Rättstaten har upphört att fungera
Ett rättsväsende består egentligen av en enda lång sammanhängande kedja : familjeförhållanden, uppfostran, skolans inverkan, riksdag/regering/lagstiftning samt verksamheten i de exekutiva organen, polis, åklagare och domstol. Hela kedjan måste hänga samman, under alla omständigheter kan inte mer än en eller två länkar vara brustna.
En länk i kedjan, den kanske viktigaste, har medvetet avskaffats och eliminerats genom politiska beslut : Vår Kristna Tro; vi har också fått den kyrka vi förtjänar, en organisation varifrån medlemamrna flyr i vild panik i ett antal av 100 000 om året. Den måste börja byggas om från basen, i församlingarna, frigjord från politik och ärkebiskop, den senare att avgjort hinder för varje seriös troende.
Det som gör problemet så svårt i Sverige är att samtliga länkar i rättsväsendets kedja är brustna, eller sönderrostade; de som sätter exempel i samhället, höga politiker och tjänstemän, är dessutom de mest korrumperade, vilket avgör standarden : en tjänsteman i regeringen kan lura till sig 1.7 miljoner, inget händer, en domare i högsta domstolen med värdefulla politiska kontakter i den politiska adeln varifrån han för övrigt kommer, kan köpa sex och utnyttja en student, han får ändå behålla sitt välbetalda jobb.
I England är en av Tony Blairs primära politiska ambitioner att motarbeta antisocial behavior och riktigt asociala familjer, drägg- och värstingfamiljer, kan med hjälp av ASBO, antisocial behavior order, antingen beordras flytta från ett område eller åläggs starka restriktioner.
Även i ganska fridfulla bostadsområden och i små kommuner i Sverige har antisocial tbeteende tagit över i umgänget. Jag går in på Konsum för att handla ett par liter mjölk, i samma veva kommer ett par tonåringar på cykel de kastar cyklarna i ingången till affären och rusar in för att köpa godis. Ingen av kunderna säger något utan tittar skräckfyllt på. Jag tar mod till mig och säger : Om ni inte inom loppet av två sekunder ställer cyklarna i cykelstället kommer det att hända en olycka, och den drabbar inte mig utan er. Omedelbart ställer tonåringarna cyklarna i cykelstället. Konsumkön utbrister i applåder ty vi är ju alla in i döden trötta på dräggbeteendet.
En annan tidsbild : Biblioteket. Klockan är 19. Jag går bland hyllorna. För miljontals kronor har kommunen köpt in datorer, vilka står vid bord och som alla kan utnyttja fritt. Vid ett av borden sitter en kille med bakåtvänd keps, han har lagt upp fötterna på datorbordet, regnvatten och lera rinner från hans skor ner på datorpanelen. En bibliotekarie går förbi, jag gör henne uppmärksam på det antisociala beteendet. Hon säger så här och skyndar vidare : Vi är bara två som jobbar ikväll, jag törs inte säga till.
Jag blir ursinnig och säger till killen med kepsen : Om du inte tar bort fötterna från datorn kan du inte räkna med att du har kepsen på huvudet mer än fem sekunder till. Han lyfter motvilligt fötterna från datorn.
När jag går ut från biblioteket går in på cafeet för att fika. Jag känner kvinnan som äger stället. Hon säger panikslagen till mig : Vad skall jag ta mig till, den där mannen där vid disken står och äter av smörgåsarna och han vägrar betala. Mannen var berusad, snuskig och där stod han helt fräckt och tog för sig av cafeets smörgåsar, han mosade in räkor och skinka.
Jag kastade ut honom. Tog en fika, läste tidningen och gick hem.
Med början i familjen har rättsväsendets kedja brutits sönder och det myrdalska dagistvång som socialdemokraterna lagt över familjerna är det som åstadkommit brottet i familjekedjans länk. Skolans normupplösning och pedagogflummet är brusten länk nummer två (uppförandet i en femteklass kan påminna om scenerna i ett dårhus). Tredje länkbrottet är den nedrustade polisen, som måste återkommunaliseras. Fjärde länkbrottet är höga politiker som fuskar, Rasken och hans pojkar, Wisborgs stiftelse, SSU-skojarna etc, det mesta inom rörelsen. Femte länkbrottet är lagstiftningen som inte överensstämmer med brottslighetens allt våldsammare karaktär. Sjätte länkbrottet finner vi bland åklagare och domare, illa pålästa, ingen värdighet utan de tillåter vad som helst passera i en domstol, vittnesskyddet saknas etc. Det sjunde länkbrottet finner vi slutligen i kriminalvården, som väl är det närmaste man kan komma ren fars - de riktigt stora skurkarna verkar inte längre sitta i fängelse, de sitter på statliga hotell, äter gott och har en stab av fångvaktare som betjänter, vilka för övrigt mest går omkring hela dagarna och fruktar för att få stryk av de intagna.
Den långa rättskedjan är brusten i alla sina länkar, den går inte längre att foga samman, det krävs en ny. I ett demokratisk, rättvist samhälle, som strävar efter någon sorts jämlikhet kan inget vara viktigare än att återupprätta rätsstaten - ett rättslöst samhälle är ett vilddjurssamhälle och där drabbas alltid de svagaste.
Kvällstidningarna har gått i spinn på rättssäkerheten och Ulf Nilsson i Expressen, Sveriges yngste 70-åring, på bettet och så slagfärdig att unga journalister verkar vara i nirvana vid jämförelse, skriver rakt och klart i dag om den ihjälsparkade Gabrielsson på Kungsgatan, het text, läs nåt som äntligen vibrerar.
Om Ulf Nilsson kan jag för övrigt komma med lite journalistskvaller. Ni minns den förfärligt högfärdiga sossetanten Christina Jutterström, hon var chef på Expressen ett tag och hon tyckte naturligtvis inte att Ulf Nilssons starka texter dög för hon skulle skapa en kvaloid. Hon sparkade därför Ulf Nilsson, ett av svensk presshistorias dyraste avskedanden, från den ena dagen till den andra förlorade Expressen 65 000 ex i upplaga. Nu är denna sossetant chef för statens sosse-TV vars bästa program på prime time en lördagskväll är Minnes-TV med Arne Weise.
TALANDE KARP : Jag vill inte bli allt för seriös, därför avslutar jag med en knyckt nyhet ur Östra Småland, snart den enda kvarvarande socialdemokratiska tidningen. Hur som helst i lördags hade Östran den bästa nyheteh på länge, historien om den talande karpen. Karp är som alla vet en stor fisk som är en läckerhet till jul i alla Östländer. Den trivs i dammar där den betar rent från alger, den kan bli stor, en meter lång, mycket fredlig. I Smedby utanför Kalmar finns en karp i en damm. När matte kommer ut med mat skvalpar hon lite i vattnet varvid karpen kommer upp till ytan, sticker upp nosen och säger : maaamma.
Sånt trodde man bara inte att det fanns.
Jag har också fått ett mejl från Sofia som ororar sig för jordens undergång apropos en tidigare blogg. Om detta skall jag berätta en annan gång, också det en berättelse från Smedby. Året var 1898 och jordens undergång troddes då vara omedelbart förestående. Fortsättning följer.
En länk i kedjan, den kanske viktigaste, har medvetet avskaffats och eliminerats genom politiska beslut : Vår Kristna Tro; vi har också fått den kyrka vi förtjänar, en organisation varifrån medlemamrna flyr i vild panik i ett antal av 100 000 om året. Den måste börja byggas om från basen, i församlingarna, frigjord från politik och ärkebiskop, den senare att avgjort hinder för varje seriös troende.
Det som gör problemet så svårt i Sverige är att samtliga länkar i rättsväsendets kedja är brustna, eller sönderrostade; de som sätter exempel i samhället, höga politiker och tjänstemän, är dessutom de mest korrumperade, vilket avgör standarden : en tjänsteman i regeringen kan lura till sig 1.7 miljoner, inget händer, en domare i högsta domstolen med värdefulla politiska kontakter i den politiska adeln varifrån han för övrigt kommer, kan köpa sex och utnyttja en student, han får ändå behålla sitt välbetalda jobb.
I England är en av Tony Blairs primära politiska ambitioner att motarbeta antisocial behavior och riktigt asociala familjer, drägg- och värstingfamiljer, kan med hjälp av ASBO, antisocial behavior order, antingen beordras flytta från ett område eller åläggs starka restriktioner.
Även i ganska fridfulla bostadsområden och i små kommuner i Sverige har antisocial tbeteende tagit över i umgänget. Jag går in på Konsum för att handla ett par liter mjölk, i samma veva kommer ett par tonåringar på cykel de kastar cyklarna i ingången till affären och rusar in för att köpa godis. Ingen av kunderna säger något utan tittar skräckfyllt på. Jag tar mod till mig och säger : Om ni inte inom loppet av två sekunder ställer cyklarna i cykelstället kommer det att hända en olycka, och den drabbar inte mig utan er. Omedelbart ställer tonåringarna cyklarna i cykelstället. Konsumkön utbrister i applåder ty vi är ju alla in i döden trötta på dräggbeteendet.
En annan tidsbild : Biblioteket. Klockan är 19. Jag går bland hyllorna. För miljontals kronor har kommunen köpt in datorer, vilka står vid bord och som alla kan utnyttja fritt. Vid ett av borden sitter en kille med bakåtvänd keps, han har lagt upp fötterna på datorbordet, regnvatten och lera rinner från hans skor ner på datorpanelen. En bibliotekarie går förbi, jag gör henne uppmärksam på det antisociala beteendet. Hon säger så här och skyndar vidare : Vi är bara två som jobbar ikväll, jag törs inte säga till.
Jag blir ursinnig och säger till killen med kepsen : Om du inte tar bort fötterna från datorn kan du inte räkna med att du har kepsen på huvudet mer än fem sekunder till. Han lyfter motvilligt fötterna från datorn.
När jag går ut från biblioteket går in på cafeet för att fika. Jag känner kvinnan som äger stället. Hon säger panikslagen till mig : Vad skall jag ta mig till, den där mannen där vid disken står och äter av smörgåsarna och han vägrar betala. Mannen var berusad, snuskig och där stod han helt fräckt och tog för sig av cafeets smörgåsar, han mosade in räkor och skinka.
Jag kastade ut honom. Tog en fika, läste tidningen och gick hem.
Med början i familjen har rättsväsendets kedja brutits sönder och det myrdalska dagistvång som socialdemokraterna lagt över familjerna är det som åstadkommit brottet i familjekedjans länk. Skolans normupplösning och pedagogflummet är brusten länk nummer två (uppförandet i en femteklass kan påminna om scenerna i ett dårhus). Tredje länkbrottet är den nedrustade polisen, som måste återkommunaliseras. Fjärde länkbrottet är höga politiker som fuskar, Rasken och hans pojkar, Wisborgs stiftelse, SSU-skojarna etc, det mesta inom rörelsen. Femte länkbrottet är lagstiftningen som inte överensstämmer med brottslighetens allt våldsammare karaktär. Sjätte länkbrottet finner vi bland åklagare och domare, illa pålästa, ingen värdighet utan de tillåter vad som helst passera i en domstol, vittnesskyddet saknas etc. Det sjunde länkbrottet finner vi slutligen i kriminalvården, som väl är det närmaste man kan komma ren fars - de riktigt stora skurkarna verkar inte längre sitta i fängelse, de sitter på statliga hotell, äter gott och har en stab av fångvaktare som betjänter, vilka för övrigt mest går omkring hela dagarna och fruktar för att få stryk av de intagna.
Den långa rättskedjan är brusten i alla sina länkar, den går inte längre att foga samman, det krävs en ny. I ett demokratisk, rättvist samhälle, som strävar efter någon sorts jämlikhet kan inget vara viktigare än att återupprätta rätsstaten - ett rättslöst samhälle är ett vilddjurssamhälle och där drabbas alltid de svagaste.
Kvällstidningarna har gått i spinn på rättssäkerheten och Ulf Nilsson i Expressen, Sveriges yngste 70-åring, på bettet och så slagfärdig att unga journalister verkar vara i nirvana vid jämförelse, skriver rakt och klart i dag om den ihjälsparkade Gabrielsson på Kungsgatan, het text, läs nåt som äntligen vibrerar.
Om Ulf Nilsson kan jag för övrigt komma med lite journalistskvaller. Ni minns den förfärligt högfärdiga sossetanten Christina Jutterström, hon var chef på Expressen ett tag och hon tyckte naturligtvis inte att Ulf Nilssons starka texter dög för hon skulle skapa en kvaloid. Hon sparkade därför Ulf Nilsson, ett av svensk presshistorias dyraste avskedanden, från den ena dagen till den andra förlorade Expressen 65 000 ex i upplaga. Nu är denna sossetant chef för statens sosse-TV vars bästa program på prime time en lördagskväll är Minnes-TV med Arne Weise.
TALANDE KARP : Jag vill inte bli allt för seriös, därför avslutar jag med en knyckt nyhet ur Östra Småland, snart den enda kvarvarande socialdemokratiska tidningen. Hur som helst i lördags hade Östran den bästa nyheteh på länge, historien om den talande karpen. Karp är som alla vet en stor fisk som är en läckerhet till jul i alla Östländer. Den trivs i dammar där den betar rent från alger, den kan bli stor, en meter lång, mycket fredlig. I Smedby utanför Kalmar finns en karp i en damm. När matte kommer ut med mat skvalpar hon lite i vattnet varvid karpen kommer upp till ytan, sticker upp nosen och säger : maaamma.
Sånt trodde man bara inte att det fanns.
Jag har också fått ett mejl från Sofia som ororar sig för jordens undergång apropos en tidigare blogg. Om detta skall jag berätta en annan gång, också det en berättelse från Smedby. Året var 1898 och jordens undergång troddes då vara omedelbart förestående. Fortsättning följer.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: