Är jag en ond människa?
Jag har alltid undrat varför jag är så elak och många andra så snälla; är det nåt fel på mig? Låt mig ta ett exempel, må det ej missförstås men i så fall skyller jag på en medfödd defekt, till vilken jag återkommer: På TV berättas om en syrisk familj som flytt till Sverige därför att hustrun är leversjuk; hon måste få en ny lever annars dör hon, och därefter, säger doktorn, måste hon ha livslång svensk sjukvård. Att sända henne tillbaka, även med en ny lever, vore detsamma som en dödsdom.
Vad ska vi göra? Hjälpa henne, säger hjärtat, stopp lite, säger förståndet. Kan en nation för sig själv och alldeles ensam etablera en sådan asylpraxis, att leversjukdom automatiskt innebär uppehållstillstånd, en omfattande och kvalificerad operation samt livslång sjukvård ?
Kan vi, som medborgare i Sverige, kräva dylik generositet av något annat land?
För min del anser jag att godheten inte är något värd om den inte samtidigt kombineras med en personlig uppoffring. Om alla de som kräver att den syrianska kvinnan skall få stanna betalade för hennes sjukvård och därefter åtog sig att betala hennes livslånga eftervård skulle jag respektera medmänskligheten, men barmhärtighet på håll och på andras bekostnad har jag svårt för. I själva verket tror jag att alla de goda människor som dagligen framträder i media i själva verket inte är annat än posörer, som speglar sig i sin egen självgodhet, men i sina hjärtan är de hårda - att skriva vackra dikter samtidigt som man binder fast sitt eget barn i bordsbenet och att därefter bli hyllad för dikten, ej fördömd för barnmisshandeln, är förbehållet de riktigt låtsasgoda - Rosseau, Tvestajeva, Sartre, Chomsky och sådana, var och en med sina variationer på godhetstemat. Till exempel Chomsky : ner med kapitalismen varefter han bildar ett eget investmentbolag.
Detta mitt likgiltiga tillstånd, avsaknad av medmänsklighet, beror på att jag inte har tillräckligt många aktiva spegelneuroner i skallen, har forskare både i USA och England kommit fram till; hos autistiska barn är spegelneuronerna särskilt passiva och tysta av sig. Så jag är som jag är och skyller på neuronerna.
Det är också svårt att vara hjälpsam när man blivit blåst och bedragen. Under många år skickade vi varje månad pengar till SOS Barnbyar, men det slutade vi tvärt med sedan det visat sig att chefen där försnillat miljoner. Jag mejlade och krävde våra pengar tillbaks, men det fick jag inte. När jag sedan läste om de fantasilöner som Röda Korsets och Rädda Barnens ledningar uppbar (miljoner per år), slutade jag även skänka dit; och nu ser jag att alla de miljarder FN samlat in till länderna som drabbats av tsunamin så här dags förra året inte nått fram : en tredjedel av pengarna har nämligen slukats av administrationen; ovanpå detta oil for food-skandalen :
”Vem i hela världen kan man lita på...”
------------------
SMEDJAN : Den som klickar in sig på www.smedjan.com finner där ett meddelande från högsta chefen själv, Cecilia Stegö-Chilo, att smedjan nu lagts ner och detta trots att sajten fått allt fler läsare.
Någon förklaring lämnas inte, vilket väl ändå måste anses som ett tillkortakommande hos en organisation (Timbro) som sysslar med kommunikation, så varför läggs Smedjan ner ?
För min del anser jag att Smedjan var en av de bättre frihetliga sajterna i landet. Jag förstår helt enkelt inte nedläggningen.
-----------------
Ett stilla snöfall under natten har pudrat terrängen vit - eftersom jag har vinterdäcken på blir det lite terrängkörning i Bäckeboskogen bort mot Brånan och gamla tiders vargskogar. Här jagade landets störste vargjägare, Varg-Kalle. Det var i mitten av 1800-talet.
I skogen fanns också en masugn, Hornsö masugn. Mycket har hänt, aldrig har det beskrivits.