Östra Ölands fria horisont

IRA : Jag befann mig i London på 80-talet under kulmen på en terroristoffensiv från IRA : vid samma tidpunkt sprängde IRA hotellet i Brighton där Torys kongressade. Våningen där premiärminister Margret Thatcher vistades blåstes ut, men hon klarade sig som genom ett under. Många blev svårt skadade; Norman Tebbits hustru sitter fortfarande i rullstol eftersom förlamades av bombexplosionen. Norman Tebbit var Thatchers närmaste rådgivare.

Hjärnan bakom bombdådet är släppt ur fängelset och IRA-mördare har släppts fria på löpande band som en eftergift för IRA och för att uppnå fred. För min del tror jag inte på en fred där mördarna sätter villkoren för det demokratiska samhället och jag har aldrig begripit Tony Blairs eftergiftspolitik, men när det gäller IRA tycks denne i övrigt så moraliskt övertygade politiker ha en blind fläck.

IRA är inte längre ett till tänderna beväpnat terrorband, som, trots allt, strider för ett begripligt politiskt mål, ett enat Irland, utan har under den snart tioåriga eftergiftsprocessen förvandlats till ett kriminellt maffiagäng som håller hela Nordirland i skräck - ingen i detta maffiaförband önskar sig någon fred eftersom gangsterism trivs och tillväxer i en samhällelig mylla som är kaotisk; det är dess gödningsämne; och det förhåller sig ungefär likartat i Mellanöstern där PLO:s gangsters trivs bäst i den samhälleliga myllan av kaos och anarki - ett ordnat palestinsk styre är det sista dessa gangsters vill ha.

I varje tunnelbanevagn i London satt under början av 80-talet skyltar med varning för väskor och ryggsäckar som stod för sig själva. Såg man en sådan övergiven väska skulle man inte dra i nödbromsen utan invänta nästa station - lätt att föreskriva, svårare att handla efter.

ISLAM-TERRORN : Jag tror inte på IRA:s försäkringar om fred, inte för ett öre tror jag därpå eller litar på utfästelserna. Inte heller tror jag på allt det munväder som kommer från normala islamister, de som är som vi i tro och uppfattning, moderna alltså. Jag tror inte på de islamitiska försäkringar om dess fredlighet förrän jag sett en marsch med miljoner muslimer på Londons gator ropandes på fred; eller åtminstone 10 000 muslimer på marsch i Stockholm för den fredliga samlevnaden, ty detta är icke islams kärna, vi måste väga tala om det. Det finns som med många urkunder olika sätt att tolka Koranen. Det går att läsa in fred, men det går också att läsa in blodig aggressivitet, att de otrogna skall förgöras och att islams världsherravälde är målet.

VÅRA RÄTTIGHETER : Terrorister är väl ett ganska ynkligt släkte ändå. När gripandet skedde av de fyra som den 21/7 placerade ut bomber här och var i London, hördes rop inifrån lägenheten när terroristerna förstod att de var upptäckta och omringade av tungt beväpnade terroristförband, SAS :

- Respektera våra mänskliga rättigheter, skrek terroristerna gång på gång, vilket förstummade både polis och vittnen.

Mänskliga rättigheter. De åberopar mänskliga rättigheter.

Inte mycket till terrorister. Om de åtminstone haft så mycket stake att de gått under i en eldstrid, de sägs ju älska döden. Men det är innerst inne fegisar, som piper och gnäller när de infångas. Denna sanna bild av terrorismens ynkedom kan göra mer för att stoppa terrorismen än alla andra statliga åtgärder tillsammans - terroristerna fångade med byxorna nere - det vara bara gnällpellar alla fyra.

Jag räknar nu med och förutser att vänstern omedelbart bildar stödkommittéer för att värna terroristernas rättigheter, att man för Guds skull inte kränker deras integritet och att de får internet, TV och andra bekvämligheter i cellen. Ett avskilt hörn för böner, en bönematta samt Koranen bör väl också höra till deras självklara mänskliga rättigheter.