Sexskräck, islamism, fanatism en härlig terrormix
Terry McDermott : Perfect Soldiers. The hijackers, who they were, why they did it. (Harper Collins, 333 sidor, ill, notapparat, käll- och litteraturförteckning).
Terry McDermott är en journalist vid Los Angeles Times, en undersökande journalist av det slag vi inte har i Sverige där tidningarna antingen inte har råd eller, vilket är mest vanligt, de vill av politiska skäl inte undersöka ett ämne ordentligt; efter attacken i New York 9/11 sade redaktionsledningen till McDermott : Ta reda på allt som det går att få reda på om de terrorister som flög planen. McDermott jobbade på projektet i fem år, men jag antar att under arbetets gång så avsattes en mängd artiklar i den egna tidningen, nu är allt sammanställt i den fullödiga boken.
McDermott säger i en intervju för Frontpagemag.com att boken var svår att skriva eftersom ingen han talade med frivilligt och spontant lämnade information - han har fått dra fram den. Bokens titel antyder att McDermott ger svar på frågan varför terroristerna begick attentatet den 9/11. På den frågan kan emellertid inte McDermott ge något svar; och om någon skulle kunna ge ett svar på terrorismens orsaker så är det en intelligent, välskrivande och beläst reporter som forskat om saken i fem år, men tyvärr, McDermott ger inget svar, han blott antyder det och han drar inte de riktiga slutsatserna ur det material han han trots allt skakat fram. McDermott är som de flesta andra fast i den sociologiska/samhälleliga/kollektiva förklaringsmodellen (åh, de hade en så eländig barndom) att han inte se de spår som leder mot andra förklaringar och som han själv delvis sitter inne med. Om det nu var så att den palestinska frågan var ett motiv för attacken mot New York, varför fanns det då inga palestinska terrorister med ? Varför kom de flesta terroristerna från det välmående Saudiarabien, varför var de flesta av dem ungkarlar ?
Jag tror att ett närmare studium av den ledande flygplanskaparen Mohammed Attas liv är en fruktbar utgångspunkt för den som söker en förklaring till terrorismen; låt oss därför i korthet se på Attas liv utifrån vad McDermott berättar.
Mohammed Atta kom från en välbärgad egyptisk advokatfamilj, hemförhållandena var stränga, fadern auktoritär, men levnadsomständigheterna mycket välordnade, inget fattades. Atta var begåvad och fick studera vid Egyptens största universitetet, han var förstås muslim, men denna tro blommade ut först sedan han kom till Tyskland för att studera stadsplanering vid ett universitet i Hamburg.
I mötet med frestelserna i Västerlandet, kanske i extrem grad i Hamburg, fick Atta att sluta sig inom sin religion, islam. Han kom under trycket från de frestelser han dagligen mötte, lättklädda kvinnor, vackra män, porrfilmer, glädjeflickor, att sluta sig inne i sin atavistiska religion, de islamska föreställningarna skärptes och Atta sattes under ett enorm själsligt tryck mellan vad han önskade ge efter för och vad religionen förbjöd. Han kom slumpmässigt att stöta samman med andra muslimska ungdomar i samma religiösa/psykologiska predikament och i denna grupp fann han och de andra sin trygghet, gruppen blev en väg ut ur frestelserna : de kunde sitta och resonera tillsammans hela nätterna varvid studierna allt mer försummades. Inom gruppen utvecklades en religiös och sexuell dynamik, som inte kan tolkas på annat sätt än som en enorm attraktion mellan män, ty de flesta var ju inte gifta. Denna den mest förbjudna av frestelser inom islam måste ha varit repellerande samtidigt som den var som ett kitt inom gruppen.
Allt detta finns i McDermotts 300-sidiga bok, men han ser det inte själv.
Mohammed Atta utvecklar nu ett intensivt kvinnoförakt, han tål inte se en naken kvinnoarm, inte ett kvinnoknä, när han vet att en gata kan ha prostituerade vill han gå en annan väg, han vill tvinga de andra att följa honom på de syndfria gatorna.
Mohammed Atta tar ledningen i gruppen, den religiösa fanatismen tilltar, männen sluter sig allt mer samman, de inspireras utifrån, de är ett litet utvalt sällskap, de blir Guds krigare, Jihad, de älskar kvinnor och de hatar dem, de älskar varandra, män till män, men det är förbjudet : Den enda utväg de ser är döden.
De flesta terroristerna är inte fundamentalister hemma, de blir det i mötet med Västerlandet då de utsätts för ett korstryck mellan vad de önskar ge efter för och vad deras atavistiska religiösa föreställningar förbjuder.
Ett dokument som belyser Mohammed Attas fruktansvärda inre dilemma, hans psykologiska korstryck, ångtrycket på flera hundra hektopascal, (förmodligen var han homosexuell) är Attas testamente, ett dokument som Västerlandet aldrig har sett motsvarigheten till och jag förstår inte varför det inte uppmärksammats mer, ty i dessa korta paragrafer finns inte den hela förklaringen men väl en godtagbar delförklaring.
Atta : paragraf 5 : Ingen havande kvinna eller oren person får säga adjö till mig när jag är död, ty jag godkänner det inte.
Paragraf 6 : Inga kvinnor får komma till mitt hus och beklaga att jag är död.
Paragraf 7 : Den person som skall tvätta min döda kropp måste bära handskar så att han inte rör vid mitt kön med sina bara händer.
Inga kvinnor får närvara vid min begravning och inte heller vid några ceremonier därefter. etc
Mohammed Atta som skrev detta innan han gick ombord på flygplanet som styrdes in i Twin Tower trodde uppenbarligen att effekterna av attacken skulle bli mindre, så små att hans kropp skulle återstå att behandla; nu förvandlades den som vi vet till ett brinnane klot inuti det stora allomslukande eldklotet som slutligen fick tornen att kollapsa - det tydligaste beviset på att kaparna inte visste vilken förödelse de två planen kunde åstadkomma är just detta testamente.
I boken återges också de två fatwor, förbannelser, Gudsdomar, som Usama bin Laden i sitt storhetsvansinne utfärdat mot USA. Den första fatwan som kallar till krig mot USA och judarna utfärdades 1996, alltså under den gode Clintons epok, kanske medan denne satt vid skrivbordet i Vita Huset och lät sig avsugas av Monica Lewinski, som låg under bordet. Den andra fatwan utfärdades 1998 och vände sig även den mot USA och judarna. Fatworna, dessa grundläggande terrordokument, är ungefär lika trista som Hitlers testamente, långa, oläsbara, hatiska och tämligen korkade men inte utan effekt. Båda utsades alltså långt före Irakkriget och har således ingenting med president Bush eller Irakkriget att göra.
9/11-attacken mott New York började planeras 1996/97 av Khaled och Usama bin Laden, efter den attack som riktades mot tornen 1993, och som misslyckades. Al Qaida, Basen, är en liten organisation, som ledas av en Shura, ett råd. Detta råd kan närmast beskrivas som en koncernstyrelse, som godkänner eller förkastar de underlydande dotterbolagens åtgärder och investeringar, ungefär som koncernstyrelsen i Ford Motor Company - det är långa ledtider för att få en investering lönsam, kanske bortåt tio år; den ultimata investeringen för Al Qaida är den som ger en atombombsexplosion i New York, London eller Paris - en sådan kan inte uteslutas; den mix av islamisk religiositet, sexualfientlighet, psykisk rigiditet och fanatisk tro kan övervinna det mesta, den är högexplosiv; på detta är religionspsykopaten, den maniskt rigide Atta, det bästa exemplet.
Terry McDermott är en journalist vid Los Angeles Times, en undersökande journalist av det slag vi inte har i Sverige där tidningarna antingen inte har råd eller, vilket är mest vanligt, de vill av politiska skäl inte undersöka ett ämne ordentligt; efter attacken i New York 9/11 sade redaktionsledningen till McDermott : Ta reda på allt som det går att få reda på om de terrorister som flög planen. McDermott jobbade på projektet i fem år, men jag antar att under arbetets gång så avsattes en mängd artiklar i den egna tidningen, nu är allt sammanställt i den fullödiga boken.
McDermott säger i en intervju för Frontpagemag.com att boken var svår att skriva eftersom ingen han talade med frivilligt och spontant lämnade information - han har fått dra fram den. Bokens titel antyder att McDermott ger svar på frågan varför terroristerna begick attentatet den 9/11. På den frågan kan emellertid inte McDermott ge något svar; och om någon skulle kunna ge ett svar på terrorismens orsaker så är det en intelligent, välskrivande och beläst reporter som forskat om saken i fem år, men tyvärr, McDermott ger inget svar, han blott antyder det och han drar inte de riktiga slutsatserna ur det material han han trots allt skakat fram. McDermott är som de flesta andra fast i den sociologiska/samhälleliga/kollektiva förklaringsmodellen (åh, de hade en så eländig barndom) att han inte se de spår som leder mot andra förklaringar och som han själv delvis sitter inne med. Om det nu var så att den palestinska frågan var ett motiv för attacken mot New York, varför fanns det då inga palestinska terrorister med ? Varför kom de flesta terroristerna från det välmående Saudiarabien, varför var de flesta av dem ungkarlar ?
Jag tror att ett närmare studium av den ledande flygplanskaparen Mohammed Attas liv är en fruktbar utgångspunkt för den som söker en förklaring till terrorismen; låt oss därför i korthet se på Attas liv utifrån vad McDermott berättar.
Mohammed Atta kom från en välbärgad egyptisk advokatfamilj, hemförhållandena var stränga, fadern auktoritär, men levnadsomständigheterna mycket välordnade, inget fattades. Atta var begåvad och fick studera vid Egyptens största universitetet, han var förstås muslim, men denna tro blommade ut först sedan han kom till Tyskland för att studera stadsplanering vid ett universitet i Hamburg.
I mötet med frestelserna i Västerlandet, kanske i extrem grad i Hamburg, fick Atta att sluta sig inom sin religion, islam. Han kom under trycket från de frestelser han dagligen mötte, lättklädda kvinnor, vackra män, porrfilmer, glädjeflickor, att sluta sig inne i sin atavistiska religion, de islamska föreställningarna skärptes och Atta sattes under ett enorm själsligt tryck mellan vad han önskade ge efter för och vad religionen förbjöd. Han kom slumpmässigt att stöta samman med andra muslimska ungdomar i samma religiösa/psykologiska predikament och i denna grupp fann han och de andra sin trygghet, gruppen blev en väg ut ur frestelserna : de kunde sitta och resonera tillsammans hela nätterna varvid studierna allt mer försummades. Inom gruppen utvecklades en religiös och sexuell dynamik, som inte kan tolkas på annat sätt än som en enorm attraktion mellan män, ty de flesta var ju inte gifta. Denna den mest förbjudna av frestelser inom islam måste ha varit repellerande samtidigt som den var som ett kitt inom gruppen.
Allt detta finns i McDermotts 300-sidiga bok, men han ser det inte själv.
Mohammed Atta utvecklar nu ett intensivt kvinnoförakt, han tål inte se en naken kvinnoarm, inte ett kvinnoknä, när han vet att en gata kan ha prostituerade vill han gå en annan väg, han vill tvinga de andra att följa honom på de syndfria gatorna.
Mohammed Atta tar ledningen i gruppen, den religiösa fanatismen tilltar, männen sluter sig allt mer samman, de inspireras utifrån, de är ett litet utvalt sällskap, de blir Guds krigare, Jihad, de älskar kvinnor och de hatar dem, de älskar varandra, män till män, men det är förbjudet : Den enda utväg de ser är döden.
De flesta terroristerna är inte fundamentalister hemma, de blir det i mötet med Västerlandet då de utsätts för ett korstryck mellan vad de önskar ge efter för och vad deras atavistiska religiösa föreställningar förbjuder.
Ett dokument som belyser Mohammed Attas fruktansvärda inre dilemma, hans psykologiska korstryck, ångtrycket på flera hundra hektopascal, (förmodligen var han homosexuell) är Attas testamente, ett dokument som Västerlandet aldrig har sett motsvarigheten till och jag förstår inte varför det inte uppmärksammats mer, ty i dessa korta paragrafer finns inte den hela förklaringen men väl en godtagbar delförklaring.
Atta : paragraf 5 : Ingen havande kvinna eller oren person får säga adjö till mig när jag är död, ty jag godkänner det inte.
Paragraf 6 : Inga kvinnor får komma till mitt hus och beklaga att jag är död.
Paragraf 7 : Den person som skall tvätta min döda kropp måste bära handskar så att han inte rör vid mitt kön med sina bara händer.
Inga kvinnor får närvara vid min begravning och inte heller vid några ceremonier därefter. etc
Mohammed Atta som skrev detta innan han gick ombord på flygplanet som styrdes in i Twin Tower trodde uppenbarligen att effekterna av attacken skulle bli mindre, så små att hans kropp skulle återstå att behandla; nu förvandlades den som vi vet till ett brinnane klot inuti det stora allomslukande eldklotet som slutligen fick tornen att kollapsa - det tydligaste beviset på att kaparna inte visste vilken förödelse de två planen kunde åstadkomma är just detta testamente.
I boken återges också de två fatwor, förbannelser, Gudsdomar, som Usama bin Laden i sitt storhetsvansinne utfärdat mot USA. Den första fatwan som kallar till krig mot USA och judarna utfärdades 1996, alltså under den gode Clintons epok, kanske medan denne satt vid skrivbordet i Vita Huset och lät sig avsugas av Monica Lewinski, som låg under bordet. Den andra fatwan utfärdades 1998 och vände sig även den mot USA och judarna. Fatworna, dessa grundläggande terrordokument, är ungefär lika trista som Hitlers testamente, långa, oläsbara, hatiska och tämligen korkade men inte utan effekt. Båda utsades alltså långt före Irakkriget och har således ingenting med president Bush eller Irakkriget att göra.
9/11-attacken mott New York började planeras 1996/97 av Khaled och Usama bin Laden, efter den attack som riktades mot tornen 1993, och som misslyckades. Al Qaida, Basen, är en liten organisation, som ledas av en Shura, ett råd. Detta råd kan närmast beskrivas som en koncernstyrelse, som godkänner eller förkastar de underlydande dotterbolagens åtgärder och investeringar, ungefär som koncernstyrelsen i Ford Motor Company - det är långa ledtider för att få en investering lönsam, kanske bortåt tio år; den ultimata investeringen för Al Qaida är den som ger en atombombsexplosion i New York, London eller Paris - en sådan kan inte uteslutas; den mix av islamisk religiositet, sexualfientlighet, psykisk rigiditet och fanatisk tro kan övervinna det mesta, den är högexplosiv; på detta är religionspsykopaten, den maniskt rigide Atta, det bästa exemplet.
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
Du kan inte ha särskilt stor kunskap om islam. Om du vill veta så deltar inte kvinnor på muslimska begravningar av den anledningen att det sörjer för mycket.Och enligt islam är det förbjudet att sörja.Gud ger och gud tar och till honom förs vi åter. Islam har abslout ingen sexualfinetlighet nej tvärtom så länge det handlar om äktenskap.