Myndighetspropaganda för två miljarder
Antag att du ringer den börsnoterade globala koncernen ABB och ställer följande fråga : Hej, jag är aktieägare och undrar hur många dotterbolag ABB har, när de olika bolagen startades, vem som är VD och var de är lokaliserade ? ABB:s informationsavdelning skulle svara så här : Om du dröjer en timme så kommer svaret per mejl. (Förmodligen finns ett 100-tal dotterbolag; alla finns säkert på en fil i huvuddatorn, ty ABB-ledningen måste ju följa deras ekonomiska utveckling)
Att på en kort tid kunna ta fram dessa basuppgifter krävs av ett börsnoterat företag; om det inte hade ordning på dotterbolagen kunde det knappast vara noterat på börsen utan avregistrerades.
Varför kan vi inte ställa samma krav på den svenska staten som på ett börsnoterat företag. Hur många myndigheter finns det, när blev de inrättade, vem är chef och vad kostar myndigheterna ?
Sedan ett år tillbaka har jag försökt att få reda på hur många nya myndigheter som skapats under en tioårsperiod (1994-2004). Det är omöjligt att få svar på denna enkla fråga. Ingen vet någonting. Statskontoret som borde veta svarar aldrig på mejl. Statskontoret har emellertid fått regeringens updrag att reda ut vad regeringen ställt till; märkligt, regeringen vet inte vad den skapat, vilka utgifter den åsamkat medborgarna. Tänk om ABB på den ovanstående frågan svarat : Tyvärr, vi vet inte, har inte en aning om kostnader eller annt.
i två rapporter från Timbro - Den skattefinansierade idémarknaden av Fredrik Erixon och Ulrik Franke och Myndigheterna - från fristående ämbetsverk till rörelsedrivna idéfabriker av Maria Rankka, understryks på nytt den dimma i vilka de nya myndigheterna dväljs; vi vet inte vad de kostar, inte vad de sysslar med eller vilka uppgifter de har - det finns ingen förteckning över dem. Erixon och Frankrike uppskattar att myndigheterna bedriver opinionsbildning för 2.1 miljarder kr (ca) - det är alltså opinionsbildande myndigheter som skapats, inte ämbetsverk med en lagreglerad uppgift på ett specifikt område, vilket är något nytt, nya myndigheter är statsrättsliga hydror med många huvuden. De har i stor utsträckning ersatt de politiska partiernas åsikts- och opinionsbildning; de nya myndigheterna skapas, och helt plötsligt börjar de leva sitt eget liv i symbios med DN Debatt, generaldirektörerna graffittivägg.
Maria Rankka går igenom myndigheternas verksamhet, ger exempel på deras opinionsbildning och försöker också skatta graden av socialdemokratisk penetration och hegemoni. Det visar sig föga överraskande, att i de strategiska myndigheterna är praktiskt taget alla generaldirektörer socialdemokrater. Socialdemokraterna har befäst kommandohöjderna i samhället liksom partiet har totalt genomsyrat högskoleväsendet och universiteten samt forskningsråden - vi har en demokrati på papperet, men i verkligheten lider vi under en demokratur med aristokratisk touch och ärftliga inslag; det är ett adelsvälde och ändå inte.
De intressanta rapporterna kan laddas hem från www.timbro. se där de ligger tillgängliga som pdf-filer.
Att på en kort tid kunna ta fram dessa basuppgifter krävs av ett börsnoterat företag; om det inte hade ordning på dotterbolagen kunde det knappast vara noterat på börsen utan avregistrerades.
Varför kan vi inte ställa samma krav på den svenska staten som på ett börsnoterat företag. Hur många myndigheter finns det, när blev de inrättade, vem är chef och vad kostar myndigheterna ?
Sedan ett år tillbaka har jag försökt att få reda på hur många nya myndigheter som skapats under en tioårsperiod (1994-2004). Det är omöjligt att få svar på denna enkla fråga. Ingen vet någonting. Statskontoret som borde veta svarar aldrig på mejl. Statskontoret har emellertid fått regeringens updrag att reda ut vad regeringen ställt till; märkligt, regeringen vet inte vad den skapat, vilka utgifter den åsamkat medborgarna. Tänk om ABB på den ovanstående frågan svarat : Tyvärr, vi vet inte, har inte en aning om kostnader eller annt.
i två rapporter från Timbro - Den skattefinansierade idémarknaden av Fredrik Erixon och Ulrik Franke och Myndigheterna - från fristående ämbetsverk till rörelsedrivna idéfabriker av Maria Rankka, understryks på nytt den dimma i vilka de nya myndigheterna dväljs; vi vet inte vad de kostar, inte vad de sysslar med eller vilka uppgifter de har - det finns ingen förteckning över dem. Erixon och Frankrike uppskattar att myndigheterna bedriver opinionsbildning för 2.1 miljarder kr (ca) - det är alltså opinionsbildande myndigheter som skapats, inte ämbetsverk med en lagreglerad uppgift på ett specifikt område, vilket är något nytt, nya myndigheter är statsrättsliga hydror med många huvuden. De har i stor utsträckning ersatt de politiska partiernas åsikts- och opinionsbildning; de nya myndigheterna skapas, och helt plötsligt börjar de leva sitt eget liv i symbios med DN Debatt, generaldirektörerna graffittivägg.
Maria Rankka går igenom myndigheternas verksamhet, ger exempel på deras opinionsbildning och försöker också skatta graden av socialdemokratisk penetration och hegemoni. Det visar sig föga överraskande, att i de strategiska myndigheterna är praktiskt taget alla generaldirektörer socialdemokrater. Socialdemokraterna har befäst kommandohöjderna i samhället liksom partiet har totalt genomsyrat högskoleväsendet och universiteten samt forskningsråden - vi har en demokrati på papperet, men i verkligheten lider vi under en demokratur med aristokratisk touch och ärftliga inslag; det är ett adelsvälde och ändå inte.
De intressanta rapporterna kan laddas hem från www.timbro. se där de ligger tillgängliga som pdf-filer.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: