Tankar tänkta i snöyra
Jag har en hel del Ericsson-aktier och har varit med på hela resan; ett tag var jag miljonär, men inte nu längre. Det gick för fort för mig, hann aldrig hämta hem vinsten. Jag har aktier i anständiga företag, förutom Ericsson lite ABB, Metro, ett par börsmäklarföretag, några fonder - hela min pensionsdel har jag placerat i HQ:s Rysslandsfond.
Jag har inga sliskiga, oetiska aktier, men nu tänker jag skaffa mig det. Jag har för avsikt att starta den Oetiska Fonden UPA. De aktier jag tänker mig skall finnas inom följande branscher : porr, alkohol, cigaretter/snus, kemi, vanebildande läkemedel, olja, gas, kärnkraft, uranbrytning samt den värsta energikällan av dem alla, vindkraften, som enbart överlever på folks dumhet och statssubventioner.
Detta blir, känner jag, en väl avvägd mix och en representativ aktieportfölj.
-----------------
Jag lyssnade fascinerad och skrämd till den iranier i Göteborg som nu drivs från sin restaurang och sitt hem och som efter alla förföljelser från Bandidos lever i dödsskräck. Vad som förvånade mig var emellertid att det var hans egna landsmän, iranier, som krävde in pengar.
Det är förstås ur juridisk synpunkt lika illa, men är Göteborgsbandidos iranier; det är nåt som inte stämmer här: Wo ist das kerne des pudels?
------------------
I tre dagar nu har SMHI varnat för snöoväder, på öländska Fåk. Jag tittar ut genom fönstret, det är på nollan, det blåser runt och yr en del snö, fyker, men ingen fåkkänsla har infunnit sig. En Ölandsfreak behöver minst en fåk om året - freakar behöver fåkar.
-----------------
Det närmar sig nyår och som vanligt har busungarna sprängt vår brevlåda. Jag borde vara ursinnig men kan inte. Det kunde ha varit jag i 14-årsåldern. Grabbarna kör trimmade mopeder på cykelstigen, folk är vansinniga på dem, inte jag. På en av dessa mopeder, den snabbaste, hade jag suttit. I den åldern levde jag bara för tre saker : trimmade mopeder, sprängämnen och meningslöst och kallblodigt småfågelskytte med salongsgevär. Vi hade också tillverkat en mynningsladdare, som vi laddade med egenhändigt gjort krut och vi sprängde stubbar i skogen med hjälp av stålrör, som vi fyllde med en blandning av klor och socker; those were the days.
-----------------
Tidningarna uti vår lilla stad är riktiga gnällspikeblad. Vilket gnäll som helst, hur trivialt det än är, publiceras. I en lokaltidning gnäller en kvinna som lämnat in ett par ålar för rökning att hon inte fått tillbaka sina ”egna” ålar utan ett par främmande ålar. Denna trivialitet blir en halvsida med bild i tidningen, vilket jag betraktar som fullständigt publicistiskt vansinne; sånt får väl tanten gnälla om i telefon till sin väninna, vad har det i tidningen att göra. (Barometern)
I den andra tidningen (Östra Småland) gnäller en tant över att det inte plogas utanför hennes hus. Kommunen skall ploga vid 8 cm snödjup, nu är det 9, så gnäll och pip i tidningen.
Dagens tidningar speglar i sitt urval den valhänthet inför livets prövningar som vi insupit med den socialdemokratiska modersmjölken, till och med en felaktigt utlämnad ål föranleder rubriker och krisgrupp.
-----------------
Tsunamin är vår tids harmageddon, en förfärlig tragedi, men nu får det snart vara nog, publiceringen börjar bli kväljande till sin omfattning, tv och radion sände hela annandagen.
En annan störande detalj är det rättfärdighetspatos som tar sig uttryck i ren mobbning mot utrikesministern, så hänsynslöst att hon inte ens vågar bevista minnesceremonin och av ”hänsyn” till offrens sorg tvingas avstå. Vad skulle ha hänt om hon gått dit, hade hon blivit utbuad, nerspottad? Finns det någonting av elände som inte borde drabba Freivalds?
Ett land måste ledas. Det begicks en del fel i statsledningen under katastrofen, men att det skall få konsekvenser för själva statsledningens auktoritet är orimligt; Göran Persson måste nu sluta be om ursäkt; han har pudlat tillräckligt. Enough is enough.
Det finns ett annat typiskt svenskt drag i spåren på tsunamin, det var samma sak med Estonia. De som på något sätt berörts av katastroferna blir exeperter, på sjösäkerhet, på larmanordningar för tsunamis, på sorgearbete och statsledning. Det händer till och med att det görs karriär på katastrofer; man kan till slut inte skilja Pigge Werkelin från andra dokusåpastjärnor, för min del vet jag inte om han är flodvågsoffer eller stjärna i Extreme Makeover. Varför är han med i kvällstidningarna vareviga dag.
-------------------------ps ps ps extra etxtra extra-------------------------
Aftonbladet har utlyst en namntävling på Göran Perssons och Anitras nya gård och jordbruksföretag. Man kan rösta på följande namn : Absolut Torp, Stora Huset på Prärien, Husbonden AB, Jord, skog och Kor, Kobolaget eller Herrgården.
Detta tycker jag är fantasilöst. Vad säger ni om Grisfarmen ? Eller Jag tycker inte om kött men slaktar gärna AB ? Eller denna, Fläsket Brinner AB, Julskinkor AB eller varför inte www.gorangrisen.com
Nu hoppas jag att läsekretsen låter fantasain flöda kring denna nationella namnfråga. Får jag några förslag, det bästa belönas med en av mina böcker.