522 myndigheter är bara för mycket



De landshövdingar som skriver på DN Debatt i dag måste ha läst denna blogg - de är nämligen av den åsikten, att 522 statliga myndigheter är för mycket och att vi i enkelhetens namn måste lägga ner ett stort antal.


Landshövdingarna har också sett att det finns strävanden att slå sönder det lilla som är kvar av den nationella enigheten och nationsstrukturen genom att skapa 8-9 tämligen självständiga regioner, vilka var och en för sig förhandlar med Bryssel; ett drömläge för regionala småpåvar, men det innebär en upplösning av nationen - det är en fanatisk eu-anhängare, Mats Svegfors, som satts att regionalisera landet i den s k Ansvarsutredningen.


Eu:s mål är att regionalisera/balkanisera/belgienisera Europa; självständiga nationer är störande för fredstanken och de måste därför bort - detta är eu:s mest viktiga och långsiktiga mål. Eu har lyckats på Balkan där en väl fungerande stat, Jugoslavien, tilläts bli sönderriven och uppdelad i pluttestater efter etniska och religiösa gränser. Bosnien och Kosovo är två mardrömsregioner, som kommer att ge evig huvudvärk. Att en stat som Sverige skulle vara nästa lämpliga mål för eu att regionalisera är tämligen självklart eftersom landet redan är under upplösning och lätt låter sig belgieniseras.


Den kompletta bankrutten för statsledningen ser vi framför våra ögon; detta ovärdiga spel om vem som sade vad, gjorde eller inte gjorde det ena eller det andra när tsunamin slog till. En sådan statsledning har ingen auktoritet, den väcker närmast löje.


Och, oh så rart, försvarsminister Leni Björklund, en tant lika gammal som jag, lever i ett harmoniskt menage à trois och delar 62-årig pojkvän med en annan kvinna - en trekant. Vi talar nu om den svenska nationens försvarsminister, som förutom detta tillsammans med den glade gamängen Håkan Juholt, försvarsberedningens ordförande, destruerat det svenska försvaret. Men man får ju glädja sig åt att hon har ett aktivt kärleksliv.


-----------------


Jag håller nästan aldrig vad jag lovar. Jag sade i hastigt mod efter ett påhopp att jag aldrig skulle skriva ett ord mer om invandring. Nu bryter jag det och fortsätter - man måste kunna diskutera denna fråga på ett sakligt sätt.


Jag tänkte jag skulle skriva en del på engelska men det blev så styltigt att jag övergett denna goda internationella ansats.


Slutligen hade jag för avsikt att skriva en deckare tillsammans med mina bloggläsare, men det blev inget gensvar så jag ger upp. Ja, nåt mer har jag väl inte lovat.


------------------


Lögnaktiga journalister, kunde väl också vara ett talesätt, skriver nån i en kommentar. Tyvärr, han har rätt.


Sann historia kommer här :


Jag trodde jag hade en het nyhet på gång, men efter några intervjuer och kollationeringar fann jag att historien inte höll på det sätt jag tänkt mig.


Nyhetschefen kommer in, han är lite uppjagad för han saknar dagens banderoll (huvudnyhet):


- Faen, säger du det, håller inte storyn. Du, sade han bevekande, det går inte att missförstå lite...


- Jo, sade jag, det gör det, och så satte jag igång att randa, vad gör man inte för sin nyhetschef och för en banderoll.


Detta kan inte kallas lögn utan snarare journalistiskt nytänkande, rentav kreativitet.


------------------


Den 39-årige terroristen från Sverige hotades redan på planet av FBI-agenter, som pekade en pistol mot honom. Tänka sig, att göra så, peka med pistol, den kan ju gå av. Nu tycker jag att vi bildar en nationskommitté för hans sak med Ghezali som ordförande, han har sakkunskap i dessa dunkla ämnen.


Till varje pris måste det förhindras att 39-åringen fraktas med CIA-plan, gärna med luftballong eller zeppelinare, men absolut inte CIA-plan för så gör man bara inte mot hyggligt folk.


För mig som en enkel själ ur den djupa arbetareklassen är det svårt att förstå att terroristernas humanitära rättigheter alltid går före deras hemska gärningar.


Nu säger jag nåt hemskt, läs detta : För mig får kurderna gärna hänga Saddam Hussein i dag, i den by där han lät gasa ihjäl 5 000 kurder.


Det är dock bra för den irakiska nationen att brotten kartläggs, redovisas i detalj och blir till historiska dokument, som Nürnbergrättegångens dokument, som nu är historiska källor för att förstå en ond tid.



Nu går Irak till val. Irakierna dansar på gatan och gläds över sin nyvunna frihet. Ja, den där förbannade Texasgubben, Bush.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: