han in i garderoben, hämtade ut alla sina uniformer, trädde därefter ut på balkongen och kastade ner dem alla varvid han svor på att aldrig mer ta på sig en uniform.

Jag vet inte om det i framtiden kommer att behövas ett flygplan som kan flyga utan pilot, men det förefaller sannolikt att framtiden ligger där, i det ansiktslösa, förarlösa kriget, som styrs med datorer - det gäller att hänga med. Men nu ligger alla våra taktiska och strategiska intressen i händerna på två extremistpartier, kommunister och pacifister. Det räcker att kommunisten Ohly eller pacifisten Eriksson ringer till statsministern så drar denne tillbaka alla förslag om forskning runt förarlösa flygplan.

Göran Persson har sålunda överlämnat landets säkerhetsintressen för avgörande till kommunisterna; i själva verket är detta något helt nytt, att landets statsminister sprattlar som en docka i händerna på kommunister och gör vad de säger till honom. Oppositionen som i sin ideologiska självutplåning nu nått nivån av nirvana, fullständig andlig orörlighet, har inte haft många pip att säga till denna oroande utveckling inom statsledningen - det enda finurliga oppositionen kan hitta på är att anmäla Leni Björklund för Konstitutionsutskottet; där prickades senast fem statsråd, de tar det som en extra utmärkelse, ett mensuraärr att visa fram för partifolket - här går en som frös och svalt men segrade ändå...

Jag har fått en kommentar från Göran om den dyra vindkraften. Han säger att subventionen till vindkraften uppgår till 34 öre per kilowattimme. Andra uppgifter jag har gör gällande att subventionen är 50 öre per kilowattimme. Eftersom målet är att producera tio terrawattimmar med vindkraft blir därför den årliga framtida vindkraftsubventionen mellan 3.4 och 5 miljarder statliga kronor. Aldrig någonsin i svensk finansiell historia har en sådan omskiftning av kapital ägt rum från skattekollektivet medborgarna till några få enskilda privatpersoner eller företag, i det här fallet ägare av vindkraftsnurror eller markägare på vars markplätt det står en vindkraftsnurra. I Tyskland med 15 000 vindkraftverk har nu utbyggnaden stoppats på grund av olönsamheten.

Den som betraktar en karta med den föreslagna massiva utbyggnaden av vindkraftverk skall finna att de tre stora utbyggnadsområdena är :

Öster om Öland.

I Kalmarsunds södra delar.

Runt Gotland.

De tre kärnkraftaggregaten i Oskarshamn kan producera 2 320 megawatt. Vindkraftverk är på mellan 1 och 2 megawatt; alltså : Om hela OKG skall ersättas måste vi placera ut mellan 1 600 och 2 300 vindkraftsnurror, beroende på storlek, och de måste snurra stadigt och vara tillgängliga 100 procent av tiden, särskilt kalla vinterdagar med temperaturer ner till 20 minusgrader, alltså dagar då det inte blåser. Tur att vi byggt kablar till Finland och Tyskland så att vi kan få in lite go kärnkraft från finnarna och från Ignalina samt lite härligt uppfriskande dansk och tysk kolkraft, helst den tyska producerad av brunkol; det är den bästa strömmen ty den produceras av svenska Sydkraft, och det vet ju alla att inget slår en svensk kilowattimme, inte ens om den är gjord i Tyskland.

Jag har varit journalist i hela mitt liv, tagit de journalistiska examina som finns, en akademisk examen ovanpå det, gått diverse andra kurser och vidareutbildningar och jag har till och med varit lärare i journalistisk fortbildning. Men aldrig någonstans under denna min vandring i den journalistiska utbildningens snårskog har jag fått lära mig var man får tag i alla de offer som framträder dagligen i tidningarna nuförtiden.

Ni vet hur det är, det kommer en rapport från LO som visar att ensamstående mammor med barn har den sämsta tandstatusen. Vips och inom loppet av ett par minuter kan Aftonbladet plocka fram inte bara en ensamstående mamma utan också en som är döv, har förtidspension, urusla gaddar och en obetald tandläkarräkning på mer än 10 000 kr. Allt detta på en gång. Var får man tag i en sådan god cigarr ? Hur går det till ?

Nu är jag journalist på Aftonbladet, redchefen kommer stimmande med LO-rapporten om tänderna i högsta hugg : Gör en grej på det här, hitta en ensamstående kärring med barn... Hur går jag som journalist tillväga ? Finns det ett tidningsregister med allehanda offer som ärvilliga att ställa upp på bild, kan man ringa LO, sossarna, TCO, vem faen, förlåt, tillhandahåller tidningsoffren och hur får man dem att ställa upp på bild - de visar sina usla tänder eller en felopererad mage, på en bild i en lokal tidning såg jag en man som låg och vältrade sig naken i en säng i brist på hemsjukvård : Var kommer dom ifrån, hur hittar jag offren ?

Det duger ju inte att komma tillbaka till redchefen på Aftonbladet och säga : Jag hittade inte nån ensamstående kärring med usla tänder, hur gör man, snälla ? Då blir det väl sparken.

Stundom har jag en känsla av att det mest är kufar som intervjuas som offer i dagens tidningar - jag minns särskilt en helsida i en lokal tidning här på ostkanten där en kvinna, gift för sjunde gången, men hon hade åtta barn med åtta olika män, berättade om sitt möte, inte med männen utan med Gud, som hon nu äntligen hade funnit. I övrigt var allt ett elände och över ett helt uppslag redogjorde hon för alla detaljer i sitt tämligen ointressanta liv och tämligen parasitära liv.

Den tidning som jag här avser är som ett hundrameterslopp genom mänskliga tragedier, när man kommer till sista sidan faller läsaren ihop av ren utmattning, så många sociala misslyckanden det finns, och allt inom en enda tidning på en enda dag : inbrott i vårdcentral, folk sjukskrivna ty det finns inga jobb, alger dödar, olja hotar land, man skadad, alla biljetter är slut, kommunal skandal, doktor missade benbrott (bild på benet och gipset), ja så öser det på.

Min tes om det är mest kufar som framträder som offer i media tycker jag på ett alldeles självklart sätt framgår av följande, som utspelat sig i Torsås. Samtidigt visar exemplet också hur den omhändertagandestat som socialdemokratin skapat också lett fram till en ny människosort : gökungemänniskan som alltid har näbben öppen efter mer och mer stats- och kommunalgodis - i sista hand är det alltid stat och kommun som har ansvaret, inte individen. Det är alltså ett föräldrapar i Torsås som begär andra regler för barnets vistelse i förskolan, Under sex veckor vistas familjen i sommarstugan och den ligger sex mil från dagis. Nu vill föräldrarna att barnet skall få vistas längre på dagis ty det blir annars så långt att köra.

Istället för att på heltid vistas tillsammans med sitt barn på sommaren, vilket underbart tillfälle för samvaro, begär sålunda familjen att kommunen skall ta ett ännu större förvaltningsansvar för barnet under föräldrarnas semester. Att lägga till en kommentar blir i detta fall helt meningslöst, men föräldrarna torde vara den nya sortens människa jag avser, homo svedicus. Det har tagit ett par generationer att skapa henne, men nu är hon äntligen här i fullformat.

Jag låter nu denna dystra betraktelse följas av en självupplevd, ganska kul offerhistoria. En man ringde mig på tidningen, det var dagarna före julafton i Kalmar, han hade ingen mat, inga pengar till julklappar, ingen skinka och inget julbrännvin. Nu ville han att jag skulle kommer och skildra hans eländiga jul. Jag gjorde det inte, ty jag skriver inte sådana artiklar ens om redchefen hotar mig med pistol. Jag rekommenderade honom därför att ringa konkurenttidningen, själv var jag på Östran.

Dagen efter hade konkurrenten ett jättelikt snyftreportage med mannen, som på en stor bild på sidan ett visade sitt helt tomma kylskåp, och detta mitt i julveckan, gråt och snyft. Nu ställdes den iskalla socialnämnden till ansvar.

Så ringde det på min telefon, det var en kompis på de lokala energibolaget. Nu ska du få höra en kul grej, sade han. Såg du bilden med mannen och det öppna kylskåpet ? Ja. Såg att det lyste en lampa i kylskåpet ? Gjorde det ? Ja, och det märkliga är att vi stängt av strömmen till hans fastighet eftersom han inte betalt elräkningarna på flera år. Vi åkte dit och kollade och den faen hade tjuvkopplat upp sig på en elledning. Det var väl en kul historia. Ja, det var det, sade jag, jag skriver gärna om den, tack för tipset.

Under många år var jag en varm anhängare av vindkraft, och jag tror jag delar denna uppblossande men svalnande känslan för vindkraften med många. För ett tiotal år sedan började det dyka upp en och annan vindsnurra i det flacka öländska landskapet, en del snurror var riktiga hemmabyggen och det var charmigt som bara den, men så kom exploatörerna in; jag trodde under många år att de drevs av idealitet om ren och säker energi och var övertygad om den saken i flera år.

Men så började det florera rykten om den ekonomi som uppenbarligen var en motor i vindutbyggnaden, det handlade om pengar och profit, inte om energiidealitet. Någon bonde ringde till mig och klagade över att en granne till honom fått 500 000 kr av ett vindföretag för ett litet stycke mark på ett par hundra kvadrameter. Varför skulle grannen ha så mycket pengar, men inte han, som hade marken intill. Siffran 500 000 kr för ett bra vindläge lyckades jag få bekräftad, och inte bara det, det betalades mer, upp mot en miljon kr. Allt detta finns nu i officiella papper, det är bara att läsa. Vindkraftföretagen begär också att folk skall hålla tyst med pengasummorna, även detta finns på papper.

Det började så småningom bli allt mer uppenbart att idealiteten inte styrde vindkraftsytbyggnaden utan att vindintressena var mer hänsynslösa mot landskapsbilden än någon exploator jag någonsin kommit i kontakt med under min ganska långa journalistiska bana på Öland. Ofta är det så i livet, att när det sker en personlig omskiftning i åsikter kan det ofta hänföras till en enda sak, ett enda tillfälle. För mig kom detta tillfälle när en vindexploatör ville bygga en lång rad vindkraftverk vid Ölands märkligaste och mesty skyddsvärda landskapsvy - den vid Lerkaka kvarnrad. Det är den enda kvarvarande kvarnraden av denna omfattning på Öland; sex kvarnar i rad står på litorinavallen med en fri utsikt ner mot Östersjön - så här såg Öland ut för 150 år sedan, och just här ville exploatören bygga sina vindkraftverk - nu styrde alltså pengarna, inte omsorgen om energi och miljö - det var samma exploatörer inom vindkraften som inom all annan företagsamhet - och då skall den inte subventioneras med skattemedel.

Ungefär vid samma tid ville en annan exploatör utnyttja en annan vindlokalitet - strandremsan på norra Öland med den hänförande utsikten mot Blå Jungfrun. Varför skall vi med skattepengar subventionera sådana hänsynslösa exploatörer för vilka det unika öländska landskapet bara är moneymaking ?

Handeln med miljöcertifikat har ytterligare accelererat vindkraftföretagens profithunger och gjort dem till vanliga börsklippare, fast med otroliga statliga subventioner.

Statsminister Göran Persson har en dröm, en grön dröm, drömmen om det gröna folkhemmet. Detta är för mig en mardröm. I denna mardröm skall vindkraften producera 10 terrawattimmar, vilket vi alla skall betala över skattsedeln : det gröna folkhemmet är lika med dyr bensin och oekonomisk vindkraft.

Om vinstintressena skall råda, låt oss då producera elkraft på billigaste sätt, genom att sönderdela atomer : kärnkraft.

Det tredje steget på min oundvikliga väg till vindkraftmotståndarlägret var när jag insåg att den enorma vindkraftutbyggnaden i själva verket ett tvång pålagt oss av eu. I England har detta lett till att de skotska högländerna förstörts och att det vackra lummiga engelska landskapets kullar slits sönder av enorma vindmonster.

Några fakta : en vindkraftsnurra producerar inte under sin livstid så mycket energi som är nerlagd i den.

Ultraljudsbullret från vindkraftverk är direkt farligt.

Utan enorma statliga subventioner som gör exploatörerna och markägarna rika vore vindkraften utdömd.

Konsumenten kan nu välja sin el. Hur gör jag för att få enbart kärnkraftsel i min tråd ? Jag vill välja bort det gröna och miljöfarliga och få tillgång till den snälla lilla atomens enorma effektivitet.

Jag försökte i tidigare bloggar redovisa antalet statliga myndigheter och vad de kostar; dett visade sig omöjligt, nästan. Nu skall jag försöka ta reda på hur mycket skattepengar vi öser över vindkraften och vad det kostar att bygga ut till tio terrawatt.

I går varslades 1 300 personer om avsked i Sverige; samtidigt sade Stefan Fölster, svenskt näringsliv, att han räknar med att 30- till 40 000 jobb kommer att försvinna varje år under de kommande tio åren - en nation på väg att avveckla sig själv; dags för nerlägg och uppstyckning.

Efter några dagar av irrationell nationell emotionalitet föranledd av den 6 juni är jag tillbaka i det gamla sinnestillståndet : lägg neer Sverige. Företag startas, de mognar och tillväxer, de skapar vinster och ger jobb, men så händer något, de kreativa förstörelsekrafterna slår till, något nytt bryter sig fram och det är dags att stycka upp och sälja ut de godaste bitarna av det gamla företaget - varför skulle inte nationer kunna beskriva en sådan kurva, en sådan utvecklingslinje. Sverige befinner sig i den mogna trötthetsfasen, mätt på skandaler, ineffektivitet, tröghet, tristess och en outhärdlig leda, som lagt snart sagt halva folket i depressionstillstånd och sjukskrivning, väntar vi alla på att något nytt skall bryta sig fram - det är ungefär som med försäkringsgbolaget Skandia, det har haft sin tid, alla väntar bara på den uppstyckning som måste komma, ty att bygga något nytt ur varumärket Skandia är omöjligt. Detta Skandia är också Sverige, toppridet av odugliga politiker, från regeringen till oppositionen.

Så här kan det gå till : medborgarna i de södra landskapen kallar till landskapsmöten via internet. Alla ombeds att svara på följande fråga : Vill ni hellre tillhöra Danmark ? Vid Ja erbjuds Skåne, Blekinge, Halland den danska staten genom att samtliga medborgare destinerar om sina konton till danska banker.

Småland-Öland med alla sina röda stugor erbjuds Tyskland.

Västra delen av Sverige går till Norge.

De norra delarna erbjuds likvärdigt Ryssland, Finland och Norge.

Exit Sverige.

Det första stora testet på svenska folkets vilja att upphöra leva samman som nation kommer i nästa års val. Om samtliga avstår från att rösta vet vi vartåt vinden blåser : i konsekvens med detta föreslår jag bildandet av No Vote Party - NVP.

För övrigt och med tanke på ingenting jobbade jag samman med en mycket egensinnig fotograf på tidningen Barometern, Joel Söderlund; det var för mycket länge sedan. Han gick sommar som vinter i sandaler, körde alltid nya bilar och röstade aldrig i de allmänna valen. En gång frågade jag honom. Du Joel, sade jag, varför röstar du aldrig ? Jag kommer aldrig att rösta om jag inte får fördela min röst, sade Joel. Hur menar du ? Jo, jag vill disponera min röst, fördela den. Min röst är 100 procent, nu kanske jag vill lägga 20 procent på folkpartiet, 30 på högern osv, till dess jag nått 100 procent eller kanske bara utnyttja det jag vill av mina tilldelade 100 procent. Jag kanske inte vill rösta till 100 procent, kanske bara till 80.

På den tiden, den gamla bly- och papperstiden, var ett sådant valförfarande helt omöjligt, men nu med alla sofistikerade datorer är det möjligt att tillämpa detta röstförfarande som jag härmed kallar den Söderlundska röstfördelningsprincipen efter denne hedersman, som för övrigt gav fan i politiken och älskade sin katt över allt annat, men det är en annan historia.

Ikea öppnar varuhus i Kalmar. Vi har knappt några jobb, dåliga löner, sjukskrivna och depigga är vi, men nu ska det jävelen i mig handlas. Det är på något sätt symboliskt, men placeringen av det nya, jättelika Ikea-varuhuset gör det till närmsta granne med den likaledes jättelika men nedlagda Volvofabriken.

Jag har under några regniga kvällar roat mig med att granska vad Folkhälsoinstitutet håller på med, ni vet den statliga myndighet där generaldirektören (Ågren) ser ut exakt som den versamhet han leder, så smal, mager och nyktert snipig att vem som helst kan få ågren. När jag ser honom och hör vad han säger får jag lust att slänga mig baklänges i fåtöljen, pysa upp en starköl och käka en påse riktigt flottiga chips som tilltugg.

Vad institutet sysslar med är att ge ut en mängd rapporter och meddelanden, alla finns på nätet (www.fhi.se) men vad därutöver sker det sker i tysthet. Folkhälsoinstitutet yttrar sig över allt mellan himmel och jord, lägger sig i samhällsförhållanden som institutet inte har med att göra. Så till exempel motarbetar fhi privata inslag i sjukvården, marknadsstyrning avstyrks. Fhi har inte med saken att göra men yttrar sig beskäftigt och med någon slags vetenskaplig jargong.

Följande ämnen har fhi haft bestämda synpunkter på :
Eu:s program för teknisk utveckling.
Registgrering av hästar.
Nätpoker.
Mansvåld och ett nytt rikskvinnocentrum.
Hållbar utveckling och konsumtion för en ljusare framtid.
Drogkontroller i häkten.
Ny konstitution för Europa.
Äldre bör komma ut i dagsljuset varje dag.
Hjälpmedel vid brott. (Bör väl vara MOT BROTT, inte VID)
Mögel och buller. Buller från motocrossbanor.
Folkbildning i brytningstid.
Skolans kränkning av elever.
Framtidens äldrepolitik.
Buller vid skjutbanor.
Övervakning av varor och punktbeskattning. Och härtill kommer yttrande över karensdagar, sjukfrånvaro, sprutbyten flyktingfrågor (homosexrapport om invandrare), kasinoverksamhet mm mm.

I rapporten den Lekande arbetaren föreslår författaren, att för att förstå fritiden bättre bör ett statligt Analysinstitut för fritid och välbefinnande inrättas - ett sådant förslag finns redan i regeringskansliet.

Vilket borgerligt politiskt parti vågar vara först med förslaget att spara ett par hundra miljoner kr om året genom att lägga ner den totalt överflödiga verksamhet som fhi bedriver - lägg ner med det första.

Folkhälsoinstitutet är ett av regeringens många opinionsbildande statliga verk; det har egentligen inte någon myndighetsfunktion utan producerar de rätta åsikterna för dagen, inom det politiska paradigmet; det skall uppfostra oss, tillrättavisa oss, banka på oss med pekpinnen, statens egen Caligula, mer välvillig förstås, en snällismens Caligula ty den simpla allmogen förstår icke sitt eget bästa, den måste ledas vid handen på den rätta vägen, som till himla bär.

SPÖKINSTITUTION. Jag har sett att Lunds universitetet efter en donation fått en professur i spökeri och övernaturliga fenomen. Etel Cardena heter professorn. Jag skulle vilja föreslå att Lundaprofessorn slås samman med trollprofessorn Eva Lundgrens institution i Uppsala så finge vi en akademisk häxfakultet med två professorer - det kallas korsbefruktning inom forskningen, rent gränsöverskridande.

DN är inte bara en högfärdig tidning, det är också en elak och glädjedödande tidning, really a nasty newspaper. I tre artiklar i söndags angreps i tur och ordning nationaldagen med den redan klssiskt vordna rubriken Måtte det bli regn, samt i två på varandra följande artiklar om den svenska nationen och kungahuset - ner med hela rasket.

Det blev dock trots surmagade DN ett ganska hyfsat nationaldagsfirande : på Kalmar slott, där landsfadern Gustav Vasa spikade upp Dackes avhuggna huvud (det satt på slottsmuren i flera år) samlades över 3 000 personer, och det var inte särskilt mycket flaggviftande men ganska kul.

I min egen öländska favoritsocken, Torslunda, där jag hedersamt nog inbjudits att säga några ord, hade det kommit ett par hundra personer till hembygdsstugan för att fira nationaldagen. Barnen sjöng sommarpsalmer och Idas sommarvisa, kyrkkören följde efter, talet hölls och det serverades kaffe; underligt nog såg jag ingen svensk flagga, men jag tror inte det finns flaggstång vid hembygdsstugan. I den lummiga grönskan satt både näktergal, lövsångare och bofink och sjöng för full hals, ett fint ackompanjemang till våra aktiviteter; allt väldigt avspänt. Och solen sken, där fick the nasty newspaper så den teg.

Eftersom Vasasläkten enligt folktraditionen på Öland kommer från den lilla byn Frösslunda tog vi upp ett fyrfaldigt leve för statsgrundaren Gustav Vasa.

I en modern parallell kan man säga att Vasa var den svenska nationalisten medan upprorsmannen Dacke var en internationell eu-anhängare. Dacke ville vara kvar inom den mäktiga katolska kyrkan, han ville ej bryta sig loss och han fick internationell hjälp för att med ett uppror slå ner den svenske nationalisten Vasa. Det kunde ha gått hur som helst, men nationalisten segrade och kunde hugga huvudet av Dacke, spetsa det på en påle och sätta upp det på Kalmar slotts murar, androm till skräck och varnagel.

Vem ska vi fira, Dacken eller Vasa ? Jag slår ett slag för Vasa. Kan vi kanske fira båda ?

Och skulle det finnas en öländsk nationaldag infaller den den 11 maj, det var den dagen år 1801 som den föraktade kungen Gustav IV Adolf, galenpannan, avskaffade de feodala privilegier på Öland som gick under namnet Djurgårdsinrättningen.

Men var galenpannan egentligen så galen ? Gustav IV Adolf ville bekämpa kejsar Napoleon med alla medel och detta direkt från början när Napoleon var mäktig. Det var ingen särskilt klok utrikespolitik, men Gustav IV Adolf hade rätt, i det långa loppet var Napoleon, denne imperiebyggare, en anomali. Europa var en sammanslutning av suveräna nationer, inte en enda stat, men det var ditå Napoleon strävade. Ska vi fira Gustav IV Adolf istället. Han föddes den 1 november, det kan således vara en alternativ nationaldag. Vill vi fira Dackes död som nationaldag kan det ske den 1 augusti ty det var på denna dag han dödades av Gustav Vasas knektar i Rödeby skog; han drogs efter hästar till Kalmar där han steglades. Huvudet höggs av, försågs med kopparkrona och sattes upp på slottsvallen där det satt i flera år.

Naturligtvis har Forum för levande historia (statsmyndigheten för en korrekt historieskrivning) engagerat sig i nationaldagsfirandet genom en utställning som kallas Fördomsturnén. Enligt beskrivningen från myndigheten själv är denna utställning ett känsloladdat drama, ett tyg mönstrat med tankar och åsikter som skall inspirera till klädtillverkning på plats och en musikmaskin som konfronterar besökaren med sina egna fördomar... det förekommer musik som kallas blattemusik och bögmusik ... en finurlig version av en mångkulturell smältdegel...

Ska vi med skattemedel finaniserna en dylik lekstuga inom ramen för en statlig myndighet ? Take me out of here - jag vill stiga av. Det är inte ofta jag håller med vänsterpartiet, men i det här fallet instämmer jag till fullo : lägg ner eländet. Staten skall inte syssla med historieskrivning. Och nu är det inte ens historieskrivning längre utan det lutar åt komik och fars.

Torslunda hembygdsförening bad mig hålla tal på nationaldagen, som firas vid hembygdsstugan; detta är stommen i vad jag sade, men det förekom en hel del avvikelser från ämnet.

I den av fransmän och holländare förkastade eu-författningen anbefalles alla Europas medborgare att fira EU-dagen den nionde maj. Jag såg inte en enda eu-flagga den dagen, ingen brydde sig, ty nationaldagar kan inte beordras ner till folket - EU är heller ingen självklar enhet utan något vi på goda grunder känner oro och rädsla inför. Inte minst därför att eu medfört att vi praktiskt taget avskaffat försvaret och överlämnat stora delar av vårt självbestämmande till anonymiteten i Bryssel - jordbrukspolitiken skall vi bara inte tala om - finns det en enda Ölandsbonde som vill ha bidrag för att inte odla, vilket nu är EU:s officiella jordbrukspolitik - smaka på det - pengar för att inte bruka den goda Ölandsjorden, pengar för att inte hålla kor. Kan detta vara riktigt klokt ?

Regering och riksdag har anbefallt att svenska folket skall fira nationaldagen den 6 juni, dagen är nu en röd dag och eftersom den kan inträffa när som helst under veckan, vilket annandag pingst aldrig gjorde, kräver nu facket kompensation för framtida annadagspengar som skulle ha utfallit men som nu inte gör det eftersom 6 juni blivit röd och annandagen avskaffad - hänger ni med ? Jag ser detta fackliga agerande som en äkta svensk grundval för ett nationellt firande, ty det anger en djup svensk tradition.

Jag ser i Dagens Nyheter att en av de politiskt korrekta skribenterna där i en stort uppslagen artikel säger att den svenska nationaldagen kan aldrig bli någonting eftersom svenskarna inte bryrs sig om Gustav Vasa eller den nya grundlagen år 1809 - det år då de första stapplande stegen togs mot demokrati - en annan svensk debattör säger att det blir aldrig fart på det svenska nationaldagsfirandet eftersom Sverige inte upplevt några krig eller revolutioner. Det är klart att för den som i sin totala okunnighet kan säga något så enfadligt och som tror att den svenska historien tar sin början år 1970 kan det förstås aldrig bli nån fart på nationaldagen, ty vad skulle vi då fira - devalveringen av kronan med 17 procent år 1982 ?

Låt oss börja med Gustav Vasa - han anlade de öländska kungsgårdarna, vistades ofta och länge på Öland och skällde ut de lata ölänningarna efter noter. Han ansåg att de låg och latade sig till sjöss istället för att bruka jorden. Enligt folktraditionen, som jag inte kan gå i god för, kommer Vasasläkten ursprungligen från Frösslunda. Låt oss därför fira Gustav Vasa - han leve !

Vid den berömda revolutionsriksdagen 1809 efter det att militären avsatt kungen och Finland förlorats fanns riksdagsman Olof Larsson från Löt med - han höll många tal och fick plats i tryckfrihetskommittén, en framstående placering för en enkel Ölandsbonde. Tidigare hade en annan Larsson ur samma släkt varit med vid kungakuppen 1772. Kanske blev han också riksdagsinkallad efter kungamordet 1792 - och så säger en offentlig debattör att Sverige aldrig haft några revolutioner - i själva verket betraktades Sverige som Europas oroliga hörn.

Om Larsson vid 1809 års riksdag kan jag berätta att han tackade nej när riksdagen beslutade om löneförhöjning. Nej, en sådan höjning skulle de aldrig gå med på hemma på Öland, sade Larsson, som också var en stark motståndare till enskiftet och till adelns fidekommisser. Han ville att Öland skulle se ut som det alltid gjort och han befarade att enskiftet skulle innebära att stormännen lade under sig jorden, som de gjort i Skåne. Enskiftet var intrång i äganderätten, ansåg Larsson.

Vid alla riksdagar fanns det ombud för den öländska allmogen med - Sveriges bönder har aldrig varit trälar utan fria män och kvinnor. Bara denna enskilda omständighet anser jag vara värd att firas på en röd dag - vi har aldrig varit trälar och slavar och aldrig har vi varit ockuperade och satta under järnklacken på någon utländsk makt. Att vi är ett så struligt och besvärligt folk i förhållande till EU tror jag beror på just detta - engelsmännen är som vi i det avseende, tjuriga och självständiga med en stark misstro mot EU, men så bor de också som vi i en uråldrig nation.

Vad är nationen ? Vad är ett folk ? Vad är en nationalkänsla ? Hur blir den till ? Jag tror att nationalkänslan tar sin utgångspunkten i små platser, i orten och trakterna där vi bor - vi bär alla en del av Sverige inom oss. Var och en av oss kan inför den inre synen framkalla just vårt lilla Sverige, den plats som vi älskar. Här på Öland finns det ju så många sköna platser att det blir rent förvirrande, men låt mig nämna min svenska nation definerad som en plats dit jag ofta återkommer : Jordtorpsåsen med den vackert lagda stenmuren. En glänta i Mittlandsskogen med hassel och orkideer när göken hoar. Dröstorp och Eriksöre utmark med de gamla övergivna hus (ni vet man sväner ner strax efter Tävelsrum). Alla fiskehamnarna på ostkusten när fiskebåtarna kör in och ut och deet luktar så gott. En bonde som plöjer med en stor flock vita fiskmåsar efter plogen. En stor åker i augusti när löken torkar. Låt mig också bekänna att jag funnit några underbara platser uppe i Bäckeboskogen, i det som i mitten av 1800-talet var vargland.

Vi tar också rent bokstavligen in en del av nationen genom våra munnar. I lördags for vi upp till Borgholm för att vara med om det festliga firandet av Nya Storgatan. Kungen och drottningen invigde. Kungen sade i sitt tal att han och familjen trivdes så bra på Öland eftersom ölänningarna är så otvugna i umgänget - ett mycket gott betyg. Vi strosade ner på torget och till vår stora glädje fanns det öländsk färskpotatis och dill, sparris från Gårdby låg i knipport liksom färsk öländsk vitlök. Vi for därifrån till Borgholms mejeri där det fortfarande säljs av den ost som en gång framställdes där. Vi köpte lagrad herrgård. Sveriges godaste ost. Den måste vara bra enfaldig och korttänkt som lägger ner ett sådant mejeri. Vi kompletterade med lite rökt Ölandslax och redde oss av detta vår enkla men helt fantastiska måltid. Nationens kan ta sina vägar genom krig och revolutioner, men nationakänslan kan också födas i magen. Jag säger bara en sak : kroppkakor med smör, lingon och grädde och därtill ett glas kall mjölk, men ingen mager vattnig mjölk utan här krävs rejält dricka, det röda mjölkpaketet.
Jag tänker snart sluta, men jag vill säga något om mångkulturalismen som också har sin plats i dag. Sverige är inte samma stat som när jag växte upp. Men att överge sina traditioner kan aldrig vara svaret på en lyckad integration - det är de människor som är starka i sig själva, som känner trygghet i sin nation och sin egen roll som medborgare som kan vara varma och välkomnande, inkluderande. En falsk och inställsam anpasslighet skapar konflikter.

Dagen före nationaldagen blir Sveriges högfärdigaste tidning, som Jan Guillou kallar den, DN, alldeles till sig av republikanism; Vilhelm Mobergs enkla, tämligen banalt framtänkta och hatiska pamflett, Därför är jag republikan, karaktäriseras i DN som ett av de största tankebyggen mänskligheten hittills åstadkommit, men pamfletten är lika endimensionell som Mobergs böcker i övrigt, ganska trista de flesta (nog är han överskattad så det står härliga till, jag förstår inte uppskattningen : språket är tillgjort och bonnigt och vissa klarar jag inte längre att läsa).

Denna Mobergpamflett är utgångspunkten i ett republikanskt DN-upprop undertecknat av 25 personer däribland Britta Lejon, tidigare statsråd och dotter till tidigare statsrådet Anna-Greta Leijon (med ett i). Att just Britta Lejon som ärvt sitt politiska ämbete vänder sig mot det ärvda kungadömet blir direkt komiskt med tanke på det parti hon tillhör och de egna meriterna : det socialdemokratiska partiväldet och utnämningspolitiken är så nära det härskande adelsväldet på 1600-talet som det går att komma som det går att komma. Partiet utnämner sina hejdukar till alla upptänkliga poster i den statliga administrationen oavsett kompetens - det är ett förläningssystem direkt kopierat från adelsväldet; att en stor hoper socialdemokrater skrivit under blir sålunda direkt komiskt. (Lästips : Hans O Sjöströms Klassens Ljus. I denna bok visas hur ett litet väl ingökat Uppsalagäng av akademiker tog den politiska makten i Sverige).

Varför blir alla sådana här kollektiva upprop i DN direkt kontraproduktiva ? När man ser kända namn i rad efter rad, i detta och i andra upprop, blir man direkt upprorisk : så tänker alltså den politiska eliten, ergo blir jag monarkist.

DN:s högfärd och allmogeförakt kommer också till uttryck på ledarsidan där tidningen önskar regn på nationaldagen. Kanske är detta kul, det kanske rent av är DN-humor på en abstrakt nivå. Jag ser det mer som förakt för det enkla folket och dess simpla nöjen.

Jag förstår också varför den politisk korrekta klassen med sina överklassnöjen och sofistikerade sexuella engagemang, talibantanerna, rfsl, död åt familjen-partiet, Sahlin-Ohrback-komplexet, högfärdiga DN, med sina Ohlsson-liberaler och andra media hatar kungahuset, ty det står för något annat : ett livslångt äkenskap, ansvar för för fyra fina ungar, släktkärlek och kultur - allt det som de grupper jag här uppräknar hatar : så flyter deras hat samman och riktas mot en enda familj : den kungliga ty den står för något helt annat. Den är en motbild och en modell för ett alternativt samhälle. Och kungen själv med sina folkliga hobbies : han gillar jakt, han samlar på veteranbilar och tycker det är kul att köra rally. Så simpelt, folkets nöjen, han måste bort.

Jag hör den vackra Alexandra Pascalidou intervjuas från Grekland i P1. Anledningen till att det inte är någon fart och fläkt över det svenska firandet av nationaldagen är, säger hon utan tveka, att Sverige aldrig deltagit i några krig, ej heller har landet genomlevt några revolutioner. Jag tar detta yttrande som ett bevis på den förfärliga nedrustningen av historieämnet i svenska skolor, vilket nu slår tillbaka med full kraft genom flera generationer av historiska analfabeter som går omkring på gatorna, uttalar sig i TV och radio, skriver i tidningarna och tror att Sveriges historia började omkring år 1970 och allt dessförinnan är höljt i ett ogenomträngligt mörker.

Inte ens Herman Lindquists alla historieböcker om den fascinerande svenska historien förmår att sända några ljusglimtar in i dessa själars dunkla kammare, till brädden fyllda av fördomar, allt baserat på fåkunnighet.

I går befann jag mig mitt i en flaggviftande hop med rasistiska ölänningar, alla var glada och själv tyckte jag att det var ganska trevligt; det var särskilt barnen som sprang omkring med små svenska flaggor. Det måste väl ha varit rasister eftersom de hade svenska flaggor i händerna, så lärs det ut i svenska skolor. I Johansfors skola utanför Emmaboda anses svenska flaggan på en t-shirt uppamma till rasism, likaså riksvapnet på en tröja - jag vet inte vad Johansfors skolas rektor menar med riksvapnet, kanske är det Tre Kronor.

Min enkla fundering är denna : varifrån kommer den befängda idén att svenska flaggan står för rasistiska uppfattningar ? Varför anses inte Dannebrogen, Union Jack och Stars and Stripes vara rasistsymboler; inte ens tyskarna misstänks vara rasister när de hissar sin flagga eller sjunger nationalsången på den gamla medryckande melodin Deutschland, Deutshland über alles. Nej, vanföreställningen att anse den egna nationella symbolen för rasistisk är begränsad till Sverige, ett land som aldig någonsin visat några rasistiska tendenser utan som, trots allt, varit ett ganska anständigt land. Jag har ingen förklaring till fenomenet, det är ett svårförklarat psykolgiskt självförakt, närmast en folkpsykos, som är särkskilt utbredd i skolor.

Den flaggviftande hopen av glada ölänningar, som förstås inte var rasister utan de hyggligaste och snällaste människor man kan tänka sig hade samlats för att fira Storgatans invigning i Borgholm; den har stensatts för miljontals kronor och är nu ett riktigt Strög. Kungen och drottningen invigde och de placerade en sten med guldtryck och kungligt monogram som den sista stenen i gatan, som därmed var färdig och invigd. Kungen var på hemmaplan och på gott humör, drottningen sade ingenting, men var vacker som vanligt; folket hurrade, kungssången sjöngs, Kungen sade att han trivs på Öland, hans andra hem, eftersom ölänningarna är så otvungna i umgänget. Stadsarkitekten i Borgholm talade och jämförde Borgholms stadsplan med den i Paris och New York - ja, det var för gulligt - Paris/Borgholm/New York, allt samtidigt och på en gång.

Vi vandrade Nya Storgatan ner, köpte lite Stagneliuslitteratur i ett stånd, kom till torget där fanns det färsk Ölandspotatis från Eriksöre, färsk dill och vitlök och färsk sparris från Gårdby. Av den lagrade Ölandsosten finns det ännu partier kvar; vi köpte av allt detta färska och lagrade och redde oss en rikigt Ölandssvenk/måltid - det är i dessa de små sakerna, vännerna, naturen, den lokala maten som nationen börjar, den tar sin utgångspunkt i det nära, det lokala, i platsen - en sådan nationalism kan aldrig bli rasistisk, den blir välkomnande ty den strävar alltid efter att ta upp fler i sina led - på Öland har jag aldrig hört ett enda rasistiskt tillmäe. Ja, men de driver väl med muslimer ? Javisst, på samma sätt som de driver och skojar med kalmariter, det värsta en ölänning vet, det är Kalmar. Det är ett sunt arvehat, ty i Kalmar bodde överheten, herrarna. Och det gör de fortfarande, i Kalmar, Stockholm och Bryssel.

Jag ser en hoppfull rubrik i Daily Telegraph i dag, söndag : Tony Blair ger upp Europa, det är inte en idé som det är värt att kämpa för längre. Medhjälpare till Tony Blair säger också ett en Europavaluta kräver en Europaregering; när bara det ena av detta finns är allting halvgjort om ens det. Av detta kan var och en dra slutsatsen att också euron som gemensam valuta kan ifrågasättas, liksom det gemensamma försvaret under ett Europakommando, som Sverige satsat så ensidigt på varvid den eu-sekt som för närvarande svarar för vår säkerhetsstrategi helt bortsett från vår egna nationella intressen, vilket påminner om riksdagsman Elof Lindberg, en fantast som när orosmolnen i Europa började dra ihop sig i början av 30-talet krävde att Sverige skulle nedrusta helt, och med hela nationen avklädd skulle Sverige med sitt moraliska exempel dra alla andra länder med sig i en total nedrusnting. Detta framfördes på fullt allvar i Nationernas förbund av en svensk riksdagsman, som uppenbarligen var av den uppfattningen att den svenska galenskapen skulle vara smittsam.

Strävandena att kapa ett Europas förenta stater med en gemensam försvarsindustri, ett gemensamt försvar under ett Europakommando bör ha dunstat bort tillsammans med konstitutionen, förkastad av två europeiska folk. De politiska ambitionerna för ett förenta Europa hade sitt givna utflöde i en gemensam försvarsmakt, men finns inte det ena, finns heller inte det andra.

Detta visar att den svenska försvarspolitiken allvarligt tagit miste - all den omställning som nu sker utan folkets hörande hade siktet inställt på en enda sak : den europeiska armén, och därför har vi avskaffat värnpliktsarmén, skrotat den allmänna värnplikten, lagt ner kustförsvaret, minimerat flottan, sålt ut mobiliseringsförråden, i snabb takt lagt ner våra bygdeförankrade regementen och förband och ensidigt satsat på den europeiska armén - Sverige skall ställa upp Battle Groups om 1 500 man vardera; lägg därtill ett groteskt överdimensionerat flygvapen. Det finns just inget kvar att försvara den egna nationen med - och detta har vi gjort med vilje.

När vi nu ser hur den orealistiska och farliga Europatanken faller samman inför våra ögon ser vi också våra egna felsteg och sönderslagna drömmar och den säkerhetspolitiska fara detta medfört för vårt land. Vi kunde ha gått med i Nato som en suverän nation, diskuterat den saken och fått folket med på vagnen, istället en helt orealistisk försvarspolitik baserat på ett Europa som inte finns. Överbefälhavarens famösa yttrande att Sveriges första frontlinje går i Afrika var en del i detta feltänkande. Nationer finns och de består, gränserna ligger där de ligger och statsintresset tar alltid över i sista hand. Nu funderar Italien på att lämna euron, Tyskland kanske måste göra det innan ekonomin klappar ihop totalt, England, Danmark och Sverige ligger redan utanför eurons domäner - vi ser här statsintresset ta över. Det mäktiga Ryssland slumrar för tillfället, randområdena faller av som under den stora oredans tid - snart dags för Peter den Stora.

Vad de senaste omröstningarna visar är att Europa egentligen är som det alltid varit, en spännande plats, många nationer, konfliktfyllda intressen och att det i sista hand alltid är statsintresset som dominerar politiken.

Bara det naiva, drömmande, intill flathet och utplåning välmenande Sverige har inte förstått den grymma verkligheten och därför gjort sig av med det egna försvaret. Den nästan mardrömslika naiviteten speglas väl också i det förhållandet att det är svensk polis med sina pistoler som skall ta itu med terrorister, inte militären; detta har diskuterats i flera år, inget har hänt.

När jag ser tidningsbilder av idyllen utanför Härnösand där ett äldre par mördades häromdagen ser jag det här : ett nedlagt jordbruk med stora röda ekonomibyggnader, ett rött boningshus med välansade gräsmattor, till idyllen bakom en ridå av gröna björkar och enstaka granar leder en liten grusväg, det är några hundra meter från allmän väg - när jag ser dessa bilder ser jag Sverige, ett strävsamt par, hederliga människor som känner sig en aning främmande inför allt det som sker i huvudstaden; det är det andra Sverige och jag tror att majoriteten av oss bor där. Häromdagen mördades både mannen och kvinnan, kanske var det rånmord, kanske inte.

Jag tror det är farligare att bo på Härnön utanför Härnösand än att åka tunnelbana i New York runt midnatt. På något sätt har vi kapitulerat och överlämnat en stor del av Sverige till den kriminella psykopatsektorn. Det strävsamma paret i Härnösand har ingen politisk röst, ingen som talar för sig, och det var väl ändå bara en del av det nuderska köttberget som välförtjänt skars bart, så who cares...

Avhoppen från vänsterpartiet kommunisterna fortsätter, en vpk-kändis med dubbelefternamn (minns ej) sägs vara framstående och hon gick till miljöpartiet. Även kommunister och traditionalister hoppar av, som Ronja Rövardotter, då är det illa.

Att lämna kommunisterna och gå till miljöpartiet är uppenbarligen inget steg alls, det var ett välkommet politiskt besked.

Fler avhopp kommer säkert och inte ens kommunister tycks gilla att Lars Ohly kallar sig kommunist. Kommunist skall man kalla sig endast kamrater emellan, mellan skål och vägg. Varför envisas han med benämningen, det är obegripligt, men hederligt på något sätt : Det går ett spöke genom vänsterpartiet, kommunismens spöke.

Här på ostkusten regnar det, ösregnar. Åskan mullrar och gräset växer. I dag inviger kungen nya Storgatan i Borgholm - det skall bli en folkfest. Det känns tryggt och bra med en kung : Storgatan har stensatts och kungen inviger, det är väl rart och oskyldigt. Man måste se det.

Den påfrestande inställsamhet som präglar nästan allt offentligt i detta land gör mig nästan illamående. Åhh, jag visste det, anade det, att den svenska statsmonopolradion inte kunde låta nationaldagen vara ifred utan måste förvandla den till ett anpassligt, inställsamt och politiskt korrekt jippo där Du gamla du fria-melodin mixas med Mellersta Österns toner. Själv skall jag hålla nationaldagstal i Torslunda sockens hembygdsstuga, alldeles intill den gamla skolan från 1842, fortfarande i bruk. Jag anknyter nog lite till platsen, kyrkan, offerkällan och platsen för hednakulten (Tors Lund), tar mig via medeltidens Ölandskyrkor till nationalstaten, Gustav Vasa förstås, frihetstiden och kampen för yttrandefrihet och nationellt oberoende, 1809 års författningsreform - och kommer in på den kamp som några få i detta land fortfarande för mot superstaten eu : nationell suveränitet inom ramen för ett fritt, demokratiskt och öppet Europa. Jag vill egentligen inte tala, men ansåg det vara ett tillfälle att säga mitt hjärtas mening om eu - nu har motståndarna momentum, nu måste den eldsprutande draken en gång för alla dräpas.

SSU klagar över att vissa kommuner betalar sommararbetande ungdomar allt för dåligt. Men borde inte alla SSU:are arbeta gratis till dess organisationen betalat tillbaka allt vad den lurat till sig av skattepengar genom att blåsa upp medlemssiffrorna.

I dag debatterar riksdagen åter insemination av lesbiska, en verkligt stor fråga som berör de allra flesta av oss. Ibland undrar jag om det inte vore bättre om alla barn framställdes i provrör utan att gå den besvärliga vägen över föräldraskapet. Då kunde barnen direkt ställas till myndigheternas förfogande när de kom ut ur röret så slapp vi alla diskussioner om pappamånader och liknande - vi är ju sist och slutligen alla skattesubjekt

Som ni kanske har sett i tidigare bloggar samlar jag på ord, nya ord, konstiga ord, dialektord, roliga ord och träffande uttryck.

Några ur den senaste skörden är ordet Materia, som stod på en vit van, som uppenbarligen kom från en mattillverkare, alltså inte ordet materia utan käk : mat (med långt a), materia, som i pizzeria.

En frisörsalong här på ostkusten har namnet Hårologen; även Klipperia har jag sett.

Coop gjorde häromdagen ett stort nummer av att man hade fått in Naturkött. Jag tror att man avsåg ekologiskt oxkött.

Vissa restauranger skiljer mellan pizza och mat på detta sätt : Här säljes pizza och mat. Underligt.

En nyöppnad krog i Borgholm sålde förra sommaren, vilket framgick av en stor textad skylt, PITTIPANNA, 49 kr.

My mail to Margot Wallström, posted on her webblog : http://weblog.jrc.cec.eu.int/page/wallstrom

Dear Margot;

the failure of the EU-constitition in France and Holland depends on the simple fact that it is not a constitution but a political manifesto and a catalogue of politicial correctness, demands and issues concerning our problems of today; it is pure politics and not a constitution. For example, why should the Same-people in northern Sweden have a passage in the EU-constitution which for ever give them the rigtht to cultivate reindeer and no one else; if an englighsmen will waste his time cultivating reindeer in Sweden that will be forbidden according to the EU-constitution. This is madness.

Small causes, big consequenses. You will not hear and You will not see when the tsunami starts and when it is on the way against You. You se it when the wawes break up on the shores, 20 meters high. Now the have reached Bryssels.

Have You, Margot, contemplated on Your own speach in Theresienstadt when You said that the only thing between Europe and a new holocaust was the Eu-constitution - I think that was the beginning of the tsunami, that last little peace that started everything who in any way was under way, but You light the match. You may have get it happen faster.

Jag skulle ha lagt till en sak ehuru jag glömde det i hastigheten, nämligen den feghet och anpasslighet in absurdum som präglar eu-kommissionen och konstitutionen när den inte kan erkänna vår kristna tradition och ta med den i den grundläggande portalparagrafen - utan ett erkännande av de kristna värdena blir Europas historia obegriplig - den är 2000-årig och har präglat allt Europa företagit sig, på gott och på ont. Vi kan inte förstås som europeer utan att erkänna denna tradition : den myllrande medeltiden, katedralerna, renässansen, de stora målarna, Kopernikus, Leibnitz, Samuel Johnson, Shakespeare. Ett Europa utan grundläggande kristna värden inskrivna i vårt gemensamma manifest inför världen blir inte ett bra hem för någon som helst annan religion; det är genom att bejaka vårt värdearv som vi kan inkludera och välkomna andra religioner och folk : de behöver inte känna fruktan för oss, och vi inte för dem - vi vet var vi har varandra och kan leva fridfullt tillsammans.

Kommer ni ihåg Sven Melanders klassiska sketch när han som inställsam och politiskt korrekt journalist skulle intervjua skolbarn om vad de allra mest önskade sig här i världen. Intervjun gick ungefär så här :

Hejsan alla barn, jag skall nu ställa en fråga som ni alla kan svara på. Vad är det som alla barn önskar sig allra mest här i världen ?

Stor tystnad och endast lite mummel bland barnen varpå en parvel ändå repar mod och säger: Jag tror att det är ett nytt skatebord som alla barn önskar sig mest.

Nej, det är inget skatebord, det är nåt annat, nåt som alla barn vill, somär mycket viktigare än ett skatebord, men det vet ni väl ?

En ny cykel ? Fjärrstyrd leksaksbil ? Gissningarna haglar.

Nej, inget sånt, nåt annat, som allllllla baaaarn vill ha, vaaaa e det ?

Kan det vara en ny CD ? En ny cykel, ropar en liten flicka. Vilda gissningar pågår.

Förbannade ungar, är ni dumma i huvet, det är för faan varken cyklar eller skatebords, det är FREED begriper ni väl era korkade muppar. Sven Melander går därifrån djupt besviken över barnens materialism.

Jag vet inte varför jag kommer att tänka på den här sketchen varje gång jag hör en politker ur Brysseleliten veva ramsan att eu är ett fredsprojekt och att vi ständigt bör tänka på det och inte vara så egoistiska.

Holländarna sade nej till detta fredsprojekt i dess nuvarande form, så det måste väl vara ett krigiskt folk.

När Per Svensson i Expressen, alltid på den rätta och goda sidan (varför är jag alltid på den andra?), förklarade det franska nejet sade han att det berodde på en obehaglig allians mellan extremkommunisterna och extremhögern under Jean Marie Le Pen. Så fransmännen är extremister och holländarna krigiska.

Sanningen är en annan, de båda folken har sagt nej till den byråkratiska superstaten i Bryssel, de har inte sagt nej till europeisk samverkan, ej heller freden är dem fjärran.

Frågan är varför processen med konstitutionen måste gå vidare eftersom nej från ett land blockerar fördraget för gott; varför skall vi i riksdagen rösta om något som är överspelat ? Men ska det röstas kräver all politisk anständighet att det sker genom en folkomröstning. Efter Holland blir en annan inställning omöjlig för svenska politiker; att besluta i denna sak utan folkets hörande skulle för all framtid skada den europeiska saken bland medborgarna och skapa ett outtömligt politikerförakt.

Som jag sagt tidigare vet jag inte särskilt mycket om den fängslade Annika Östberg. Den som läser minstreammedia (fårskocksmedia) i Sverige får väl den uppfattningen att amerikanarna av ren ondska satt den änglalika Annika Östberg i fängelse. I går visades emellertid ett avsnitt på några minuter direkt från den kriminalvårdsnämnd som behandlar fallet; att den sändningen alls gick ut till tittarna måste väl bero på ett misstag, genom vad som där sades kunde ju den enfaldiga allmogen få en direkt obehaglig uppfattning om sanningen i fängelsedramat.

Det framgick där under ett par minuter att Annika Östberg hade laddat om den pistol med vilka morden begicks, hon stoppade alltså i kulorna, hon släpade ner den döde i diket och gömde honom, hon stal hans plånbok, hon svarade undvikande på frågorna, hon berättade enligt nämnden inte hela sanningen och hon verkade inte inse sitt eget ansvar för det som hänt. Hon har heller inte bott i Sverige sedan nio års ålder. Hon var sålunda djupt delaktig i två mord ehuru det inte var hon som sköt.

Alltihop är naturligtvis en mänsklig tragedi, för Annika, för hennes åldriga moder, men också för offrens familjer. En av döttrarna sade : Annika klagar över att hon inte får se sin moder, jag får aldrig se min mördade pappa.

Ibland undrar jag om det finns ett samband, aldrig uttalat, omärkligt psykologiskt, mellan engagemanget för en människa och hennes utseende. Annika Östberg ser onekligen bra ut, manliga journalister har engagerat sig djupt. För drygt ett år sedan skulle två kvinnor avrättas i USA för ungefär samma hemska typ av brott, den ena ful som stryk, den andra vacker som en filmstjärna. När den fula avrättades sades inte ett pip i protest, den vackra hade egna kampgrupper som samlades utanför fängelset med stora plakat.

I Indonesien har har en ung australienska dömts till 20 år för insmuggling av knark i landet. Inget konstigt i det, sådan t sker dagligen. Den dömda kvinnan är emellertid mycket vacker - hela Australien rasar mot domen och premiärministern Howard är redo för en stor fångutväxling.

Vi engagerar oss för de söta sälungarna, men jag har aldrig hört någon säga ett ord om jakten på grävling.

EN ANNAN SAK, BIRGITTAS SKALLE : Samtidigt som jag läser Birger Berghs fina biografi över den Heliga Birgitta finns uppgifter i media om att den Heliga Birgittas kranium skall undersökas av en Motalaläkare för att fastställa om Birgitta hade epilepsi, vilket denna läkare fått för sig - att en sådan upprörande överflödig och ovetenskaplig undersökning kan ske beror på att en svensk präst i kyrkorådet sagt ja. Prästen är såvitt jag förstår protestant så vad har han med saken att göra. Skall vi också tillåta att amatörforskare rotar i hjärnan på Gustav Vasa, Strindberg, Heidenstam, Fröding eller andra framstående personer : låt de döda vila. Läs, oroas, fascineras och skratta med Birgittas uppenbarelser, det är stor litteratur, en del Gudainspirerat, annat ren dagspolitik, men oerhört fascinerande. Vilken kvinna. Hon borde vara förebilden.

Varför reagerar inte landets katoliker mot detta amatörforskande i Motala på Birgittas kranium ?

För att knyta ihop säcken påminner jag om att påven utnämnt heliga Birgitta till Europas skyddshelgon.

Hur gör man för att spola ner den 800 sidor tjocka Koranen på toaletten ? Har försökt spola ner den lika tjocka Bibeln, det går inte; den blir liggande liksom ovanpå i toalettstolen ? Inte en chans att den går ner i röret.

Hur många kristna kyrkor har islamister bränt ner i Pakistan, Kosovo etc, 100, 200, 500 ?

Den dag som Irak, Syrien, Libanon, Palestina och Saudiarabien är fria och demokratiska stater, kanske om tio år, kommer Laila Freivalds då forfarande att kalla självmordsbombarna för freedom fighters ?

Kan en muslim besöka Peterskyrkan i Rom ? Självklart. Kan jag som kristen besöka Mekka och den heliga Kaba ? Jag vet inte.

Hur gör man när man stenar en människa, till exempel en kvinna som dömts för äktenskapsbrott i någon muslimsk stat ? Någon som vet hur det går till ?


Varför daltar vi med den islamiska tron men hatar vår egen ? Varför är det tillåtet att skända Kristus men inte Muhammed ?

Får kristna församlingar fritt bygga kyrkor i Riyad? Vet inte. Får muslimer bygga moskeer i Stockholm ? Javisst. Någon som kan förklara skillnaden ?

Det är väl ändå ganska självklart att en regering som den socialdemokratiska som med hjälp av Gud vet vilka beslut och åtgärder åstadkommit världens sjukaste befolkning måste ha ett monopol för att dela ut läkemedel till de dödssjuka invånarna ? Sådant kan inte överlåtas till privata intressen - monopolistiska s-beslut har gjort oss sjuka, apoteksmonopolet skall göra oss friska. Inte sant ?

Hur stor del av den diplomatiska kåren är upptagen med att få Annika Östberg fri ? Hälften ? Den andra hälften tycks vara sysselsatt med att be om ursäkt för hur två egyptiska terrorister fraktades ut ur Sverige.

Vad gör Ghezali ?

Länge sedan man hörde Göran Greider nu, tomt i radion - Greiderlängtan råder i mitt bröst.

Nu har det slutat regna. Jag skall ta in rabarber och koka saft. Minns ni Ria Wägner ? Vinkelivink.

Som läsaren av denna blogg minns (se längre ner) har jag anmält både schackspel och poker för ojämställdhet, så till exempel har damen större slagkraft på brädet än den manlige kungen. Schackspel är också rasistiskt eftersom pjäserna är svarta och vita (kom ihåg black nogger), och vad än värre är, det är alltid vit som öppnar och inte svart spelare. I poker slår alltid männen, triss i kungar till exempel, triss i damer - är det rätt ? Vi måste se till i alla lägen att vi inte hamnar i en samhällssituation som för oss tillbaka till nationalsocialismens idévärld; av god vilja sände jag ett mejl.

Jämo kom i dag med ett svar, jag är besviken. Visst gör det ont när illusioner brista.

Angående ditt brev till JämO

Jämställdhetsombudsmannen, JämO, har mottagit ditt brev.

JämO har till uppgift att se till att lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet efterlevs. Lagens ändamål är att främja kvinnors och mäns lika rätt i fråga om arbete, arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter i arbetet. Lagen gäller i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare/arbetssökande.

JämO har också till uppgift att se till att lagen om likabehandling av studenter i högskolan efterlevs. Lagens ändamål är att på högskoleområdet främja lika rättigheter för studenter och sökande och att motverka diskriminering på grund av könstillhörighet, etnisk tillhörighet, sexuell läggning och funktionshinder.

Det du tar upp i ditt brev omfattas inte av jämställdhetslagen eller likabehandlingslagen och faller därmed utanför JämOs tillsynsområde. JämO vidarebefordrar inte ditt meddelande.

Med detta brev avslutas ärendet hos JämO.

Med vänlig hälsning

Caroline Wieslander Blücher

Bengt Liljegren : Karl XII. En biografi. Ill. 442 sidor. Omfattande och givande not- och källförteckning. (Historiska Media).

I går vräkte regnet ner och termometern sjönk till endast tio plusgrader. Med kvällsregnet skvalande mot rutorna avslutade jag Bengt Liljegrens 442 sidor tjocka biografi om Karl XII, en utomordentlig bok, avklarnad och redig med en bra disposition, all berättelses utgångspunkt är kronologi, samt försedd med en mycket givande not- och källförteckning så att när man avslutat boken kan man ägna ytterligare några timmar åt berättande fotnötter med många intressanta detaljer - akademiskt författande när det är som bäst.

På Google blir det 49 300 träffar när man klickar in namnet Karl XII. På KB Libris ger Karl XII 1 111 poster, böcker och artiklar sammantagna; intresset för krigarkungen är alltså enormt men så var han också en sällsynt komplicerad gestalt. När han som tonåring inledde kriget mot Danmark förelåg rationella skäl för det han gjorde. Fienderna hade verkligen sammansvurit sig för att krossa det svenska stormaktsväldet. Vad som hände med kungen efter de första inledande slagen och träffningarna, den mirakulösa segern vid Narva och några till, är att kungen på något sätt måste ha förvandlats. Han blev helt oemottaglig för råd och inte ens en påträngande verklighet kunde rubba hans föreställningar.

Kungens person var enormt sammansatt. Samtidigt som han på det individuella planet kunde vara artig, vänlig, förekommande och deltagande var han när det kom till lidandet för armén en masse fullständigt okänslig - de skola strida när jag befaller det, sade han efter Poltava när ändå allt var slut. Men då tog kungen inte emot signaler från verkligheten längre.

Det tröstlösa marscherande i Polen och de glänsande segrar som inte slutade i någonting förefaller helt meningslösa och irrationella. Avgörande fanns inte på slagfältet utan vid förhandlingsbordet med hjälp av diplomati, men kungen kunde inte acceptera det. Härigenom påminner han fullt ut om en modern rättshaverist. Varje rättshaverist har reagerat på en verklig oförrätt, på en sanning, men när tillrättaläggandet skall ske reagerar rätthaveristen utom all psykisk kontroll och en tämligen rättvis sak förvandlas till besatthet, som aldrig tar slut. Karl sade också strax innan han dog, enligt Liljegren, att kriget skulle kunna pågå i 40 år.

När det eviga marscherande i Polen äntligen tar slut tvingar Karl in armén på de ryska stäpperna varvid allt slutar i det totala nederlaget i Poltava då armén förintas och Karl försvinner ner till Turkiet där han sitter i fem långa år. I Turkiet blir det allt mer klart för mig att Karl XII har blivit galen, att karln inte längre är vid sunda vätskor, och som ett yttersta bevis för detta sker den omtalade kalabaliken i Bender när turkarna ville kasta ut det svenska anhanget och den tokige kungen. Tumultet är så vettlöst och kungens agerande så märkligt att slutsatsen bara kan bli en enda : galenpannan.

Vid hemkomsten kan det utarmade fosterlandet stampa nya arméer ur jorden, vilket är rent förunderligt med tanke på fattigdomen och ett 15-årigt krig. Två misslyckade fälttåg mot Norge följer och slutligen Kulknappen vid Fredrikshald, den mystiska kulan som ändar kungens liv. Bengt Liljegren som noga studerat denna dramatiska avslutning på kungens liv är övertygad om att det var ett mord iscensatt av ett politiskt parti, det hessiska och han utpekar även mördaren, som på tio stegs avstånd sköt kungen i tinningen, men kanske inte med kulknappen; den är nog bara spännande myt.

Karl XII:s levnad var för Sveriges allmoge ett enda långt lidande. Vad som från början var ett rättfärdigt krig, justus bellum, förvandlades genom kungens tilltagande besatthet till ett tröstlöst marscherande och fäktande. Efter detta 18-åriga marscherande var det enda som följde att Sverige förlorade praktiskt alla besittningar/kolonier : Baltikum, stora delar av Finland och nästa alla de tyska områdena; därmed slapp Sverige stora framtida problem med kolonial frigörelse - återstoden, hela Finland, lyckades en annan galen kung, Gustav IV Adolf, schabbla bort - på så sätt kan man säga att galenskapen gjort Sverige stora tjänster.

KOMMENTAR : Är det synd om Annika Östberg, dömd i USA för delaktighet i två mord till 25 år eller livstid ? Jag vet inte, jag kan inte mycket om fallet, men vad jag sympatiserar med är att brottsoffrens anhöriga i USA har röst i den juridiska process som skall leda fram till en eventuell frigivning och ett återförande till Sverige.

I Sverige är ettmänniskoliv inte mycket värt i förhållande till ett brott mot staten - en pizzabagare som bakat pizzor svart för 100 000 kr kan få åtta månaders fängelse. Det är samma sanktion som utdelas mot den som vållat en annan människas död med vilje och efter svår misshandel. Ty så har det dömts i Kalmar tingsrätt - några pizzor, ett människoliv, shit happens.

Jag har själv övervarit en del rättegångar och en nära anhörig gjorde sin samhälleliga plikt en gång och framträdde som vittne i en rättegång. Vittnet behandlades som den skyldige och korsförhördes mycket agrressivt och nedsättande. Domaren satt och sov och vaknade stundom med ett ryck, åklagaren hade inte läst på innan och hade glömt en del papper - alltihop var som en skämtfilm, och jag säger efter denna upplevelse : Jag kommer aldrig i hela mitt liv att ställa upp som vittne. Inte hört nåt, aldrig sett nåt.