Från islam till Neptunii åkrar
Om vi skall bekämpa terrorismens rötter, låt oss då ta itu med dess orsak : islam.
Det finns absoluta värden, det finns ont och det finns gott. En god människa är för religionsfrihet, demokrati, tankefrihet, ville inte förtrycka andra och vill leva ett liv i frihet tillsammans med andra människor. En god människa tror på samhälleliga framsteg och på vetenskap och rationalitet. En ond människa vill förtrycka andra, vill påtvinga andra sin religion och vill förbjuda konkurrerande religioner och kyrkor, den onda människan tror på magi och ser inte vetenskapliga framsteg och rationalitet som något eftersträvansvärt. Jämlikhet mellan män och kvinnor förkastas av den onda människan. Det är helt enkelt inte sant att alla åsikter har samma värde och att det inte spelar någon roll vad vi värderar, Kristus eller satan. Skillnaden är avgrundsdjup, som skillnaden mellan liv och död.
Våld föder ännu mer våld, och man skall alltid vända andra kinden till. Men om man har pistolpipan mitt i pannan, hur vänder man då kinden till ?
72 mörkögda jungfrur möter suicidterroristen i det islamska paradiset, d v s det är en uppsättning lättfotade damer som står till förfogande - vad står då redo för de kvinnliga suicidterroristerna - 72 karlar ? Varför just 72, varför inte 53, 38 ? Blir det inte lite lätt enahanda i ett sådant paradis. När den första förtjusningen väl är över, vad kommer sedan ?
Om denna regering är den mest kompetenta att regera, vilket den själv utger sig för att vara, hur dålig måste då inte en riktigt inkompetens regering vara ?
En uppgift som jag inte kan gå i god för men som jag tror på eftersom jag läst den går ut på att tillväxten aldrig tilltar så mycket som då ett land lamslås av en utdragen regeringskris eller då dess regeringschef ligger allvarligt sjuk : näringslivet slipper då ifrån beskäftiga regeringsinitiativ, regeringen har inte tid att regera, vilket alltdid är en fördel för tillväxten.
Platt skatt vore bra. Platt regering ännu bättre.
Gerhard Schröder lär ha sagt att datorföretaget Microsoft aldrig skulle ha kunnat starta i Tyskland eftersom den tyska arbetslagstiftningen förbjuder all verksamhet i källarlokaler som har färre än fyra fönster.
Tillväxten av en byråkrati, även om den saknar direkta uppgifter, studeras lämpligast vid regionförbundet i Kalmar. Denna skapelse har varken arbetsområde eller arbetsuppgifter och startade med en handfull medarbetare; nu är antalet över 60 och fortsätter att växa. Moderaterna som först var starkt emot idén med regionförbund har nu uppslukats av byråkratin och sitter med i den 30 man starka politiska styrelsen och är ivrigast där. En seg byråkrati med arvode och traktamente rår på vilken politisk idé som helst.
Regionförbunden skulle skapa ekonomisk tillväxt, men under den senaste femårsperioden har jobben i Kalmar län bara blivit färre och regionförbundet större; det finns ett direkt samband, men omvänt.
Regionförbundet får mig alltid att tänka på det brittiska kolonialministeriet vars volym och omfång växte i proportion till avvecklingen; ministeriet har aldrig varit så stort som strax innan den sista kolonin blev självständig.
Att låta sakerna ha sin gång enligt principen att bra problem löser sig själv är oftast den snabbaste utvägen ur ett dilemma.
Herbert Tingsten berättar i boken Min politiska horisont från 1968, förvånasvärt aktuell i dag, att han bytt politisk åsikt ofta : konservativ, liberal, socialdemokrat, liberal, tillbaka igen i pensionsstriden, för atombomben, senare emot den etc. Alltid intellektuellt prövande. Det är något patologiskt fel med en människa som biter sig fast i en åsikt i 17-årsåldern och sedan aldrig förmår att pröva nytt. Framförallt måste det vara oerhört tråkigt, som att ha samma kostym hela livet.
Dagens Nyheter har som första tidning, men efter denna blogg, krav på att den bidragsfuskande tjänstemannens bravader måste få politiska konsekvenser, för någon minister, kanske för själve statsministern. Den lätt korkade tonen i ansökningarna, Framåt tjejer och kvinnor, väckte inga misstankar utan bidragskranen sprutade på. Det är uppenbarligen något mycket ruttet i själva kärnan av statsapparaten om sådant här kan ske, så lätt och med så föga sofistikation - jag undrar på vilka andra bidragsområden som regeringen är bedragen, förlorad, förledd - och vad det kostar skattebetalarna.
Nu regnar det, rejält och intensivt så jag tror att blåelden på Neptunii åkrar på norra Öland slagit ut - ett hav av blåa blommor på en klapperstensgrå strand, till och med Linné häpnade över denna strandformation - och där borta mot öster är Blå Jungfrun vars namn inte fick nämnas av sjöfararna ty då blev det storm. Det var när exploatörerna ville bygga vindkraftverk i detta synfält som jag blev en bestämd motståndare till vindkraften, då förstod jag äntligen att landskapet inget betydde, att miljötalet från exploatörerna var falskt tal, att det bara handlade om pengar och att jag blivit grundlurad i 20 år, minst. Jag har, som Tingsten, bytt åsikt. Ska vi ha kommers och profit, låt oss då satsa på det som ger sådan, kärnkraft.
Det finns absoluta värden, det finns ont och det finns gott. En god människa är för religionsfrihet, demokrati, tankefrihet, ville inte förtrycka andra och vill leva ett liv i frihet tillsammans med andra människor. En god människa tror på samhälleliga framsteg och på vetenskap och rationalitet. En ond människa vill förtrycka andra, vill påtvinga andra sin religion och vill förbjuda konkurrerande religioner och kyrkor, den onda människan tror på magi och ser inte vetenskapliga framsteg och rationalitet som något eftersträvansvärt. Jämlikhet mellan män och kvinnor förkastas av den onda människan. Det är helt enkelt inte sant att alla åsikter har samma värde och att det inte spelar någon roll vad vi värderar, Kristus eller satan. Skillnaden är avgrundsdjup, som skillnaden mellan liv och död.
Våld föder ännu mer våld, och man skall alltid vända andra kinden till. Men om man har pistolpipan mitt i pannan, hur vänder man då kinden till ?
72 mörkögda jungfrur möter suicidterroristen i det islamska paradiset, d v s det är en uppsättning lättfotade damer som står till förfogande - vad står då redo för de kvinnliga suicidterroristerna - 72 karlar ? Varför just 72, varför inte 53, 38 ? Blir det inte lite lätt enahanda i ett sådant paradis. När den första förtjusningen väl är över, vad kommer sedan ?
Om denna regering är den mest kompetenta att regera, vilket den själv utger sig för att vara, hur dålig måste då inte en riktigt inkompetens regering vara ?
En uppgift som jag inte kan gå i god för men som jag tror på eftersom jag läst den går ut på att tillväxten aldrig tilltar så mycket som då ett land lamslås av en utdragen regeringskris eller då dess regeringschef ligger allvarligt sjuk : näringslivet slipper då ifrån beskäftiga regeringsinitiativ, regeringen har inte tid att regera, vilket alltdid är en fördel för tillväxten.
Platt skatt vore bra. Platt regering ännu bättre.
Gerhard Schröder lär ha sagt att datorföretaget Microsoft aldrig skulle ha kunnat starta i Tyskland eftersom den tyska arbetslagstiftningen förbjuder all verksamhet i källarlokaler som har färre än fyra fönster.
Tillväxten av en byråkrati, även om den saknar direkta uppgifter, studeras lämpligast vid regionförbundet i Kalmar. Denna skapelse har varken arbetsområde eller arbetsuppgifter och startade med en handfull medarbetare; nu är antalet över 60 och fortsätter att växa. Moderaterna som först var starkt emot idén med regionförbund har nu uppslukats av byråkratin och sitter med i den 30 man starka politiska styrelsen och är ivrigast där. En seg byråkrati med arvode och traktamente rår på vilken politisk idé som helst.
Regionförbunden skulle skapa ekonomisk tillväxt, men under den senaste femårsperioden har jobben i Kalmar län bara blivit färre och regionförbundet större; det finns ett direkt samband, men omvänt.
Regionförbundet får mig alltid att tänka på det brittiska kolonialministeriet vars volym och omfång växte i proportion till avvecklingen; ministeriet har aldrig varit så stort som strax innan den sista kolonin blev självständig.
Att låta sakerna ha sin gång enligt principen att bra problem löser sig själv är oftast den snabbaste utvägen ur ett dilemma.
Herbert Tingsten berättar i boken Min politiska horisont från 1968, förvånasvärt aktuell i dag, att han bytt politisk åsikt ofta : konservativ, liberal, socialdemokrat, liberal, tillbaka igen i pensionsstriden, för atombomben, senare emot den etc. Alltid intellektuellt prövande. Det är något patologiskt fel med en människa som biter sig fast i en åsikt i 17-årsåldern och sedan aldrig förmår att pröva nytt. Framförallt måste det vara oerhört tråkigt, som att ha samma kostym hela livet.
Dagens Nyheter har som första tidning, men efter denna blogg, krav på att den bidragsfuskande tjänstemannens bravader måste få politiska konsekvenser, för någon minister, kanske för själve statsministern. Den lätt korkade tonen i ansökningarna, Framåt tjejer och kvinnor, väckte inga misstankar utan bidragskranen sprutade på. Det är uppenbarligen något mycket ruttet i själva kärnan av statsapparaten om sådant här kan ske, så lätt och med så föga sofistikation - jag undrar på vilka andra bidragsområden som regeringen är bedragen, förlorad, förledd - och vad det kostar skattebetalarna.
Nu regnar det, rejält och intensivt så jag tror att blåelden på Neptunii åkrar på norra Öland slagit ut - ett hav av blåa blommor på en klapperstensgrå strand, till och med Linné häpnade över denna strandformation - och där borta mot öster är Blå Jungfrun vars namn inte fick nämnas av sjöfararna ty då blev det storm. Det var när exploatörerna ville bygga vindkraftverk i detta synfält som jag blev en bestämd motståndare till vindkraften, då förstod jag äntligen att landskapet inget betydde, att miljötalet från exploatörerna var falskt tal, att det bara handlade om pengar och att jag blivit grundlurad i 20 år, minst. Jag har, som Tingsten, bytt åsikt. Ska vi ha kommers och profit, låt oss då satsa på det som ger sådan, kärnkraft.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: