Synd om... samt en komisk utredning
Knappt hade de inhemska, från Pakistan härstammande Londonterroristerna identifierats förrän offervalsen började vevas på vänsterns gnälliga positiv : Det var fyra marginaliserade ungdomar, de hade inget arbete, de var utsatta för strukturell diskriminering, de hade inte funnit sig tillrätta i det engelska samhället, egentligen är ingenting deras fel, något personligt ansvar finns inte och England fick vad landet förtjänade. Och ändå vet vi ingenting om de fyraterroristerna, men sanningen om dem har redan etablerats. Vi kommer nu, med referenser till Sveriges situation, att få höra detta upprepas ad infinitum. Och var den muslimska religionen inblandad som motiv i dådet så var det inte det sanna islam utan ett islam som kidnappats av fanatiker.
Lyfter vänster hand från datorn, över till den lilla radion som jag köpte på OKQ8 häromdagen (specialpris för OK-medlemmar, 68 kr), P1 knappas automatiskt in och så hör jag professor Jan Hjerpe, han med gnöliga piprösten säga : 1. Förklaringen till morden i London är att muslimerna inte är integrerade och har arbete. 2. De är utmarginaliserade och 3). De får inte den respekt de förtjänar. Avsaknaden av respekt är enligt den intellektuelle skarprättaren Hjerpe den motivbild som allra mest kan förklara terroråden. Alltså : den som inte får respekt för sina knäppa religirösa ideeer har någon slags ursäkt för att döda andra. Den hjerpeska förståelsen har gått så långt att den är nationellt självutplånande. Sanningen är ju den att Hjerpe vet inte mer om denna sak än Elsa i kiosken, och faktum är, jag lyssnar helre till Elsa.
Vad är det för ny psykologisk mekanism som får nutidens människor att ömka mördaren men att inte känna sympati för offren ?
POLITISK KORREKTHET IN ABSURDUM : Jag måste väl vara tokig, men sitter jag inte denna sommarmorgon då tempen raskt närmar sig 30 grader (i skuggan nota bene) och läser departementspromemorian Ds 2005:23 ? Jovisst gör jag det - det är en promemoria om utökat strandskydd i en del kommuner (Öland) och lättnader i strandskyddet för andra kommuner (i Norrland). Detta är inget upphetsande i sig, bara ett tecken på den interventionism som socialismens agenter och mullvadar på alla samhälleliga nivåer ägnar sig åt; istället för att låta de folkligt valda i kommunerna avgöra hur och när det skall byggas längs stränderna skall överheten ha det avgörande beslutet.
Det är i den politiskt korrekta konsekvensbeskrivningen av strandskyddsförslaget som den stora komiken finns : De dödligt allvarliga utredarna skriver att förslaget är könsneutralt därför att en fortsatt tillgång till stränder bedöms gynna inte bara män utan också kvinnor ! Även de lättnader som föreslås i skyddet är könsneutrala; att vandra barfota i sanden på stranden är uppenbarligen ett nöje som båda könen delar; men jag tror att männen njuter mer av fria stränder ty de fiskar mer än kvinnor. Alltså är tillgång till stränder icke könsneutralt såvida kvinnan inte sportfiskar. I detta av seende kräver jag att utredningen görs om - den är ett typiskt utflöde av könsmaktsordningen.
Integrationspolitiskt är strandskyddsförslaget neutralt, men ökande dispenser kan gynna svenskar på utlandsföddas bekostnad. Strandfastigheter betingar höga priser vilket gör dem ouppnåeliga för personer med låga inkomster, mestadels utlandsfödda. Att fastigheter går i arv gynnar också svenskarna. Men om det får byggas fler fastigheter vid stränderna sjunker priserna, och det gynnar ekonomiskt missgynnade invandrare. Tyvärr är det så, att om många invandrare efterfrågar strandfastigheter stiger ju priserna igen och hur ska man då göra ? Utredningen svävar på målet i denna ödesfråga.
Detta är svenskt utredningsväsende när det går på sitt mest komiska och politiskt korrekta högvarv.
Beträffande de medellösa och utarmade invandrare som utredningen talar om kan det åtminstone inte vara den grupp som jag stöter på och som parkerar sina BMW, röda Ferraris och Volvo XC90 (turbo) vid den pizzeria där jag hämtar hem massor av överflödiga kalorier. Det är trevliga killar, men inga fattiglappar precis... Guldkedja, keps, solglasögon av samma modell som 100-meterslöpare har... De är inte så där väldigt intresserade av skärgården utan de visar mer intresse för centralt belägna affärs- och hyresfastigheter i städerna.
VÄRMEN : Jag har en ask på min tomt. Jag kallar den Yggdrasil, den är stor och mäktig men nu gulnar den i hettan och den släpper sina löv. På fälten mognar säden; vissa sädesfält är gula som i augusti, sockerbetorna ser oerhört vissna och torra ut och man undrar om de kan ta sig igen. I Östersjön är det 25 grader varmt, badade häromkvällen, inga alger, de är klart överreklamerade. Alger har alltid funnits, vi visste inte vad det var när vi var smågrabbar, vi kallade det frömjöl och badade vid sidan av, gamla tanter låg närmare stranden och flöt bra i algbältet, åh vilka Piplisor och badkrukor vi har i dag.
MAO - TERRORN - MYRDAL : Jag har nu kommit 400 sidor in i Chang Jungs 800-sidiga biografi över Mao, The unknown Mao. Ingenting är sig likt efter denna bok, ett banbrytande mästerverk. Slå ihop Hitler, Stalin, Dijngigs Kahn, Timur Lenk, spetsa med Idi Amin och Pol Pot och Ludvig XIV, ni har Mao. Jan Myrdals Rapport från en kinesisk by samt Edgar Snows Röd stjärna över Kina förekommer som roande fotnötter och förlöjligande inslag i denna bok; Myrdals bok är för övrigt inte bara ett skämtsamt inslag i notapparaten utan ett avskräckande exempel i den löpande texten.
Ytterligare en bok som jag vill rekommendera är De första fotograferna av Björn-Axel Johansson, Historiska Media, om pionjärfotografen Benzelstjärna - teknikhistoria av yppersta klass. Hur fotokonsten bröt igenom är vad denna bok handlar om.
Lyfter vänster hand från datorn, över till den lilla radion som jag köpte på OKQ8 häromdagen (specialpris för OK-medlemmar, 68 kr), P1 knappas automatiskt in och så hör jag professor Jan Hjerpe, han med gnöliga piprösten säga : 1. Förklaringen till morden i London är att muslimerna inte är integrerade och har arbete. 2. De är utmarginaliserade och 3). De får inte den respekt de förtjänar. Avsaknaden av respekt är enligt den intellektuelle skarprättaren Hjerpe den motivbild som allra mest kan förklara terroråden. Alltså : den som inte får respekt för sina knäppa religirösa ideeer har någon slags ursäkt för att döda andra. Den hjerpeska förståelsen har gått så långt att den är nationellt självutplånande. Sanningen är ju den att Hjerpe vet inte mer om denna sak än Elsa i kiosken, och faktum är, jag lyssnar helre till Elsa.
Vad är det för ny psykologisk mekanism som får nutidens människor att ömka mördaren men att inte känna sympati för offren ?
POLITISK KORREKTHET IN ABSURDUM : Jag måste väl vara tokig, men sitter jag inte denna sommarmorgon då tempen raskt närmar sig 30 grader (i skuggan nota bene) och läser departementspromemorian Ds 2005:23 ? Jovisst gör jag det - det är en promemoria om utökat strandskydd i en del kommuner (Öland) och lättnader i strandskyddet för andra kommuner (i Norrland). Detta är inget upphetsande i sig, bara ett tecken på den interventionism som socialismens agenter och mullvadar på alla samhälleliga nivåer ägnar sig åt; istället för att låta de folkligt valda i kommunerna avgöra hur och när det skall byggas längs stränderna skall överheten ha det avgörande beslutet.
Det är i den politiskt korrekta konsekvensbeskrivningen av strandskyddsförslaget som den stora komiken finns : De dödligt allvarliga utredarna skriver att förslaget är könsneutralt därför att en fortsatt tillgång till stränder bedöms gynna inte bara män utan också kvinnor ! Även de lättnader som föreslås i skyddet är könsneutrala; att vandra barfota i sanden på stranden är uppenbarligen ett nöje som båda könen delar; men jag tror att männen njuter mer av fria stränder ty de fiskar mer än kvinnor. Alltså är tillgång till stränder icke könsneutralt såvida kvinnan inte sportfiskar. I detta av seende kräver jag att utredningen görs om - den är ett typiskt utflöde av könsmaktsordningen.
Integrationspolitiskt är strandskyddsförslaget neutralt, men ökande dispenser kan gynna svenskar på utlandsföddas bekostnad. Strandfastigheter betingar höga priser vilket gör dem ouppnåeliga för personer med låga inkomster, mestadels utlandsfödda. Att fastigheter går i arv gynnar också svenskarna. Men om det får byggas fler fastigheter vid stränderna sjunker priserna, och det gynnar ekonomiskt missgynnade invandrare. Tyvärr är det så, att om många invandrare efterfrågar strandfastigheter stiger ju priserna igen och hur ska man då göra ? Utredningen svävar på målet i denna ödesfråga.
Detta är svenskt utredningsväsende när det går på sitt mest komiska och politiskt korrekta högvarv.
Beträffande de medellösa och utarmade invandrare som utredningen talar om kan det åtminstone inte vara den grupp som jag stöter på och som parkerar sina BMW, röda Ferraris och Volvo XC90 (turbo) vid den pizzeria där jag hämtar hem massor av överflödiga kalorier. Det är trevliga killar, men inga fattiglappar precis... Guldkedja, keps, solglasögon av samma modell som 100-meterslöpare har... De är inte så där väldigt intresserade av skärgården utan de visar mer intresse för centralt belägna affärs- och hyresfastigheter i städerna.
VÄRMEN : Jag har en ask på min tomt. Jag kallar den Yggdrasil, den är stor och mäktig men nu gulnar den i hettan och den släpper sina löv. På fälten mognar säden; vissa sädesfält är gula som i augusti, sockerbetorna ser oerhört vissna och torra ut och man undrar om de kan ta sig igen. I Östersjön är det 25 grader varmt, badade häromkvällen, inga alger, de är klart överreklamerade. Alger har alltid funnits, vi visste inte vad det var när vi var smågrabbar, vi kallade det frömjöl och badade vid sidan av, gamla tanter låg närmare stranden och flöt bra i algbältet, åh vilka Piplisor och badkrukor vi har i dag.
MAO - TERRORN - MYRDAL : Jag har nu kommit 400 sidor in i Chang Jungs 800-sidiga biografi över Mao, The unknown Mao. Ingenting är sig likt efter denna bok, ett banbrytande mästerverk. Slå ihop Hitler, Stalin, Dijngigs Kahn, Timur Lenk, spetsa med Idi Amin och Pol Pot och Ludvig XIV, ni har Mao. Jan Myrdals Rapport från en kinesisk by samt Edgar Snows Röd stjärna över Kina förekommer som roande fotnötter och förlöjligande inslag i denna bok; Myrdals bok är för övrigt inte bara ett skämtsamt inslag i notapparaten utan ett avskräckande exempel i den löpande texten.
Ytterligare en bok som jag vill rekommendera är De första fotograferna av Björn-Axel Johansson, Historiska Media, om pionjärfotografen Benzelstjärna - teknikhistoria av yppersta klass. Hur fotokonsten bröt igenom är vad denna bok handlar om.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: