Myndighetsraseri - Björnsson, terroristkramare
Inom loppet av en vecka har, om jag räknat rätt, regeringsföreträdare lagt fram förslag om inrättandet av fyra nya statliga myndigheter:
1. Myndigheten för uvärdering av u-landsbiståndet.
1. Jämställdhetsverket med minst 50 anställda för att få tyngd och fokusering på frågorna och med utredarinnan själv som generaldirektör.
3. Myndigheten för utvärdering av vuxnaas lärande.
4. Myndigheten för utbetalande av regeringsbidragen, vilket påminner en del om Strindbergs Statliga verk för utbetalandet av tjänstemännens löner.
Tidigare under året lanserades tanken på en myndighet mot flodöversvämningar, lämpligen placerad i Hultsfred eftersom Emån stryker förbi där - och den är som Nilen, den flödar över. Det första statliga förslaget att reglera Emån kom 1862, och det har diskuterats varje år sedan dess, men aldrig genomförts.
Med en takt av fyra nya myndigheter per vecka, och med en ökning av tempot framåt valet nästa år kan man förutse förslag på bortåt 300 myndigheter inom loppet av ett år.
Detta vittnar om en politisk beslutskraft och en innovationsförmåga som är häpnadsväckande. Jag för min del skulle vilja föreslå ett Statligt OrosVerk, SOV. Den nya myndigheten SOV skulle bearbeta alla de trauman som svenska folket utsätts för denna tid : bomber i London, bomber i Egypten, regn de sista 14 dagarna av semestern, 13 kr litern för bensinen, flintasteken svindyr, grillkolet slut tillsammans med tändvätskan, spriten urdrucken, barnen gnäller och vill hem och Elsa är sur i husvagnen vars tak börjat läcka. Den oro som svenska medborgare, inlandsfödda såväl som utlandsfödda, dagligen utsätts för kan endast tas om hand och lindras av ett statligt verk som är tillgängligt för alla oavsett inkomster; att utsätta medborgarna för att bli omhändertagna av privata intressen vore att ge efter för de kommersiella krafterna. Vårt parti kan aldrig gå med på att människors oro förvandlas till profit i ett privat företag : oron är och förblir kolletiv inom ramen för Det Starka Samhället. Därför behövs SOV.
VÅLDSFASCINATION : Jag hör Aftonbladets extremt högavlöande men banalt förutsägbara kommentator Helle Klein i radion - hon låter upphetsad på rösten när hon kommenterar terrorismen... Åh, så hon förstår den, så väl hon vill, såna skurkar och mördare alla andra är. Och jag tänker som så, hon kunde nog vara en av de kvinnor som skriver kärleksbrev till seriemördare som sitter i fängelse, ty våldet det fascinerar och det kittlar, det individuella likväl som det kollektiva. Jag tror det var Theodor Adorno som uppskattade andelen auktoritära människor i en befolkning till mellan tre och fyra procent; Kleinskan är en av dem tillsammans med en del övriga på vänsterkanten - nu förstår de terrorismen, Oh ja, vad hade de förstått år 1933 ? Hade de då talat med darr på stämman om Hitlers bevekelsegrunder och germanernas lidande ?
DUMSKALLE : En del dumskallar straffar Gud direkt. På söndagens DN Debatt hade Anders Björnsson en lika lång som innehållslös drapa på temat att det säkraste sättet att bli av med terrorismen är att sluta bekämpa den; terrorismen skall inkluderas kan tänkas, så rart.
Det mest anmärkningsvärda, för att inte säga groteska och skamfulla i den björnssonska texten var emellertid hans uttalandeom att antalet offer för terrordåden i London trots allt var modest. Den som slår upp Svenska akademiens ordlista skall finna att ordet modest betyder blygsamt, försynt, anspråkslöst. 52 döda i London är alltså ett modest antal enligt Björnsson. Vänder man blad i DN denna dag finner man att 88 dödats i ett attentat i Egypten, de flesta egyptier och muslimer; det kunde inte Björnson veta när han skrev, men är antalet 88 döda också modest ? När överskrider antalet döda den volym då Björnsson slutar använda ordet modest ? 1 000, 2 000 eller kanske 10 000 offer ?
Jag googlade lite på Anders Björnsson och fann att han på 70-talet förutsåg Sydkoreas ekonomiska kollaps samtidigt som han menade att allt framtidshopp för befolkningen låg i Nordkorea och hos Kim Il Sung. En sådan politisk bedömningspajas borde man kanske inte ta på större allvar, men han tillåts dock skriva på DN Debatt och det är fint; att han kan kalla 58 dödsoffer för ett modest antal torde väl också härröra ur hans svärmeri för diktaturer, särskilt de blodiga; nu svärmar han för terrorismen istället - åh vad det kittlar i den auktoritära själen. Björnsson känner sig äntligen hemma. Det som stör mest ändå är pretentionen på att kallas intellektuell; han är intellektuell på samma sätt som professor Schmidt under åren 30-34.
Det har varit servertrassel på webbloggen, har jag förstått, därav tystnaden .
1. Myndigheten för uvärdering av u-landsbiståndet.
1. Jämställdhetsverket med minst 50 anställda för att få tyngd och fokusering på frågorna och med utredarinnan själv som generaldirektör.
3. Myndigheten för utvärdering av vuxnaas lärande.
4. Myndigheten för utbetalande av regeringsbidragen, vilket påminner en del om Strindbergs Statliga verk för utbetalandet av tjänstemännens löner.
Tidigare under året lanserades tanken på en myndighet mot flodöversvämningar, lämpligen placerad i Hultsfred eftersom Emån stryker förbi där - och den är som Nilen, den flödar över. Det första statliga förslaget att reglera Emån kom 1862, och det har diskuterats varje år sedan dess, men aldrig genomförts.
Med en takt av fyra nya myndigheter per vecka, och med en ökning av tempot framåt valet nästa år kan man förutse förslag på bortåt 300 myndigheter inom loppet av ett år.
Detta vittnar om en politisk beslutskraft och en innovationsförmåga som är häpnadsväckande. Jag för min del skulle vilja föreslå ett Statligt OrosVerk, SOV. Den nya myndigheten SOV skulle bearbeta alla de trauman som svenska folket utsätts för denna tid : bomber i London, bomber i Egypten, regn de sista 14 dagarna av semestern, 13 kr litern för bensinen, flintasteken svindyr, grillkolet slut tillsammans med tändvätskan, spriten urdrucken, barnen gnäller och vill hem och Elsa är sur i husvagnen vars tak börjat läcka. Den oro som svenska medborgare, inlandsfödda såväl som utlandsfödda, dagligen utsätts för kan endast tas om hand och lindras av ett statligt verk som är tillgängligt för alla oavsett inkomster; att utsätta medborgarna för att bli omhändertagna av privata intressen vore att ge efter för de kommersiella krafterna. Vårt parti kan aldrig gå med på att människors oro förvandlas till profit i ett privat företag : oron är och förblir kolletiv inom ramen för Det Starka Samhället. Därför behövs SOV.
VÅLDSFASCINATION : Jag hör Aftonbladets extremt högavlöande men banalt förutsägbara kommentator Helle Klein i radion - hon låter upphetsad på rösten när hon kommenterar terrorismen... Åh, så hon förstår den, så väl hon vill, såna skurkar och mördare alla andra är. Och jag tänker som så, hon kunde nog vara en av de kvinnor som skriver kärleksbrev till seriemördare som sitter i fängelse, ty våldet det fascinerar och det kittlar, det individuella likväl som det kollektiva. Jag tror det var Theodor Adorno som uppskattade andelen auktoritära människor i en befolkning till mellan tre och fyra procent; Kleinskan är en av dem tillsammans med en del övriga på vänsterkanten - nu förstår de terrorismen, Oh ja, vad hade de förstått år 1933 ? Hade de då talat med darr på stämman om Hitlers bevekelsegrunder och germanernas lidande ?
DUMSKALLE : En del dumskallar straffar Gud direkt. På söndagens DN Debatt hade Anders Björnsson en lika lång som innehållslös drapa på temat att det säkraste sättet att bli av med terrorismen är att sluta bekämpa den; terrorismen skall inkluderas kan tänkas, så rart.
Det mest anmärkningsvärda, för att inte säga groteska och skamfulla i den björnssonska texten var emellertid hans uttalandeom att antalet offer för terrordåden i London trots allt var modest. Den som slår upp Svenska akademiens ordlista skall finna att ordet modest betyder blygsamt, försynt, anspråkslöst. 52 döda i London är alltså ett modest antal enligt Björnsson. Vänder man blad i DN denna dag finner man att 88 dödats i ett attentat i Egypten, de flesta egyptier och muslimer; det kunde inte Björnson veta när han skrev, men är antalet 88 döda också modest ? När överskrider antalet döda den volym då Björnsson slutar använda ordet modest ? 1 000, 2 000 eller kanske 10 000 offer ?
Jag googlade lite på Anders Björnsson och fann att han på 70-talet förutsåg Sydkoreas ekonomiska kollaps samtidigt som han menade att allt framtidshopp för befolkningen låg i Nordkorea och hos Kim Il Sung. En sådan politisk bedömningspajas borde man kanske inte ta på större allvar, men han tillåts dock skriva på DN Debatt och det är fint; att han kan kalla 58 dödsoffer för ett modest antal torde väl också härröra ur hans svärmeri för diktaturer, särskilt de blodiga; nu svärmar han för terrorismen istället - åh vad det kittlar i den auktoritära själen. Björnsson känner sig äntligen hemma. Det som stör mest ändå är pretentionen på att kallas intellektuell; han är intellektuell på samma sätt som professor Schmidt under åren 30-34.
Det har varit servertrassel på webbloggen, har jag förstått, därav tystnaden .
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: