Östra Ölands fria horisont

Ett rättsväsende består egentligen av en enda lång sammanhängande kedja : familjeförhållanden, uppfostran, skolans inverkan, riksdag/regering/lagstiftning samt verksamheten i de exekutiva organen, polis, åklagare och domstol. Hela kedjan måste hänga samman, under alla omständigheter kan inte mer än en eller två länkar vara brustna.

En länk i kedjan, den kanske viktigaste, har medvetet avskaffats och eliminerats genom politiska beslut : Vår Kristna Tro; vi har också fått den kyrka vi förtjänar, en organisation varifrån medlemamrna flyr i vild panik i ett antal av 100 000 om året. Den måste börja byggas om från basen, i församlingarna, frigjord från politik och ärkebiskop, den senare att avgjort hinder för varje seriös troende.

Det som gör problemet så svårt i Sverige är att samtliga länkar i rättsväsendets kedja är brustna, eller sönderrostade; de som sätter exempel i samhället, höga politiker och tjänstemän, är dessutom de mest korrumperade, vilket avgör standarden : en tjänsteman i regeringen kan lura till sig 1.7 miljoner, inget händer, en domare i högsta domstolen med värdefulla politiska kontakter i den politiska adeln varifrån han för övrigt kommer, kan köpa sex och utnyttja en student, han får ändå behålla sitt välbetalda jobb.

I England är en av Tony Blairs primära politiska ambitioner att motarbeta antisocial behavior och riktigt asociala familjer, drägg- och värstingfamiljer, kan med hjälp av ASBO, antisocial behavior order, antingen beordras flytta från ett område eller åläggs starka restriktioner.

Även i ganska fridfulla bostadsområden och i små kommuner i Sverige har antisocial tbeteende tagit över i umgänget. Jag går in på Konsum för att handla ett par liter mjölk, i samma veva kommer ett par tonåringar på cykel de kastar cyklarna i ingången till affären och rusar in för att köpa godis. Ingen av kunderna säger något utan tittar skräckfyllt på. Jag tar mod till mig och säger : Om ni inte inom loppet av två sekunder ställer cyklarna i cykelstället kommer det att hända en olycka, och den drabbar inte mig utan er. Omedelbart ställer tonåringarna cyklarna i cykelstället. Konsumkön utbrister i applåder ty vi är ju alla in i döden trötta på dräggbeteendet.

En annan tidsbild : Biblioteket. Klockan är 19. Jag går bland hyllorna. För miljontals kronor har kommunen köpt in datorer, vilka står vid bord och som alla kan utnyttja fritt. Vid ett av borden sitter en kille med bakåtvänd keps, han har lagt upp fötterna på datorbordet, regnvatten och lera rinner från hans skor ner på datorpanelen. En bibliotekarie går förbi, jag gör henne uppmärksam på det antisociala beteendet. Hon säger så här och skyndar vidare : Vi är bara två som jobbar ikväll, jag törs inte säga till.

Jag blir ursinnig och säger till killen med kepsen : Om du inte tar bort fötterna från datorn kan du inte räkna med att du har kepsen på huvudet mer än fem sekunder till. Han lyfter motvilligt fötterna från datorn.

När jag går ut från biblioteket går in på cafeet för att fika. Jag känner kvinnan som äger stället. Hon säger panikslagen till mig : Vad skall jag ta mig till, den där mannen där vid disken står och äter av smörgåsarna och han vägrar betala. Mannen var berusad, snuskig och där stod han helt fräckt och tog för sig av cafeets smörgåsar, han mosade in räkor och skinka.

Jag kastade ut honom. Tog en fika, läste tidningen och gick hem.

Med början i familjen har rättsväsendets kedja brutits sönder och det myrdalska dagistvång som socialdemokraterna lagt över familjerna är det som åstadkommit brottet i familjekedjans länk. Skolans normupplösning och pedagogflummet är brusten länk nummer två (uppförandet i en femteklass kan påminna om scenerna i ett dårhus). Tredje länkbrottet är den nedrustade polisen, som måste återkommunaliseras. Fjärde länkbrottet är höga politiker som fuskar, Rasken och hans pojkar, Wisborgs stiftelse, SSU-skojarna etc, det mesta inom rörelsen. Femte länkbrottet är lagstiftningen som inte överensstämmer med brottslighetens allt våldsammare karaktär. Sjätte länkbrottet finner vi bland åklagare och domare, illa pålästa, ingen värdighet utan de tillåter vad som helst passera i en domstol, vittnesskyddet saknas etc. Det sjunde länkbrottet finner vi slutligen i kriminalvården, som väl är det närmaste man kan komma ren fars - de riktigt stora skurkarna verkar inte längre sitta i fängelse, de sitter på statliga hotell, äter gott och har en stab av fångvaktare som betjänter, vilka för övrigt mest går omkring hela dagarna och fruktar för att få stryk av de intagna.

Den långa rättskedjan är brusten i alla sina länkar, den går inte längre att foga samman, det krävs en ny. I ett demokratisk, rättvist samhälle, som strävar efter någon sorts jämlikhet kan inget vara viktigare än att återupprätta rätsstaten - ett rättslöst samhälle är ett vilddjurssamhälle och där drabbas alltid de svagaste.

Kvällstidningarna har gått i spinn på rättssäkerheten och Ulf Nilsson i Expressen, Sveriges yngste 70-åring, på bettet och så slagfärdig att unga journalister verkar vara i nirvana vid jämförelse, skriver rakt och klart i dag om den ihjälsparkade Gabrielsson på Kungsgatan, het text, läs nåt som äntligen vibrerar.

Om Ulf Nilsson kan jag för övrigt komma med lite journalistskvaller. Ni minns den förfärligt högfärdiga sossetanten Christina Jutterström, hon var chef på Expressen ett tag och hon tyckte naturligtvis inte att Ulf Nilssons starka texter dög för hon skulle skapa en kvaloid. Hon sparkade därför Ulf Nilsson, ett av svensk presshistorias dyraste avskedanden, från den ena dagen till den andra förlorade Expressen 65 000 ex i upplaga. Nu är denna sossetant chef för statens sosse-TV vars bästa program på prime time en lördagskväll är Minnes-TV med Arne Weise.

TALANDE KARP : Jag vill inte bli allt för seriös, därför avslutar jag med en knyckt nyhet ur Östra Småland, snart den enda kvarvarande socialdemokratiska tidningen. Hur som helst i lördags hade Östran den bästa nyheteh på länge, historien om den talande karpen. Karp är som alla vet en stor fisk som är en läckerhet till jul i alla Östländer. Den trivs i dammar där den betar rent från alger, den kan bli stor, en meter lång, mycket fredlig. I Smedby utanför Kalmar finns en karp i en damm. När matte kommer ut med mat skvalpar hon lite i vattnet varvid karpen kommer upp till ytan, sticker upp nosen och säger : maaamma.

Sånt trodde man bara inte att det fanns.

Jag har också fått ett mejl från Sofia som ororar sig för jordens undergång apropos en tidigare blogg. Om detta skall jag berätta en annan gång, också det en berättelse från Smedby. Året var 1898 och jordens undergång troddes då vara omedelbart förestående. Fortsättning följer.

IRA : Jag befann mig i London på 80-talet under kulmen på en terroristoffensiv från IRA : vid samma tidpunkt sprängde IRA hotellet i Brighton där Torys kongressade. Våningen där premiärminister Margret Thatcher vistades blåstes ut, men hon klarade sig som genom ett under. Många blev svårt skadade; Norman Tebbits hustru sitter fortfarande i rullstol eftersom förlamades av bombexplosionen. Norman Tebbit var Thatchers närmaste rådgivare.

Hjärnan bakom bombdådet är släppt ur fängelset och IRA-mördare har släppts fria på löpande band som en eftergift för IRA och för att uppnå fred. För min del tror jag inte på en fred där mördarna sätter villkoren för det demokratiska samhället och jag har aldrig begripit Tony Blairs eftergiftspolitik, men när det gäller IRA tycks denne i övrigt så moraliskt övertygade politiker ha en blind fläck.

IRA är inte längre ett till tänderna beväpnat terrorband, som, trots allt, strider för ett begripligt politiskt mål, ett enat Irland, utan har under den snart tioåriga eftergiftsprocessen förvandlats till ett kriminellt maffiagäng som håller hela Nordirland i skräck - ingen i detta maffiaförband önskar sig någon fred eftersom gangsterism trivs och tillväxer i en samhällelig mylla som är kaotisk; det är dess gödningsämne; och det förhåller sig ungefär likartat i Mellanöstern där PLO:s gangsters trivs bäst i den samhälleliga myllan av kaos och anarki - ett ordnat palestinsk styre är det sista dessa gangsters vill ha.

I varje tunnelbanevagn i London satt under början av 80-talet skyltar med varning för väskor och ryggsäckar som stod för sig själva. Såg man en sådan övergiven väska skulle man inte dra i nödbromsen utan invänta nästa station - lätt att föreskriva, svårare att handla efter.

ISLAM-TERRORN : Jag tror inte på IRA:s försäkringar om fred, inte för ett öre tror jag därpå eller litar på utfästelserna. Inte heller tror jag på allt det munväder som kommer från normala islamister, de som är som vi i tro och uppfattning, moderna alltså. Jag tror inte på de islamitiska försäkringar om dess fredlighet förrän jag sett en marsch med miljoner muslimer på Londons gator ropandes på fred; eller åtminstone 10 000 muslimer på marsch i Stockholm för den fredliga samlevnaden, ty detta är icke islams kärna, vi måste väga tala om det. Det finns som med många urkunder olika sätt att tolka Koranen. Det går att läsa in fred, men det går också att läsa in blodig aggressivitet, att de otrogna skall förgöras och att islams världsherravälde är målet.

VÅRA RÄTTIGHETER : Terrorister är väl ett ganska ynkligt släkte ändå. När gripandet skedde av de fyra som den 21/7 placerade ut bomber här och var i London, hördes rop inifrån lägenheten när terroristerna förstod att de var upptäckta och omringade av tungt beväpnade terroristförband, SAS :

- Respektera våra mänskliga rättigheter, skrek terroristerna gång på gång, vilket förstummade både polis och vittnen.

Mänskliga rättigheter. De åberopar mänskliga rättigheter.

Inte mycket till terrorister. Om de åtminstone haft så mycket stake att de gått under i en eldstrid, de sägs ju älska döden. Men det är innerst inne fegisar, som piper och gnäller när de infångas. Denna sanna bild av terrorismens ynkedom kan göra mer för att stoppa terrorismen än alla andra statliga åtgärder tillsammans - terroristerna fångade med byxorna nere - det vara bara gnällpellar alla fyra.

Jag räknar nu med och förutser att vänstern omedelbart bildar stödkommittéer för att värna terroristernas rättigheter, att man för Guds skull inte kränker deras integritet och att de får internet, TV och andra bekvämligheter i cellen. Ett avskilt hörn för böner, en bönematta samt Koranen bör väl också höra till deras självklara mänskliga rättigheter.

Till: kurt_lundgren2000@yahoo.se

Ämne: Ang: Anmälan

Vi har mottagit er anmälan om grovt tjänstefel och vidaresänt ärendet till Riksåklagaren för handläggning. Polismyndighetens dnr AA-409-55158-2005.

Med vänlig hälsning

Birgitta Eriksson/registrator

Polismyndigheten i Stockholms län

Min polisanmälan för tjänstefel mot Orback och Laxén är nu vidarebefordrad till rätt adress. Vi får nu se vad som händer; följ dramat här. Riksåklagaren, åh inte dåligt, en får tacke.

När de politiska partierna, oppositionen, sover , kanske har den tagit friår eller känner sig utbränd, måste vi medborgare agera inom de fora som står oss till buds. Gör er en föreställning om att en departemenstjänsteman, som sitter vid regeringens bord och är föredragande där i ärenden som handlar om miljonbelopp, föreställ er så att detta vore i England och att det vore en av Tony Blairs ministrar som blåsts, då kan ni också tänka er vilket oherrans liv det skulle ha blivit i parlamentet. Min gissning är att ministern hade blivit avsatt inom loppet av 14 dagar, men Jens Orback han sitter kvar helt oberörd och tycker det känns olustigt att ha blivit lurad, men det är allt. Regeringschefen säger inget utan Persson kuttrar med Anitra Sten, Andnor med Bylund och Ylva Johansson med Åsbrink - det kuttras i regeringen såsom inom ett duvslag.

På tal om kuttrande. Nu skall Orback till Pridefestivalen där han tydligen är kuttersmycke i år, ja, var skall hästen stå om inte i stallet...

Jag har på denna blogg försökt att något penetrera den moderna terrorismen, men utifrån andra förklaringsmodeller än de gängse sociologiska/samhälleliga (de har haft en sån eländig barndom, de är så marginaliserade). Istället har jag lyft fram den sexuella konflikt, den beröringsskräck och den kvinnofientlighet jag finner i islamsk fundamentalism - i korstrycket mellan västerlandets fria värderingar och de inskränkta tankemönster och förbud som islam står för uppstår en jäsande mental brygd, som kan ta sig terroristiska uttryck, ja, till och med dödslängtan i kultiska former jämsides med sexuell perversion.

På ett nästan kusligt sätt överensstämmer denna psykologiska analys på den islamiske terroristen Mohammed Bouyeri i Nederländerna, mannen som sköt ihjäl filmaren Theo van Gogh. Tidningen De Telegraaf har i artiklar avslöjat att Mohammed tillhörde en islamisk grupp som dolde sina perversa drifter bakom religionen, och som kanske sög näring ur den. De ägnade sig åt giftermål med unga holländskor, vilka de kallade porrprinsessor; efter ett par veckor övergavs de.

Mohammed Bouyeri hade ett nästan sjukligt sexuellt intresse. Han brukade ofta titta på CD-skivor som visade till exempel hur penisar amputerades och kön massakrerades; på sin dator hade han bilder som visade hur en man har samlag med en död kvinna.

Därefter gick han ut och sköt i kallt blod ner en filmregissör som hädat islam genom en ganska oförarglig film.

Detta exempel och även de andra visar att vi måste hantera den fundamentalistiska islamismen på ett helt annat sätt; vi kan inte fortsätta ömka och dalta, socialt inkludera och avstå från krav. Fundamentalismen måste bekämpas med varje medel som finns att tillgå i de demokratiska staternas vapenarsenal. De vill inte leva samman med oss, deras ambition är att mörda oss.

ELPRISET : Vattenfall gör en vinst på 12 miljarder bara på ett halvår. Eftersom elpriset sätts efter avkastningskraven på den sist investerade kronan, vilket är vattenkraft plus elcertifikat, drivs priset i höjden. Vi betalar vindkraften två gånger : först genom det miljardstöd som utgår i direkta bidrag, därefter betalar vi ett skyhögt kilowattpris och sitter sedan och stirrar ut på snurrande vindkraftparker. En större förmögenhetsomflyttning än den som åstadkoms av vindkraften har landet inte upplevt sedan adeln lade under sig nästan all odlingsbar mark på 1600-talet.

NYA STATLIGA VERK : Under de senaste dagarna har jag inte sett några förslag på nya statliga verk, vad har det tagit åt socialdemokratin, är den alldeles lamslagen och tom på idéer ? Här kommer några statliga verks-förslag att bearbeta :

Statens Regnverk; för att ta hand om regnskador och depressioner på grund av regnförstörd semester.

Statens semesterverk; alla har inte råd att ha husbil. Det är orättvist. Semesterverket får i uppdrag att skapa jämställda och rättvisa semestrar.

Statens Sorgeverk; många blir ledsna när en anhörig dör. Ett ansvarsfullt samhälle, som verkligen tar ansvar, kan inte låta det fortsätta så.

Statens Friårsverk; en del har det förfärligt trist under friåret, blir helt enkelt deprimerade på grund av sysslolöshet. Friårsverket får i uppdrag att anordna meningsfulla aktiviter för drabbade friårssvenskar, till exempel sportfiske, kanotpaddling eller dylikt. Människor som haft det riktigt tråkigt under sitt friår, eller kanske maken/makan har bråkat särskilt mycket och stört friden, kan och bör få friåret förlängt mot ett intyg som visar vilket helvete det genomlidna friåret varit.

MUSBARN : En forskare i USA har upptäckt att ryggmärg ( var det kanske hjärnmärg ?) hos möss, vilka blivit injicerade med denna substans, kan föda barn även om de var sterila och infertila tidigare. Detta kan nu tillämpas på kvinnor. Stor sensation. Men hur kul är det att få musbarn ?

Betrakta en dödad rådjursbock som ligger i vägkanten när du kör förbi. Åk förbi samma plats efter 14 dagar, råbocken är borta, skinn, ben och allt; i det enorma kretslopp som naturen utgör bryts en råbock ner först av korpar och rävar, sedan av maskar sist av bakterier och mikrober - på 14 dagar är allt borta, som om råbocken aldrig funnits.

På samma sätt är det med komunistiska stater; man behöver egentligen aldrig bry sig om att störta dem, de går under av sig själva, de förtärs inifrån och utifrån som råbocken, för det är döda organismer/stater som kommunismen skapar. Men det går inte på 14 dagar för en kommunisk stat att förtäras, det tar erfarenhetsmässigt mellan 50 och 70 år, men sedan finns garanterat inget kvar, till och med människornas självar är förintade.
DDR, slut efter 50 år tillsammans med alla andra kommuniststater i Östeuropa. Sovjet höll lite längre, 70 år innan implosionen kom. På tur står nu Kuba och Nordkorea. Ingen behöver lyfta ett finger, de kommer att störta samman : För Kubas del är de första tecknen redan uppenbarade i skyn för länge sedan, men nu har själva fundamentet för folkets existens upphört att fungera : elektriciteten. Strömmen är borta ungefär lika länge som den finns tillgänglig och ingen vet när ett mål mat kan kokas på spisen. Inga gatlysen fungerar längre, allt är kolmörkt.

Infrastrukturen för elproduktionen är så gammal att det inte finns reservdelar att uppbringa; Castro är gammal och gaggig, men kan fortfarande tala i åtta timmar i sträck och hota alla dissidenter med stränga straff om de fortsätter opponera. En kvalificerad gissning är att regimen är störtad inom ett år, kollapsad, imploderad. Om Che Guevara hade funnits i ledningen hade det förmodligen inte kunnat ske utan blodutgjutelse, ty han var ondare än Castro, mer blodtörstig, men det syns ju inte på de bilder av honom som den chica vänstern bär på sina mode-T-shirts.; i Andersons tjocka Che-biografi berättas hur Che personligen brukade skjuta sina fiender i skallen med den egna pistolen - sådana tag gillade han.

Det finns en eu-myt, som Christopher Booker passar på att avliva i senaste Sunday Telegraph, nämligen myten om att eu INTE skulle ha reglerat hur gurkor får böja sig. Han gör detta i en kommentar till eu-kommissionären Margot Wallström, som i ett uttalande säger, att det sprids så mycket myter om eu, och en av dessa myter är att eu skulle bestämma hur gurkor får böja sig. Eu har aldrig reglerat gurkors böjning, säger Wallström.

Booker, som skrivit den avslöjande eu-boken The great deception, talar emellertid om för den ständigt lika opålästa Wallström att det finns ett sådant gurkdirektiv, Commission/Regulation 1677/88, som säger så här om gurkor : De skall vara praktiskt taget raka. En rak gurka böjer sig inte mer än 10 millimeter per var 10: tionde centimeter.

Till de märkliga eu-regler om skall implementeras, som det heter på eu-byråkratiska, hör bland annat att Ungern, som saknar gränser i vatten och som verkligen är ett inland, skall tvingas anta eu:s marina regler, som gäller för stater som har gränser i hav. Ungrarna förstår det inte, och ingen annan heller. Men då glömmer de bort historien, ty vi vet väl alla att Ungern en gång i tiden leddes av en amiral, Horty hette han. Det är väl Horty, amiral på Donau, som eu-byråkraterna erinrar sig när de påtvingar Ungern det marina direktivet.

KANTARELLER : Det är tid för kantareller. Efter det senaste regnet och värmen kommer kantarellerna uti skogarna, så det knakar. Jag älskar kantareller, men hittar aldrig några själv så jag brukar få köpa dem på torget. En påse med kantareller, ungefär lika mycket som ungarna får i en smågodispåse, det ligger lite på påsbotten, kostar ca 40 kr på Borgholms torg, men det är kantareller värda. I går käkade vi stuvade kantareller på rågbrödsskivor och drack mjölk till.

KANTARELLRECEPT : Strunt i att rensa kantarellerna, ta med alla barr och mossa, men hacka dem. Fräs kantarellerna i stekpannan, helst i smör, tillsätt lite vitpeppar, en gnutta salt, red av med grädde och matlagningsmjöl så att det blir en tjock stuvning, en droppe soja tillsätts. Låt svala lite och ta en sked och bred ut stuvningen på rågbröd, drick mjölk till och ta in den svenska naturen i din mun. Kantareller innehåller granskog, sommarmorgnar, slaget hö och doft av myr.

Jag kan också avslöja en hemlighet : kantareller är en eu-fri zon; byråkraterna i Bryssel svävar fortfarande i okunnighet om denna oreglerade läckerhet. Pssst, säg inget, låt oss hålla detta för oss själva.

Till: polismyndigheten@stockholm.polisen.se

Ärende : Polisanmälan

Anmälda personer : Marianne Laxen, chef för regeringens jämställdhetsenhet samt ministern Jens Orback, båda för grovt tjänstefel och försummelse i tjänsten.

Saken : De båda har utan kontroll och utan att kräva in offerter och underlag betalat ut stora summor till en departementssekretare, som på falska ansökningar fått upp mot 1.5 miljoner beviljade.

Det åligger en statlig myndighet, ett verk, ett departement, att ha sådana rutiner att enkla och naiva ansökningar av detta slag inte beviljas. I detta avseende har Orback och Laxén brustit grovt och som skattebetalare anhåller jag att en polisutredning inleds. Det är såvitt jag kan finna ett grovt tjänstefel som här föreligger.

Med vänlig hälsning

Kurt Lundgren

ps. I den händelse denna anmälan ej kommit till rätt adress hoppas jag ni vidarebefordrar den.

Nutidsmänniskans naturskräck, den anda av ständig ängslan som regeringen tutat i oss, osjälvständigheten och barnmorskestatens omsorger om oss alla, har hårt drabbat Öland denna sommar och skrämt iväg turisterna : Det handlar om algskräcken. Oavbrutet sedan i mars/april har till exempel tidningen Barometern larmat om giftalger utifrån de hemska kartor som SMHI publicerar löpande över Östersjön för att tjäna pengar.

Vad SMHI visar är digitala bilder hämtade från satelliter. På dessa kartor ser man hela Östersjön, öarna Öland och Gotland och den enorma vattenytan. SMHI har kört bilderna i en dator och de små skiftningar av alger som kan upptäckas på bilderna, alger har alltid funnits, krämar nu SMHI till i datorn och lägger in algerna i rött eller gult och kontrasterar de chockgula algerna med den blå Östersjön. Kartorna ger en dramatisk effekt uppdragna över åtta spalter i en tidning, men de har inget med verkligheten att göra utan är mer konstverk än kartor för analys - det är djupt oansvarigt av ett statligt verk som SMHI att tjäna dessa syndapengar på konstverk som ej föreställer verkligheten.

Östersjön har alltid blommat, men det är först nu som det kan illustreras grafiskt med hjälp av dator och satellitbilder.

SMHI ägnar sig åt lönande ögonfägnad, det är ej vetenskap, och för Öland har detta blivit oerhört kostsamt.

År 1741 när Linné kom till Öland sade han vid besöket på Kapelludden att det luktade som om tio hästar låg och ruttnade i solen; alger redan då.

Arrendatorn på Horns kungsgård ville år 1683 ha arrendet sänkt eftersom Hornsjön växte igen och ej längre gav fisk - alger redan på Karl den elftes tid alltså.

Den moderna vetenskapens förmåga att grafiskt illusterera sina giftlarm, en bakterie i närbild dragen över åtta spalter är skräckinjagande, sammanfaller med den moderna svenska människans uppskrämdhet inför allt som är farligt och okänt; vad vi förr kallade frömjöl i vattnet, vi sade att vattnet blommade, är nu giftalger för att inte tala om mördaralger. I går kom ett larm om en mygga som sticks utan varning. Denna mygga som kallades sticticus (var det ett skämt?) finns, hör och häpna, vid mossar, kärr och andra vattensamlingar. Men Jösses, på sådana platser finns ju alla myggor, de föds i vattensamlingar. I Bödaskogen finns också dessa myggor, de sticks nåt hemskt och arkeologerna måste därför avbryta sina utgrävningar i Bödaskogen strax före midsommar på grund av myggsvärmarna. Men detta är ingenting nytt - myggorna har funnits där i en miljon år. Ytterligare ett nytt larm är nu möjligt : Mördarmyggor invaderar norra Öland. Under en fotbollsmatch i Böda när solen går ner kan det vara lika mycket kamp mot myggen som om bollen.

Terry McDermott : Perfect Soldiers. The hijackers, who they were, why they did it. (Harper Collins, 333 sidor, ill, notapparat, käll- och litteraturförteckning).

Terry McDermott är en journalist vid Los Angeles Times, en undersökande journalist av det slag vi inte har i Sverige där tidningarna antingen inte har råd eller, vilket är mest vanligt, de vill av politiska skäl inte undersöka ett ämne ordentligt; efter attacken i New York 9/11 sade redaktionsledningen till McDermott : Ta reda på allt som det går att få reda på om de terrorister som flög planen. McDermott jobbade på projektet i fem år, men jag antar att under arbetets gång så avsattes en mängd artiklar i den egna tidningen, nu är allt sammanställt i den fullödiga boken.

McDermott säger i en intervju för Frontpagemag.com att boken var svår att skriva eftersom ingen han talade med frivilligt och spontant lämnade information - han har fått dra fram den. Bokens titel antyder att McDermott ger svar på frågan varför terroristerna begick attentatet den 9/11. På den frågan kan emellertid inte McDermott ge något svar; och om någon skulle kunna ge ett svar på terrorismens orsaker så är det en intelligent, välskrivande och beläst reporter som forskat om saken i fem år, men tyvärr, McDermott ger inget svar, han blott antyder det och han drar inte de riktiga slutsatserna ur det material han han trots allt skakat fram. McDermott är som de flesta andra fast i den sociologiska/samhälleliga/kollektiva förklaringsmodellen (åh, de hade en så eländig barndom) att han inte se de spår som leder mot andra förklaringar och som han själv delvis sitter inne med. Om det nu var så att den palestinska frågan var ett motiv för attacken mot New York, varför fanns det då inga palestinska terrorister med ? Varför kom de flesta terroristerna från det välmående Saudiarabien, varför var de flesta av dem ungkarlar ?

Jag tror att ett närmare studium av den ledande flygplanskaparen Mohammed Attas liv är en fruktbar utgångspunkt för den som söker en förklaring till terrorismen; låt oss därför i korthet se på Attas liv utifrån vad McDermott berättar.

Mohammed Atta kom från en välbärgad egyptisk advokatfamilj, hemförhållandena var stränga, fadern auktoritär, men levnadsomständigheterna mycket välordnade, inget fattades. Atta var begåvad och fick studera vid Egyptens största universitetet, han var förstås muslim, men denna tro blommade ut först sedan han kom till Tyskland för att studera stadsplanering vid ett universitet i Hamburg.

I mötet med frestelserna i Västerlandet, kanske i extrem grad i Hamburg, fick Atta att sluta sig inom sin religion, islam. Han kom under trycket från de frestelser han dagligen mötte, lättklädda kvinnor, vackra män, porrfilmer, glädjeflickor, att sluta sig inne i sin atavistiska religion, de islamska föreställningarna skärptes och Atta sattes under ett enorm själsligt tryck mellan vad han önskade ge efter för och vad religionen förbjöd. Han kom slumpmässigt att stöta samman med andra muslimska ungdomar i samma religiösa/psykologiska predikament och i denna grupp fann han och de andra sin trygghet, gruppen blev en väg ut ur frestelserna : de kunde sitta och resonera tillsammans hela nätterna varvid studierna allt mer försummades. Inom gruppen utvecklades en religiös och sexuell dynamik, som inte kan tolkas på annat sätt än som en enorm attraktion mellan män, ty de flesta var ju inte gifta. Denna den mest förbjudna av frestelser inom islam måste ha varit repellerande samtidigt som den var som ett kitt inom gruppen.

Allt detta finns i McDermotts 300-sidiga bok, men han ser det inte själv.

Mohammed Atta utvecklar nu ett intensivt kvinnoförakt, han tål inte se en naken kvinnoarm, inte ett kvinnoknä, när han vet att en gata kan ha prostituerade vill han gå en annan väg, han vill tvinga de andra att följa honom på de syndfria gatorna.

Mohammed Atta tar ledningen i gruppen, den religiösa fanatismen tilltar, männen sluter sig allt mer samman, de inspireras utifrån, de är ett litet utvalt sällskap, de blir Guds krigare, Jihad, de älskar kvinnor och de hatar dem, de älskar varandra, män till män, men det är förbjudet : Den enda utväg de ser är döden.

De flesta terroristerna är inte fundamentalister hemma, de blir det i mötet med Västerlandet då de utsätts för ett korstryck mellan vad de önskar ge efter för och vad deras atavistiska religiösa föreställningar förbjuder.

Ett dokument som belyser Mohammed Attas fruktansvärda inre dilemma, hans psykologiska korstryck, ångtrycket på flera hundra hektopascal, (förmodligen var han homosexuell) är Attas testamente, ett dokument som Västerlandet aldrig har sett motsvarigheten till och jag förstår inte varför det inte uppmärksammats mer, ty i dessa korta paragrafer finns inte den hela förklaringen men väl en godtagbar delförklaring.

Atta : paragraf 5 : Ingen havande kvinna eller oren person får säga adjö till mig när jag är död, ty jag godkänner det inte.

Paragraf 6 : Inga kvinnor får komma till mitt hus och beklaga att jag är död.

Paragraf 7 : Den person som skall tvätta min döda kropp måste bära handskar så att han inte rör vid mitt kön med sina bara händer.

Inga kvinnor får närvara vid min begravning och inte heller vid några ceremonier därefter. etc

Mohammed Atta som skrev detta innan han gick ombord på flygplanet som styrdes in i Twin Tower trodde uppenbarligen att effekterna av attacken skulle bli mindre, så små att hans kropp skulle återstå att behandla; nu förvandlades den som vi vet till ett brinnane klot inuti det stora allomslukande eldklotet som slutligen fick tornen att kollapsa - det tydligaste beviset på att kaparna inte visste vilken förödelse de två planen kunde åstadkomma är just detta testamente.

I boken återges också de två fatwor, förbannelser, Gudsdomar, som Usama bin Laden i sitt storhetsvansinne utfärdat mot USA. Den första fatwan som kallar till krig mot USA och judarna utfärdades 1996, alltså under den gode Clintons epok, kanske medan denne satt vid skrivbordet i Vita Huset och lät sig avsugas av Monica Lewinski, som låg under bordet. Den andra fatwan utfärdades 1998 och vände sig även den mot USA och judarna. Fatworna, dessa grundläggande terrordokument, är ungefär lika trista som Hitlers testamente, långa, oläsbara, hatiska och tämligen korkade men inte utan effekt. Båda utsades alltså långt före Irakkriget och har således ingenting med president Bush eller Irakkriget att göra.

9/11-attacken mott New York började planeras 1996/97 av Khaled och Usama bin Laden, efter den attack som riktades mot tornen 1993, och som misslyckades. Al Qaida, Basen, är en liten organisation, som ledas av en Shura, ett råd. Detta råd kan närmast beskrivas som en koncernstyrelse, som godkänner eller förkastar de underlydande dotterbolagens åtgärder och investeringar, ungefär som koncernstyrelsen i Ford Motor Company - det är långa ledtider för att få en investering lönsam, kanske bortåt tio år; den ultimata investeringen för Al Qaida är den som ger en atombombsexplosion i New York, London eller Paris - en sådan kan inte uteslutas; den mix av islamisk religiositet, sexualfientlighet, psykisk rigiditet och fanatisk tro kan övervinna det mesta, den är högexplosiv; på detta är religionspsykopaten, den maniskt rigide Atta, det bästa exemplet.

Svenskt rättsväsende upphörde att fungera någonstans kring början av 1970-talet; det var då brott mot liv och egendom kom att räknas för noll; brott mot staten däremot medförde oerhörda straff : 30 svartsålda pizzor ansågs vara ett värre brott än mord och dråp. Hela det svenska rättsväsendet kunde naturligtvis inte förstöras av en enda person, justitieminister Lennart Gejer, men det var han som inledde nedbrytandet och förmultningsprocessen, vilket sedan fortsatt - vi har nu ett polisväsende, ett åklagarväsende, en lagstiftning och ett domstolsväsende som varken motsvarar brottslighetens dimensioner, dess innehåll och de uttryck den tar sig.

Den 29-årige man som sparkades ihjäl i en port på Kungsgatan i Stockholm sedan han uppmanat ett gäng ligister att inte urinera i porten utsattes för så våldsamma sparkar att huvudet lossnade från ryggkotpelaren. Den sparkande gärningsmannen dömdes häromdagen till ett års fängelse. En dom mer i motsats till allmänt rättsmedvetande finns det inte många motsvarigheter till - domen är förutom chockerande också provocerande, och den sätter nu standarden för vad en rättskaffens medborgare vågar ta sig för - vi skall ju, enligt kristdemokraternas Göran Hägglund, bli både skyldiga att ingripa och vittna. Ingen som upplevt en svensk rättsprocess som vittne eller tar del av denna skandalösa dom kommer någonsin att ingripa eller vittna i någonting, never ever. Av egen erfarenhet säger jag : en gång vittne, aldrig mer vittne : sovande domare, illa påläst åklagare, agressiv försvarsadvokat, hånflin och hot under pågående rättegång tar man frivilligt del av bara en gång.

En annan dom av samma skandalösa slag som den som beskrivits ovan fälldes av Kalmar tingsrätt för snart två år sedan. En 21-årig student, Peter Bresky, rånades och misshandlades grovt med sparkar och slag under flera timmars tid en septemberkväll, för att undkomma sina plågoandar (eller tvingad) tog sig Peter Bresky ut i vattnet i en liten fjärd vid Varvsholmen i Kalmar. Där ute, ensam i vattnet, blodig och sönderslagen, orkade han inte längre utan omkom i det mörka vattnet. Gärningsmannen dömdes till, läs nu noga innantill och lägg på minnet, han dömdes till åtta månaders fängelse. När det uppstod en debatt om huruvida gärningsmannen skulle få komma tillbaka till skolan efter avtjänat straff, vilket en del lärare var tveksamma till, näpstes dessa av politiskt korrekta skolpolitiker, som hade all sympati för den stackars gärningsmannen, men inte en tanke över för offret, den unge studenten.

Brott mot liv och egendom betyder inte längre något i Sverige, och det började med Lennart Geijer. Varför började förfallet med Geijer, vad var det egentligen som hände under dessa år ?

I Kalmar län inträffar nu 70 inbrott om dagen. Just det : 70 inbrott om dagen. Inget av dessa brott klaras upp. Rättslöheten är i det närmaste total, och jag vill upprepa vad jag en gång tidigare sagt på denna blogg : Det är farligare för en pensionär att bo i en röd stuga i ett småländsk skogsbryn än att åka tunnelbana ensam vid midnatt i New York.

Här i mitt hus var det inbrott förra söndagseftermiddagen när vi var ute en sväng på vårt älskade Öland. Fönsterrutan var sönderslagen och tjuvarna hade klättrat in den vägen. Jag såg lite tjuvablod på en av glasbitarna så uppenbarligen skar sig någon. Jag väntar nu med spänning på det åtal och den dom som kan vänta mig : Fastighetsägaren dömes till fyra års fängelse för framkallande av fara för annan. Genom att ha sitt fönster stängt tvingade han tjuvarna att krossa det varvid en ytterst farlig arbetsmiljö uppstod; för detta är fastighetsägaren ansvarig och han dömes jämlikt 1 par. i gärningsmannabalken till fyra års fängelse.

GULD-NISSE : En gång i tiden hade jag en vän i den undre världen, Guld-Nisse kallad; han handlade med guld och silver. Han var egentligen ingen brottsling utan en charmig slarver, som jag gillade eftersom han var så friskt anarkistisk. Typiskt nog dömdes Guld-Nisse för ett smärre bokföringsbrott och inte för det andra han sysslade med, hästhandlartrixen där den enda guldhandlaren lurade den andre varvid pengarna bara flöt runt i bekanstskapskretsen. Nåväl, Guld-Nisse fick ett år och jag mötte honom av en slump i staden när han nyss kommit ut varvid följande replikskifte utspelade sig :

Hej, länge sedan. Så du är ute nu. Jag tycker du lagt på hullet.

Ja, för faen, bara mat och gott fängelsekäk ett år sätter sina spår. Det här året är det bästa som hänt mig. För det första har jag 100 000 kr med mig ut i pokerpengar och för det andra försörjde socialen familjen (snygg fru och tre barn) och betalade villalånet hela året. Jag älskar Sverige.

Och så avslutade Guld-Nisse med att berätta om en typisk fängelsedag (han satt på en öppen anstalt, ty Guld-Nisse var och är en snäll person) :

Vi vaknade framåt förmiddan, käkade, sov lite därefter och innan klockan blev 18 skickade vi alltid nån plit till systemet för att hämta brännvin, sedan tittade vi lite på tv och efter Aktuellt började pokerspelet. Vi brukade spela till tre-fyra. Du, vilket år, inte undra på att man gick upp i vikt, sade Guld-Nisse och inviterade mig sedan att titta i skuffen till hans gamla Merca. Se vad jag kommit över, sade Guld-Nisse, en äkta Albrecht Dürer. Jag tar 8 000, kan vara värd 80 000 kr eller mer. Slå till... Nej, nu lurar du mig allt, sade jag. Jo, lite, sade snälla Guld-Nisse och så fick jag den, en kopiatorkopia av ett Dürer-kopparstick.

Inom loppet av en vecka har, om jag räknat rätt, regeringsföreträdare lagt fram förslag om inrättandet av fyra nya statliga myndigheter:

1. Myndigheten för uvärdering av u-landsbiståndet.

1. Jämställdhetsverket med minst 50 anställda för att få tyngd och fokusering på frågorna och med utredarinnan själv som generaldirektör.

3. Myndigheten för utvärdering av vuxnaas lärande.

4. Myndigheten för utbetalande av regeringsbidragen, vilket påminner en del om Strindbergs Statliga verk för utbetalandet av tjänstemännens löner.

Tidigare under året lanserades tanken på en myndighet mot flodöversvämningar, lämpligen placerad i Hultsfred eftersom Emån stryker förbi där - och den är som Nilen, den flödar över. Det första statliga förslaget att reglera Emån kom 1862, och det har diskuterats varje år sedan dess, men aldrig genomförts.

Med en takt av fyra nya myndigheter per vecka, och med en ökning av tempot framåt valet nästa år kan man förutse förslag på bortåt 300 myndigheter inom loppet av ett år.

Detta vittnar om en politisk beslutskraft och en innovationsförmåga som är häpnadsväckande. Jag för min del skulle vilja föreslå ett Statligt OrosVerk, SOV. Den nya myndigheten SOV skulle bearbeta alla de trauman som svenska folket utsätts för denna tid : bomber i London, bomber i Egypten, regn de sista 14 dagarna av semestern, 13 kr litern för bensinen, flintasteken svindyr, grillkolet slut tillsammans med tändvätskan, spriten urdrucken, barnen gnäller och vill hem och Elsa är sur i husvagnen vars tak börjat läcka. Den oro som svenska medborgare, inlandsfödda såväl som utlandsfödda, dagligen utsätts för kan endast tas om hand och lindras av ett statligt verk som är tillgängligt för alla oavsett inkomster; att utsätta medborgarna för att bli omhändertagna av privata intressen vore att ge efter för de kommersiella krafterna. Vårt parti kan aldrig gå med på att människors oro förvandlas till profit i ett privat företag : oron är och förblir kolletiv inom ramen för Det Starka Samhället. Därför behövs SOV.

VÅLDSFASCINATION : Jag hör Aftonbladets extremt högavlöande men banalt förutsägbara kommentator Helle Klein i radion - hon låter upphetsad på rösten när hon kommenterar terrorismen... Åh, så hon förstår den, så väl hon vill, såna skurkar och mördare alla andra är. Och jag tänker som så, hon kunde nog vara en av de kvinnor som skriver kärleksbrev till seriemördare som sitter i fängelse, ty våldet det fascinerar och det kittlar, det individuella likväl som det kollektiva. Jag tror det var Theodor Adorno som uppskattade andelen auktoritära människor i en befolkning till mellan tre och fyra procent; Kleinskan är en av dem tillsammans med en del övriga på vänsterkanten - nu förstår de terrorismen, Oh ja, vad hade de förstått år 1933 ? Hade de då talat med darr på stämman om Hitlers bevekelsegrunder och germanernas lidande ?

DUMSKALLE : En del dumskallar straffar Gud direkt. På söndagens DN Debatt hade Anders Björnsson en lika lång som innehållslös drapa på temat att det säkraste sättet att bli av med terrorismen är att sluta bekämpa den; terrorismen skall inkluderas kan tänkas, så rart.

Det mest anmärkningsvärda, för att inte säga groteska och skamfulla i den björnssonska texten var emellertid hans uttalandeom att antalet offer för terrordåden i London trots allt var modest. Den som slår upp Svenska akademiens ordlista skall finna att ordet modest betyder blygsamt, försynt, anspråkslöst. 52 döda i London är alltså ett modest antal enligt Björnsson. Vänder man blad i DN denna dag finner man att 88 dödats i ett attentat i Egypten, de flesta egyptier och muslimer; det kunde inte Björnson veta när han skrev, men är antalet 88 döda också modest ? När överskrider antalet döda den volym då Björnsson slutar använda ordet modest ? 1 000, 2 000 eller kanske 10 000 offer ?

Jag googlade lite på Anders Björnsson och fann att han på 70-talet förutsåg Sydkoreas ekonomiska kollaps samtidigt som han menade att allt framtidshopp för befolkningen låg i Nordkorea och hos Kim Il Sung. En sådan politisk bedömningspajas borde man kanske inte ta på större allvar, men han tillåts dock skriva på DN Debatt och det är fint; att han kan kalla 58 dödsoffer för ett modest antal torde väl också härröra ur hans svärmeri för diktaturer, särskilt de blodiga; nu svärmar han för terrorismen istället - åh vad det kittlar i den auktoritära själen. Björnsson känner sig äntligen hemma. Det som stör mest ändå är pretentionen på att kallas intellektuell; han är intellektuell på samma sätt som professor Schmidt under åren 30-34.

Det har varit servertrassel på webbloggen, har jag förstått, därav tystnaden .

Polisen jagar den bedrägerimisstänkte regeringstjänsteman, som lurat till sig pengar på falska jämställdhetsansökningar, berättar Expressen i dag, lördag. Samtidigt framgår det av Expressen att bedrägerimisstankarna nu omfattar över 1.7 miljoner kr. Först misstänktes fusk för drygt 800 000 kr.

Om polisen nu jagar mannen, vilket kan betvivlas eftersom han svarar snällt på telefon i sitt hem, vore kanske ett besök på mannens ordininarie adress att rekommendera.

Detta samtal utspann sig mellan mig och mannen, här kallad UB, för en halvtimme sedan:

Är det regeringstjänstemannen UB, misstänkt för bedrägeri med jämställdhetsansökningar ?

Ja, vem frågar ?

Jag heter Kurt Lundgren och forskar i saken. Kan du berätta lite om dina bedrägerier ?
Nä, jag hänvisar till min advokat.

Men är du inte jagad av polis och on the run ?

Nä, jag ligger i min säng och läser.

Ja, det är ju sånt väder nu, regnigt, ingen vidare sommar i dag.

Och ingenting vill du berätta ?

Nä, tala med min advokat.

Jag såg att du fått psykolkoghjälp av regeringen eftersom du är så chockad över avslöjandena ?

Var har du fått det ifrån ?

Expressen skrev det.

Jag vill inte kommentera,

Om polisen jagar dig varför börjar dom inte hemma hos dig ?

Ingen aning.

Och ingenting vill du berätta för mig.

Nä.

Vad händer nu.

Ingen aning.

Orolig ?

Nä.

Vi kommer väl inte längre ?

Nääe.

Hur kan du bara komma dig för att ringa en misstänkt bedragare ? En motfråga : Varför inte komma sig för och göra det. Jag försöker alltid komma mig för, i all synnerhet när de står i telefonkatalogen. Fler medborgare borde komma sig för. Alltid komma sig för.

Jag har begärt ut de bedrägeriansökningar som en departementssekreterare upprättat inom regeringen och på vilka han enligt anklagelserna skall ha fått ut 875 000 kr; det är en roande läsning, men också allvarlig eftersom papperen visar till vilka rena tokerier regeringen sitter och sprätter iväg pengar; det kan vara hur tomma projekt som helst bara de innehåller de rätta signalorden. Då reagerar regeringen kollektivt som pavlovska hundar, bidragssaliven sätter till, det hörs ett skall och pengarna är beviljade i ett nafs.

Regeringens totala anslagsbeviljande till olika projekt måste ses över ty kan en departementssekreterare fuska till sig pengar, kan det också ske på alla andra bidragsområden.

Här följer nu en avskrift av en av de fuskansökningar, vilka jag erhållit från regeringskansliet.

Dokumentet sänt till Regeringskansliet N/Jäm. Inkom den 23 februari år 2005. Dnr N2005/1962/JÄ.

Sökande : Framåt kvinnor och Unga tjejer. Ideell förening. 68 medlemmar. Kvinnoförening.

Namnet på sökande anges vara en fil dr Lena L boendes i Johanneshov.

Projektnamn : Kvinnors förebilder som företagsledare, beslutsfattare och idrottsutövare i projektet/kampanjen delad makt och inflytande i samhället.

För år 2005 har föreningen tillsammans med andra nätverk, föreningar och kvinnors sammanslutningar tagit beslutet att 2005 är året med fokus på delad och inflytande i samhället - vad avser exempelvis påverkansmöjligheten på samhällsplanering, beslut och genomförande av fattade beslut. Det gäller såväl skolan, omsorgerna som arbetsmarknaden - kvinnors inflytande och makt måste stärkas och mäns makt och inflytande på många områden måste stå tillbaka (med ett helhetsperspektiv).

Tillsammans med Södertälje kommun och ABF arrangerar vi tvådagarskonferenser och vill genom paneldebatter, workshops m m stärka kvinnors och unga tjejers självkänsla och driva på samhället i mer jämställd riktning.

Målgrupp/dess storlek. Kvinnor och unga tjejer samt män som vill verka för jämställdhet i samhället, företagsledare, arbetssökande med flera grupper.

Varför skall projektet genomföras ? Målet är att inspirera kvinnor i allmänhet att våga vilja gå framåt och kunna påverka olika delar av samhället i gynnsam riktning och att få män att medverka i arbetet och ge stöttning åt kvinnor. Konferensen skall dokumenteras och den kommer att vara bred till sitt innehåll med representanter får många olika delar av vårt samhälle.

Vad är nytt med projektet ? Det är nyskapande att så många olika delar av samhället på en och samma gång träffas och kör igång kampanjen Delad makt och inflytande i samhället.

Vilket mål skall uppnås ? Vi planerar för en konferens med 2000-3000 deltagare från olika delar av landet och målet är att kunna sätta en ny dagordning för marschen mot ett mer jämställt samhälle där fler kvinnor och män kan påverka och känna delaktighet i planering, beslut och genomförande.

Vilka effekter väntas projektet få ? Ny inspiration och större självförtroende är dynamiken i konferensen, större möjligheter för kvinnor att hävda sig i mansdominerade miljöer och större möjligheter för män att komma fram i kvinnodominerade miljöer, t ex som förskollärare eller som lärare i de yngre klasserna på grundskolan eller som bibliotekarier.

Planerade aktiviteter. Konferens med paneldiskussioner.
Streetdance på temat delad makt och inflytande.
Utarbetande av broschyrer om konkreta sätt att kunna arbeta med jämställdhet i Samhällsplanering, Beslutsfattande och Verkställighet i ett jämställt samhälle.

Samarbetspartner. Genus och Högskola.

Projektkostnad : Konferensen 145 000 kr, dokumentation och spridning 30 000 kr, hyra av lokaler 25 000 kr, administration 13 500 kr.

Summa : 213 500 kr.

Hur ska projektet kunna uppföljas ? Enkät lämnas till samtliga som deltar och kommer att gå igenom av föreningen samt resultatet skall finnas tillgängligt och spridas senast 6 mån efter konferensen.

KOMMENTAR : Jag har fler dokument från denne tjänsteman vars namn finns här och där på nätet, men det får räcka med detta exempel. Oavsett om ansökningshandlingarna är förfalskade eller inte är det enligt min mening kriminellt att på så lösa grunder som de här angivna utanordna 213 500 kr. Det finns ingen kostnadskalkyl, inga redovisade offerter, ingen tidpunkt för konferensen, inga namn på föreläsare, det finns kort sagt ingenting. Den minister som med sitt namn utanordnat pengarna bör, även om dokumentet är äkta, avgå. Så här oansvarigt får en minister inte hantera skattepengar. I ett privat företag hade det varit omöjligt att från ekonomikontoret ta ut en så här stor summa på så lösa grunder.

I ansökningen finns alla de signalord och all den verbala fluffighet och tomhet som präglar jämställdhetsretoriken, till inte förpliktande, blott penningslukande, lika ödslig på innehåll som den s k genusforskningen, det andra område där tjänstemannen sägs ha fuskat till sig pengar.

Regeringen har nu lurats på ett av sina hjärteområden, en bedragare tycks ha slagit till i centrum av statsförvaltningen, vid regeringens bord, men detta allvarliga tilltag har ännu inte fått några som helst politiska konsekvenser. Vi har en politisk opposition men tyvärr tycks den ha gått in i nirvana.

SOMMARREGN : Il pleur dans mon coeur comme il pleur dans la vie. (Verlaine). Ja, det regnar. I två dagar har det regnat här på ostkusten, ett härligt sommarregn som får de röda vinbären att glänsa och svälla, rabarberna går mot en ny vår med kraftigt gröna mustiga blad; jag bekämpar sniglar och ropar med Sven Lindquist : Döda varenda jävel. Den stora nyheten i den stora lokaltidningen Barometern är i dag inte ytterligare en artikel om alger (en varje dag hela semestern) utan att kommunalrådet i Mönsterås, den omåttligt populäre centerpartisten Roland Åkesson, fått 20 kr i förseningsavgift eftersom han inte återlämnat en bok i rätt tid till biblioteket. Vilken nyhet ! Är det en nyhet ?

Endast väl sammanhållna nationer med gemensamma värderingar kan besegra terrorismen; EU kan det inte utan förvärrar terrorismen och kan sägas ha orsakat den.

EU har inneburit avskaffad gränskontroll mellan nationerna, vilket möjliggör att terroristerna kan röra sig fritt över hela Europa. Tillsammans med gränskontrollen har all tullbevakning också avskaffats, militären är nedrustad och gränserna ligger vidöppna.

EU:s värderelativism manifesterad i konstitutionen hyllar varje särintresse och upphöjer det till allmänintresse, allt lika mycket värt. I sin värderelativistiska anpasslighet kan EU inte ens tillåta en kristen kommissionsordförande. Varje etniskt uttryck hur förtryckande och korkat det än är förvandlas inom EU till en mångfaldsrikedom, men om allt är lika mycket värt är ingenting värt någonting.

Terrorismens trivs och tillväxer som en bakteriekultur i skyddet av mångkulturalismen; den slappa asylpolitiken kombinerat med de generösa välfärdssystemen innebär att radikalislamister på heltid kan arbeta med terrorförberedelser medan staten försörjer dem, många barn och flera fruar. Det tyska välfärdssystemet att upprätthöll försörjningen för flera av dem som förberedde 9/11-attacken. Trots att underrättelsetjänsterna visste allt om deras förehavanden kunde man på grund av det allomfattande mänskliga-rättighetskomplexet inte ingripa, vilket höll på att driva amerikanarna till vansinne. Det enda resoluta i terroristväg vi gjort i Sverige, utvisningen av två egyptier, har vänts mot regeringen i en kampanj utan motstycke, ingen tycks bry sig om huruvida de var skyldiga eller ej, och de var ju skyldiga. Detta är symptomatiskt för den rättighetsfälla terrorbekämpningen hamnat på grund av EU.

Den 39-åring som kom till Sverige från Libanon 1989 och som älskar bin Laden och säger att han är Ladens torped har aldrig arbetet; dock kunde han semestra två månader i USA. Gissa hur han försörjer sig och sina fruar. Duktig idioit, du gissade rätt.

Jag läser just nu Terry McDermotts bok Perfect soldiers, en bok om Atta och de andra 9/11-terroristerna; vad jag tidigare sagt om sexualångest, skräck för kvinnoberöring och islamistiskt kvinnohat förstärker mig i uppfattningen att det är i det uppslaget som terrorismen till en del kan förklaras : Mohammed Atta blev helt knollrig när han såg en kvinna i kort kjol och med bara ärmar; han började då rabbla förbannande koranverser; han var inte redig i hövet, som vi säger i Småland.

Av EU sönderreglerade, regionaliserade och överbyråkratiserade stater utan andra gemensamma värden än Brysseltugget kan aldig bekämpa terrorismen; nationer med gemensamma värderingar kan det, som USA. För min del är jag inte alls helt övertygad om att vi, Europa, går segrande ur denna kamp. Det har ingenting att göra med om en nation har en mångfald raser och kulturer inom sina gränser, det handlar om gemensamma värderingar och en gemensam dröm inom nationen - Sverige tillsammans med en del andra stater, Holland, Belgien, Tyskland, liknar inte längre nationer utan är mer en amorf sammangyttring av människor som råkar bo tillsammans på ett visst geografiskt område under en kort tid. Men vi har ju Dalahästen, säger du. Javisst, vi har ju Dalahästen. Den glömde jag.

Regeringen föreslår att långtidssjukskrivna som inte kan återgå till sina gamla arbeten skall få statliga pengar för att kunna byta jobb. För det första borde människor fastän de kanske är långtidssjukskrivna kunna räkna ut själva, att om de inte kan återgå i det gamla jobbet måste de kanske skaffa ett nytt. För det andra, var finns de nya jobben ?

Ericsson visade i går rekordresultat : 8.5 miljarder i vinst på ett kvartal, men nu framträder den svenska paradoxen som tydligast, det blir inga nya jobb i Sverige, istället lägger Ericsson ner sin fabrik i Kalmar och flyttar alla 130 jobben till Kina. Till vilka jobb hade regeringen tänkt sig att de långtidssjukskrivna skulle gå ?

Sanningen är ju den att det finns ingen företagare som ens reflekterar över att anställa en person som varit långtidssjuk och det hjälper inte hur stora statliga stöd som pumpas in - en företagare kan aldrig med de omfattande åtaganden som följer med en anställning riskera att få in en person i företaget som om några år kommer att bli långtidssjukskriven, igen.

Om du gifter dig med den kvinna du älskar, om du bildar hem med henne, om ni skaffar barn, ett två eller tre. De åtaganden du gjort genom äktenskapet är ingenting mot de kostsamma förpliktelser en företagare har i förhållande till en anställd.

Marknadskrafter gäller över hela det samhälleliga fältet. Om det är dyrt att anställa men praktiskt taget gratis att avskeda och flytta, vad tror ni företagaren gör ?

Under hela mitt yrkesverksamma liv, mer än 40 år, har jag bara vid ett enda tillfälle varit med om att det kommit en en person på företaget och sagt så här : Hej, jag heter Pelle, jag är arbetslös. Har ni något för mig på det här företaget, jag kan göra vad helst ni önskar.

Åtskilliga gånger har jag dock varit med om att en arbetsförmedlare ringt till företaget och för någon arbetslös frågat : Finns det några jobb hos er ? Jag brukar då alltid svara : Varför har den arbetslöse dig som ombud ? Varför kommer han inte själv, spontant.

Det är min bestämda uppfattning att arbetsförmedlingarna satt arbetsmarknaden ur spel. Istället för den direkta kontakten mellan den arbetssökande och företaget har vi fått ett marknadsstörande filter i form av tiotusentals tjänstemän, alla lika beskäftiga; ner till minsta lilla expeditionsföreståndare måste ju dessutom ha en säkerställd politisk uppfattning (s); något mer genompolitiserat finns inte - ack ja, nu blev det Bylund som generaldirektör för AMS-verket. Är det inte han som är ansvarig för Hallandsåstunneln ? I så fall är ju utnämningen kongenial. Borra, borra, borra, men vi kommer ingen vart.

Om arbetsförmedlingarna lades ner i morgon och arbetsmarknaden tilläts fungera som en marknad där kunder (arbetssökande) och företag söker upp varandra är jag övertygad om att hundra tusen arbeten skulle skapas direkt.

NYA TERRORDÅD : Jag väntar nu ivrigt på en skarp analys från professorn i islamologi, Jan Hjärpe, han med pipiga rösten. Vad ska han nu hitta på för att urskulda. I en berömd artikel sade Hjärpe att om man kallar en blivande terrorist för terrorist så blir han en, glasklart, ty de är alla marginaliserade, utsatta och offer för västerlandets dekadens. Per Ahlmark påminde i en DN-artikel om att professor Hjärpe var en av de som ivrigast försvarade antisemiten Ahmed Rami. Jag själv förekom i Ramis hetspropaganda som en judisk medlöpare och judiskt infiltratör, ja, något sådant var det. Rami är Hjärpes kompis.

I den ideologiska smörja som Usama bin Laden kokat ihop, i alla hans fatwor, finns antisemtismen som ett ideologiskt ferment, judehatet är det sammanhållande liksom hos nazismen. Judehat och USA-hat, parallellerna till 30-talets Tyskland är nästan kusliga, och kuslig är också den eftergiftspolitik som västvärlden visar - kanske vaknar den först efter den ultimata terrorattacken, den med kärnvapen; det går knappt att sova lugnt om nätterna när två skurkstater som Iran och Nordkorea innehar dessa fruktansvärda medel till massförstörelse.

Tänk om västvärldens resonemang runt de muslimska terroristerna skulle ha tillämpats på SA-förbanden i Tyskland under 30-talet. Då skulle det ha låtit så här : Man måste försöka förstå deras motiv, detta är arbetslösa ungdomar, marginaliserade och utstötta, som nu organiserat sig i vad som kan bli en positiv kraft i samhället. Orättvisorna mot Tyskland ligger som en delorsak i deras engagemang. Mesta delen av tiden ägnar de sig inte åt terror utan åt friluftsliv, bergsvandring och korvgrillning - det gäller bara att visa förståelse för deras krav och få in dem på rätt spår. Metoden är inkludering, inte exkludering. Därför är det rätt av regeringen att anslå nio miljoner till projektet svensk-germanska arbetsgruppen för inkludering.

Men är de inte hemska antisemiter ? Det ska du låta bli att kalla dem, då kan de bli det, försök istället att etc...

FEMINISTSKOJET : Efter hot om JO-anmälan fick jag i går beskedet från regeringen att jag per post kommer att få feministskojarpapperen från departementet : de kommer att publiceras här inom kort, med alla goa detaljer. Look out...

Tre äldre människor har dött i Sundsvall på grund av nonchalans från äldrevårdens personal.Äldre och sjuka måste nu vistas i sina hem. Det har regeringen bestämt. Men regeringen har också bestämt att när vi är barn och försvarslösa, då får vi inte vistas i hemmet utan måste då obligatoriskt föras till dagis.

TV visade igår kväll bilder på den bil som anfölls av ett lejon i Kolmårdens djurpark. Lejonet hade repat lite i lacken med klorna och satt en hörntand genom plaststötfångaren. Rubrik i Aftonbladet : Lejonet slet sönder bilen.

Nutidsmänniskan är rädd för allt, som ett litet knyte känner hon sig bara trygg om hon omges av en hord statliga och kommunala inspektörer. Den stora nyheten under torsdagen är att livsmedelsinspektörerna har semester och inte kan inspektera allt och alla som de brukar. Hur kan det komma sig att jag uppfattar det som en positiv nyhet till skillnad från alla andra, som tycks bli skräckslagna vid tanken på avsaknad av inspektörer.

I en lokaltidning nära mig har det nära nog varje dag förekommit en larmartikel om alger i Östersjön. Nu tycks denna dödliga fara vara över, men har kan jag tipsa om annat farligt :

Rötmånad. Sur mjölk kan ge magont.

Flyttfåglar längs Ölands ostkust kan ge dig fågelinfluensa.

Så skyddar du dig mot öländska fästingattacker - bett kan vara dödande - öster om Uralbergen.

Gå inte barfota. Här lurar huggormen. Karta, läkarråd och tips om hur du skyddar dig.

Varning. Öländska kroppkakor kan ge förstoppning. 28-åring fick magpumpas efter kroppkaketävling, åt 14 stycken på fyra minuter.

Galna ko-sjukan är här. Kvinna stångad i kohage. Mannen stångade tillbaka, blev alldeles yr.

Vetenskaplig undersökning från statliga hälsoinstitutet slår larm : Själva livet är farligt, inte ens cykelhjälm hjälper, sitt still och rör dig inte.

Jag har i tidigare bloggar hävdat, att den moderna terrorismen inte låter sig förklaras med i sociologiska eller samhällsvetenskapliga modeller; de engelska terroristerna var ju inga fattiglappar från Mellanöstern utan ungdomar från tämligen välordnade muslimska hem i Leeds - en av familjerna ägde något så urengelsk som en fish & chips-butik. Andra förklaringsmodeller än de sociologiska krävs för att förstå. Det handlar inte om klass och ursprung utan om psykologi, sexualångest och beröringsskräck.

Jag har bara läst en enda artikel som tar detta grepp på terrorismen och det är författaren och journalisten Nigel Farndale i Daily Telegraph.

Islam är en religion med en djup sexualskräck. Burka, slöja, heltäckande klädsel, hedersmord på kvinnor visar den beröringsångest som islam skapar; det förekommer inga naturliga relationer mellan tonåriga flickor och pojkar, vilket självklart skapar en djup frustration och en ångest hos unga människor, särskilt i det sexuell öppna västerlandet; det önskade vänds i hat, det man innerst inne vill ha men förbjuds blir ett hatobjekt, slutligen hatar de unga muslimska männen inte bara samhället utan också sig själva. Denna livsfientlighet kan sedan utnyttjas av skickliga hatpsykologer, sexualångesten har förvandlat dem till nyttiga idioter. Vi måste tänka djupare, mer analytiskt för att förstå vad som sker omkring oss.

En av flygplanskaparna 9/11, Mohammed Atta, efterlämnande ett testamente vari framgick att Atta led av en djup sexualneuros och en intensiv beröringsskräck från kvinnor. Usama bin Laden själv sägs lida av ett djupt sexualkomplex; han har en penis liten som en ärta. Mullah Ohmar darrade av upphetsning bara han höll i ett heligt tygstycke från en gammal muslimsk profet. Ur Kohmeinis skrifter skriker sexualskräcken.

Freud : sublimering, projektion, det är analysverktygen. Jung : det kollektiva undermedvetna, det är förklaringsmodellen.

LÄGG NER FORUM för levande historia. Ett annat statligt informationsorgan som bär läggas ner inte så mycket av pengaskäl som av ideologiska och vetenskapliga skäl är Förum för levande historia. Till skillnad från Centrum mot rasism så tycks Forum gå på högvarv med massor av projekt, vilket är mer oroande än passiviteten hos CMR. Det är seminarier och Queertaxi så det står härliga till och en hemsida som riktigt frustar av aktiviteter, alla så behjärtansvärda och goda, och allt syftar till att göra den svenska allmogen god och upplyst, Forum skall ta oss ur det mörker där vi vandrar.

Det är djupt oroande när statsmakterna genom ett statligt verk med minst 100 miljoner i anslag skall skriva historien åt oss, det förekom i Sovjet, men inte i något annat land. Jag kan mycket väl tänka mig att EU är på gång. Eftersom Forum stöder olika projekt med stora pengar måste fria forskare förhålla sig till Forums agenda och inriktning, vilket innebär att staten utan tvång kan få den historieskrivning den önskar om vår egen tid.

Forum tillkom som en följd av den upplysning om Förintelsen som statsminister Persson drog igång. Att ett land som passivt åsåg förintelsen skall beskriva för andra länder, som med miljontals offer bekämpade förintelsen med vapen, hur man i dag skall motverka en ny förintelse är absurt, och det känns nästan övermaga. Det är perssonskt pösmunkeri så man skäms å landets vägnar.

Av Forums hemsida framgår det att Forum inte har ett ämne som detta exempelvis : Så skall islams kvinnofobi och fördomar bekämpas.

Jag har svårt att förstå varför DN Kultur överhuvudtaget ges ut; avdelningen är en sällsynt blandning av postmodernistiska trivialiteter avfattade på ett pretentiöst språk, som blir närmast obegripligt. Innehållet kan en dag spänna över frysta lik, fördomar, en okänd trummis samt något grönköpingsmässigt om Kladdig Kärlek, det är DN:s kritiker som fördjupar sig i kärleken. Det var inget speciellt med DN Kultur tisdag den 19 juli år 2005, den var istället ett utmärkt exempel på vad som dagligen ges ut; de som skriver och de få som läser kunde väl istället för att gå över den dyrbara tidningsutgivningen mejla texterna till varandra. Några andra än de närmast sörjande kan de ju knappt intressera eller angå. Med kultur som jag definerar den har texterna inget att göra, jag förstår knappt vad de har i en tidning att göra. En tidning stor som DN måste väl ha någon kulturuppfattning, nån slags ambition men här är det fullkomligt lealöst, det som rinner in till avdelningen publiceras, det verkar inte ens genomläst, rättat, struket och strukturerat.

Citat ur DN Kultur tisdagen den 19 juli år 2005:

Kladdig kärlek. Det börjar oskyldigt. En baby håller upp en träsked i solljuset. Honung rinner glänsande ner på dess bara ben, Modern för läpparna till kladdet. Hon suckar - halvt förebrående, halvt något annat och viskar barnets namn medan hon slickar rent : Joey, Joey. Hon stoppar fingret i honungsburken, för det till barnets mun, då kvinnan för ett glas mjölk till hans läppar slår han ifrån sig...

Fördomsfritt och helvitt. Ju högre klackar en person har, desto troligare är det att han är man, dreadlocks är numera en vit medelklassgrej och trasiga kläder signalerar rikedom. Det är, kort sagt, en värld där det enda säkra är vad folk tror. Men eftersom det moderna samhället är så pass komplext kan man utgå från att om någon tror något är det fel.

Bränna eller frysas ? Kan frystorkning bli ett alternativ till kremering. I korthet går metoden ut på att man snabtt kyler ner kroppen med hjälp av kväve och sedan med en kraftig vibration skakar sönder den döde. Med an kraftig magnet avskiljer man metalldelar som tandlagning och pacemakers. Till sist återstår 30 kilo pulver som man gravsätter.

Till denna hemska kulturkompott tillsättes en artikel om badlivet i Köpenhamn, en om en fullständigt okänd jazztrummis, en hatartikel om Israel, en kortintervju med Lotta Bromé och sedan är det slut. Vad som saknades denna dag var något USA-hatande.

Det är allt och det är inget. Varför ges det ut ? Några böcker förekommer knappast längre på DN Kultur; för den någorlunda bildade medelklass som jag tillhör, heterosexuell man med bil, villa och bokhyllor, finns inget att läsa. Vissa dagar räcker det med att jag ser den förutsägbara omslagsbilden till DN Kultur för att jag skall slänga hela tidningen oläst. Jag tyar inte.

Jung Chan, John Halliday : Mao, the unknown story (Random House). 814 sidor.

Mao, the unknown story är en av de mest omskakande böcker jag någon läst, inräknat den stora Stalinbiografin, som var skrämmande och memoarerna från Maos livläkare, som var detaljrikt avslöjande i sin grymhet. Om någon efter att ha läst Mao-biografin, och jag rekommenderar den härmed till Lars Ohly, kan kalla sig kommunist är denna antingen inte riktigt klok eller en totalpsykopat. Mao var ingen Hitler, han var värre, mycket värre, både i antal döda och i sin grymhet; det skall dock medges att koncentrationslägren och judeutrotningen är ekvivalenter med en del av Maos blodtörst.

Mao tycks som alla diktatorer ha haft en karismatisk sida, som attraherade, och en som var mycket ond. Hans ondska kombinerades med en förtärande makthunger, som aldrig lämnade honom någon ro. Redan i de röda områden som Mao ledde i Kina under 30-talet företog han oerhörda utrensningar och massavrättningar. När nationalisterna pressade på och Mao med armén tvingades till den Långa Marschen mot Yenan vandrade han till att börja med planlöst omkring, vilket kostade tusentals människoliv. Mao hade redan vid denna tid anlagt rent kejserliga vanor och bars hela vägen till Yenan; han låg och läste i sin bärsäng och för att den skulle hålla sig rak och i nivå vid övergången av ett berg gick de bakre soldaterna på knäna. Där är Gud, sade soldaterna.

Mao övergav alla sina fruar, han brydde sig inte om sina barn. Istället lät han föra till sig unga vackra kvinnor som tvingades dela säng och samlag med den otvättade och illaluktande gamle gubben. Han borstade aldrig tänderna annat än med teblad och hade därför en svart tanduppsättning, han duschade aldrig utan torkade kroppen med handdukar. Över hela Kina lät han bygga sina villor med tillhörande atombombssäkra skyddsrum. Han visade sig nästan aldrig för det folk han sade sig älska; alla de områden där han vistades var hermetiskt tillslutna. Han hade, utöver alla andra onda egenskaper, också förföljelsemani.

Stalin och Mao var barn av samma onda ideologi, men till och med den grymme Stalin häpnade över Maos hänsynslöshet, han sade sig till exempel kunna väga halva Kinas befolkning, 300 miljoner, i ett kärnvapenkrig. Ryssarna bara skakade på huvudet och sade : Karln kan inte vara klok.

Icke desto mindre var det Sovjet som upprustade Kina. Mao var som besatt av tanken att göra Kina till en stormakt till tänderna beväpnad med moderna vapen och med atombomben. För att nå dessa syften pressade han det sista riskornet ur den kinesiska befolkningen med åtföljande hungersnöd, som kostade miljontals människoliv. Mao ansåg att en bonde gott kunde leva på 700 kalorier om dagen. Hela Kina svalt till slut och under det stora språnget för att industrialisera Kina torde Mao ha varit den ende kinesen med övervikt. Författarna beräknar att Mao skräckvälde 1949-76 kostade mellan 70 och 80 miljoner människoliv; därmed är Mao historiens största massmördare. Han har helt enkelt inga jämförbara konkurrenter i historien.

Det stora språnget innebar att Kina skulle gå förbi England i ståltillverkning; det var under de senaste åren av 1950-talet. Över hela Kina beordrades bönderna att uppföra små stålugnar, hemmabyggen, dit de drog allt som fanns av järn, som smältes ned och blev till helt oanvändbara klumpar, som inte kunde användas till någonting. På nätterna färgades hela horisonten röd av skenet från dessa ugnar. Skogar höggs ned och hus revs för att få virke till ugnarna, alltihop ett totalt vanvett, men ingen vågade trotsa Mao, annat än Liu Shao Shi, Maos kamrat i kampen, och president. Han fick dyrt betala för sitt trots under kulturrevolutionen.

Författarna nämner Jan Myrdals bok om Kina, inte som en källskrift utan den förekommer mest som ett skämt och en roande anekdot eftersom Jan Myrdal inte såg någonting av det hemska som skedde. En annan berömd bok, Edgar Snows Röd stjärna över Kina, visar sig vara rena förfalskningen, dikterad av Mao som här byggde upp sin myt om sig själv och den långa marschen; inte ett ord är sant. Att svenska maoister skulle ha förstått någonting är ju helt uteslutet.

Det vansinne som skakade Kina under 60-talet och som kallades kulturrevolutionen dikterades av Mao ner i detalj, hundratusentals förföljdes och mördades, kulturhistoriska minnesmärken av oersättligt slag revs i revolutionärt raseri, Pekings stora bibliotek fick alla sina böcker uppbrända och vid dessa autodaféer tvingades de kända författarna i Kinesiska författarförbundet stå på knä och se på. Maos raseri riktades främst mot Liu som hade trotsat honom under det stora språnget. Liu torterades och mördades, hustrun med tillsammans med tusentals andra kommunister som varit med från början. Armén under Lin Piao tog nu över Kina.

I vissa områden tilltog galenskapen i sådan grad att De röda brigaderna åt upp sina fiender, kannibalism under åberopande av Mao Tse Tungs tänkande.

När allt utrensande pågått tillräckligt länge och inga återstod var det bara två kvar : Mao och Lin Piao; nu började dessa försöka utrensa varandra. Lin Piaos son, Tiger kallad, hade för avsikt mörda Mao.

Efter att ha läst denna biografi kan ingen tvivla på att Mao var genuint ond, nästan som om Djävulen stigit upp ur sitt hål och tagit mänsklig gestalt. På de 800 sidorna finns inte en enda god egenskap hos Mao nämnd; Hitler gillade åtminstone barn och djur, Mao älskade bara en enda sak, sig själv. Han var heller ingen stor tänkare och till samhällsfilosofin har han bara bidragit med floskler som : makten växer ur en gevärspipa.

Men som Hitler gillade Mao att titta på filmer om hur hans offer plågades. Vilken scen : Mao ligger i sin stora säng med sina konkubiner. På en stor filmduk visas tortyroffren, hans politiska motståndare. Tjänarstaben tassar på tårna i det stora palatset, alla kallsvettas av ångest, vem står i tur härnäst, och därinne i sovrummet, skriken från filmen, konkubinernas nervösa fnittrande och den gamla illaluktande gubben som vältrar sig över dem övertygad om att han skall få evigt liv genom att våldta jungfrur. Innan han våldtar dem ber han dem dansa, och han dansar själv, stor, ovig och tung.

Kina är nu på väg att bli den stormakt som Mao aldrig kunde åstadkomma, men som han drömde om. Mao hade ambitioner att erövra hela världen, han hade bomben men inte missilerna. Kina har nu bådadera plus en stark ekonomi, det gamla kommuniststyret är kvar fast moderniserat, men vad finns bakom den hemliga fasaden? Häromdagen hotade en kinesisk general USA med kärnvapen över Taiwan - min prognos är att det står och väger nu, Kina kan tippa åt vilket håll som helst : mot en aggressiv diktatur eller mot en stormak t i ordnade marknadsekonomiska former med demokrati och yttrandefrihet. Jag hoppas på det senare men tror att det förra kommer att inträffa, och det snart. Varför skulle Kina låta bli att agera när Västeuropa och USA praktiskt taget låter sig lamslås av en handfull terrorister. Nu är läge, för Taiwan Det finns också en hel del ouppklarade mellanhavanden med Ryssland och med Japan..

Ta hem Winbergskan från Brasilien, ropas det efter den senaste diplomatskandalen med den blonda valkyrian inblandad. Ta hem ? Skicka bort, säger jag. Långt bort. Behöver vi inte en kvinna i Ulan Bator, i Ouagadou, kanske bortom Ural.

Jag har begärt ut samtliga handlingar rörande det misstänkta feministbedrägeriet i regeringen, se föregående bloggar. Frågan kom att besvaras som jag anade, med fördröjning och svepskäl, vilket strider mot lagen om allmänna handlingars offentlighet. Jag har därför inte nöjt mig med det ankomna svaret utan kräver nu att få handlingarna utan dröjsmål och omsvep. Här är den senaste mejlkorrespondensen.

--- kent.sterneus@industry.ministry.se skrev:
Hej Kurt

Det pågår en genomgång av samtliga ansökningshandlingar.

Vi kan för tillfället inte behandla din begäran om att få ta del av dessa handlingar, dessa finns dessutom inte digitalt.

Hälsningar

Kent Sternéus Registrator

Hej igen
Då anhåller jag om att få de begärda handlingarna mig tillskickade per post i kopierad form, ni kan också, om det är lättare, faxa dem.

Jag kan inte nöja mig med det svar du lämnat mig här, att handlingarna ej finns tillgängliga digitalt. Som du mycket väl vet skall en myndighet utan dröjsmål och frågor utlämna handlingar som ej är sekretessbelaga och i enlighet med detta anhåller jag att snarast få de begärda handlingarna i enlighet med mitt ursprungliga mejl.

Med vänlig hälsning¨

Kurt Lundgren

Inte så lite smickrad blev jag när jag läste detta på nätet, om mig själv : Jag ska plöja igenom Kurts blogg nu, har inte hunnit kolla på några dagar. Han skriver så blandat, allt från nöje till politik och annat. Jag tror att han är min idol, om man får ha fler idoler, annars har jag ju redan utnämnt Martin till idol för länge sedan.

Jag känner mig inte så där riktigt hemma med ordet multikulturalism eftersom det innebär att alla uttryck en kultur tar sig värderas lika, och jag anser inte att alla kulturella fenomen har samma värden, ty en del måste motarbetas i frihetens och demokratins namn. Det religiösa tvånget för kvinnor att bära slöja, schal eller heltäckande klädsel till exempel bör bekämpas, likaså fjanteriet med polismän vars huvuden är omvirade med turbaner. Det är ju direkt löjligt.

Den som värderar allt lika värderar egentligen ingenting. Eller som Oscar Wilde sade : Han känner priset på allt, men inte dess värden.

Ta till exempel de till synes fredliga indianstammar, som nyligen upptäcktes långt inne i Papua Nya Guineas ångande djungler - där levde människorna ett till synes paradisiskt liv helt i enlighet med alla de våta drömmar en grön politiker kan fantasiera ihop, ingen verkade utnyttja någon annan, människorna levde samman med och på naturen. Men när forskarna kom lite mer in under ytan på denna djungelidyll visade det sig att det var ett av de mest fruktansvärda samhällen man kan tänka sig; den översta eliten höll flera underlydande stammar som slavar och kunde döda dem när som helst, massor av djur hade utrotats etc - har alla kulturer lika värde ? Naturligtvis inte. Det var en befrielse att dessa djungelsamhällen krossades och att stammarna infördes i moderniteten.

Alla religioner har heller inte samma värden. Skrapa på ytan och se vad som finns under. Där kan krylla av hat, som att blicka ner i en ormhåla.

Mark Steyn säger om denna multikulturella värderelativism, att den släpper fram mörka ytterkantskrafter till centrum av det moderna livet, vi begår kulturell harakiri. CSN : CSN behövs inte, banker duger, skrev jag häromdagen. På detta har kommit en kommentar, som antingen grundas på att jag uttryckte mig oklart eller så har resonemanget inte gått hem av andra skäl. Så här : Istället för att staten ställer pengar till förfogande för CSN att användas som studileån ställer staten dessa pengar till bankernas förfogande. Samma villkor skall gälla för bankstudielån som för de nuvarande CSN-lånen; några rika föräldrar behövs inte nu och skall inte behövas i det tänkta framtida studielåneystemet heller, men många av oss är så indoktrinerade i i staten att det krävs nästan som ett tankesprång uti rymden för att kunna föreställa sig att en bank kan tillhandahålla en tjänst som studielån; snacka om vem som har, nu kommer det, problemformuleringsprivilegieparadigmet.

Till de värsta erfarenheterna under studieåren hörde kontakterna med Centrala studiestödsnämnden - den är sig evigt lik sedan 30 år tillbaka. CSN är naturligtvis en socialdemokratisk skapelse precis som Apoteksbolaget och andra statsmonopol.

I själva verket behövs inte CSN eftersom vi har bankerna; CSN kan avskaffas i morgon och jag föreslår att en ny borgerlig regering gör följande :

1. Alla gamla CSN-lån omvandlas till vanliga banklån med ränta.

2. Den som har ett CSN-lån väljer bank för sitt lån.

3. Därefter överför staten CSN-anslagen till bankväsendet dit alla studenter hänvisas och där de får sina studielån beviljade på sedvanligt sätt. De banker som ger studenterna den bästa servicen har här en guldkalv att mjölka.

4. Därefter är studenternas CSN-problem över och de kan gå in på sitt lokala bankkontor och fråga när problem uppstår. Därefter kan de ägna sig åt studier mer effektivt och åt studentlivet med full kraft.

Under söndagseftermiddagen utsattes en villa i X-by för inbrott. Tjuvarna stal smycken, en dator, några klockor samt en TV-box. De tog sig in i villan genom att krossa ett fönster i vardagsrummet och kunde sedan ostört, trots tjuvlarmet, söka igenom villan. Under måndagen kommer tekniker från polisen att undersöka brottsplatsen. Villan hade tjuvlarm. Antingen var det ett tekniskt fel på larmet eller också hade tjuvarna lyckats koppla ur det.

- Det värsta var att tjuvarna stal mina smycken som jag ärvt efter mamma och mormor, säger den inbrottsdrabbade kvinnan. Vi har försäkrat, men det täcker ju inte affektionsvärdet.
Alla lådor var utdragna i huset och en soppåse hade tömts ut över golvet men annars hade ingenting förstörts.

En notis av det här slaget kommer det säkert att stå i morgondagens lokaltidningar; man läser sådana varje dag i parti och minut. Den här gången är det vår villa det handlar om.

Ingen klagovisa över polisen i vårt fall; två trevliga unga poliser kom och granskade inbrottsplatsen och tog emot; därefter fick de ila iväg på ett väpnat rån. Falk Security kommer i dag för att granska larmanordningen; vi får hoppas att vi inte har Falsk Security.

Grannsamverkan mot brott står det på skyltar i området, inte hjälper det längre, villainbrott mitt på ljusa dagen, lätt som en plätt.

Ingen hade väl hört talas om Mona Sahlins initiativ, Centrum mot rasism, förrän detta 14-miljonersslukande integrationsmonster, kom på den briljanta idén att larma om Black Nogger-glassen från GB - den skulle vara rasistisk som ni minns - Black Nigger, fick dom för sig att det betydde, medan alla vi andra som gillar glass vet att Nogger står för Nougat. Nu är organisationen i blåsväder för att den ingenting gör, den bara konferensar, ligger på dyra hotell och äter god mat; inget blir gjort eller uträttat mer än interna strider.

Vi kan nu konstatera att på två av regeringens prioriterade områden - feminism och integration - är haverierna totala och överallt är det Jämtin, Sahlin och Orback som har fingrarna nere i syltburken. Har Sverige någonsin, efter Hattpartiet under 1700-talet, haft en mer inkompetent och regeringsoduglig regering ?

På tal om gamla tider flöt det upp en gammal läsebok för nybörjare i den röra av utdragna lådor som tjuvarna åstadkom; kanske är det mormors läsebok från första klass, kanske min ? Jag blev sittande med boken en stund. Under bokstaven N läser jag :

Negern blir så ren och fin/titta på hans glada min.

Under bokstaven L :

Lappen på sin skida/nerför fjället synes glida.

Detta är ju hemskare än Black Nogger. Vad ska man göra med en sådan bok, skicka den till Centrum mot rasism för destruktion ?

PS. När jag kör denna text genom rättstavningsprogrammet kräver det att jag ändrar Nogger till Nigger. Hjälp. Även där, mitt i datorn, finns den dolda rasismen.

Om vi skall bekämpa terrorismens rötter, låt oss då ta itu med dess orsak : islam.

Det finns absoluta värden, det finns ont och det finns gott. En god människa är för religionsfrihet, demokrati, tankefrihet, ville inte förtrycka andra och vill leva ett liv i frihet tillsammans med andra människor. En god människa tror på samhälleliga framsteg och på vetenskap och rationalitet. En ond människa vill förtrycka andra, vill påtvinga andra sin religion och vill förbjuda konkurrerande religioner och kyrkor, den onda människan tror på magi och ser inte vetenskapliga framsteg och rationalitet som något eftersträvansvärt. Jämlikhet mellan män och kvinnor förkastas av den onda människan. Det är helt enkelt inte sant att alla åsikter har samma värde och att det inte spelar någon roll vad vi värderar, Kristus eller satan. Skillnaden är avgrundsdjup, som skillnaden mellan liv och död.

Våld föder ännu mer våld, och man skall alltid vända andra kinden till. Men om man har pistolpipan mitt i pannan, hur vänder man då kinden till ?

72 mörkögda jungfrur möter suicidterroristen i det islamska paradiset, d v s det är en uppsättning lättfotade damer som står till förfogande - vad står då redo för de kvinnliga suicidterroristerna - 72 karlar ? Varför just 72, varför inte 53, 38 ? Blir det inte lite lätt enahanda i ett sådant paradis. När den första förtjusningen väl är över, vad kommer sedan ?

Om denna regering är den mest kompetenta att regera, vilket den själv utger sig för att vara, hur dålig måste då inte en riktigt inkompetens regering vara ?

En uppgift som jag inte kan gå i god för men som jag tror på eftersom jag läst den går ut på att tillväxten aldrig tilltar så mycket som då ett land lamslås av en utdragen regeringskris eller då dess regeringschef ligger allvarligt sjuk : näringslivet slipper då ifrån beskäftiga regeringsinitiativ, regeringen har inte tid att regera, vilket alltdid är en fördel för tillväxten.

Platt skatt vore bra. Platt regering ännu bättre.

Gerhard Schröder lär ha sagt att datorföretaget Microsoft aldrig skulle ha kunnat starta i Tyskland eftersom den tyska arbetslagstiftningen förbjuder all verksamhet i källarlokaler som har färre än fyra fönster.

Tillväxten av en byråkrati, även om den saknar direkta uppgifter, studeras lämpligast vid regionförbundet i Kalmar. Denna skapelse har varken arbetsområde eller arbetsuppgifter och startade med en handfull medarbetare; nu är antalet över 60 och fortsätter att växa. Moderaterna som först var starkt emot idén med regionförbund har nu uppslukats av byråkratin och sitter med i den 30 man starka politiska styrelsen och är ivrigast där. En seg byråkrati med arvode och traktamente rår på vilken politisk idé som helst.

Regionförbunden skulle skapa ekonomisk tillväxt, men under den senaste femårsperioden har jobben i Kalmar län bara blivit färre och regionförbundet större; det finns ett direkt samband, men omvänt.

Regionförbundet får mig alltid att tänka på det brittiska kolonialministeriet vars volym och omfång växte i proportion till avvecklingen; ministeriet har aldrig varit så stort som strax innan den sista kolonin blev självständig.

Att låta sakerna ha sin gång enligt principen att bra problem löser sig själv är oftast den snabbaste utvägen ur ett dilemma.

Herbert Tingsten berättar i boken Min politiska horisont från 1968, förvånasvärt aktuell i dag, att han bytt politisk åsikt ofta : konservativ, liberal, socialdemokrat, liberal, tillbaka igen i pensionsstriden, för atombomben, senare emot den etc. Alltid intellektuellt prövande. Det är något patologiskt fel med en människa som biter sig fast i en åsikt i 17-årsåldern och sedan aldrig förmår att pröva nytt. Framförallt måste det vara oerhört tråkigt, som att ha samma kostym hela livet.

Dagens Nyheter har som första tidning, men efter denna blogg, krav på att den bidragsfuskande tjänstemannens bravader måste få politiska konsekvenser, för någon minister, kanske för själve statsministern. Den lätt korkade tonen i ansökningarna, Framåt tjejer och kvinnor, väckte inga misstankar utan bidragskranen sprutade på. Det är uppenbarligen något mycket ruttet i själva kärnan av statsapparaten om sådant här kan ske, så lätt och med så föga sofistikation - jag undrar på vilka andra bidragsområden som regeringen är bedragen, förlorad, förledd - och vad det kostar skattebetalarna.

Nu regnar det, rejält och intensivt så jag tror att blåelden på Neptunii åkrar på norra Öland slagit ut - ett hav av blåa blommor på en klapperstensgrå strand, till och med Linné häpnade över denna strandformation - och där borta mot öster är Blå Jungfrun vars namn inte fick nämnas av sjöfararna ty då blev det storm. Det var när exploatörerna ville bygga vindkraftverk i detta synfält som jag blev en bestämd motståndare till vindkraften, då förstod jag äntligen att landskapet inget betydde, att miljötalet från exploatörerna var falskt tal, att det bara handlade om pengar och att jag blivit grundlurad i 20 år, minst. Jag har, som Tingsten, bytt åsikt. Ska vi ha kommers och profit, låt oss då satsa på det som ger sådan, kärnkraft.

Bland de mest enfaldiga och illa skrivna texter som i dag publiceras i svensk press vet jag inga som ens kommer i närheten av dem som produceras av ledarskribenten Sofie Wiklund i Dala-Demokraten; det skrivna flyter inte, det är hackigt, illa interpunkterat, rörigt, tanketomt och så till råga på allt använder hon felaktiga metaforer. Om terrorismen i London skriver hon : Problemet är det, att när sorgens klockor ringer, är det lätt att glömma bort att klyftorna i USA är stora... Är det någon som begriper vad hon menar, vad klyftorna har med saken att göra.

Dagen efter det att bomberna exploderat i London satte hon rubriken Terroristerna Bush och Blair över sin korkade text. Vi skall inte slåss mot en fiende som vi inte vet var han håller hus, skriver hon. Jo, vi vet var fienden höll hus, fienden fanns i Leeds.

Bush och Blair är själva terrorister och varken USA eller England är några riktiga demokratier. Till yttermera visso tycks Sofie Wiklund anse att allt våld endast föder våld och att det därför var fel att bekämpa Hitler, med denne borde England och USA ha förhandlat.

Jag vet inte hur det går till när sommarvikarier anställs på Dala-Demokratens ledarredaktion; i det här fallet kan ingen föregående prövning ha skett, inga texter av henne granskats, ty ett värre stolpskott har man inte hört slå i målstolpen nedom Dalälven, i varje fall inte på bra länge. Det krävs uppenbarligen ingen boklig bildning, ingen språkkänsla eller något samhällskunnande för att skriva i den tidningen. Göran Greider, den allestädes närvarande, mycket orolige socialistiske anden, har väl ledigt kan jag tro.

Härmed rekommenderas alltså Sofie Wiklund till läsning : enfald lyser upp, socialistisk enfald kan till och med bli lysande underhållnig - som en Dalatidning skrev för mycket länge sedan i samma anda : Vi hava varnat Bismarck och ämnar inte komma med ytterligare en varning. Sofie Wiklund följer i spåren : Nu har jag varnat både Bush och Blair.

Jag har i dag på morgonen, efter ett uppfriskande åskväder i går kväll som skingrade allt kvalm utom det politiska, avsänt följande mejl till regeringskansliet :

Ärende : anhållan om handlingar
I enlighet med lagen om offentliga handlingar anhåller undertecknad om kopior på samtliga de handlingar, som den handläggande regeringstjänstemannen producerar och på vilka han falskeligen fått ut 875 000 kr i jämställdhetspengar.
Jag önskar samtliga handlingar, underlagen till besluten samt själva besluten. Jag antar att de föreligger elektroniskt varför det bara är att svitcha dem vidare till denna mejladress. Min avsikt är att publicera dem på min webblogg : http://kurtlundgren.webblogg.se

Vänliga hälsningar Kurt Lundgren

De projekt som mannen använt för att få falska jämställdhetspengar har kongeniala rubriker; denna regering skulle aldrig kunna ens för en sekund tveka om att utanordna pengar till något så politiskt korrekt som Föreningen Framåt Kvinnor och Unga Tjejer eller Föreningen Genus Teknik och Högskola, vilka två gav 575 000 kr. Vad den tredje ansökan handlade om får vi se när jag får handlingarna från regeringen.

Tre statsråd har uppenbarligen utanordnat pengarna genom sin signatur underst på handlingarna : Mona Sahlin, Jens Orback samt hon med svordomarna mot det judiska folket, Carin Jämtin. Bör de här tre sitta kvar som om ingenting hänt ? Bör de kanske ta sitt ansvar ?

Det tycks också framkomma andra omständigheter som gör att politiskt ansvar måste utkrävas : mannen har anställts på falska meriter, och jag upprepar : mannen var föredragande i landets regering, inte sekreterare i schackklubben i Vingåker, han satt vid regeringens bord.

Sverige har Europas mesigaste opposition, inget händer på den kanten.

Om det går så lätt att lura till sig 875 000 kr av regeringen i denna lilla bidragssektor, vad har då skett på alla andra områden där regeringen hanterar miljoner och miljarder - allt detta bidragsivande måste se över in toto eftersom det finns skäl att befara det värsta.

TRIVSEL SAKNAS : En banal tanke som jag bär på är denna : Måste inte en vald regering vid sidan av alla sina tunga förpliktelser också, då och då, kunna stå för lite trivsel. Ni minns de gamla ministrarna, Gunnar Sträng var underhållande, excellensen Torsten Nilsson hade man gärna druckit grogg med, med Per-Albin Hansson hade man gärna bowlat och därefter druckit lättgrogg och det hade varit kul att sitta och lyssna på Tage Erlander när han kom i högform.

Vem i den nuvarande regeringen skulle ni vilja fördriva en ledig kväll tillsammans med : Mona Sahlin, Orback, Jämtin, Persson själv, Berit Andnor, Barbro Holmberg ? Nej, åh jag får andnöd. I regeringen finns bara en som sänder ut lite trivselsignaler : arbetslivsminister Hans Karlsson, han röker pipa, samlar fjärilar och jag ger mig tusan på att när kvällen kommer ställer han fram en kall whiskey och spelar kort med grannarna.

Frånvaron av trivsel, de olustsignaler som nästan alla statsråden sänder ut - det är på det den kommer att förlora valet. Regeringen har själv samlat allt glödande kol på sitt huvud, oppositionen är såvitt jag kan finna helt oskyldig till den saken.

När 18 barn dödas i en terroristattack utanför Bagdad händer ingenting, inga världsomfattande protester, inga namnlistor mot våldet, inga uttalanden i FN, inga samlade svenska protester, inga tysta minuter, inga upprop på DN Debatt - det händer absolut ingenting.

18 barn hade samlats vid ett amerikanskt fordon där soldaterna delade ut småleksaker och godis; en självmordsbombare körde rakt in i barngruppen, lät bomben explodera och dödade 18 barn och en amerikansk soldat.

En sådan terrorattack riktad mot barn i Bagdads fattigkvarter borde ha fått världen att stanna en stund i chock över grymheten - jag har inte hört ett ord av protester från Sverige - var är uppropsvänstern, var är de mänskliga sköldar som skulle skydda Saddam ? Varför väger vi så olika i vågskålarna ? Jag förstår det inte. Om det finns ett helvete med en kokande svavelsjö hoppas jag att självmordsbombaren får bada där i all evighet; men enligt islamsk fundamentalism skall ha istället servas av 73 jungfrur i paradiset.

Svenska Dagbladets redan vordna klassiker, att muslimska ungdomar blir terrorister eftersom de inte har råd med bil, stämmer inte i Bagdadfallet.

Den radikala islamismen, som är en ny nazism, är en ond lära. Dagen efter London skrevs det så här på en islamistisk site (Källa : Times ) : London satte punkt för Khilafah. Det var London som gav Balfourdeklarationen till judarna. Det är London som har delat Palestina och ockuperat Irak. Oh, London, du har betalat en lite del av räkningen för kriget mot islam och muslimerna. Det var Guds vilja att du skulle få smaka på lite av smärtan.

Ett faktum är att denna syn på världen delas av miljoner muslimer, bin Laden är en stor hjälte och hyllas i hela arabvärlden och Saudiarabien är en efterbliven stat med en människosyn som får medeltiden att framstå som upplyst och reformerad - inget vettigt har detta land gjort med sina enorma oljerikedomar, palats med guldbadkar, det är allt och karavaner med lyxbilar; kvinnor får förstås inte köra. Om inte en orättvis försyn hade placerat all denna olja under den heta sanden skulle Saudiarabiens enda energikälla i dag vara att elda med kameldynga. Får jag uttrycka en hädisk och förbjuden tanke så vore det denna : All denna olja, denna gudomliga gåva till mänskligheten, tillhör världen och inte ett gäng på 1 000 kungar med alla sina bröder och kusiner - för fredens skull vore det bästa om oljetillgångarna i hela regionen sattes under internationellt mandat och att kungahuset Saud störtades, demokrati infördes och en anständig stat upprättades.

SVENSKA SKANDALEN : Det kunde man väl tro, istället för att ta ansvar för den stora skandalen där han själv har ansvaret kräver jämställdhetsminister Jens Orback en ny stor statlig supermyndighet för att fördela anslag. Tjänstemannen som beviljade sig själv pengar till påhittade feministprojekt inom regeringskansliet är således inget som Orback bär ansvaret för; han vill lösa sig från ansvaret med en ny myndighet. Ingen tidning har såvitt jag kunnat se krävt regeringsansvar för skandalen - det rullar på som vanligt, hej och hå i den bästa av regeringar.

I Expressen, som avslöjade den 44-årige regeringstjänstemannens feministskoj kan man läsa den häpnadsvckande uppgiften att den bedrägermisstänkte mår dåligt och att regeringen därför sett till att han fått psykologhjälp (sic).

Denna bedrägerihistoria är allvarlig, den måste få politiska konsekvsener, mannen har ju varit föredragande i regeringen i stora anslagsärenden, det handlar inte om fusk i Törebodas bowlingklubb, det är regeringen som utsatts, jag säger det igen, Sveriges regering. Dessutom måste hela regeringsområdet med anslagsgivning granskas, har det skett mer fusk, omfattande fusk på andra områden ?

Var är den politiska oppositionen ? Hallå i busken, vakna !

Förutom denna orbackska myndighet föreslås också en ny statlig ombudsman för alla som är skuldsatta : två nya myndighetsförslag inom loppet av lika många dagar. Hur många nya myndigheter blir det innan året är slut ?

SKÖRDEKATASTROF : Lite bonnintresserad som jag är slog jag upp ögonen med förväntan i morse, SMHI hade utlovat regn, men solen sken som vanligt och hett var det, som vanligt, inget regn, inte ens ett moln på himlen. Säden mognar på fälten, sockerbetorna slokar och man undrar om de kan ta sig. Ja, det ser verkligen illa ut för bonden. Kommer det inte regn snart hotar skördekatastrof; djuren mår heller inte bra av den förskräckliga värmen. Det öländska alvaret är brunbränt och häromdagen såg jag de första flyttfågelsträcken söderut över Ölandsbron - det kan ha varit rödspovar där honan sticker och lämnar hannen kvar som vårdare, helt enligt regeringspolitiken Men om Winbergskan finge som hon ville vore väl bönsyrsans öde det som borde vänta mannen, ty bönsyrsehonan äter upp hannen under själva parningsakten har jag läst, så när själva nöjet är slut återstår bara ett skal av hannen, hugaligen så otäckt att tänka på en fredagsmorgon som denna.

På Öland har säden mognat en månad för tidigt. Där skördetröskades det i Greby i dag.

I kvällsavisorna läser jag att lite ordande om feminism i en bidragsansökan till regeringen aldrig kan skada. Om orden lagts tillrätta på ett korrekt sätt kommer pengarna med vändande post. Jag har därför i dag, denna morgon med strålande sommarväder, på själva Victoridagen, avsänt följande bidragsansökan till den hygglige tjänstemannen på regeringskansliet. Med kopia till Göran Persson. Jag har sett en beg husbil på annons och jag hoppas pengarna kommer innan den hunnits säljas.

Ärende : ansökan om anslag
Regeringskansliet
Jag ser i media att professor Eva Lundgren från Er erhållit 3.5 miljoner i forskningsanslag för ett projekt kallat Slagen Dam.
För min egen del forskar jag inom projektet Slagen Man - nere för räkning till 10; det ingår som ett delprojekt inom det större könsordningsmaktuppdraget (KÖMU) och Mäktiga Mostrars Matriarkat (MMM) där vi män ligger väldigt illa till. Själv har jag två - mostrar alltså. Det är inte lätt.
Jag anhåller härmed inte om 3.5 miljoner kr utan om endast en miljon. Mina forskningsresultat kommer att publiceras på http://kurtlundgren.webblogg.se och granskas av flera tusen läsare, efter hand.
Med vänlig hälsning

Kurt Lundgren (no connection, no relation med Eva)

Anhåller om skyndsam behandling av denna ansökan eftersom feminism aldrig kan vänta. Könsmaktsordningen är ständigt verksam och kan slå till när man minst anar det. Jag önskar om det är möjligt att den där hygglige tjänstemannen i regeringskansliet handlägger min ansökan.

Är det inte helt underbart, en regeringstjänsteman som handlägger och beviljar feministbidrag anslår pengar till sina egna påhittade feministprojekt. I vilket annat civiliserat land som helst hade en ministger mist sin plats i en sådan skandal, dock ej i Sverige - Göran Persson skrattar och går på. Hem till Anitra : Nu lilla gumman ska du få höra en kul grej som hänt på jobbet...

Börjar det inte bli lite väl mycket feministskoj nu. Det går inte längre att ta feministeriet på fullt allvar.

Annat skoj, som ni aldrig kommer att få läsa om i Aftonbladet, men pigga lilla Ölandsbladet har den roliga historien. Den nakne man som uppträdde i vattnet utanför Solliden och som höll något stort i handen och som skrämde slag på Victoria och åstadkom jättelika löpsedlar, var ingen galen stalker, det var Aftonbladets paparazzifotogra som hade avklätt sig för att vara anonym och den stora sak han höll i handen... Ja, vaad tror ni han höll i ? Det var kameraobjektivet. Allt detta enligt Ölandsbladet som citerar polisen i Borgholm.

Till och med Svenska Dagbladet börjar nu analysera terrorismen i termer av att ont om pengar är lika med terrorism, men här sägs i stället att eftersom unga muslimer i England inte har råd med bil, vilket de skulle ha haft om de bott i USA, så kan det ha bidragit till att de unga männen från Leeds blivit terrorister. Alltså, jag har inte råd med en Merca, nu skall dom jävlarna få... Jag vill därför påminna SvD om det som det handlar om : religionen. Religionen har en del med saken att göra. Inte sant ?

Jag har nu gjort klart min bok om Nya Kalmar, Nova Kalmar, en beskrivning av de tunga förhållanden under vilka 1600-talsstaden Kalmar byggdes upp på Kvarnholmen sedan överheten och Kungl Majt beslutat att den skulle omlokaliseras från Gamla läget vid slottet, det Medeltida Kalmar, till det nya läget på Kvarnholmen, en oerhörd omflyttning, aldrig tidigare prövad i Sveriges historia. Det skedde med hugg och slag, piska och morot.

Här följer avsnitt 39 ur boken som ett exempel på vad och hur jag berättar.

Boken blir på 400-500 sidor, med illustrationer, den kommer att kosta ca 250 kr plus frakt - förhandsanmälan kan ske till denna webblogg, ett signerat ex kommer framåt juletid, förhoppningsvis.

39. Hästar drog pumparna

Inför sommarens arbete 1666 beskrev landshövdingen Dankwart Lillieström i en längre skrivelse tillståndet i Nya staden och på Kalmar slott; det blev en ganska livfull rundmålning.

Med slottet var det mäkta illa ställt: batterierna nederruttnade, vallen på den norra sidan av porten nederfallen och hela befästningslinjen på båda sidor om porten måste ånyo förfärdigas. Tornet över Kungskammaren som en gång var täckt med bly stod nu blott och bart och fullt med hål. Timret på takar och väggar var skadat och regn och oväder slog in i slottet. Korsvirkestornet med spetsen därovanpå var mest nerruttet och lutade till förfall. ”Vid stormväder fruktar man att det kan falla ner och skada folk och våningar där under”. Bastionen St Erik vid gamla staden stod ruinerad. Bäst vore att riva den, föreslog landshövdingen.

290 man arbetade denna sommar på Kvarnholmen. 100 man var antingen sjuka, på vakt eller förrymda. Det var ett stort verk som skulle förrättas och landshövdingen tvivlade på att allt man tänkt sig för sommaren skulle kunna hinnas med, i all synnerhet sedan det blivit mycket hett ”då folket sjuknar och förminskas”. Den åttonde maj hade kajedammarna, som invallat bastionerna Gustavus Magnus och Gustavus Primus, börjat tömmas på sitt vatten, ”vattnet utmaldes med en stor snäcka som drevs av två hästar”. Folket jobbade med handsnäckor, handpumpar. På åtta dagar hade vattnet utmalts. Jord fördes från Kämpebacken (där Tullskolan och Biblioteket nu ligger) och användes för att förhöja vallarna vid Gustavo Primus.

Överste Barthold Mortaignes regemente på Kvarnholmen, 290 man förutom de förrymde, leddes av överstelöjtnanten Erich Baaz, ”flitig, vaken”, som höll karlarna under uppsikt. För att det inte skulle uppstå tveksamheter om vem som kommenderade soldaterna bifogade Mortaigne en instruktion: ”Ingen ingenjör eller conducteur hos Calmars arbete skall understå sig kommendera knektarna, hit eller dit och under var pretext som helst, utom överstelöjtnant Baaz”. Kanske var detta riktat mot ingenjören Anders Bergh, som vid denna tid byggde sig ett hus och som kom att anklagas för att ha använt knektarna i egen tjänst, vilket han dock förnekade. Anders Bergh fick underskriva ytterligare en instruktion, som presenterades för honom av Hindrich Ulfklou. Han skulle hålla journaler, dagbok och rullor samt se till att arbetets fördelades riktigt.

I 20 års tid, ända från grundläggandet av Nya staden, hade Berg varit i Kalmar, men nu var det ändå något han inte riktigt förstod i den nya instruktionen. I den stod att ingen främmande fick se fästningens desseiner, projecter, planer och profiler. Privatpersoner förvägrades alltid att ta del av fästningens konstruktion, men hur skulle han göra med alla dessa herremän, riksråd, krigsråd och andra höga militärer, vilka ständigt var på genomresa i Kalmar, skulle de få se hans ritningar över fortifikationsverken? Självklart skulle de det, men man fick vara försiktig med skälmar och spioner, svarade Ulfklou.

1666 års arbete pågick åt landsidan, alltså väster ut, med det eviga pumpandet i dammarna. Vattnet tillväxte, rann in mellan plankorna och ur den gyttjiga botten sprutade rena springkällorna upp och försvårade arbetet. Sand och gyttja rann tillbaka ner i dammarna. I detta gyttjiga ”mudder” arbetade knektarna; folket befann sig två meter ner inom invallningen. Samtidigt som bortförandet av muddret och pumpandet pågick lades befästningsmurarna - 300 man var alldeles för få för ett så stort verk som här skulle konstrueras.

Här på västra sidan av Nya staden låg också slaktehuset med all sin orenlighet; uppenbarligen slängdes slaktavfallet rakt ut i vattnet. Hindrich Ulfklou förordnade om slakhusets förflyttning. Det låg mellan bastionerna Gustavus Primus och Carolus Nonus ”och giver mycken orenlighet, att när kajedammarna tas bort lärer graven igenfyllas”. Annat som måste flyttas var de sex hus som borgarna byggt i bastionen Regeringen, utom själva stadsplanen för Kvarnholmen. Ulfklou ville självklart inte ha några boningshus mitt i själva befästningsverket, som då inte kunde försvaras eller mineras, men borgarna ville inte flytta utan klagade och hävdade att de fått lov att slå ner sina bopålar där när de flyttade från Gamla staden.

När 400 knektar ur Jönköpings infanteri kom marscherande in i staden för vidarebefordran sjövägen till Pommern blev de liggandes i Kalmar några veckor eftersom skeppet Maria inte anlänt, kom landshövding Dankwart på idén att använda soldaterna för arbete på Kvarnholmens befästning. ”De kunna brukas till arbete, dock så att de ingen skada taga”, skrev landshövdingen lite försiktigt.

Soldaterna inkallades, uppställdes och landshövdingen sade till dem, att nu skulle de sättas i arbete på Kvarnholmen, men med en mun nekade alla. De hade inte beodrats till arbete i Kalmar den dag då de värvats utan deras befallning var att marschera till Kalmar och där ”stiga till skepps, vilka order de följa ville”. De hade alla sett det tunga slitet nere i de gyttjiga invallningarna med meterdjupt mudder, och de tunga lyften vid konstruktionen av befästningsmurarna. Några av dem löd order och gick till arbetet, men ett helt kompani under kapten Finderus sade blankt nej. Landshövdingen tog ut två av de mest motsträviga och ställde dem inför krigsrätten. De tillfrågades varför de inte löd order och vem som hade ”uppstudsat dem”? Inget svar. De inlåstes i slottets fånghåla. Den 8:e september anlände skeppet Maria och 113 man embarkerade kvarlämnande 9 sjuka och soldaterna i fånghålan. Egentligen ville landshövdingen ha rannsakat hela kompaniet, men han fick finna sig i de tvingande omständigheterna och kompaniet tilläts avsegla.

De två soldaterna avstraffades med gatulopp och inställdes därefter i sitt kompani. I 8 dagar låg skeppet Maria på Kalmar redd och väntade på vind och så slutligen den 22 september: ”Med en god och fogelig vind avseglade Maria om morgonen, vilken kontinuerade hela dagen, natten över och den andra dagen in till aftonen”. Den 22 september var smålänningarna lyckligen framme i Pommern.

Disciplinproblemen var dagligt förekommande. När lönen utbetalats rymde knektarna för då hade de kontanter på fickan och kunde hålla sig undan en tid; gatulopp tycktes inte skrämma. ”Det är elake och ostyrige sällar”, klagade Dankwart. Ibland får man en känsla av att det var hopsamlingar av ”de värsta” som sattes till befästningsarbete.

Landshövdingen Dankwart Lillieström skulle emellertid komma att ställas inför än mer besvärliga arbetsuppgifter. I december 1666 begav han sig till Skåne. Han hade utsetts till vice guvernör i den nya provinsen, som nu skulle försvenskas, ett maktpåliggande uppdrag.

Knappt hade de inhemska, från Pakistan härstammande Londonterroristerna identifierats förrän offervalsen började vevas på vänsterns gnälliga positiv : Det var fyra marginaliserade ungdomar, de hade inget arbete, de var utsatta för strukturell diskriminering, de hade inte funnit sig tillrätta i det engelska samhället, egentligen är ingenting deras fel, något personligt ansvar finns inte och England fick vad landet förtjänade. Och ändå vet vi ingenting om de fyraterroristerna, men sanningen om dem har redan etablerats. Vi kommer nu, med referenser till Sveriges situation, att få höra detta upprepas ad infinitum. Och var den muslimska religionen inblandad som motiv i dådet så var det inte det sanna islam utan ett islam som kidnappats av fanatiker.

Lyfter vänster hand från datorn, över till den lilla radion som jag köpte på OKQ8 häromdagen (specialpris för OK-medlemmar, 68 kr), P1 knappas automatiskt in och så hör jag professor Jan Hjerpe, han med gnöliga piprösten säga : 1. Förklaringen till morden i London är att muslimerna inte är integrerade och har arbete. 2. De är utmarginaliserade och 3). De får inte den respekt de förtjänar. Avsaknaden av respekt är enligt den intellektuelle skarprättaren Hjerpe den motivbild som allra mest kan förklara terroråden. Alltså : den som inte får respekt för sina knäppa religirösa ideeer har någon slags ursäkt för att döda andra. Den hjerpeska förståelsen har gått så långt att den är nationellt självutplånande. Sanningen är ju den att Hjerpe vet inte mer om denna sak än Elsa i kiosken, och faktum är, jag lyssnar helre till Elsa.

Vad är det för ny psykologisk mekanism som får nutidens människor att ömka mördaren men att inte känna sympati för offren ?

POLITISK KORREKTHET IN ABSURDUM : Jag måste väl vara tokig, men sitter jag inte denna sommarmorgon då tempen raskt närmar sig 30 grader (i skuggan nota bene) och läser departementspromemorian Ds 2005:23 ? Jovisst gör jag det - det är en promemoria om utökat strandskydd i en del kommuner (Öland) och lättnader i strandskyddet för andra kommuner (i Norrland). Detta är inget upphetsande i sig, bara ett tecken på den interventionism som socialismens agenter och mullvadar på alla samhälleliga nivåer ägnar sig åt; istället för att låta de folkligt valda i kommunerna avgöra hur och när det skall byggas längs stränderna skall överheten ha det avgörande beslutet.

Det är i den politiskt korrekta konsekvensbeskrivningen av strandskyddsförslaget som den stora komiken finns : De dödligt allvarliga utredarna skriver att förslaget är könsneutralt därför att en fortsatt tillgång till stränder bedöms gynna inte bara män utan också kvinnor ! Även de lättnader som föreslås i skyddet är könsneutrala; att vandra barfota i sanden på stranden är uppenbarligen ett nöje som båda könen delar; men jag tror att männen njuter mer av fria stränder ty de fiskar mer än kvinnor. Alltså är tillgång till stränder icke könsneutralt såvida kvinnan inte sportfiskar. I detta av seende kräver jag att utredningen görs om - den är ett typiskt utflöde av könsmaktsordningen.

Integrationspolitiskt är strandskyddsförslaget neutralt, men ökande dispenser kan gynna svenskar på utlandsföddas bekostnad. Strandfastigheter betingar höga priser vilket gör dem ouppnåeliga för personer med låga inkomster, mestadels utlandsfödda. Att fastigheter går i arv gynnar också svenskarna. Men om det får byggas fler fastigheter vid stränderna sjunker priserna, och det gynnar ekonomiskt missgynnade invandrare. Tyvärr är det så, att om många invandrare efterfrågar strandfastigheter stiger ju priserna igen och hur ska man då göra ? Utredningen svävar på målet i denna ödesfråga.

Detta är svenskt utredningsväsende när det går på sitt mest komiska och politiskt korrekta högvarv.

Beträffande de medellösa och utarmade invandrare som utredningen talar om kan det åtminstone inte vara den grupp som jag stöter på och som parkerar sina BMW, röda Ferraris och Volvo XC90 (turbo) vid den pizzeria där jag hämtar hem massor av överflödiga kalorier. Det är trevliga killar, men inga fattiglappar precis... Guldkedja, keps, solglasögon av samma modell som 100-meterslöpare har... De är inte så där väldigt intresserade av skärgården utan de visar mer intresse för centralt belägna affärs- och hyresfastigheter i städerna.

VÄRMEN : Jag har en ask på min tomt. Jag kallar den Yggdrasil, den är stor och mäktig men nu gulnar den i hettan och den släpper sina löv. På fälten mognar säden; vissa sädesfält är gula som i augusti, sockerbetorna ser oerhört vissna och torra ut och man undrar om de kan ta sig igen. I Östersjön är det 25 grader varmt, badade häromkvällen, inga alger, de är klart överreklamerade. Alger har alltid funnits, vi visste inte vad det var när vi var smågrabbar, vi kallade det frömjöl och badade vid sidan av, gamla tanter låg närmare stranden och flöt bra i algbältet, åh vilka Piplisor och badkrukor vi har i dag.

MAO - TERRORN - MYRDAL : Jag har nu kommit 400 sidor in i Chang Jungs 800-sidiga biografi över Mao, The unknown Mao. Ingenting är sig likt efter denna bok, ett banbrytande mästerverk. Slå ihop Hitler, Stalin, Dijngigs Kahn, Timur Lenk, spetsa med Idi Amin och Pol Pot och Ludvig XIV, ni har Mao. Jan Myrdals Rapport från en kinesisk by samt Edgar Snows Röd stjärna över Kina förekommer som roande fotnötter och förlöjligande inslag i denna bok; Myrdals bok är för övrigt inte bara ett skämtsamt inslag i notapparaten utan ett avskräckande exempel i den löpande texten.

Ytterligare en bok som jag vill rekommendera är De första fotograferna av Björn-Axel Johansson, Historiska Media, om pionjärfotografen Benzelstjärna - teknikhistoria av yppersta klass. Hur fotokonsten bröt igenom är vad denna bok handlar om.

Är muslimska fanatikers bomber alltid enstaka händelser ? David Horowitz svarar på www.frontpagemag.com :

Au contraire mon ami.
The attacks on the World Trade Center were not "singular" in the least, but the continuation of a war that began in 1979 with the Islamic Revolution in Iran and its message of "Death to America" and included the bombing of the Marines in Beirut, the first attack on the World Trade Center in 1993, the ambush in Somalia, the blowing up of the barracks in Saudi Arabia, and two US embassies in Africa, the USS Cole, many other atrocities and the one today in London. No wonder leftists can't make the connection between 9/11 and Iraq! 

Al Qaida är ett välorganiserat terrornätverk med miljontals muslimska anhängare, inte ett fåtal fanatiker, som förvillat sig från den rätta religiösa vägen.

Det finns två gemensamma drag för ministrarna i den nuvarande regeringen : med ett par undantag har viktiga ministrar påfallande dålig utbildning och man kan knappast tro, när man ser regeringens utbildningsprofil, att detta land genomgått en högskoleexplosion; det andra och mest förödande draget som ministrarna har gemensamt är att de samtliga saknar erfarenhet av det privata näringslivet. Den ende som avviker är arbetslivsminstern Hans Karlsson, som under många år var privat målarmästare i BPA. Sven-Erik Österberg har också arbetslivserfarenhet från lantarbete och skogsarbete under många år, men i övrigt ser det ut som för finansministern, och jag återger här hans biografi som ett typiskt exempel; en del ministrar, Lena Hallengren till exempel, har inte jobbat en timme i privat sektor utan gått den politiska karriärvägen inom det maktägande partiet.

Pär Nuders politiska biografi
Finansminister
Född 1963. Gift, två döttrar.
Utbildning Jur Kand, Stockholms universitet
Befattningar och uppdrag
1982-1994
Ledamot i Österåkers kommunstyrelse
1985
Rådgivare hos justitieministern i grundlagsfrågor
1986-1987
Politiskt sakkunnig hos justitieministern
1986-1989
Ordförande för Stockholms läns SSU-distrikt
1987-1990 Ledamot i SSU:s förbundsstyrelse
1988-1994
Suppleant för ledamot i riksdagen
1988-1991
Politiskt sakkunnig i Statsrådsberedningen
1992-1994
Politisk sekreterare vid socialdemokratiska riksdagsgruppen
1992-1994 Ledamot i styrelsen för Stockholms läns socialdemokratiska partidistrikt
Riksdagsledamot
1994-1997
Ledamot i riksdagens justitieutskott
1994-1997
Och så fortsätter det med det följande som jag inte ens bryr mig om att radplanera; håll tillgodo:

Suppleant i riksdagens finansutskott 1994-1996 Politiskt sakkunnig i Statsrådsberedningen hos statsminister Ingvar Carlsson 1995-1997 Vice ordförande i styrelsen för Statens Konstmuseer 1996-1997 Politiskt sakkunnig i Statsrådsberedningen hos statsminister Göran Persson 1996-2000 Verkställande ledamot i statsministerns Östersjöråd 1996-2000 Ordförande i Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöregionen 1996-1997 Ledamot i Rikspolisstyrelsen 1996-1999 Ordförande i Mål 5b i Skärgården 1996-1997 Suppleant i Nordiska Rådets parlamentariska församling 1997-2002 Statssekreterare i Statsrådsberedningen 2001-2002 Ordförande i Vasallen AB 2001-2002 Styrelseledamot i Vin & Sprit AB 2002-2004 Samordningsminister 2004- Finansminister

Jag tror inte att en regering så ensidigt sammansatt som den socialdemokratiska förmår lösa landets problem som handlar om en allvarlig och djupgående sysselsättningskris - hur skall en hoper ministrar som inte vet ett skapandes grand om privat företagsamhet, som inte känner orden soliditet och vinstmarginal, som aldrig upprättat en balansräkning, som aldrig behövt oroa sig för nästa månads löneutbetalning till de anställda, som bönat och bett banken om ökad limit på checkkrediten, hur skall sådana människor kunna dela erfarenhet med smålänningar och gnosjöbor, som jobbar dygnet runt för att få det att gå ihop. Jag tror inte att det går och det är min uppriktiga mening att detta är landets allvarligaste problem och roten till allt vårt onda. De som styr oss har nästan utan undantag levt i den skyddade sektorn, de har aldrig vågat något av egna pengar, de vet därmed ingenting om livet, däremot en vädlig massa om politiska intriger.

Låt oss nu se på ministrarnas profiler, en efter en, och vi börjar med Göran Persson :

Göran Persson : Diverse akademiska studier, ingen examen. Ingen erfarenhet alls av det privata näringslivet.

Ann-kristin Nykvist : Diverse studier vid Handelshögskolan, ingen examen. Saknar all erfarenhet av det privata näringslivet.

Berit Andnor : Socionom. Ingen erfarenhet av det privata näringslivet.

Barbro Holmberg : Socionom. Ingen erfarenhet alls av det privara näringslivet.

Bosse Ringholm : Ingen utbildning anges. Total avsaknad av erfarenhet från privata näringslivet.

Carin Jämtin : Diverse akademiska studier, ingen examen. Erfarenhet av privat företagsamhet : 1984-85 försäljare på PUB.

Hans Karlsson : Diverse akademiska kurser, ingen examen. 1964-78 privat målarmästare inom BPA.

Jens Orback : Fil kand, civilekonom. 1991-95 journalist.

Laila Freivalds. Jur kand. 1991-94 jurist vid en privat advokatbyrå.

Leif Pagrotsky. Pol mag, civilekonom. Ingen erfarenhet av det privata näringslivet.

Lena Hallengren : Grundskollärarexamen i Kalmar. Saknar totalt erfarenhet av privat företagsamhet.

Lena Sommestad : professor i ekonomisk historia. Ingen erfarenhet av privata näringslivet.

Leni Björklund : Fil kand. Ingen erfarenhet av det privata näringslivet.

Mona Sahlin : Treårigt gymnasium. 1995-98 egen företagare, en verksamhet som var föga lyckad.

Thomas Östros : fil lic i nationalekonomi. Ingen erfarenhet av privat näringsliv.

Ulrica Messing. 3-årig samhällsvetenskaplig gymnasielinje. Ingen som helst erfarenhet av privata näringslivet.

Ylva Johansson : Ämneslärare. Ingen erfarenhet av det privata näringslivet.

Morgan Johansson : Fil kand. Ingen erfarenhet från privata näringslivet.

Sven-Erik Österberg : Treårigt gymnasium. 1975-1984 jobbade som lant- och skogsarbetare.

Thomas Bodström : Jur kand. 1990-96 arbete på advokatbyrå, även delägare i advokatbyrån.

Så var det slut. Ingen av dessa ministrar har med oron pirrande i magen sett försäljningssiffrorna gå ned, sett årets vinst dunsta bort, känt ångest inför inbetalningen av de sociala arbetsgivaravgifterna, känt det tunga ansvaret för att inte anställa fel person, vilket skulle slå sönder hela det lilla företaget, de har aldrig fått bruna kuvert från skattekontoret med uppgift om att det avdrag som säkrade årets vinst underkänts och att alla firmabilarna skall förmånsbeskattas - landets regering känner inte landets problem och därför kan landets regering heller inte svara på folkets oroliga frågor - de har alla sin erfarenhet från den tärande sektorn, när pengarna är slut rekvirererar de nya, och de vet därför inte hur svårt det är att inom ett företag ärligt tjäna 1000 kronor, skattat och klart.

(Källa : www.regeringen.se, ministrarnas biografier)

Inför den islamiska fascismen uppför sig Europa som grodan inför ormen, som står i begrepp att sluka den : grodan sitter blickstilla, helt fascinerad, rör sig inte, först när ormen biter tag börjar den sprattla, men då är det för sent.

Eller som Churchill sade inför Nazitysklands hot under 30-talet : Att ge efter för nazismen är som att vara snäll mot krokodilen, mata den och hoppas att den slukar dig sist.

I samma andetag som Europas ledare fördömer den islamiska fascismen säger de, att detta är inte det sanna islam, islam är något annat, en fredlig religion, som delar ungefär samma humanitära värden som vi. Detta upprepas oavbrutet, men är inte sant, och det vet också de politiska ledare som uttalar de falska fraserna. Det är dags att börja ställa krav på islam, att sluta dalta.

I själva verket är sanningen den att islam är en mycket våldsam och ofördragsam religion; i alla länder där islam är dominerande utsätts kristna för grym förföljelse, nu senast i Pakistan där en muslimsk mobb gick bärsärkagång i kristna bostadsområden. Syrien, Pakistan, Saudiarabien, Egypten, Indonesien är stora länder där kristna lever farligt.

I en intervju med doktor Hani Al Sabi, chef för ett muslimsk center i London, återgiven av Memri, säger Al Sabi att islam inte skiljer mellan civila och soldater. Det finns inga civilia enligt de muslimska lagarna, alltså är man för eller emot, och de senare kan uppenbarligen saklöst dödas, vilket nu sker. Al Sabi hävdar också att bin Laden efter Madridbomerna kom med ett fredserbjudande till folken i Europa : Ge efter, lyd mig så händer inget. Detta har nu inte skett, därför var det rätt att döda människorna i London, enligt Al Sabi.

Fascistiska/nazistiska yttranden av detta slag kan alltså opåtalat ske i de västerländska samhällena. I all vår liberalism är vi på väg att ge upp våra egna värden, de som byggt våra demokratiska samhällen.

Vi måste ställa krav på islam : Vi accepterar inte er förföljelse av kristna grupper, vi tolererar inte den muslimska degraderingen av kvinnorna, vi säger nej till era medeltida lagar - och det kommer att stå er dyrt om ni inte reformerar er : handelsbojkotter, en enig demokratisk front i FN etc.

Det nuvarande läget reser också kravet på ett FN enbart för demokratier där autokratierna och de korrupta staterna kastats ut - ty av vilken anledning skall vi diplomatiskt behandla Libyen, Sudan och Syrien med samma respekt som vi behandlar Holland. Det nuvarande FN har blivit en de odemokratiska och korrupta staternas intresseorganisation, som ger den diplomatisk legitemering, vilken annars aldrig skulle ha skett.

Låt oss för ett ögonblicka tänka bort USA ur den nuvarande världsordningen; USA kunde till exempel ha haft den naive nollan Jimmy Carter som president (han är nog den sämste någonsin) och inte George W Bush vid attentatet 9/11. Då hade Talibanerna suttit kvar i Afghanistan, Usama bin Ladens träningsläger hade kunnat byggas ut och expandera, Saddam vore kvar som president i Irak, Libyen byggde vidare på sina kärnvapen, Libanon skulle ha haft en diktatorisk regim under Syrien - över hela Mellanöstern och i den muslimska världen hade islamofascismen vuxit sig stark, fått legitimitet - Talibanerna, som styresmän i Afghanistan, hade representerats i FN från vars talarstol Mulla Ohmar hade hållit tal.

Den stora Islamgrejen under senare tid var Koranen som aldrig spolades ut på en toalett; denna falska historia upprörde mer än till exempel dödandet av kristna i muslimska länder, nerbrännandet av kyrkor och dödshot. På något sätt och under vägen har Europa tappat sina andliga värden, vi känner inte längre igen de ideologiska fundament på vilka vi byggt våra demokratiska samhällen, hela den långa filosofiska kampen är helt obekant, de parlamentariska traditionerna likaså. Vi har fötts in i dessa samhällen och tror att de alltid har funnits och att de alltid kommer att bestå, fria, toleranta och välmående i all evighet. Men en våldam religion, på vilken vi inte ställer samma krav som på kristendomen, hotar inifrån; om islam vägrar skilja på civila och soldater måste vi också överge den civiliserade vanan.

Det är också fascinerande att betrakta hur de som förr svärmade för den blodiga kommunismen och i den aldrig fann några fel nu lagt över tågväxeln till sympatier för den islamiska fascismen; den tycks utöva samma frestande lockelse; lukten av auktoritärt tänkande, masshysteri och kollektivt vansinne bereder dessa människor på vänsterkanten en helt oemotståndlig njutning. Robert Fisk är en sådan. Han skrev häromdagen en artikel översatt till svenska i DN där han sade så här : Alldeles innan valet frågade sig Bin Laden, vilka angriper vi inte. Jo, Sverige. Lyckliga Sverige. Där finns ingen bin Laden och heller ingen Tony Blair.

Jag transporterar nu detta yttrande till år 1940 och återger det så här : Alldeles innan valet frågade sig Adolf Hitler, vilka angriper vi inte. Jo, Sverige. Lyckliga Sverige. Där finns Ingen Hitler och heller ingen Winston Churchill.

Robert Fisk är visserligen en osedvanlig kuf, men hade yttrandet ens varit möjligt 1940, och vad skulle vi 1945 ha sagt om Robert Fisk ?

DN har nu låtit två internationellt berömda personligheter kommentera Londonterrorn i särskilt översatta artiklar, Polly Toynbee, Robert Fisk. Ser ni mönstret... DN är en del av det undfallande etablissemang som jag härovan sökt specificera.

Det faktum att bin Laden inte vill attackera Sverige fyller mig med skam, för det visar var vi står. Hur någon kan känna stolthet och glädje över bin Ladens välvilliga inställning till detta land i periferin förstår jag inte, och jag förstår heller inte, men anar, bin Ladens motiv för den vänliga gesten - han vill att resten av världen skall bli som Sverige, han ser oss som utrikespolitiska föredömen. bin Laden är därmed en av de mycket få som insett utrikesminister Laila Freivalds storhet.

Jag kan inte låta rekordvärmen passera okommenterad : det är nu 30 grader varmt i skuggan, utanför mitt fönster sitter en skata med näbben öppen, tungan ute - den flämtar i värmen, stackars skata. En björktrast ligger utbredd bakom vinbuskarna, i går rörde den sig inte, i dag är den borta - räven -; jag tror att den dog av värmeslag. När jag vattnar blommorna med trädgårdsslangen förföljs jag av en sädesärla, den pickar i sig av vattendropparna, därför sprutar jag en stor pöl mitt i gräsmattan där den hoppar ner och badar.

Hoppas vattnet i Hultebräan räcker till sommaren är slut annars kanske vi måste följa uppmaningen från Londons socialistiske borgmästare Ken Livingstone, att bara spola toaletten i bland och aldrig när vi kissar; detta för att spara vatten. Detta är en typisk socialiståtgärd på samma nivå som vår egen jordbruksminister Nyqvist, som vill förbjuda de populära småleksakerna på McDonalds. Allt skall socialister lägga sig i : när vi pinkar, vad vi äter och ger våra barn. Just nu försöker jag själv att gå ner lite i vikt och äter viktväktarmusli, vilket smakar torra logsopor såvida man inte ströar över rejält med socker och lägger på en stor sked med Bobs jordgubssylt, så då gör jag det, och det ska du skita i, fru Nyquist.


Det är märkligt att ölänningarna som under århundraden varit så förtryckta av kungar blvit de största rojalisterna; jag tror det hänger samman med Karl XV och hans jaktfärder på Öland. Det var en verkligt folklig kung i alla avseenden; han gillade ölänningar, särskilt vackra öländskor och det med rätta.

Nu på torsdag stundar Victoriadagen, det största evenemanget på Öland under sommaren med över 1 000 omnämnanden i utländsk press.

Goda tyska vänner undrade hur nära man kan komma kungaparet, om de bara visade sig bakom taggtråd och staket, som politiker i Tyskland, vilka alltid omges av vakter och blåljus med allmogen på kilometeravstånd. Jag kunde berätta att under kungarallyt står folk bredvid kungens bil och tittar när han försöker backa och trixa för att skaffa poäng i tävlingen. Detta tyckte tyskarna var fantastiskt så nu är de här varje sommar.

Lustigt, med åldern tilltar trädgårdsintresset. Jag planterar blommor, vilket jag i 20-årsåldern skulle ha betraktat som extremt löjligt. Förr var jag bara intresserad av döda kungar, och helst skulle det vara krigarkungar, Karl XI, Karl XII, Gustaf II Adolf; nu har jag blivit rojalist och gillar den levande kungen skarpt. Är jag samma person ? Kanske är det så att genuppsättningen förnyas två gånger under en livstid ? Vem är jag, vadan och varthän, vad tycker jag om tio år ?

HEMMAGJORDA : Terrorismen är den ultimata kicken för extrema muslimer i västvärldens välmående demokratier, den har inget med fattigdom att göra, skrev jag på denna blogg häromdagen. I dag omtalar spaningsledningen i London att man söker terroristerna på hemmaplan, terrorismen är homegrown; terroristerna rekryteras främst bland välutbildade universitetsungdomar, säger Londonpolisen; de behöver inte ens vara födda muslimer; dagens terrorister får samma kick av sitt mördande som Baader-Meinhoff- eller Mansongänget fick.

TRÖTT PÅ MEDELTIDEN ? Ja, verkligen. Här på ostkusten är det medeltid vartän man vänder näsan : i Eketorps borg på södra Öland, i Kronobäcks slottsruin i Mönsterås, i Borgholms slott och i Salvestaden vid infarten till Kalmar. Salvestaden är den anläggning som skall vara det medeltida Kalmar - några hus omgivna av en palissad av timmer ser staden ut som ett indianfort i Vilda Västern. Det är lurendrejeri att framställa den medeltida, gamla staden Kalmar s.å Den medeltida staden var omgiven av torn och uppmurad stadsmur, ungefär som Visby - ett träplank, det är mer än löjligt - ett träplank skulle ha slitits omkul av en enda medeltida ryttare; man undrar om medeltiden får representeras av allt slags fejk och lögn, bara för att locka turister.

DYSTER STATISTIK : Det finns inget bättre mått på på sysselsättningen i ett land än antalet arbetade timmar. På Statistiska centralbyråns site finns några intressanta, avslöjande och lätt chockerande diagram vara det första är detta :
http://www.scb.se/templates/tableOrChart____136133.asp
Det handlar om antalet arbetade timmar i några utvecklade länder, däribland Sverige och USA. Index 100 är satt till 1970. Den som följer diagrammet ser då att antalet arbetade timmar i Sverige är detsamma år 2005 som år 1970. På 35 år har absolut ingenting hänt. Timantalet ökade lite under 1990-talets början men har sedan dess fallit tillbaka. USA:s index däremot har stigit till 160. Eftersom Sveriges befolkning ökat med dryga miljonen och eftersom vi tagit in över 700 000 immigranter borde vårt index ha stigit rejält, men det har det inte gjort, vilket innebär att allt färre skall försörja allt fler; härav den stegrade skattekvoten, som om inget sker, kommer att skruvas upp ytterligare. Även Sverige, Finland, England och Tyskland uppvisar denna dystra statistik. Detta diagram, som aldrig återgivits i media, förklarar våra problem och ger bakgrunden och orsaken till USA:s försprång (under förra månaden skapades 144 000 nya jobb i USA). Eftersom all den expansion som skett av sysselsättningen i vårt land ägt rum inom den offentliga sektorn bidrar även detta till att stegra skattenivåerna till det outhärdliga. Ovanpå allt detta av statistiken bevisade tillkortakommande finns det tre politiska partier som sitter vid makten och som vill öka antalet människor som inte arbetar genom att expandera friåret; det skall tydligen ske genom att stora grupper inom den offentliga sektorn skall försättas i ledighet.

Printa ut detta diagram, kära bloggläsare, sätt det under näsan på din friårspolitiker och fråga hom rakt på sak : Kan du vara riktigt klok, titta på diagrammet.

Ytterligare en annan svensk myt krossas i nästa diagram. Det handlar om exporten av högteknologiska varor. Inte heller i denna av Pagrotsky och andra omskrutna genre ligger vi särskilt bra till. Den högteknologiska svenska exporten var år 1970 knappt tolv procent av den totala exporten; den är ungefär på samma nivå i dag. USA:s högteknologiska export utgör ungefär 25 procent av den sammanlagda exporten. Detta diagran hittar ni här :
http://www.scb.se/templates/tableOrChart____136149.asp

Det var väl som vi alla trodde och visste : England är ett mycket efterblivet land : det finns inga krisgrupper. Jag har scannat över vad som skrivits i engelska tidningar och vad som sagts på BBC om terrorbomberna i London, men ännu inte stött på ordet krisgrupp eller stödteam. Var är krisgrupperna ? Hur klarar sig engelsmännen utan krisgrupper; de går väl inte och funderar för sig själva eller talar med vänner helt utom statlig och kommunal stödkontroll ?

Som tur är har nu svenska utrikesdepartementet sänt en krisgrupp till England för att ta hand om helt utkrisade och urflippade svenskar, som råkade befinna sig halvmilavis från bombexplosionerna, men man kan ju skakas ändå. Den svenska krisgruppen håller till i Svenska kyrkan i London och består av en psykoterapeut och två psykologer; så var den saken tillrättad.

Den alltid lika pigga och hörvärda Lotta Gröning berättade i Gomorron Världen i P1 i morse hur hon med häpnad lyssnat till intervjuer med många engelsmän, som med en mun sade : Oss kan inga terrorister skrämma, we must carry on, London can stand it etc... Detta upprepades ända tills intervjuteamet kom till en svensk, som genast började gnälla och gnöla över att han inte fått någon information.

Vad är det för fel på oss - en nation av dagisfjantar allihop, resultatet av snart 40 års s-indoktrinering i pedagogisk feministsörja.

Centerledaren Maud Olofssons grunda och framförallt felaktiga analyser av terrorns rötter (allt är fattigdomens fel) får sig ytterligare en grundlig knäck i en artikel i dagens Sunday Times, skriven av Robert Winett och David Leppard. Den olofssonska analysen sammanfaller med vänsterns, och den innebär att eftersom fattigdom är orsaken till terrorn faller också största skulden på västvärlden; det är blott en liten skuld som kan läggas på terroristerna själva. I själva verket är det dock vi som är de skyldiga och som får vad vi förtjänar. Detta är ungefär samma resonemang som tillämpas på brottslingar : det är aldrig deras eget fel när de begår brott - en svårt barndom, fattigdom med mera sådant är att anklaga. Därmed skall brottslingarna heller inte straffas efter brottes art utan rehabiliteras.

Vad Sunday Times visar är, som jag framhöll i gårdagens blogg, att terroristerna inte är rekryterade ur eländiga samhälleliga förhållanden, istället kommer de från högborgerliga, välmående miljöer på samma sätt som de mest fanatiska vänsterextremisterna på 60- och 70-talet kom från akademiskt borgerliga hem - Mao själv hade en fader som var storbonde, vilket Mao försökte dölja hela livet, Lenin var adelsman, Karl Marx kom från en mycket välmående familj etc etc. Det visar sig nu också att Al Qaida rekryterar ur denna missnöjda borgerliga bas, särskilt vid de engelska universiteten där ingenjörer och IT-tekniker är uppvaktade av terroristrekryterna. Den engelska terrorismen är homegrown.

De gamla offeranalysmetoderna räcker inte längre för att förstå terrorismen och därför är det så sorgligt och farligt när Maud Olofsson, en ledande politiker, faller in i trallen. Den moderna terrorismen måste analyseras med helt andra metoder, vilka bör hämtas inom djuppsykologin, Freud, Jung etc - den sedvanliga sociologiska förklaringsmodellen är helt otillräcklig. Det följande är en överdrift, men låt oss pröva på : Terrorismen är blaserade och välmående borgarmuslimska ungdomars ultimata kick - efter drogerna, renhet in i döden.

Brittiska dokument visar att 3 000 britter strömmat igenom Al Qaidas träningsläger; av en brittisk muslimsk population på 1.6 miljoner beräknas 16 000 kunna vara potentiella terrorister. Många av dem är inte ens födda som muslimer utan har konverterat i vuxen ålder, dessa blir närmast ännu mer fanatiska.

Vi måste inse följande :

1. Terrorismen kan inte förklaras med den samhällssociologiska modeller.

2. Terrorismen växer i våra egna demokratiska samhällen, och vi vet inte vilka terroristerna är.

3. Det går inte att förhandla med terrorister eftersom de inte vill ha några kompromisser med våra västerländska dekadenta samhällen.

4. De västerländska samhällena står inför ett allvarligt religiös hot från extrema muslimer, det är ingen annan religion som hatar oss och hotar oss.

5. De västerländskt utformade demokratierna världen över måste utmana de muslimska samhällena och kräva att de demokratiseras, att kvinnorna får alla medborgerliga rättigheter, att fundamentala mänskliga rättigheter införs.

6. Skall vi överleva måste vi skjuta först.

7. Den stora demokratiska koalitionen mot terrorism måste skapas

8. Vi måste sluta upp med eu-fantasierna om att Europa skall bli en motvikt till USA; i terroristbekämpningen har alla demokratiska stater en gemensam uppgift, att bevara demokratin.

9. Två skurkstater med kärnvapen måste omedelbart sättas under oerhört tryck för att avveckla kärnvapnen : Iran och Nordkorea. Ger inte skurkstaterna efter måste kärnvapenfaciliteterna slås ut i blixtrande flyganfall,även till priset av insats med taktiska kärnvapen mot anläggningarna. Iran med kärnvapen rubbar hela den strategiska balansen i Mellanöstern och utsätter Israel för ett dödshot - i ett slag och inom loppet av ett par minuter kan den tidigare inte avslutade förintelsen nu uppnås, därför måste Iran avväpnas.

10. Den fascination inför döden och våldet delar dagens terrorister med nazisterna och SS för vilka dödskallen var symbolen : Orden Al Qaida är dagens dödskallesymbol. Den som läser Usama bin Ladens fatwor (finns här och där på nätet) skall också finna att vad Usama delar med nazisterna är inte bara fascinationen inför döden, vilket var en reell nazikult och rit, utan han delar också nazisterna judehat; det är lika intensivt och psykopatologiskt som nazisternas.

På denna blogg frågade jag i går hur lång tid det skulle ta innan DN Kultur kom med någon terrorsympatiserande artikel : det tog 24 timmar. I dag är den införd, en lång, pladdrig sak av en engelska, Polly Toynbee, helt i avsaknad av intellektuellt djup, fruntimmersbabbel och terroristmys, visst är det allvarligt det som hänt i London, men...

Samtidigt uppvisar centerpartiet och Maud Olofsson en rent avskyvärd förståelse för terrorismen; vad har det tagit åt centern. Quo vadis ?

Enligt Maud Olofsson beror terrorismen på följande :
1. Fattigdom. Det är inte sant, de flesta i Al Qaida kommer från rika länder och från rent borgerliga familjer, till exempel arkitektstuderande Mohammed Atta, som deltog i och ledde 9/11-attacken. Hans ursprung var en högborgerlig egyptisk familj; flera av hans attentatskompisar studerade som Atta i Tyskland på olika universitet; inte en enda av dem kan beskrivas som fattig, förtryckt eller medellös. Många av terroristerna är dessutom från västvärlden, från London och Paris, Sverige (Ghezali). Usama bin Laden är miljardär och Zarqawi miljonär. De bryr sig inte ett skvatt om fattigdomen. De vill istället ha fattigdom, deras strävan är ju en ren muslimsk stat enligt modell från 700 e. Kr.
2. Aidsepidemin. I alla de bannbullor Usama sänt ut finns inte ett ord om Hiv och Aids.
3. Miljöhoten. Tror verkligen Maud Olofsson att Al Qaida terrorbombar för att få en bättre miljö eller för att förverkliga Kyoto-avtalet. Det är ju rent vanvettigt vad som kommer från centern dessa dagar.
4. Barnen, god hälsa och utbildning. Men detta finns ju inte ens i fantasin hos terroristerna. De spränger ju med förkärlek barn i luften. I Israel till exempel brukar terroristerna sätta sig bland de judiska skolbarnen och bland dem låta spränga sina spikladdade bomber. Utbildning vill dessa extremister inte ha, ej heller god hälsa, de vill helt enkelt döda oss - det kallas Jihad och är en Gudi behaglig gärning, som leder till paradiset med 73 jungfrur liggandes redo; kvinnliga martyrer kan få bli en sådan jungfru i himmelen, Oh, så rart.

Vidare säger Maud Olofsson i denna centeranalys att terrorism inte föds inom demokratier, men snälla Maud, var har ETA och IRA fötts om inte inom demokratier. Nazismen föddes inom en demokrati, kommunismen växte fram i demokratier. Demokratier kan inte garantera fred och säkerhet genom att bara finnas till som förebild, demokratier måste slå tillbaka för att försvara sin plats i historien, slår den inte tillbaka är den dömd till undergång.

Upp flyga orden, men tanken stilla står, i varje fall inom centern.

Slutligen för att komplettera galenskapen säger Maud Olofsson att vi inte skall använda oss av hårdare tag mot teroristerna, till exempel telefonavlyssning. Nej, pass opp för Guds skull, deras personliga integritet skulle då allvarligt kränkas och sådant får icke ske.

Vad beträffar den pladdriga Toynbee-artikeln i DN heter det där att George Galloway hade rätt, som lade skulden för terrorbomberna i London på Tony Blair och att ytterst och i sista hand är den verkligt skyldige till alltihop den amerikanske presidenten som nu kan gotta sig och rättfärdiga sitt krig.

Denna artikel har snabböversatts från The Guardian för DN. Fanns det verkligen ingen svensk som kunde rabbla ur sig en sådan ramsa lite snabbt så tidningen hade sluppit översättningskostnaden; DN går ju inte så bra längre, förlorar 13 kr på varje 100-lapp som omsätts i tidningsföretaget.

MIN ÅNGEST INFÖR ISLAM : Ylandet från minareter skulle göra mig galen, likaså tvånget att kasta mig omkull med rumpan i vädrer tre gånger om dagen. För det första skulle jag aldrig veta åt vilket håll Mekka låg, för det andra skulle jag inte veta var jag lade bönemattan senast, och för det tredje skulle jag aldrig kunna hålla tiden för omkullkastningarna. Jag vill här tillägga att jag är lika ljudallergisk mot det ylande som vissa svenska präster ägnar sig åt när de står framme vid altaret, men det hålls åtminstone inom kyrkan och plågar bara de närvarande till skillnad från minaretylandet; för mig är religionen en tyst privatsak, som innebär bön, meditation och lite vackra julpsalmer under den högtiden.

Rädd för islam ? Javisst. Det finns många goda skäl att vara rädd för denna intolreanta religion. Såvitt jag vet finns det ingen annan religion som utgör ett direkt hot mot våra fredliga liv i de västliga demokratierna. Buddhisterna hotar oss inte, inte heller sikherna, katolikerna, den grekiskt ortodoxa relgionen eller zoroastrismen eller den judiska religionen, inte heller hinduismen hotar oss till livet; ingen av dessa religioner utfärdar heller fatwor, dödsdomar mot författare - vilken religion utfärdar dödsdomar ? Endast islam. Vi tillåter, som i England, hatiska islamister att bedriva skolor, bygga moskéer, ge ut tidningar och bedriva allmän propaganda, samla in pengar och värva rekryter till Jihad.

Varje gång en bomb brinner av som kräver oskyldiga määniskoliv säger vi : Åhnej, detta var inte riktiga muslimer, utan terroristerna har kidnappat islam, - riktiga muslimer, jag såg en imam på svensk TV i går, sitter i långa vita kläder, bär lustiga mössor och talar med viskande röster och de har alltid ett men med i sitt resonemang. Vi fördömer attentatet, men...

Den brutala sanningen är den att ingen annan religion än islam hotar våra liv och den frihet som är resultatet av en 500-årig kamp i de västerländska samhällena mellan frihetens och ofrihetens krafter.

Om det funnes en enda uppgift som kunde förmå mig att gå med i ett feministiskt parti så vore det om det partiet ägna alla sina krafter åt en feministisk frigörelse i de muslimska länderna. Men istället har vi svenska feminister som inte bryr sig det ringaste om sina förtryckta medsystrar - hundratals miljoner till antalet - istället är de fullt upptagna med professor Lundgrens och Winbergskans stolligheter.

Det berättas att när filmregissören Teo van Gogh i Holland sköts ner sade han till sina mördare : Men, snälla ni, skjut mig inte, låt oss resonera om saken, även under det att kulorna fortsatte att smasha in i hans kropp upprepade han : Men låt oss diskutera igenom det här. Som ni minns hade han gjort en film om islams förtryck av kvinnor.

Men det går inte att diskutera med en religiös psykopat som vill en enda sak : mörda dig, antingen vinner du eller han, båda kan inte leva.

Den situationen står vi inför. Resonemanget om att förstå terrorismens orsaker är meningslöst, det leder ingen vart. Det är antingen terroristerna eller vi. Bilden är svart och den är vit. Det är som på 30-talet, eftergifter ledde mot katastrofen. Varför skall vi sträva efter att förstå Hitler och SS ? Men Hitler hade ju en så svår barndom; javisst, men jag ger faen i det, nazismen måste bekämpas hur än Hitler hade det i sin barndom.

Ja, jag erkänner, jag är rädd för islam. Jag tycker det är en otrevlig religion, den inger mig fasa och ångest och jag skulle inte vilja leva under den till något pris. Som kristen anser jag att vi bör försöka omvända dessa människor till den kristna religionen, som kan anpassas till en modern tid och till moderna människor, en religion som sätter människokärleken först, inte hatet och förtrycket.

PROFESSORSINFLATION : Jag talade igår kväll med min författande vän sedan många år, boendes i Stockholm, nu på sommarviste i en småländsk tallbacke. Du, sade han, vet du hur många professorer Sverige har ? Nä, kan det vara 500, kanske 1 000 ? Rätta svaret är 4 000 - alltså 4 000 professorer. Sverige har 4 000 professorer, vilket genast får mig att tänka på Falstaff Fakir : Envar sin egen professor. För att bryta professorsväldet har regeringen i ett svep under några år låtit utnämna 2 000 professorer utan egentlig professorskompetens, det är så kallade befordrade professorer. Varje kuf som under många år gått släpande i institutionskorridorerna har därmed kunna bli professor. Man kan anta att de nya, små högskolorna befolkas med dessa befordrade professorer, vilket kommer att leda till ett verkligt A- och B-lag bland universitet och högskolor, denna uppdelning är för övrigt redan inledd; det behövs en kritisk massa av kunskap, riktiga professorer, forskning och begåvade studenter för att skapa en innovativ och dynamisk akademisk miljö där vetenskapliga framsteg kan ske. Nuvarande professorsinflation kombinerat med den pågående politiseringen av universiteten är en fara för Sveriges forskningsframtid. 2 000 professorer som på nåder och utan egen förtjänst blivit professorer utan den sedvanliga professorspövningen kommer förstås aldrig att säga ett pip mot politiseringen av akademisk utbildning eftersom de profiterat på denna politisering.

Förr kunde utnämningen av en professor leda till akademiska strider som pågick i åratal, artiklar och böcker skrevs, allt vad den blivande professorn producerat genomlystes, analyserades, ibland ondsint och akademiskt hatiskt men ofta med humor, con brio och elegans. Nu kan man tydligen bli professor lika lätt som en arbetslös slinker in på en ams-kurs, arma studenter.

När jag i går morse skrev, att jag inte var så där hundraprocentigt säker på att terrorismen och Usama bin Laden skulle kunna besegras blev jag sannspådd inom loppet av en timme : Vid niotiden exploderade sex bomber i centrala London - Usama is back. Svenske statsministern uppvisar en fors av vältalighet med anledning av de fruktansvärda händelserna, men ord betyder ingenting om de inte följs av handling. För närvarande för USA, England, Australien (och lilla modiga Danmark) kriget mot terrorismen på våra vägnar - vi sitter på första parkett som fripassagerare och tittar på. USA-hatet är så starkt i Sverige att vi inte kan förmå oss att se till våra nationella egenintressen längre.

Parallellen till 30-talet är nu så påtaglig att det är nästan kusligt. Alla, inklusive Sverige, som trodde allra mest, ansåg då att högsta internationella klokskap var att överlåta alla frågor till Nationernas Förbund och i övrigt att ge efter för diktaturerna; även sedan NF slutat fungera höll vi fast vid denna vanvettiga tanke, och alla andra handlade likartat, vilket ledde fram mot det nazistiska infernot - en liten kostnad nu förkastades till förmån för vad som skulle komma att bli enorma utgifter senare. Demokratierna var blinda. För Sveriges del tillfogades och dövhet och en påfallande feghet. 1940 under Blitzen var Englands stoltaste stund - det året och det därpå följande var Sveriges skamligaste period, en oförlåtlighet feghet styrde vår politik. Shame on us.

Vi vet inte var Usama bin Laden och ledningen för Al Qaida håller till, kanske sitter de alla som skorpioner längst inne i en mörk och fuktig grotta och planerar nästa hemska attack, som kan innebära kärnvapen (från Nordkorea eller Iran), eller finns de i en förortslägenhet i Stockholm där de vistas som flyktingar med alla bidragskranarna påskruvade. Om jag vore terrorist skulle jag med omsorg välja mig en trerummare med hyran betald av Stockholms socialkontor.

En knäppgök i den engelska politiken, Saddams egen mutkolv, George Galloway, Labour, har kommenterat bombdåden i London på det sätt som man kan förvänta sig att den svenska vänstern kollektivt kommer att reagera varvid det snart, om allt står rätt till, kommer att ges utrymme på DN:s kultursida. Galloway säger att allt är Tony Blairs fel, att offren kan skylla på honom eftersom den engelska regeringen engagerat sig i kampen mot terrorismen.

I kampen mot terrorismen tror jag att klockan är tio minuter i tolv. Om inte de demokratiska staterna i västvärlden kan lägga smågruff och vardagsgroll åt sidan och koncentrera sig på en enda sak, försvar av demokratin, kamp mot terrorismen, tror jag att vi ligger illa till och att terroristerna känner segervittring, ty de har lyckats lura in västvärlden och framförallt Europa i ett vi-och-dom-förhållande till USA. USA är dom och vi är Europa, vi är allt för fina för att delta i cowboyaktioner världen över. Denna inställning har hämtat sin näring ur den stolliga eu-politik som går ut på att Europa skall vara en motvikt till USA, att USA i själva verket är vår motståndare, inte terroristerna.

Detta är den tragiska följden av den samlade eu-politiken signerad Tyskland-Frankrike.

Den stora demokratiska koalitionen mot terrorism måste bildas om vi vill att våra demokratiska värden, vår frihet och tolerans, skall överleva. Om västvärlden inte kan samla sig till detta efter 9/11, Madrid och London kanske vi inte förtjänar att leva i demokratiska samhällen. En sådan koalitions främst uppgift inledningsvis blir att avväpna Iran och Nordkorea, att med väld som så behövs ta ifrån dessa skurkstater deras kärnvapen. Därefter kommer säkert att följa ett lågintensivt och långt krig mot terrorismen.

FAVORITFÖRFATTARE DÖD : Det kommer inte att bli några fler berättelser från 87:e polisdistriktet i Isola (New York), inga mer kriminella äventyr för Steve Carella och hans vackra hustru, för Meyer Meyer, Fat Ollie Weeks och Den Döve - Ed McBain är död. På senare år har väl inte McBains böcker sålt så bra och han hade inte längre ett förlag i Sverige, men alla vi som haft en McBain-period i våra liv glömmer det aldrig - en långledig sommar skaffade jag mig alla McBain-böckerna på engelska, köpte mig en solfåtölj och laddade med grekiskt vin i en hink med kallt vatten - Retsina; jag läste från morron till kväll, McBain blev som en drog. Ingen kan beskriva väder som McBain, regn, hetta, snö, det blir så påtagligt att man upplever det, och det är mästerligt.

McBain är mästaren, både språkligt och tekniskt, det är enkla berättelser på ett rakt och enkelt språk, inga extra utvikningar utan med några korta rader kastas man in i handlingen, det är oerhört effektivt och hårdkokt om ni vill. Till skillnad från dagens svenska deckarförfattare skrev McBain föga omfångsrika böcker, och den som en gång läst en McBain har svårt att uppskatta det påstådda mästerskapet i Mankells och Edwardssons ordtuggeri - i Edwardssons böcker kan man stryka 50 procent av texten, ju mer man stryker desto bättre blir boken - hos McBain är varje ord satt på rätt plats, inget ordtuggeri där.

Åhh, vad jag kommer att sakna Steve Carella, jag tror jag tar och läser om.

DEBATT : Som ett lästips i sommarhettan vill jag nämna att i Ölandsbladet pågår en mycket intressant debatt mellan författaren och naturvännen Anders Johansson och arbetslivsministern Hans Karlsson, också naturvän och framstående fjärilsexpert. Det handlar om fjärilssamlande; artiklar införda i tisdags och i dag, torsdag. Tyvärr finns ingenting på nätet.

Förutom naturvänner är de båda debattörerna stora Ölandsvänner, men nu är de i luven på varandra ordentligt. Friska tag i Ölandsbladet.

Postgiro till denna blogg för den som så tycker : 602 83 42-1

Just nu läser jag Chang Jungs 800-sidiga mästerverk om Mao Tsetung och har kommit in ungefär 200 sidor i boken - de fruktansvärda illgärningar som Mao gjorde sig skyldig till under begynnelsen av sin karriär återkommer jag till, men jag vill ta upp en annan aspekt, parallellerna mellan Mao, Hitler och Usama bin Laden. Den i ordets verkliga mening våldsamma beslutsamhet som Mao hade för att nå den yppersta maktpositionen, hans lust för absolut makt, och hans sadististiska njutning av tortyr och blodsutgjutelse, han brukade själv vara närvarande vid den utdragna tortyren, gjorde honom så fruktad att han kunde nå det han eftersträvade. Vi har det vegeterande, parasiterande livet, dagdrönartillvaron, som han delar med bin Laden och Hitler, vilka också sammanbinds med Mao genom önskan efter blod och död för fienderna, judar och klassfiender för Hitler och Mao och för Usama bin Laden, amerikaner och judar.

Den oordnade dagdrönartillvaron, det paratiserande livet, det sporadiska läsandet, lusten att bara sitta och prata nätterna igenom som Hitler, Mao och andra diktatorer delar är så uppenbara personliga drag och karaktäristika att det är ett ämne för en större studie; jag bjuder på detta boktips; likaså finns det också diktatorerna emellan stundom ett inslag av stort personligt mod och en njutning i själva risktagandet - allt detta betecknande för djupt störda psykopatiska personligheter.

Mot denna bakgrund, det blodtörstiga geniets list, våldsamhet och planläggning som ledde Mao till makten efter drygt tio år, är jag inte längre helt säker på att Usama bin Laden, som har samma egenskaper, låter sig besegras så lätt - tänk om det är möjligt för honom att verkligen resa arabvärldens fundamentalistiska muslimer mot västvärlden och främst USA. Vi har då ett mycket långdraget, lågintensivt krig framför oss, som kan vara lika länge som kalla kriget, 30-40 år. Vad Mao, Hitler, Stalin, Pol Pot dock lär oss är att när det onda geniet är borta är också den hemska mardrömmen över. Vad demokratiskt sinnade människor, normala psyken i normala demokratier, inte kan föreställa sig är hur långt och vilka grymheter de onda genierna, psykopaterna, kan tillgripa för att nå sina mål; attacken på WTC-tornen i New York var inte ens i thrillerförfattarnas fantasi för 9/11. Attackens gränslösa grymhet får också våra psyken att använda utsuddningsmekanismen : Bort 9/11, det har aldrig hänt, så varför bråkar USA ? - Det har ju knappt hänt, och om något så fruktansvärt kan hända måste även offret ha en del i skulden, ty annars skulle icke så stor vrede ha utlösts. Det är som när en del kvinnor börjar skriva brev med kärleksförklaringar till grymma seriemördare : Usama bin Laden får säkert sådana brev : Usama bin Laden, Box 999, Tora Bora, Grotthål nummer 2. c/o Mullla Ohmar.

För övrigt kan jag berätta att den Långa Marschen, de kinesiska kommunisternas flykt undan nationalistarmen på 30-talet, denna mytiska marsch, för Maos del inte var särskilt besvärlig : Han bars hela vägen av bärare, som en kejsare. När Mao til exempel bars över ett berg gick de bakre bärarna på knäna så att Mao kunde ligga rak i sin bärsäng och läsa.

RENAULT LAGUNA : Jag lever mest i böcker och i nyhetsflödet, men ibland trycker den otrevliga verkligheten sig på. Jag har tappat nyckeln till min 10 år gamla Renault Laguna. Eftersom den elektroniska koden står i själva nyckeln, och den är ju borttappad, måste nu verkstaden byta hela elektronikpaketet, och det kostar mig sammanlagt 11 000 kr, för en nyckel ! Nästa gång jag köper bil skall jag ha en Volvo Amazon.

OS TILL LONDON : Engelsmännen är helt galna av glädje över OS i London 2012 och franskhatet når nya höjder : IF you didn’t feel proud to be British yesterday, you’re probably French, skriver The Sun och fyller på med roliga rubriker : And Nelson looked down, Chirac is Les Miserables, Sebs (Sebastian Coe) is the Lords of The Rings, och det finns en särskild webbsajt att skriva till där man kan håna fransmännen. Är det mest på skoj ? Jo, men den underliggande tonen är ett franskhat, mer än tusenårigt. Nationalism är en klart underskattad kraft i dag.

Nu börjar det åska, luften rensas, regn faller. Blixtar över himmelen, skatorna plundrar körsbärsträdet. 20 grader varmt.

25 punkter att rivstarta med för en ny regering :

I. 100 statliga myndigheter läggs omedelbart ner, utan föregående utredning.

II. Presstödet avvecklas med tio procent om året och är sålunda helt borta efter tio år.

III. Alla universitet och högskolor frikopplas från statlig styrning och görs om till korporationer som är helt fria och styr sig själva; de utser också sina egna styrelser, ordföranden och rektor. Alla de nuvarande, politiserade universitetsstyrelserna avsätts.

IV. AMS privatiseras. Likaså alla arbetsförmedlingar där de anställda får ta över, om de vill.

V. Skattelättnader införs för företag som släpper in de anställda som ägare i företagen. Ett skattesystem införs som gynnar kooperativa och arbetarägda företag.

VI. Den som startar ett företag skattebefrias under fem år och fasas sedan under fem år successivt in i skattesystemet.

VII. Alla tillåts tjäna 100 000 kr utan att behöva skatta; man kan kalla det för det grundläggan de förvärvsavdraget.

VIII. Platt skatt införs, först 50 procent, efter ytterligare ett par år ner till 40 procent och sedan 30 och 20 procent - det måste få ta tid.

IX. Grundtrygghet införs, lika för alla, 10 000 kr i månaden, samma summa i alla system.

X. Alla förtidspensioneringar omprövas med början för 20-åringarna.

XI. Fackliga organisationer förbjuds att kollektivt skänka pengar till politiska partier. Alla bidrag måste vara individuella.

XII. På en femårsperiod skall antalet poliser öka till 20 000 i aktiv tjänst.

XIII. Hela brottslagstiftningen ses över så att den är i paritet med den moderna, mer våldsamma brottsligheten. I princip innebär det straffskärpning över hela linjen.

XIV. Tankeförbudet för avancerad kärnkraftsforskning avskaffas omedelbart, och kärnkraften byggs ut, likaså ses nuvarande vattenkraft över och effektiviseras.

XV. Det grundläggande skolsystemet, grundskola och gymnasium, förstatligas. Privatskolor på grundskolenivå förbjuds eftersom det är ett stort nationellt värde att alla ungar sammanförs i en skola med gemensamma värden. Det är på gymnasienivå som friskolor kan tillåtas.

XVI. Den allmänna värnplikten återinförs och en kraftig upprustning sker av värnpliktsarmén; bygdeförbanden återupprättas och obligatorisk värnplikt införs för både flickor och pojkar. En rejäl satsning sker på marinen.

XVII. Postens styrelse avsätts och ersätts med nytt folk. Kungl Postverket återfår sin roll med brevutbärning och paketförsändelser som främsta uppgift.

XVIII. SJ och Banverket slås samman och det gamla SJ återupprättas. Tramset med konkurrerande och mestadels konkursande små privata tågföretag förbjuds. En räls, ett företag. Klart slut.

XIX. Invandringen görs fri i princip enligt följande recept : Välkommen hit, arbeta och försörj dig själv, sköter du dig inte åker du ut. Bidragsparatiserande tillåts ej.

XX. Kollektivavtalen behålles, men det blir möjligt för den som vill, svensk, lett eller tysk, kvittar lika, att skriva civila avtal med arbetsgivaren.

XXI. Den som vill får rätten att köpa sin hyreslägenhet inom det kommunalt ägda fastighetsbeståndet.

XXII. Landstingen läggs ner. Kommunerna tar över.

XXIII. Den gamla länsindelningen behålles, men beslutsnivåerna görs färre. Det skall endaast finnas tre beslutsnivåer : kommuner, länsstyrelser, regering/riksdag. Alla andra ovidkommande sidoorganisationer med beslutsrätt skalas bort.

XXIV. Den kommunala självstyrelsen ökas och garanteras i en ny lag med grundlagsstatus; polisen kommunaliseras.

XXV. En författningsutredning tillsätts : landets intellektuella inbjuds delta i processen - en sådan författningsutredning kan förslagsvis ledas av författaren Lars Gustafsson med biträde av experter och politiker, förstås.

Har du själv förslag på vad som kan göra Sverige bättre, tag och skriv här på denna blogg.

TROPIKSOMMAR : Här på ostkanten av Sverige är det tropisk sommar. Klockan är bara åtta på morgonen och termometern utanför datorrummet visar 30 grader i halvskugga ! Tornseglarna svirrar, de har byggt bo under takpannorna och kommer inseglande i 100 km i timmen, det blir en väldig duns, det är ett naturens mirakel att de kan bromsa upp på nolltid. Jag har nog ett tiotal tornseglare under pannorna, de kommer flygande runt om huvudet varje morgon, som om de hälsade, men det är väl inbillning. Näkergalen har tystnat men en annan fågel sjunger i dess ställe. Hela nätterna håller den på, en kvitterramsa i hög ton som varken har början eller slut; det är ingen skönsång utan en tröttsam ramsa, som går mig på nerverna.

Det berättas i dag från Iran, att självmordsbombarna organiserat sig fackligt i IVSBO : Iranian Volunteer Suicide Bomber Organization. Ingår livförsäkring i de fackliga förmånerna ? Världen har blivit tokig - jag vill kliva av. (Källa : Memri) Målet är att spränga amerikaner och judar i luften, barn eller kvinnor, har ingen betydelse, de skola alla döden döö.

A propos fackligt så reser nu Facket i sommarland runt och hetsar de lyckliga ungdomar som fått ett sommarjobb att vara missnöjda med sina villkor : alla skall kräva sin rätt även om det inte finns något att kräva. Ty redan på koltstadiet skall vi alla insocialiseras i den fackliga kravmaskinen. För en ung människa är det bättre att ta ett oavlönat arbete än att inte ha något alls; skulle det vara så förfärligt om en 17-åring jobbade en månad för en rent symbolisk lön, till exempel på en tidning, i ett dataföretag - jobb som kan ge ovärderlig erfarenhet och värdefulla kontakter. Jag uppmanar alltid unga människor : Får du inget betalt, jobba ändå på sommarlovet.

Assar Lindbeck : Vi har en allvarlig sysselsättningskris i landet. 23 procent av alla svenskar i yrkesför ålder lever på bidrag. (Källa : Dagens Industri)

Jag vet inte särskilt mycket om Knutby, sekten, de religiösa förhållanden, morden och annat som inträffat där; jag medger att jag är fascinerad, inte minst av den andliga ledaren Kristi Brud och jag har tillåtit mig att skoja lite med sakernas tillstånd i Knutby i tidigare bloggar.

Jag vet heller inte vad Åsa Waldau, Kristi Brud kallad, gjort sig förtjänt av, men det som Aftonbladet utsatte henne för i en artikel i måndags är ett bottennapp i journalistisk etik : korken har slagits ur tunnan, nu kan Aftonbladet med alla sina pedofiler inte sjunka lägre.

I den redan beryktade intervjun låter Aftonbladet den till livstid dömde sexualpsykopaten Helge Fossmo över en hel sida skryta och skräppa med sina sexuella erövringar, både av döda, dömda och skadade kvinnor; Aftonbladets reporter lyssnar andäktigt till denna flåsande erotiska berättelse, som bekräftar det fossmoska egot, som synes vara gränslöst och utan nedre gränst för anständighet. Åsa Waldau utsätts i denna intervju för en kränkning av den personliga integriteten som torde sakna motstycke i Sverige, någonsin. Jag blir sjuk av Aftonbladet, dess journalistik, hyckleri och det faktum att den låter en livstidsdömd sexualpskyopat ta heder och ära av människor. Som jag berättat tidigare har jag bett Aftonbladet att omtala namnen på de två pedofiler som sparkats från tidningen. Jag har inte fått svar.

Jag har istället läst Fossmo-intervjun : Aftonbladet är en sjuk tidning, det är något allvarlig fel på den.

Jag läser många europeiska tidningar, inte någon når de nedre regioner där Aftonbladet vistas; reportern Svante Lidéns mästerverk, Helge Fossmo berättar om sexlivet med sina fem kvinnor i församlingen, kommer att bli en klassiker i den smutsiga genren. Svante Lidén finns också på ett litet kort under sitt livs mästerverk, kanske är det hans enda scoop någonsin, att få sitta vid Fossmos fötter och lyssna. Varför visar tidningen kortet. Lidén är en liten,ful, skallig gubbe med glasögon och tredagars skäggstubb : när jag ser honom tänker jag.. Lyteskomik, Fossmo och han....

Det finns inget Frankrike utan ära, sans gloire, sade Charles de Gaulle. Det var länge sedan. Nu finns det ett Frankrike utan ära, ett land som leds av en korrumperad och vulgär tölp. Om eu spricker, en bön för den saken, är det Jacques Chiracs förtjänst.

Nu senast har Chirac uttalat sig om England och i närvaro av en skrattande och flinande Schröder och en skadeglad Putin sagt, att det enda som England har bidragit med på senare år är galna kosjukan. Man kan inte lita på ett folk som lagar så dålig mat, sade Chirac och alla brast i skratt. Allt detta överhördes av en fransk journalist som puclicerade hela rasket i Liberation.

Engelsmännen är förstås djupt sårade, The Sun rasar tillsammans med läsarna över de franska vulgariteterna och spänningen mellan Frankrike och England har nog inte varit så stor sedan 1942 då Churchill hotade med att kasta den obstinate de Gaulle i fängelse.

De stora sanningarna finns alltid i detaljerna. De brottstycken som publicerats ur samtalet mellan Putin, Schröder och Chirac visar vartåt eu är på väg och klimatet inom organisationen; eu är främst en en tvånationslösning för interna problem, Tyskland-Frankrike. Vi bör inte vara med där. Med vårt försvar. Med vår utrikespolitik. Inte ett öre mer till den korrupte Chirac och hans åldriga jordbruk,

Antag att du ringer den börsnoterade globala koncernen ABB och ställer följande fråga : Hej, jag är aktieägare och undrar hur många dotterbolag ABB har, när de olika bolagen startades, vem som är VD och var de är lokaliserade ? ABB:s informationsavdelning skulle svara så här : Om du dröjer en timme så kommer svaret per mejl. (Förmodligen finns ett 100-tal dotterbolag; alla finns säkert på en fil i huvuddatorn, ty ABB-ledningen måste ju följa deras ekonomiska utveckling)

Att på en kort tid kunna ta fram dessa basuppgifter krävs av ett börsnoterat företag; om det inte hade ordning på dotterbolagen kunde det knappast vara noterat på börsen utan avregistrerades.

Varför kan vi inte ställa samma krav på den svenska staten som på ett börsnoterat företag. Hur många myndigheter finns det, när blev de inrättade, vem är chef och vad kostar myndigheterna ?

Sedan ett år tillbaka har jag försökt att få reda på hur många nya myndigheter som skapats under en tioårsperiod (1994-2004). Det är omöjligt att få svar på denna enkla fråga. Ingen vet någonting. Statskontoret som borde veta svarar aldrig på mejl. Statskontoret har emellertid fått regeringens updrag att reda ut vad regeringen ställt till; märkligt, regeringen vet inte vad den skapat, vilka utgifter den åsamkat medborgarna. Tänk om ABB på den ovanstående frågan svarat : Tyvärr, vi vet inte, har inte en aning om kostnader eller annt.

i två rapporter från Timbro - Den skattefinansierade idémarknaden av Fredrik Erixon och Ulrik Franke och Myndigheterna - från fristående ämbetsverk till rörelsedrivna idéfabriker av Maria Rankka, understryks på nytt den dimma i vilka de nya myndigheterna dväljs; vi vet inte vad de kostar, inte vad de sysslar med eller vilka uppgifter de har - det finns ingen förteckning över dem. Erixon och Frankrike uppskattar att myndigheterna bedriver opinionsbildning för 2.1 miljarder kr (ca) - det är alltså opinionsbildande myndigheter som skapats, inte ämbetsverk med en lagreglerad uppgift på ett specifikt område, vilket är något nytt, nya myndigheter är statsrättsliga hydror med många huvuden. De har i stor utsträckning ersatt de politiska partiernas åsikts- och opinionsbildning; de nya myndigheterna skapas, och helt plötsligt börjar de leva sitt eget liv i symbios med DN Debatt, generaldirektörerna graffittivägg.

Maria Rankka går igenom myndigheternas verksamhet, ger exempel på deras opinionsbildning och försöker också skatta graden av socialdemokratisk penetration och hegemoni. Det visar sig föga överraskande, att i de strategiska myndigheterna är praktiskt taget alla generaldirektörer socialdemokrater. Socialdemokraterna har befäst kommandohöjderna i samhället liksom partiet har totalt genomsyrat högskoleväsendet och universiteten samt forskningsråden - vi har en demokrati på papperet, men i verkligheten lider vi under en demokratur med aristokratisk touch och ärftliga inslag; det är ett adelsvälde och ändå inte.

De intressanta rapporterna kan laddas hem från www.timbro. se där de ligger tillgängliga som pdf-filer.

Den som såg Live 8-galan i lördags med alla världsartister såg också alla de inklippta bilder av afrikanska barn som interfolierade alla dessa popmiljadärers framträdande. Det var småbarn rotandes i sopor, småbarn till knäna i smuts och lera, magra barn, svältande barn, barn som drev omkring på gatorna. Om jag vore afrikan skulle jag känna mig förnedrad.

När jag ser bilder av det här slaget, de finns också från Ryssland och Rumänien, undrar jag vad det är för samhällen, vilka ledarna är. Även ett fattigt land kan naturligtvis ta han om sina barn, få bort dem från gatorna, ge dem mat och tak över huvudet; inget land behöver ha barn i tvåårsåldern som rotar i huvudstadens sopor för att få en brödsmula i magen. Varför i glödsvedda... tar inte de afrikanska länderna och regeringarna hand om sina barn ?

Lika förvånande är bilderna från de palestinska flyktinglägren, alla säger läger fast det i själva verket är städer där palestinierna bott i decennier. Gatubilderna visar en överväldigande mängd sopor ? Varför ordnas inte något så elementärt som sophämtning, den fattigaste av fattiga behöver inte leva samman med sopor, det har inte med pengar att göra.

Afrika är en kontinent med 800 miljoner invånare, världsdelens BNP är inte ens så stor som Englands med 80 miljoner invånare. Afrika är fattigare i dag än för 40 år sedan, den koloniala frigörelsen har varit en katastrof. Från Sverige har Tanzania erhållit 20 miljarder och är i dag fattigare än när penningbidragen började forsa. Zimbabwe har fått tre miljarder i svenskt bistånd; landet är en mardröm på jorden med en komplett galen diktator, hyllad av Sydafrika för sin blodiga jordreform.

Afrika är inte kolonialt utsuget; sett ur ett världsekonomiskt perspektiv är Afrika mest till besvär; hela världsdelen skulle sjunka ner i havet och försvinna; det skulle inte skapa en krusning på världsekonomins yta. Sanningen är att världen vore bättre utan Afrika. Egentligen borde Afrika återkoloniseras, kleptokratierna krossas, demokrati, lag och ordning införas, sjukhus ordnas etc; därefterr, efter en period på 50 år, kunde Afrika åter göras självständigt. Fråga Zimbabwierna : Vem vill ni styras av, av engelsmännen och Tony Blair eller av Mugabe ?

Afrika behöver demokratiska reformer annars är all u-hjälp, alla popgalor i världen direkt kontraproduktiva. Om nu Paul McCartney, Bono, Madonna verkligen ville offra något för Afrikas barn kunde de ta hälften av sina miljardförmögenheter och skänka dem direkt till de länder de favoriserar; McCartney sitter på åtta miljarder, borde han inte skänka hälften, han är ju en så god människa.

När nu detta är sagt, visst var det en del häftiga låtar vi fick lyssna till...

Emmanuell Carrère : Doktor Romand - En sann berättelse (Bonnier, pocket, 2001, 178 sid.)

För drygt tio år sedan berättade alla tidningar den fulständigt häpnadsväckande och kusliga historien om den franske läkaren Jean-Claude Romand, som efter att ha mördat sin egen fru, sina barn och sina föräldrar avslöjades med dubbelliv, som pågått i 18 år; han var varken läkare eller forskare vid WHO som han påstod.

Historien om den franske läkaren med ett dubbelliv försvann snabbt från tidningarnas nyhetssidor och jag fick för min del ingen avslutning på en historia som djupt fascinerade mig. Men häromdagen stod jag och bläddrade i billiga lådan utanför Michaels antikvariat i Kalmar och plötsligt dök en bok upp med den ovan nämnda titeln, helsvart omslag, vit text, boken om den falske läkaren; jag köpte den omedelbart för tio kronor, ett fynd. Billiga lådan innehåller nästan alltid ett eller annat guldkorn, korn som sedimenterat ner i det litterära slammet från Bra Böcker, obeskrivligt så mycket skräp det förlaget gav ut.

Jean-Claude Romand hade läst till läkare, men missade en avgörande tenta och kunde inte gå vidare på det trejde året. Klarade du tentan, frågade föräldrarna och fästmön ? Ja, svarade Jean-Claude och inledde sitt dubbelliv. Varför han satte igång detta spel med identiteten förblir oklart trots rättegång och bok. I 18 år åkte Jean-Claude till sin låtsasanställning vid WHO i Genève; han tog farväl av frun, kysste henne, pussade barnen och satte sig i bilen och for med de övriga pendlarna från sin franska by vid gränsen till Genève; han for förbi WHO-byggnaden, stannade vid en kiosk och köpte en bunt med tidningar, satt på en p-plats eller på ett café och läste, gick i bergen eller skogen och när arbetsdagen närmade sog sitt slut åkte han hem igen från sin påstådda forskar-läkartjänst. Varje dag i 18 år upprepades detta, frun misstänkte ingenting, inte heller hans bäste vän, som verkligen var läkare. Under 18 år ringde hans fru Florence aldrig till honom på jobbet, ville hon nå honom fick hon ringa en röstbrevlåda, vilket hon accepterade i alla år. Hon krävde heller aldrig att få se ett enda kontoutdrag eller ansåg det underligt att aldrig kom några sådana. Frun är en lika stor gåta i dramat som mannen.

De levde båda ett perfekt borgerligt liv, han läkare, hon högutbildad farmaceut. Båda omtyckta med många vänner.

Han finansierade sitt dubbelliv genom att förskringra förmögenheten hos sina föräldrar, svärföräldrar och goda vänner. Mitt FN-konto är befriat från skatt och ger 18 procents ränta, överlämna därför era pengar till mig så skall jag föröka dem, sade han, och alla trodde därpå.

Det började till slut uppstå en del sprickor i fasaden, livsgrunden murknade, de anhöriga kom med krav på pengar, älskarinnan ville ha den förmögenhet hon deponerat, det påstådda forskarjobbet sattes ifråga etc- när hela livslögnen rämnade tog han död på sin familj och sina föräldrar - han sköt dem och gjorde ett halvhjärtat, jag tror falskt, försök att begå självmord.

Efter 188 sidor är Jean-Claude fortfarande en stor gåta, det går inte att komma in under hans skinn, han synes vara en fuillständigt tom människa som måste fylla sitt inre ekande tomrum med lögner, samtidigt är han trist och trivial och sitter och glor på porrullar; i fängelset fyller han sitt tomma inre med nya illusioner, han påstår sig ha blivit religiös och fylld av tro och ånger, men även det känns helt tomt. Han talar om sig själv, sin familj och det hemska öde han beredde dem som om det hänt på någon annan planet - han är en levande död, bortom hopp och räddning.

Sanningen om Jean-Claude finns inte, den är lika obegriplig som då den kusliga historien först dök upp som en sensationell förstsidesnyhet, men nu har jag i varje fall fått slutet på den - han sitter i fängelse och kan slippa ut vid 61 års ålder, år 2015 är det.

Högsommar. 24 grader varmt, det växer och gror. Samma med miljölarmen, de växer och gror. Var kommer alla dessa forskare ifrån, vilken är deras kompetens och ställning ? Räcker det med 20 poäng i biologi för att få en löpsedel : Svartmunnad smörbult allt aggressivare, plankton bits, äter upp varandra etc. Bara de farliga blir kvar, de snälla redan uppätna. Ja, vad de kan hitta på. Redan när Linné kom till Öland år 1741 kunde han inte stå ut med stanken från ruttnande tång och alger vid Kapelludden. Han skrev att det kändes som om tio hästar låg och ruttnade i solen. På 1680-talet klagade arrendatorn på Horns kungsgård på Öland över att Ölands enda insjö, Hornsjön, höll på att växa igen och att övergödningen ledde till att sjön inte innehöll någon fisk, för 300 år sedan alltså, stora miljölarm.

Om Stora Journalistpriset delas ut i år, och det gör det väl, finns det en given pristagare : Peter Kadhammar på Aftonbladet. Hans nyligen avslutade artikelserie om Annika Billström och intrigerna och maktkampen i Stockholms stadshus är så detaljerat avslöjande att man häpnar. Det är helt uppenbart att en socialdemokratisk maffia med en glupande makthunger ockuperat stadshuset i nationens huvudstad; som gamar cirklar de kring Ragnar Östbergs vackra byggnad vid Mälaren. Det förekommer hot, trakasserier vid en pissränna, hemliga telefonnummer och antydningar om att den som inte är med är emot och därför kan bli av med jobbet.Kadhammars artiklar är chockerande rapporter från socialdemokratins inre liv, en jätttelik, organiserad Sopranos-familj med makt över våra liv och pengar, men inom lagens ramverk. Om det ser ut så här på Stockholmsnivå, hur är det då ställt i regeringen ?

Det är Ullman och Ullmans fru, riksdagsman Ygeman och Ygemans fru, Billström som har ihop det med Mats Hulth och blir hans efterträdare som finansborgarråd, Bosse Ringholm och Ringholms fru, alla ingifta, ingökade, besläktade, befryndade i ett svåröverskådligt nätverk, som när det visas grafiskt påminner om ett komplicerat kopplingsschema för en avancerad elektrisk produkt.

Den socialdemokratiska politiken har tömts på sitt innehåll, kvar finns det råa suget efter makt, vilket innebär pengar, vilket i sin tur innebär lönande jobb i Stockholms stad. I min vildaste fantasi med därtill hörande naivitet hade jag inte kunnat föreställa mig att något liknande kunde förekomma inom politiken; inom den adelsklass som styrde Stockholm under adelsväldet fanns det åtminstone lite kultur och polityr; vad vi här har att göra med är maktvulgos utan särskild bildning, klass eller stil. Det enda de olika maktgrupperingarna i Stockholms stadshus inte har till förfogande är en hemlig polis som kommer hem till de uppstudsiga mitt i nätterna och drar dem ur sängarna för en tur till Ljubjanka.

De kusliga politiska förhållanden som socialdemokraterna har skapat i Stockholms stadshus och umgängestonen där kan, det förstår man, återfinnas i andra städer där socialdemokratin styrt länge : Malmö, Norrköping, Göteborg, den sortens stora och medelstora städer.

Om den borgerliga alliansen då och då hänvisar till Kadhammars artiklar är ett maktskifte ofrånkomligt. Stockholms stadshus visar dessutom att ett maktskifte måste komma till stånd, till varje pris, demokratin är i fara. Ett politiskt maktskifte är därför ett mål i sig.

KORTA KOMMENTARER i nummerordning :

1. På Aftonbladet har en känd journalist och en fotograf ertappats med pedofileri, datornedladdning, två stycken inom loppet av två veckor. I alla andra sammanhang namnges pedofiler och sexköpare, varför inte nu.

2. I vilket politiskt nätverk ingår den domare i HD som kan köpa homosex i strid med lagen och ändå sitta kvar på sin lönande post ? Vad har han för beskyddare som gör detta möjligt ?

3. På norra Öland skall en ny kyrkoherde rekryteras. Tjänsten upptas till mer än 80 procent av administrativa åligganden. Inte mycket tid över för själva uppgiften, GUD, om man säger så.

4. Ni vill väl veta vädret här på ostkanten Kalmar-Öland och lite om turismen. I går eftermiddag började turisttrafiken tätna över Ölandsbron, inga köer, men tätt av bilar och husvagnar. Det blir inte folk av mig förrän jag får en sommar på Öland, skrev Lars Ahlin, vår store författare som bodde i en liten stuga i Segerstad. Det är sant, Öland är för stressade nutidssjälar, själva landskapet inger ro, och det gör också de snälla ölänningarna, men kom inte och var stockholmskt högfärdig, för det går inte.
Nu är det vid åttatiden, 20 grader varmt, solen skiner och mina rabarber har blad stora som vore det djungelväxter; jag har plantera en massa olika fröer i krukor och allt är nu uppe. För att hålla reda på de olika arterna stoppade jag ner den hoprullade fröpåsen i krukjorden. Nu när jag skall läsa av vad det är jag sått har fröpåsen förmultnat, texten är oläslig - jag har fem krukor med helt anonyma växter, de kan vara giftiga, det kan vara kryddväxter, ole, dole, doff.

Alla vet att eu:s jordbruks- och fiskepolitik är den totala katastrofen och mardrömmen för alla som är berörda, direkt och indirekt. Hela samhällen längs kusterna har ödelagts. Det mest allvarliga med eu:s ingrepp är att ingen kan förutse vad som komma skall, politiken är helt irrationell. För en lantbrukare, förr ett fritt yrke, måste det kännas förödande när bortåt hälften av företagets budget kommer från bidrag, som bonden ej kan påverka själv. Det spelar ingen roll hur duktig bonde han är, hur effektivt han än sköter sin gård, det är ändå i bidragsdelen det avgörs.

EU:s nya gårdsstöd från1 januari 2005 innebär att bidraget kopplas bort från produktionen - på så sätt tror eu att jordbrukarna skall övergå till en mer efterfrågestyrd produktion - bonden blir inte längre beroende av produktionen. Inför detta besynnerliga tänkande på andra områden : snickaren får inte betalt för vad han gör utan för vad han icke åstadkommer, journalisten får betalt för att inte skriva och målaren får betalt om han kastar penseln. Istället för att införa incitamentsproduktion inrättas motsatsen : drönartillägg, schlaraffenland för bönder.

Som var och en kunde förstå på förhand leder denna eu-politik till rena jordbruksslakten, framförallt på mjölkgårdar. I Tidskriften Husdjur, organ för mjölkkbönder (nr 5 år 2005), visar några tabeller att i genomsnitt 28 procent av mjölkbönderna kommer att lägga ner när produktionen frikopplas från bidragen. Störst är nedläggningsfrekvensen i vad vi kan kalla jordbrukets marginalområden där vi alla vill att de små jordbruken skall finnas kvar. Några exempel på stora nedläggningstal :
Västmanlands län, 40 procent.
Dalarna, 28 procent.
Uppsala län, 33 procent.
Kalmar län 21 procent.

Blekinge, 24 procent.

Märkligt nog förklarar bara 9 procent av Värmlands mjölkbönder att de skall lägga ner, men där är väl lantbruksdöden i princip redan avklarad.

Färre kor på små gårdar i glesbygden, igenväxning, sly och gran. Fler kor på allt färre och större slättgårdar med stora miljöproblem som följd när hundratals, kanske tusentals mjökkkor koncentreras på en liten yta.

Frikopplingen av stödet från produktionen har också medfört en spekulation i jordbruksmark med ledande regeringsföreträdare med i spekulationsdansen, Göran Persson och godset.

Småbönderna trängs från två håll : eu på den ena sidan, på den andra övernitiska jordbruksinspektörer från kommunerna, som för fantasiavgifter som taxeras ut av bonden slår ner på om kobåsen är två centimeter för smala, bygg om för miljoner eller lägg ner, det brukar vara de alternativ som småbönderna ställs inför.

Vem som talar för det svenska jordbruket nu för tiden vet jag inte. Centern har mauderniserats, förbjudit folkdräkter och går nu helhjärtat in för eu, så där finns inget hopp, LRF är för de stora elefanterna, så vart Johan i Kråkemåla by med 25 kor skall vända sig är oklart - han är helt passé, bäst vore om han dog undan, snabbt, att han hämtades med slaktbilen samtidigt med korna.