Östra Ölands fria horisont

Alla vet att eu:s jordbruks- och fiskepolitik är den totala katastrofen och mardrömmen för alla som är berörda, direkt och indirekt. Hela samhällen längs kusterna har ödelagts. Det mest allvarliga med eu:s ingrepp är att ingen kan förutse vad som komma skall, politiken är helt irrationell. För en lantbrukare, förr ett fritt yrke, måste det kännas förödande när bortåt hälften av företagets budget kommer från bidrag, som bonden ej kan påverka själv. Det spelar ingen roll hur duktig bonde han är, hur effektivt han än sköter sin gård, det är ändå i bidragsdelen det avgörs.

EU:s nya gårdsstöd från1 januari 2005 innebär att bidraget kopplas bort från produktionen - på så sätt tror eu att jordbrukarna skall övergå till en mer efterfrågestyrd produktion - bonden blir inte längre beroende av produktionen. Inför detta besynnerliga tänkande på andra områden : snickaren får inte betalt för vad han gör utan för vad han icke åstadkommer, journalisten får betalt för att inte skriva och målaren får betalt om han kastar penseln. Istället för att införa incitamentsproduktion inrättas motsatsen : drönartillägg, schlaraffenland för bönder.

Som var och en kunde förstå på förhand leder denna eu-politik till rena jordbruksslakten, framförallt på mjölkgårdar. I Tidskriften Husdjur, organ för mjölkkbönder (nr 5 år 2005), visar några tabeller att i genomsnitt 28 procent av mjölkbönderna kommer att lägga ner när produktionen frikopplas från bidragen. Störst är nedläggningsfrekvensen i vad vi kan kalla jordbrukets marginalområden där vi alla vill att de små jordbruken skall finnas kvar. Några exempel på stora nedläggningstal :
Västmanlands län, 40 procent.
Dalarna, 28 procent.
Uppsala län, 33 procent.
Kalmar län 21 procent.

Blekinge, 24 procent.

Märkligt nog förklarar bara 9 procent av Värmlands mjölkbönder att de skall lägga ner, men där är väl lantbruksdöden i princip redan avklarad.

Färre kor på små gårdar i glesbygden, igenväxning, sly och gran. Fler kor på allt färre och större slättgårdar med stora miljöproblem som följd när hundratals, kanske tusentals mjökkkor koncentreras på en liten yta.

Frikopplingen av stödet från produktionen har också medfört en spekulation i jordbruksmark med ledande regeringsföreträdare med i spekulationsdansen, Göran Persson och godset.

Småbönderna trängs från två håll : eu på den ena sidan, på den andra övernitiska jordbruksinspektörer från kommunerna, som för fantasiavgifter som taxeras ut av bonden slår ner på om kobåsen är två centimeter för smala, bygg om för miljoner eller lägg ner, det brukar vara de alternativ som småbönderna ställs inför.

Vem som talar för det svenska jordbruket nu för tiden vet jag inte. Centern har mauderniserats, förbjudit folkdräkter och går nu helhjärtat in för eu, så där finns inget hopp, LRF är för de stora elefanterna, så vart Johan i Kråkemåla by med 25 kor skall vända sig är oklart - han är helt passé, bäst vore om han dog undan, snabbt, att han hämtades med slaktbilen samtidigt med korna.