Kalle Hägglund - några minnesord
En del människor möter man alldeles för sent i livet; man skulle ha stött på dem när de var unga, så att man hade haft dem som vän hela livet.
Ett sådant alldeles för sent möte inträffade för några år sedan för mig då jag av en slump kom att tala med förläggaren Kalle Hägglund om en bokutgivning. Nu är Kalle död av en brusten kroppspulsåder, 62 år gammal; jag sörjer ganska mycket vad som, om än flyktigt och sent i livet, kom att bli en vän.
Kalle hade flyttat sitt förlag, Hägglunds, från Gamla Stan i Stockholm där hyran i ett svep hade stigit med 83 procent till den gamla idylliska bruksorten Klavreström; där hade han köpt en 20-talsvilla för en spottstyver och han hyrde hela Folkets hus som lager- och utställningslokal för några tusenlappar om året. Kalle Hägglund gav ut den omstridda boken om invandring som Kalmarförfattaren Anders Johansson var upphovsman till; boken är en samling av debattartiklar som förekommit i Ölandsbladet. Allt kan diskuteras, detta med, sade Kalle. Där började vår bekantskap.
Vid ett besök hos Kalle Hägglund satt vi i hans trädgård en ljummen sensommarkväll och drack kaffe; Kalle rökte pipa och fotograferade mig med sin digitalkamera. Mellan puffarna på pipan berättade han om sin bokutgivning och vi gick in till en bokhylla i huset där hans samlade bokutgivning fanns - fullständigt häpnadsväckande, det var säkert bortåt 300 böcker, mig föreföll det vara den intellektuella vänsterns samlade bokutgivning från 70-talets början och fram till nu. Men där fanns också Paasikivis minnen och en del annat : Maos samlade verk, allt från Jan Myrdal, Hitlers Mein Kampf som Kalle gav ut efter den världsberömda juridiska fighten med delstaten Bayern i Tyskland; om denna yttrandefrihetsframflyttning, som Kalle drev igenom, berättar han i Tidskrift för folkets rättigheter, som damp ner i brevlådan bara häromdagen.
Har du inte gett ut något som gett vinst, frågade jag.
Jo, den här svarade Kalle och drog fram ett tunt bokexemplar ur hyllan. Det var Linda Lovelace ömsinta skildring av ett modernt sexualliv : Långt ner i halsen.
Den tjänade jag multum på och de pengarna investerade i jag i det olönsamma, sade Kalle och svepte med handen över alla bokryggarna.
Den som någon gång skall beskriva den intellektuella vänsterns historia i Sverige har halva jobbet gjort genom att studera Kalle Hägglunds bokutgivning.
Invånarna i Klavreström tyckte det var oerhört upplivande med den till växten lille, men oerhört energiske och uppslagsrike förläggaren, som slagit sig ner i denna lugna, lite bortglömda landsända i norra Kronobergs län. Folkets hus levde upp med debattkvällar och en fantastisk utställning om tysk bokutgivning, på vänsterkanten förstås. Allt invigdes med ost och vin och god tillströmning av folk, intellektuella och klavreströmsbor, som helt plötsligt tyckte det var intressant med tysk bokutgivning och bokdesign.
Kalle Hägglund stödde, givetvis, vad trodde ni, Ölandsbladets kamp för yttrandefriheten när vi publicerade Åke Greens predikan om homosex - ett sådant publiceringsbeslut var helt i Kalles smak eftersom det vidgade yttrandefriheten; och det kom uppmuntrande mejl i frågan: Stå på er. Låt er inte skrämmas.
Det sista kontroversiella publiceringsbeslut som Kalle Hägglund tog var utgivandet av Diane Johnstons bok Dårarnas Korståg, en väldokumenterad skildring av Jugoslaviens sönderfall, ur serbisk synvinkel. Boken slår botten ur den stora tunna av myter och lögner som skapats runt den jugoslaviska nationens sönderfall med hjälp av västmedia och pr-byråer, det var en aha-upplevelse av stora mått och gav mig en helt annan syn på kriget, vilket jag skrev i en recension.
Kalle ringde efter ett tag och ville lägga ut min recension på förlagets hemsida.
Jag är en blygsam person, Kalle, sade jag och recensionen är införd i en liten landsortstidning, ska du inte istället ta en recension från nån stor kanon till skribent?
Nä, det är meningslöst, sade Kalle, de är alla för mesiga för mig.
Och då växte ju tuppkammen lite.
http://www.hagglundsforlag.se/
-----------------
SOCIALDEMOKRATISK JULMUTA : Alla som har barn får i dag den 20 december en extra barnbidragstilldelning, två barn ger 600 kr extra så här dagarna före jul. Eftersom barnbidraget är så starkt förknippat med ett enda politiskt parti ser jag denna extra utbetalning som en partipolitisk muta till barnfamiljerna : Se så snälla vi är, rösta inte bort oss nästa val.
Ett sådant parti, som ohämmat använder statskassan för egna maktsyften, är oövervinnligt - som maffian : här ska du få ett erbjudande som det inte går att tacka nej till.
Under de följande åtta månaderna kommer mutorna att stå som spön i backen : barnfamiljer, pensionärer, bostadsbidragsberoende - det makägande partiet har skapat en röstreserv på drygt två miljoner bidragsberoende, det är därmed oövervinnligt.