Östra Ölands fria horisont

Denna blogg kan i dag avslöja ett hemligt socialdemokratiskt måldokument, som skall ge (s) valsegern år 2006 :

Det individuella hushållet har passerat sin höjdpunkt. Det ersätts mer och mer med kollektivt hushållande. Den arbetande kvinnan behöver förr eller senare inte ta hand om sin egen bostad; i morgondagens svenska samhälle kommer detta arbete att utföras av en speciell kategori arbetande kvinnor som inte gör något annat. De rikas fruar har länge varit befriade från dessa tröttande och irriterande plikter. Varför skall den arbetande kvinnan fortsätta med att utföra dessa smärtsamma uppgifter? I socialdemokraternas Sverige borde den arbetande kvinnans liv omges av samma välbehag, med samma klarhet, med samma hygien, med samma skönhet som hitintills omgett kvinnorna i de rika klasserna. I ett socialdemokratiskt samhälle skall inte den arbetande kvinnan behöva tillbringa sina få, alltför få, lediga timmar med matlagning och tröttande barnpassning, eftersom det i det jämlika samhället kommer att finnas allmänna restauranger och centrala kök, i vilka alla kan intaga sina mål.

Under ett halvt sekel har antalet restauranger och kaféer i de stora städerna ökat dag för dag tack vare den socialdemokratiska näringspolitiken, de har skjutit upp som svampar ur jorden. Men medan det under de borgerliga regeringsperioderna endast är personer med välfyllda penningpungar som har råd att äta på restaurang, så kan vem som helst komma och äta på på restaurangerna i de svenska samhällena. Det kommer att vara samma sak med tvätt och liknande arbete: den arbetande kvinnan skall inte längre vara tvingad att sjunka ner i ett hav av smuts eller förstöra sina ögon genom att stoppa strumpor eller genom att laga sina underkläder: hon behöver helt enkelt bara bära dessa saker till centraltvätten varje vecka och sedan hämta dem igen varje vecka, tvättade och strukna. Den arbetande kvinnan är ett problem fattigare. Speciella affärer för lagning av kläder, kommer att ge de arbetande kvinnorna tid att ägna sina kvällar till nyttig läsning, till rekreation, i stället för att tillbringa dem som nu med utmattande arbete.

Därför kommer de fyra uppgifter som fortfarande tynger våra kvinnor att, som vi sett ovan, försvinna under den triumferande socialdemokratin. Och de arbetande kvinnorna har säkerligen ingen anledning att ångra detta.Den socialdemokratiska jämställdhetspolitiken krossar bara hemmets ok för att ge henne ett rikare, fullständigare, lyckligare och friare liv.

Vi krossar familjen, och tar hand om barnen.

Barnets uppfostran under de borgerliga

Vad kommer att återstå av familjen när alla dessa individuella hushållsuppgifter försvunnit? Vi har fortfarande barnen att ta hand om. Men också här kommer de svenska socialdemokraterna  till hjälp, genom att substituera familjen: samhället kommer gradvis att ta över allt som tidigare låg på föräldrarna. Under den svenska socialdemokratin har barnens undervisning upphört att vara föräldrarnas sak. Barnen undervisades i skolorna. När väl barnen hade uppnått skolåldern lättades bördan på föräldrarnas skuldror. Från och med detta upphörde barnets intellektuella utveckling att vara deras sak. Men föräldrarnas alla förpliktelser gentemot barnet upphörde därmed inte. Det fanns fortfarande förpliktelser att ge barnet, mat, köpa skor och kläder till det, att göra dem till skickliga och ärliga arbetare, som, när det stunden kom, skulle kunna vara kapabla att bo för sig själva och föda och understödja sina gamla föräldrar.

Vidare innebär föräldrarnas låga löner, osäkerhet, tom hunger, ofta att en son till en arbetare blir arbetare och oberoende av föräldrarna. Så snart som barnet (pojke eller flicka) börjar tjäna pengar, betraktar han sig själv som sin .egen herre, till en sådan grad att föräldrarnas ord och råd slutar att ha någon effekt på honom. Föräldrarnas auktoritet minskar och barnet slutar att lyda. Allt eftersom familjens hemarbete dör ut allt mer och mer, kommer alla underhålls- och utbildningsförpliktelser att tas över av samhället från föräldrarna. Under de borgerliga åren var barnen ofta, allt för ofta, en tung och obärbar börda för den svenska familjen.

Barnet och det socialdemokratiska samhället

Här kommer också den socialdemokratiska partikongressen i höstas till föräldrarnas hjälp. I socialdemokratins Sverige görs, tack vare Socialstyrelsen och Kommunernas Socialvård, stora framsteg och många saker har redan gjorts för att underlätta för familjen vad gäller uppfostran och underhåll av barnen. Det finns hem för spädbarn, daghem, kindergarten, barnkolonier och barnhem, sjukhus och »rekreationshem» för sjuka barn. Restauranger, fria måltider i skolan. Fria läromedel, varma kläder och skor distribueras fritt till eleverna på de olika skolorna. Visar inte allt detta tillräckligt väl att barnet är på väg från familjens sfär, från att ha stått på föräldrarnas skuldror, över till kollektivens?

Föräldrarnas omsorg om barnen bestod av tre skilda delar: l. den nödvändiga omsorgen om spädbarnen 2. barnens uppväxt 3. utbildningen av barnen. Vad gäller utbildningen av barn i grundskola och senare på gymnasium och universitet, har det blivit en uppgift för staten - något som också är fallet under borgerliga år.

Men de borgerliga partierna aktade sig för att gå för långt när det gällde att möta folkets intressen, och ännu mindre ville man på så sätt medverka till familjens upplösning.

De borgerliga är själva inte omedvetna om att den gamla typen av familj, med hustru som slav och mannen som ansvarig för familjens försörjning och välbefinnande, är det bästa möjliga vapnet för att undertrycka proletariatets strävan mot frihet, att minska den revolutionära andan hos de arbetande männen och kvinnorna. Ängslan för sin familj knäcker arbetarens ryggrad och tvingar honom till att schackra med kapitalet. Vad gör inte fadern och modern när deras barn är hungriga?

I motsats till det det borgerliga samhället som inte har kunnat göra ungdomarnas utbildning till en genuin social funktion, ett samhälleligt arbete, betraktar det socialdemokratiska samhället den uppväxande generationens sociala utbildning som grunden för samhällets lagar och vanor, som en hörnsten i den nya byggnaden. Det är inte det förflutnas familj - inskränkt, med dess gräl mellan föräldrarna, med dess enda intresse inriktat på sin egen avkomma - som gestaltar morgondagens människa för oss socialdemokrater,

Vår nya människa, i vårt nya samhälle, skall gestaltas av sociala inrättningar, som lekplatser, barnträdgårdar, barnhem och många andra liknande organisationer. På dessa kommer barnet att tillbringa större delen av dagen och välutbildad personal gör barnet till en medborgare som är medveten om storheten i följande motto: solidaritet, kamratskap, gemensam hjälp, hängivelse till det kollektiva livet......

Försäkran om moderns uppehälle

Men nu när uppfostrings- och utbildningsuppgifterna försvunnit, vad finns då kvar av familjens förpliktelser gentemot barnet? I synnerhet då familjen befriats från större, delen av de materiella åliggandena som det innebär att ha ett barn, återstår dock omvårdnaden om barnet när det är så litet att det fortfarande behöver moderns uppmärksamhet, medan det lär sig gå och håller i modems kjolar. Här skyndar åter vår partikongress i höstas till den arbetande modems hjälp. Barnamodern skall inte längre behöva tyngas av en baby i sina armar! Staten påtar sig själv uppgiften att försäkra uppehälle åt varje moder, vare sig hon är lagligt gift eller inte, så länge hon ammar sitt barn. Detta genom att inrätta spädbarnshem, daghem och andra liknande institutioner i alla städer och byar, för att på så sätt tillåta kvinnan att tjäna staten på ett meningsfullt sätt och samtidigt vara en moder.

Äktenskapet är inte längre en boja

Vad observerar vi idag? Den överspolade familjen börjar brytas ner. Den befriar sig successivt från allt det hemarbete som tidigare var stöttepelaren, som upprätthöll familjen som social enhet. Hushållsarbetet? Det verkar också ha förlorat sin betydelse. Barnen? Föräldrarna är redan nu oförmögna att ta hand om dem; föräldrarna kan vare sig garantera livsuppehälle eller utbildning. Detta är den situation, som både föräldrar och barn lider lika mycket av.

De svenska socialdemokraterna närmar sig därför den arbetande kvinnan och den arbetande mannen, och säger till dem: »ni är unga, ni älskar varandra. Alla har rätt till lycka. Lev därför ert liv, fly inte lyckan... Var inte rädda för äktenskap, även om äktenskapet verkligen var en boja för den arbetande mannen och kvinnan i det borgerliga samhället. Framför allt, var inte rädda - unga och friska som ni är - för att ge landet nya arbetare, nya medborgare - barn. Sverige är i behov av ny arbetskraft: det hyllar varje nyfött barn som kommer till världen. Inte heller skall ni vara bekymrade för ert barns framtid: ert barn kommer varken att känna till hunger eller kyla. Det kommer inte att bli olyckligt eller bli överlämnat till sitt öde som det skulle ha blivit meed en borgerlig regering. Modern och barnet garanteras understöd och benägen hjälp av det socialdemokratiska samhället, av vår stat, så fort barnet kommer till världen. Barnet kommer att ges mat, det föds upp, det kommer att bli utbildat genom daghemmens försorg. Men (s) vill inte på något sätt ta barnet från sådana föräldrar som önskar att deltaga i uppfostran av sina små. S-samhället tar på sig alla de uppgifter som gäller barnets utbildning, men fadersglädjen, moderstillfredsställelsen - den kommer inte att tas från de som visar sig kapabla att uppskatta och förstå den.»

Kan detta kallas en nedbrytning av familjen med hjälp av våld eller en tvångsmässig separation av barn och moder?

Familjen en förening av affektion och kamratskap

Det går inte att fly undan fakta: för den gamla typen av familj är dagarna räknade. Det är inte socialdemokratins fel, det är ett resultat av nya livsbetingelser. Familjen upphör allt mer att vara en nödvändighet för staten, såsom den var förr. Tvärtom är den mer än värdelös eftersom den håller tillbaka de kvinnliga arbetarna från ett mer produktivt och mycket mer seriöst arbete. Uppgiften att uppfostra barnen är inte längre en nödvändighet för familjen, eftersom denna uppgift alltmer glider över till kollektivet. Men på den forna familjens ruin skall vi snart resa en ny form vilken kommer att innehålla helt igenom annorlunda relationer mellan män och kvinnor. Den skall vara en förening av affektion och kamratskap, en förening av tvä jämlika personer i det jämlika samhället, båda fria, båda oberoende, båda arbetare.

Inget mer hem-»slaveri» för kvinnan. Ingen mer ojämlikhet inom familjen! Ingen mer rädsla för kvinnan att hon skall vara utan försörjning eller hjälp när hon står med sitt barn i sin famn och hennes man överger henne. Kvinnan i det svenska samhället är inte längre beroende av sin man, utan av sitt arbete. Det är inte hennes man, utan hennes egna robusta armar som skall försörja henne. Det skall inte finnas någon rädsla för vad som skall hända med hennes barn. Socialdemokratin, det starka samhället, tar på sig ansvaret för dessa.  ¨

I vissa stamsamhällen hade kvinnan förr fri sex med många män och fick ett armband av var man samt en tatuering så att till slut var hela kroppen fullklottrad och armarna tungt behängda - så skall vi åter ha det; alla skall ha rätten att tumla runt i sänghalmen utan restriktioner och barnaskrik som under feodalismen.

Äktenskapet skall renas från alla sina materiella element, från alla penningöverväganden som utgör en ful fläck på familjelivet idag. Äktenskapet skall hädanefter förändras till en sublim förening av två själar som älskar varandra, där var och en har förtroende för den andre. Denna förening garanterar varje arbetande man och kvinna samtidigt den mest fulländade lycka, maximal tillfredsställelse vilket är de individers lott som är medvetna om sig själva och om livet som omger dem. Denna fria förening, som är stark i det kamratskap som inspirerade den, är vad morgondagens socialdemokratiska samhälle erbjuder både män och kvinnor - istället för gårdagens äktenskapsslaveri.

HBTQ-människan, novo homo, den gränsöverskridande, är vårt mål.

När väl arbetsförhållandena har blivit förändrade och den materiella säkerheten för den arbetande kvinnan har ökat och efter det att det kyrkliga äktenskapet avskaffats - detta s k oupplösliga äktenskap som egentligen inte var något annat än ett bedrägeri - givit plats åt en fri och uppriktig förening av män och kvinnor, män och män, kvinnor och män, även polygami, som är det mest samhällslönsamma, då de älskar varandra och är kamrater, så kommer vi också att se ett annat skamligt plågoris försvinna; en skrämmande djävul som är en fläck på mänskligheten och som med all sin tyngd drabbar den hungriga arbetarkvinnan - prostitutionen. Så blir även torsken befriad i det nya jämlika samhälle som vi ser torna upp sig vid horisonten.

Ingen mer prostitution

Prostitutionen har vi som ett resultat av det ekonomiska system som nu råder, den privata egendomen, äktenskapet och den patriarkala strukturen,. När väl den senare förstörts, ja krossats, så kommer kvinnohandeln automatiskt att försvinna.

Låt därför inte arbetarklassens kvinna bekymra sig över det faktum att familjen så som den nu ser ut, är dömd att försvinna. Det skulle vara mycket bättre om de med glädje hälsade det nya gryende samhälle som befriar kvinnan från hennes hemslaveri, som lättar moderskapsbördan och, slutligen, under vilket vi skall se den hemskaste av alla förbannelser som tynger kvinnan försvinna - prostitutionen.

Kvinnan som känner sig kallad att deltaga i kampen för den stora saken, arbetarnas befrielse - en sådan kvinna borde känna till att i den Nya Svenska Staten finns det ingen plats för sådana indelningar som vi tidigare gjorde: 

»Detta är mina barn; dem är jag skyldig all moderlig omvårdnad, all min affektion; det här är dina barn, mina grannars barn; dem bryr jag mig inte om. Jag har tillräckligt med mina egna». Hädanefter kommer modern-arbetaren, som är medveten om sin sociala funktion, att höja sig till en punkt där hon inte längre skiljer mellan dina och mina. Hon måste komma ihåg att hädanefter finns det bara våra barn, de i det helt jämlika socialdemokratiska samhället, barnen blir allas gemensamma ägodel.

Bered väg för friska, rosenkindade barn; bered väg för en kraftfull ungdom som sluter upp i livet och dess glädje, som är fri i sina känslor och sina affektioner. Sådana är det jämlika socialdemokratiska samhällets slagord. 

Socialdemokratiska

familjegruppens

måldokument nr 1,nov. 2005

Vid protokollet Kurt Lundgren

med biträde av A. Kollontaj