Östra Ölands fria horisont

Gott Nytt År. I dag är sista dagen på gamla året. Första dagen på det nya hälsar vi med bomber och raketer. Här uti min lilla stad och hemma på våran gata har det nu smullit och exploderat sedan början av december; så välkomsthälsat som 2006 har inget år blivit så länge jag minns. Vad kan det bära med sig i sitt sköte?

Våra ompyssliga myndigheter har i sin omsorg om vår hälsa, särskilt ungdomens, förbjudit de småtrevliga klassikerna : tigerpuffar, smatterband, 25-öres, häxpipor, enkronassmällare, istället erbjuds den efter smällare törstande ungdomen 100-kronorsbomber och jättelika raketer, som när de exploderar fel kan blåsa huvudet av en elefant: vad kunde en tigerpuff åstadkomma, högst ett skadat finger.

Detta smatterbandsförbud är ett lika kontraproduktivt beslut som den absoluta företrädesrätten för fotgängare på övergångsställen, vilket lett till en massaker på fotgängare. Jag stannar aldrig utan kör på med bestämd min och bestämda gester för att inte åstadkomma seriekrockar och allvarliga påkörningar av fotgängare som inte kan bestämma sig.

Så måste jag erkänna att jag stundom hystar ut en del skräp genom bilfönstret när jag kör, till exempel glasspinnar, pappersskräp, nån läskflaska i plast kan åka ut ibland - när jag slänger känner jag mig ung igen, okynnig på nåt sätt, men jag ser noga upp så att ingen bakomvarande bilist ser mig. Är jag riktigt klok? Nej.

------------------

Vi har nu investerat 3-4 000 kronor i ett ångstrykjärn - en fantastisk sak; man bara hänger upp en skrynklig skjorta på en galge och blåser på den lite lätt med ångan från järnet, och vips är den nystruken; min hustru har nu ägnat det senaste dygnet åt detta fantastiska järn och strukit allt vi äger och har. Med detta är det åter bevisat vad alla insiktsfulla män redan känner till: det finns en enorm genetisk skillnad mellan män och kvinnor.

------------------

Jag skall på jubileum den 14 januari; då skall alla de åldrande män och kvinnor som för 100 år sedan gick ut journalistutbildningen i Göteborg samlas för att minnas; ja, vad minns man? Ur våran kull var det i varje fall ingen som blev en Jan Guillou, en berömd författare eller nåt annat framgångsrikt - de flesta av oss tycks ha gjort sin livsplikt på dagstidningar i landsorten och på nyhetsbyråer - de flesta av oss har emellertid e-mejladresser så vi har alla hängd med, men jag tycker det känns lite konstigt att ingen av dem skickat ett mejl till mig, å andra sidan har jag inte skickat nåt mejl heller.

Är det för övrigt någon av dem som läser detta? 

Vår rektor kan inte delta ty han avled för en kort tid sedan: Lars Alfvegren, docent i nordiska språk och mycket intresserad av dialekter: han kom ibland fram till mig och frågade: Kan du säga nåt på öländska eller kalmaritiska, och då sade jag det:

”Hej, jau heter Kirre och bour på Kaettis, fy saujtan man vijket stelle.”

Blås i trumpeterna.

Fanfar och trumvirvlar. 

Här kommer vinnaren i tävlingen om det vitsigaste namnet på Göran Perssons och Anitra Steens nya jordbruksföretag. 

Och vinnare det blev Unzipp Girl som kom med detta företagsnamn:

Steenbockens Herrgård AB.

Lagom elakt, inte plumpt, ganska kul och med finess.

Du får nu välja mellan följande böcker som jag skrivit :

Öländsk historia. Ganska kul och lättläst.

De gick nakna och hungriga. En bok om hur Kalmar stad byggdes, ganska tung och faktarik. Går att läsa, tycker en del.

Mejla din adress till mig på kurt_lundgren2000@yahoo.se, så skickar jag boken omedelbart.

Sanningen skall göra Eder fria, står det över en skolas portal nära mig. Den uppmanande uppfodringen  riktas till ungdomen, de som en gång gick i skolan, och de som går där i dag. Sanningen skall alltså berättas oavsett konsekvenser;inte bara publish and be damned, utan också tala och bli fördömd.

Jag tror inte längre på drev som går i stora media, jag misstror deras drivkraft, deras motiv, det material som drevet baseras på, kort sagt, jag misstror mediadrev i alla dessa yttringar.

Vad är till exempel sanningen, den som skall göra oss fria, den verkliga sanningen, om migrationsverket och tårtan. Jag råkar nu känna till en del om tårtan, för det kan ju inte vara så, att varje utvisning firas med tårta, det skulle bli ett väldigt frossande, nåt annat måste vara förknippat med tårtfallet, hot, hot om våld, brottslighet, juridiska turer och fullständig snurr, som helt utmattar personalen. I ett tårtfall handlade det om, för att säga det på ren svenska, ett fräckt tjuvagäng. Så uppges det för mig

”Men varför berättar ni inte om saken som den är?”

Detta frågar jag migrationsverket.

”Vi får inte berätta, det har ingen betydelse om det är ett ”vanligt fall” eller om det handlar om grov kriminalitet.”

”Kan du bekräfta det här med tjuvagänget, som man äntligen lyckades komma i mål med?”

”Nej.”

”Och det med champagnen, där förekom våld, hot?”

”Jag säger inget.”

Så sitter jag i går kväll och ser Jan Guillous inledande avsnitt av häxserien på tv4; eftersom jag är så macho själv har jag förstås svårt att stå ut med Guillou, men till slut får man ta skeden i vacker hand och säga : karln är begåvad, han skriver bra böcker, han gör oerhört fascinerande tv-program. Jag har själv läst ganska mycket om det svenska häxeriet, själva protokollen har jag, jag har läst flera doktorsavhandlingar och den tjocka häxboken av Bror Gadelius, men det var inte förrän Guillou-programmet, som jag tycker jag fick lite pejl på hur barnberättelserna kom till, deras ursprung i saga och 1600-talsmiljö. Det var mycket skickligt och pedagogiskt uppbenat.

Jag hoppas Guillou ocksåp kommer in på den förbisedda sanningen, att många män också brändes.

I det första programmet behandlades emellertid häxeriet som det vore en unik svensk företeelse; dess ursprung är europeiskt.

Frågan är också varför inte alla landskap drabbades, till exempel Öland, som under denna tid verkligen var en plågad och utsvulten landsända under drottning Christina, men här finns inte ett enda häxerifall under hela 1600-talet. Däremot avslöjades en häxa i Kastlösa på södra Öland, Lasse-Britta kallad, under 1500-talet. Hon gick runt kyrkan om nätterna, blåste i kyrklåset och uppväckte därmed de döda - en sådan kärring måste förstås brännas.

Ryktena om häxeri, trollpackefebern, var ett slags dödligt massmediadrev under 1600-talet, med sanningen hade det ingenting att göra, vilket blir temat för de kommande häxeriprogrammen.

Jag tänker på hur omfattande häxeribrännandet skulle ha blivit om sockenprästerna och överheten på den tiden hade haft tillgång till internet och mobiltelefoner, kanske övervakat all trafik till och från huvudstaden med kamera och transponder - då kunde man ha hållit tusen häxeldar brinnande samtidigt över hela landet; nu spred sig ryktena med vandrande barn, med järnfororna ner till Stockholm; men i vissa städer, till exempel Vimmerby, där flickan Cillia utpekade flera kvinnor som häxor hände ingenting, flickan förhördes ingående och avslöjades - hon ville bara göra sig märkvärdig. Hon ljög. För detta piskades hon utanför kyrkdörren.

Häxor fanns förstås i form av kloka gummor. I mina trakter bodde Juta-kärringen i en liten stuga; hon kunde läsa, stämma blod och bota kreatur, men hon var allmänt respekterad och spökar ännu : se nu lyser det därute i ekskogen, det är Juta-kärringen, och tro mig eller inte, jag har själv sett henne en gång när jag glömde dra rocken ut och in, för det måste man om man skall undgå mötet med Juta-kärringen; alla vet detta : häxelementa.

”The European Union finally got a budget for the years 2007–2013. Far from being perfect it at least takes us out of the stalemate. Citizens have seen too much of selfish interest by Member States, too little vision and solidarity. European funds flowing to the new Member States pay back in trade opportunities for the whole single market. It is investment – not charity!

I believe (still!) that people want more Europe and they want a caring Europe.”

Detta är taget från eu-kommissionären Margot Wallströms senaste blogg och på hennes stapplande engelska; i detta korta stycke lyckas hon pressa in allt det som är fel med eu. En prestation i sig.

1. För det första säger hon, att eu måste bry sig mer, måste bry sig om i allt större utsträckning, ”take care”. Det förhåller sig ju tvärtom : eu måste bry sig mindre och vara mindre ”caring”. Eu-interventionerna är det största problemet.

2. Eu skall låta pengarna flöda till de nya medlemsstaterna. Därmed låser eu för alltid fast nya länder i ett subventionsberoende, som inte skiljer sig särskilt mycket från planekonomin inom Comecon. Härav stagnation och missnöje.

På nära håll har jag sett en del användande av eu-fonder, bl a på Öland där en skylt med texten ”Här finns plats” placerad på alvaret erhöll över 150 000 kr i eu-bidrag. Tio stycken enbuskar som klippts runda på alvaret kallades konst och fick också del av pengar i den storleksordningen.

Detta var ett konstprojekt kallat Mitt i, det sopade hem ca 2.5 miljon i eu-pengar.

Ännu värre är ett Linnéprojekt som i år får 4.5 miljoner kr.

Allt detta är pengar kastade i sjön, alla vet det, ingenting kommer ut av projekten annat än kommittéer och konstiga seminarier, som aldrig borde ha hållits. Jag var på ett sådant seminarium: 50 åhörare, föreläsare från när och fjärran till enorma kostnader, nästan bara damer i knutblusar, scarves och fotriktiga skor, arkitekter med skägg, kulturarbetare gubevars - om dessa herrar och damer vill konferensa, gör då det, men inte med mina pengar.

Pengar har alltid en alternativ användning. Man blir ju nästan gråtfärdig när man tänker på hur mycket nytta 6.5 miljoner kr skulle kunna åstadkomma för småföretagen i regionen.

Jag vet inte hur stor del av arbetskraften i landet som för närvarande hålls sysselsatt med innehållslösa eu-projekt, de allra flesta med pampiga titlar. Till exempel denna, men det finns hundratals sådana här tomma projekt: ”Mentorsringar för kvinnliga innovatörer.”

Jag skulle emellertid kunna tro att sysselsatta i tomma eu-projekt är två procent av personer i yrkesverksam ålder; den reella arbetslösheten skall alltså ökas med två procent.

Vad man lägger märke till är att det är samma människor som återkommer år efter år i dessa artificiella projekt; de har blivit en inkomstkälla; man lär sig hantera det komplicerade ansökningssystemet, man lär sig att strö ut de rätta signalorden i ansökan: region, gender, jämlikhet, eu, tillväxt, skapande faktorer, utveckling, resurs etc, oj, jag glömde regional balans. Sålunda blir eu-bidragen en försörjningsmaskin, utan insyn och praktiskt taget utan kontroll - tro mig, här finns kuckumaffens för en undersökande journalist.

Några projekt:

Projektet Utveckling av fågelresor har beviljats 240 000 kronor i EU-stöd. Projektet ska pågå under hela år 2006 och det går ut på att hitta entreprenörer som är intresserade av att erbjuda paketerade fågelresor i inre Småland. Resorna ska erbjuda färdigt boende, god mat, gott värdskap och skickliga guider. Man vill främst locka besökare från Nederländerna, Tyskland och Storbritannien.

Är icke detta rent vanvett, så säg.

Regionförbundet och kommunerna i Kalmar län håller nu på med en upphandling för att alla i länet ska ha möjlighet att ha bredband. Efter nyår blir detta troligen verklighet. Idag har 85 procent av länet tillgång till bredband och denna upphandling gäller de resterande 15 procenten. Kalmar län är ett av de län som ligger längst fram i landet när det gäller utbyggnad av bredband.

Detta bredbandsprojekt är snart två år försenat. Företaget som sölar heter Accelerated Wireless. Kostnad 60 miljoner kr av skattepengar och inget utfört.

Det skulle bli trådlöst bredband, det blev bara tröstlöst trådband, säger de elaka ölänningarna och kalmariterna.

Men det gör väl ingenting för det är ju bara skattepengar, och med skattepengar är det som med luften, det är en ubikvitet, finns överallt.

Jag har en hel del Ericsson-aktier och har varit med på hela resan; ett tag var jag miljonär, men inte nu längre. Det gick för fort för mig, hann aldrig hämta hem vinsten. Jag har aktier i anständiga företag, förutom Ericsson lite ABB, Metro, ett par börsmäklarföretag, några fonder - hela min pensionsdel har jag placerat i HQ:s Rysslandsfond.

Jag har inga sliskiga, oetiska aktier, men nu tänker jag skaffa mig det. Jag har för avsikt att starta den Oetiska Fonden UPA. De aktier jag tänker mig skall finnas inom följande branscher : porr, alkohol, cigaretter/snus, kemi, vanebildande läkemedel, olja, gas, kärnkraft, uranbrytning samt den värsta energikällan av dem alla, vindkraften, som enbart överlever på folks dumhet och statssubventioner.

Detta blir, känner jag, en väl avvägd mix och en representativ aktieportfölj.

-----------------

Jag lyssnade fascinerad och skrämd till den iranier i Göteborg som nu drivs från sin restaurang och sitt hem och som efter alla förföljelser från Bandidos lever i dödsskräck. Vad som förvånade mig var emellertid att det var hans egna landsmän, iranier, som krävde in pengar.

Det är förstås ur juridisk synpunkt lika illa, men är Göteborgsbandidos iranier; det är nåt som inte stämmer här: Wo ist das kerne des pudels?

------------------

I tre dagar nu har SMHI varnat för snöoväder, på öländska Fåk. Jag tittar ut genom fönstret, det är på nollan, det blåser runt och yr en del snö, fyker, men ingen fåkkänsla har infunnit sig. En Ölandsfreak behöver minst en fåk om året - freakar behöver fåkar.

-----------------

Det närmar sig nyår och som vanligt har busungarna sprängt vår brevlåda. Jag borde vara ursinnig men kan inte. Det kunde ha varit jag i 14-årsåldern. Grabbarna kör trimmade mopeder på cykelstigen, folk är vansinniga på dem, inte jag. På en av dessa mopeder, den snabbaste, hade jag suttit. I den åldern levde jag bara för tre saker : trimmade mopeder, sprängämnen och meningslöst och kallblodigt småfågelskytte med salongsgevär. Vi hade också tillverkat en mynningsladdare, som vi laddade med egenhändigt gjort krut och vi sprängde stubbar i skogen med hjälp av stålrör, som vi fyllde med en blandning av klor och socker; those were the days.

-----------------

Tidningarna uti vår lilla stad är riktiga gnällspikeblad. Vilket gnäll som helst, hur trivialt det än är, publiceras. I en lokaltidning gnäller en kvinna som lämnat in ett par ålar för rökning att hon inte fått tillbaka sina ”egna” ålar utan ett par främmande ålar. Denna trivialitet blir en halvsida med bild i tidningen, vilket jag betraktar som fullständigt publicistiskt vansinne; sånt får väl tanten gnälla om i telefon till sin väninna, vad har det i tidningen att göra. (Barometern)

I den andra tidningen (Östra Småland) gnäller en tant över att det inte plogas utanför hennes hus. Kommunen skall ploga vid 8 cm snödjup, nu är det 9, så gnäll och pip i tidningen.

Dagens tidningar speglar i sitt urval den valhänthet inför livets prövningar som vi insupit med den socialdemokratiska modersmjölken, till och med en felaktigt utlämnad ål föranleder rubriker och krisgrupp.

-----------------

Tsunamin är vår tids harmageddon, en förfärlig tragedi, men nu får det snart vara nog, publiceringen börjar bli kväljande till sin omfattning, tv och radion sände hela annandagen.

En annan störande detalj är det rättfärdighetspatos som tar sig uttryck i ren mobbning mot utrikesministern, så hänsynslöst att hon inte ens vågar bevista minnesceremonin och av ”hänsyn” till offrens sorg tvingas avstå. Vad skulle ha hänt om hon gått dit, hade hon blivit utbuad, nerspottad? Finns det någonting av elände som inte borde drabba Freivalds?

Ett land måste ledas. Det begicks en del fel i statsledningen under katastrofen, men att det skall få konsekvenser för själva statsledningens auktoritet är orimligt; Göran Persson måste nu sluta be om ursäkt; han har pudlat tillräckligt. Enough is enough.

Det finns ett annat typiskt svenskt drag i spåren på tsunamin, det var samma sak med Estonia. De som på något sätt berörts av katastroferna blir exeperter, på sjösäkerhet, på larmanordningar för tsunamis, på sorgearbete och statsledning. Det händer till och med att det görs karriär på katastrofer; man kan till slut inte skilja Pigge Werkelin från andra dokusåpastjärnor, för min del vet jag inte om han är flodvågsoffer eller stjärna i Extreme Makeover. Varför är han med i kvällstidningarna vareviga dag.

-------------------------ps ps ps extra etxtra extra------------------------- 

Aftonbladet har utlyst en namntävling på Göran Perssons och Anitras nya gård och jordbruksföretag. Man kan rösta på följande namn :  Absolut Torp, Stora Huset på Prärien, Husbonden AB, Jord, skog och Kor, Kobolaget eller Herrgården. 

Detta tycker jag är fantasilöst. Vad säger ni om Grisfarmen ? Eller Jag tycker inte om kött men slaktar gärna AB ? Eller denna, Fläsket Brinner AB, Julskinkor AB eller varför inte www.gorangrisen.com 

Nu hoppas jag att läsekretsen låter fantasain flöda kring denna nationella namnfråga. Får jag några förslag, det bästa belönas med en av mina böcker.

Den undersökning som gjorts om professor Eva Lundgrens genusforskning tolkades av henne själv som ett frikännande och i media framstod det, med några få undantag, som om hon visserligen fick kritik, men att denna var av så ringa omfattning att den kunde negligeras.

I själva verket är Uppsala universitets granskningsrapport med den långa titeln ”GRANSKNING AV PROFESSOR EVA LUNDGRENS FORSKNING I ENLIGHET MED UPPSALA UNIVERSITETS REGLER AVSEENDE FÖRFARANDET VID ANKLAGELSER OM VETENSKAPLIG OHEDERLIGHET” ett grundskott i den genusforskning Eva Lundgren företräder. Hon sägs vara flitig, produktiv och nyfiken men därutöver finns inte mycket beröm att hämta; rapporten är helt enkelt förintande : Hennes forskning låter sig inte kontrolleras, intervjuerna på vilka allt bygger finns inte att tillgå och när det någon gång finns statistik som kan kontrolleras har Eva Lundgren misstolkat den så till den milda grad att hennes slutsatser är helt och hållet de motsatta.

Om mina historiska böcker utsatts för en så nedgörande kritik hade jag nog blivit sittande i ett hörn med en filt över huvudet : Eva Lundgren hon babblar vidare.

1. Undersökningen har gjorts av professor Margareta Hallberg, idéhistoria, professor Jörgen Hermansson, statskunskap i samarbete med universitetsjuristen Per Abrahamsson.

Eva Lundgren har varit synnerligen flitig och hon har publicerat ett 100-tal böcker, pamfletter, uppsatser m m, ofta går de olika verken in i varandra, många av dem är byggda på intervjuer.

2. Eva Lundgrens tes i ett i flertal arbeten är Våldets Normaliseringsprocess, män slår kvinnor alltid, det är normalt. Om denna tes säger granskarna:

”Vi har förgäves efterfrågat det ursprungliga materialet för att kunna utföra granskningsuppgiften så noggrant som möjligt. När detta bakgrundsmaterial nu inte föreligger kan vi endast konstatera att 5 (fem) bearbetade intervjuer här representerar gruppen misshandlade kvinnor och deras berättelser.”

Intervjuerna har inte varit strukturerade utan de utfrågade har babblat om allt varvid  Eva Lundgren så att säga under texten lyssnar in vad de intervjuade menar.

”Råmaterialet lär föreligga på kassettband men inte heller här har vi lyckats få tillgång råmaterialet... Vi kan alltså inte själva bilda oss en uppfattning.”

”Tesen om våldets normalisering saknar empirisk grund.”

2. Eva Lundgrens bok Slagen Dam. Studien är gjord för Brottsförebyggande rådet och bygger på en enkät med 10 000 i yrkesverksam ålder boende över hela Sverige, slumpvis utvalda.

Slutsatsen i studien är att alla män utövar våld, och det är väl därför alla är djur. Det är en myt, säger Lundgren, att invandrare, alkoholmissbrukare eller lågutbildade slå kvinnor mer än andra män. Detta är alltså centralt i undersökningen och slutsatsen blir då att alla män slår sina fruar alltid. Detta är genusforskningens paradigm : det allmängiltiga mansvåldet. Håller det som vetenskaplig slutsats? Nu blir det spännande.

Efter en genomgång av statistiken säger granskarna:

”Materialet är för tunt. I den mån någon substantiell slutsats kan dras är det snarare en som går emot den Lundgren drar.”

Slutsatserna saknar signifikans, det är mytbildning. Vilken man kan förstås komma att slå vilken kvinna som helst, men om det händer är sannolikheten stor att mannen är alkoholpåverkad, lågutbildad, arbetslös och det land från vilket mannen kommer har betydelse.

”Det framstår därför som helt missvisande att Lundgren med flera skulle ha avlivat en myt. Det är i själva verket så att vissa män utgör ett större hot mot kvinnor än andra.”

”Trovärdigheten i Eva Lundgrens forskning måste ifrågasättas.”

Även den institution Eva Lundgren byggt upp och där hon kunnat framföra sina ovetenskapliga teser skall nu dras in och hennes ”forskning” inordnas i det ordinarie universitetet.

Så här låter rektor Bo Sundqvists dödsdom över Lundgrens ”genusforskning” uttryckt på en försynt akademisk prosa :

”Universitetet kommer att fortsätta ansträngningarna att stimulera diskussion kring den aktuella forskningen och verka för att Eva Lundgren i fortsättningen kommer att ingå i en större vetenskaplig miljö än den egna forskargruppen.”

Denna dom faller också hård över den socialdemokratiska regeringen, som prackat på Uppsala universitet denna forskningsgenre och denna okvalificerade professor - när stater skall bestämma forskningsinriktning bär det alldeles galet, det vet vi av erfarenhet; rasbiologi på 30-talet, marxism och kommunism i samhällsvetenskaperna under lång tid, samt nu på i de yttersta dagarna genusforskning à la Winbergh och Sahlin.

Man kan undra om det finns ett land till som har så många professorer som Sverige, drygt 4 000 samt en försvarsmakt med så många generaler, en på varje kanon, 64 stycken.

ps. Uppsalagranskarna nämner bara i förbigående Eva Lundgrens ”forskning” om sexriter, dödsriter, barnamord, satanism, kannibalism och Blåkullafärder; detta mytologikomplex tillhör sagosfären och låter sig ej undersökas akademiskt.

Denna blogg kan i dag avslöja ett hemligt socialdemokratiskt måldokument, som skall ge (s) valsegern år 2006 :

Det individuella hushållet har passerat sin höjdpunkt. Det ersätts mer och mer med kollektivt hushållande. Den arbetande kvinnan behöver förr eller senare inte ta hand om sin egen bostad; i morgondagens svenska samhälle kommer detta arbete att utföras av en speciell kategori arbetande kvinnor som inte gör något annat. De rikas fruar har länge varit befriade från dessa tröttande och irriterande plikter. Varför skall den arbetande kvinnan fortsätta med att utföra dessa smärtsamma uppgifter? I socialdemokraternas Sverige borde den arbetande kvinnans liv omges av samma välbehag, med samma klarhet, med samma hygien, med samma skönhet som hitintills omgett kvinnorna i de rika klasserna. I ett socialdemokratiskt samhälle skall inte den arbetande kvinnan behöva tillbringa sina få, alltför få, lediga timmar med matlagning och tröttande barnpassning, eftersom det i det jämlika samhället kommer att finnas allmänna restauranger och centrala kök, i vilka alla kan intaga sina mål.

Under ett halvt sekel har antalet restauranger och kaféer i de stora städerna ökat dag för dag tack vare den socialdemokratiska näringspolitiken, de har skjutit upp som svampar ur jorden. Men medan det under de borgerliga regeringsperioderna endast är personer med välfyllda penningpungar som har råd att äta på restaurang, så kan vem som helst komma och äta på på restaurangerna i de svenska samhällena. Det kommer att vara samma sak med tvätt och liknande arbete: den arbetande kvinnan skall inte längre vara tvingad att sjunka ner i ett hav av smuts eller förstöra sina ögon genom att stoppa strumpor eller genom att laga sina underkläder: hon behöver helt enkelt bara bära dessa saker till centraltvätten varje vecka och sedan hämta dem igen varje vecka, tvättade och strukna. Den arbetande kvinnan är ett problem fattigare. Speciella affärer för lagning av kläder, kommer att ge de arbetande kvinnorna tid att ägna sina kvällar till nyttig läsning, till rekreation, i stället för att tillbringa dem som nu med utmattande arbete.

Därför kommer de fyra uppgifter som fortfarande tynger våra kvinnor att, som vi sett ovan, försvinna under den triumferande socialdemokratin. Och de arbetande kvinnorna har säkerligen ingen anledning att ångra detta.Den socialdemokratiska jämställdhetspolitiken krossar bara hemmets ok för att ge henne ett rikare, fullständigare, lyckligare och friare liv.

Vi krossar familjen, och tar hand om barnen.

Barnets uppfostran under de borgerliga

Vad kommer att återstå av familjen när alla dessa individuella hushållsuppgifter försvunnit? Vi har fortfarande barnen att ta hand om. Men också här kommer de svenska socialdemokraterna  till hjälp, genom att substituera familjen: samhället kommer gradvis att ta över allt som tidigare låg på föräldrarna. Under den svenska socialdemokratin har barnens undervisning upphört att vara föräldrarnas sak. Barnen undervisades i skolorna. När väl barnen hade uppnått skolåldern lättades bördan på föräldrarnas skuldror. Från och med detta upphörde barnets intellektuella utveckling att vara deras sak. Men föräldrarnas alla förpliktelser gentemot barnet upphörde därmed inte. Det fanns fortfarande förpliktelser att ge barnet, mat, köpa skor och kläder till det, att göra dem till skickliga och ärliga arbetare, som, när det stunden kom, skulle kunna vara kapabla att bo för sig själva och föda och understödja sina gamla föräldrar.

Vidare innebär föräldrarnas låga löner, osäkerhet, tom hunger, ofta att en son till en arbetare blir arbetare och oberoende av föräldrarna. Så snart som barnet (pojke eller flicka) börjar tjäna pengar, betraktar han sig själv som sin .egen herre, till en sådan grad att föräldrarnas ord och råd slutar att ha någon effekt på honom. Föräldrarnas auktoritet minskar och barnet slutar att lyda. Allt eftersom familjens hemarbete dör ut allt mer och mer, kommer alla underhålls- och utbildningsförpliktelser att tas över av samhället från föräldrarna. Under de borgerliga åren var barnen ofta, allt för ofta, en tung och obärbar börda för den svenska familjen.

Barnet och det socialdemokratiska samhället

Här kommer också den socialdemokratiska partikongressen i höstas till föräldrarnas hjälp. I socialdemokratins Sverige görs, tack vare Socialstyrelsen och Kommunernas Socialvård, stora framsteg och många saker har redan gjorts för att underlätta för familjen vad gäller uppfostran och underhåll av barnen. Det finns hem för spädbarn, daghem, kindergarten, barnkolonier och barnhem, sjukhus och »rekreationshem» för sjuka barn. Restauranger, fria måltider i skolan. Fria läromedel, varma kläder och skor distribueras fritt till eleverna på de olika skolorna. Visar inte allt detta tillräckligt väl att barnet är på väg från familjens sfär, från att ha stått på föräldrarnas skuldror, över till kollektivens?

Föräldrarnas omsorg om barnen bestod av tre skilda delar: l. den nödvändiga omsorgen om spädbarnen 2. barnens uppväxt 3. utbildningen av barnen. Vad gäller utbildningen av barn i grundskola och senare på gymnasium och universitet, har det blivit en uppgift för staten - något som också är fallet under borgerliga år.

Men de borgerliga partierna aktade sig för att gå för långt när det gällde att möta folkets intressen, och ännu mindre ville man på så sätt medverka till familjens upplösning.

De borgerliga är själva inte omedvetna om att den gamla typen av familj, med hustru som slav och mannen som ansvarig för familjens försörjning och välbefinnande, är det bästa möjliga vapnet för att undertrycka proletariatets strävan mot frihet, att minska den revolutionära andan hos de arbetande männen och kvinnorna. Ängslan för sin familj knäcker arbetarens ryggrad och tvingar honom till att schackra med kapitalet. Vad gör inte fadern och modern när deras barn är hungriga?

I motsats till det det borgerliga samhället som inte har kunnat göra ungdomarnas utbildning till en genuin social funktion, ett samhälleligt arbete, betraktar det socialdemokratiska samhället den uppväxande generationens sociala utbildning som grunden för samhällets lagar och vanor, som en hörnsten i den nya byggnaden. Det är inte det förflutnas familj - inskränkt, med dess gräl mellan föräldrarna, med dess enda intresse inriktat på sin egen avkomma - som gestaltar morgondagens människa för oss socialdemokrater,

Vår nya människa, i vårt nya samhälle, skall gestaltas av sociala inrättningar, som lekplatser, barnträdgårdar, barnhem och många andra liknande organisationer. På dessa kommer barnet att tillbringa större delen av dagen och välutbildad personal gör barnet till en medborgare som är medveten om storheten i följande motto: solidaritet, kamratskap, gemensam hjälp, hängivelse till det kollektiva livet......

Försäkran om moderns uppehälle

Men nu när uppfostrings- och utbildningsuppgifterna försvunnit, vad finns då kvar av familjens förpliktelser gentemot barnet? I synnerhet då familjen befriats från större, delen av de materiella åliggandena som det innebär att ha ett barn, återstår dock omvårdnaden om barnet när det är så litet att det fortfarande behöver moderns uppmärksamhet, medan det lär sig gå och håller i modems kjolar. Här skyndar åter vår partikongress i höstas till den arbetande modems hjälp. Barnamodern skall inte längre behöva tyngas av en baby i sina armar! Staten påtar sig själv uppgiften att försäkra uppehälle åt varje moder, vare sig hon är lagligt gift eller inte, så länge hon ammar sitt barn. Detta genom att inrätta spädbarnshem, daghem och andra liknande institutioner i alla städer och byar, för att på så sätt tillåta kvinnan att tjäna staten på ett meningsfullt sätt och samtidigt vara en moder.

Äktenskapet är inte längre en boja

Vad observerar vi idag? Den överspolade familjen börjar brytas ner. Den befriar sig successivt från allt det hemarbete som tidigare var stöttepelaren, som upprätthöll familjen som social enhet. Hushållsarbetet? Det verkar också ha förlorat sin betydelse. Barnen? Föräldrarna är redan nu oförmögna att ta hand om dem; föräldrarna kan vare sig garantera livsuppehälle eller utbildning. Detta är den situation, som både föräldrar och barn lider lika mycket av.

De svenska socialdemokraterna närmar sig därför den arbetande kvinnan och den arbetande mannen, och säger till dem: »ni är unga, ni älskar varandra. Alla har rätt till lycka. Lev därför ert liv, fly inte lyckan... Var inte rädda för äktenskap, även om äktenskapet verkligen var en boja för den arbetande mannen och kvinnan i det borgerliga samhället. Framför allt, var inte rädda - unga och friska som ni är - för att ge landet nya arbetare, nya medborgare - barn. Sverige är i behov av ny arbetskraft: det hyllar varje nyfött barn som kommer till världen. Inte heller skall ni vara bekymrade för ert barns framtid: ert barn kommer varken att känna till hunger eller kyla. Det kommer inte att bli olyckligt eller bli överlämnat till sitt öde som det skulle ha blivit meed en borgerlig regering. Modern och barnet garanteras understöd och benägen hjälp av det socialdemokratiska samhället, av vår stat, så fort barnet kommer till världen. Barnet kommer att ges mat, det föds upp, det kommer att bli utbildat genom daghemmens försorg. Men (s) vill inte på något sätt ta barnet från sådana föräldrar som önskar att deltaga i uppfostran av sina små. S-samhället tar på sig alla de uppgifter som gäller barnets utbildning, men fadersglädjen, moderstillfredsställelsen - den kommer inte att tas från de som visar sig kapabla att uppskatta och förstå den.»

Kan detta kallas en nedbrytning av familjen med hjälp av våld eller en tvångsmässig separation av barn och moder?

Familjen en förening av affektion och kamratskap

Det går inte att fly undan fakta: för den gamla typen av familj är dagarna räknade. Det är inte socialdemokratins fel, det är ett resultat av nya livsbetingelser. Familjen upphör allt mer att vara en nödvändighet för staten, såsom den var förr. Tvärtom är den mer än värdelös eftersom den håller tillbaka de kvinnliga arbetarna från ett mer produktivt och mycket mer seriöst arbete. Uppgiften att uppfostra barnen är inte längre en nödvändighet för familjen, eftersom denna uppgift alltmer glider över till kollektivet. Men på den forna familjens ruin skall vi snart resa en ny form vilken kommer att innehålla helt igenom annorlunda relationer mellan män och kvinnor. Den skall vara en förening av affektion och kamratskap, en förening av tvä jämlika personer i det jämlika samhället, båda fria, båda oberoende, båda arbetare.

Inget mer hem-»slaveri» för kvinnan. Ingen mer ojämlikhet inom familjen! Ingen mer rädsla för kvinnan att hon skall vara utan försörjning eller hjälp när hon står med sitt barn i sin famn och hennes man överger henne. Kvinnan i det svenska samhället är inte längre beroende av sin man, utan av sitt arbete. Det är inte hennes man, utan hennes egna robusta armar som skall försörja henne. Det skall inte finnas någon rädsla för vad som skall hända med hennes barn. Socialdemokratin, det starka samhället, tar på sig ansvaret för dessa.  ¨

I vissa stamsamhällen hade kvinnan förr fri sex med många män och fick ett armband av var man samt en tatuering så att till slut var hela kroppen fullklottrad och armarna tungt behängda - så skall vi åter ha det; alla skall ha rätten att tumla runt i sänghalmen utan restriktioner och barnaskrik som under feodalismen.

Äktenskapet skall renas från alla sina materiella element, från alla penningöverväganden som utgör en ful fläck på familjelivet idag. Äktenskapet skall hädanefter förändras till en sublim förening av två själar som älskar varandra, där var och en har förtroende för den andre. Denna förening garanterar varje arbetande man och kvinna samtidigt den mest fulländade lycka, maximal tillfredsställelse vilket är de individers lott som är medvetna om sig själva och om livet som omger dem. Denna fria förening, som är stark i det kamratskap som inspirerade den, är vad morgondagens socialdemokratiska samhälle erbjuder både män och kvinnor - istället för gårdagens äktenskapsslaveri.

HBTQ-människan, novo homo, den gränsöverskridande, är vårt mål.

När väl arbetsförhållandena har blivit förändrade och den materiella säkerheten för den arbetande kvinnan har ökat och efter det att det kyrkliga äktenskapet avskaffats - detta s k oupplösliga äktenskap som egentligen inte var något annat än ett bedrägeri - givit plats åt en fri och uppriktig förening av män och kvinnor, män och män, kvinnor och män, även polygami, som är det mest samhällslönsamma, då de älskar varandra och är kamrater, så kommer vi också att se ett annat skamligt plågoris försvinna; en skrämmande djävul som är en fläck på mänskligheten och som med all sin tyngd drabbar den hungriga arbetarkvinnan - prostitutionen. Så blir även torsken befriad i det nya jämlika samhälle som vi ser torna upp sig vid horisonten.

Ingen mer prostitution

Prostitutionen har vi som ett resultat av det ekonomiska system som nu råder, den privata egendomen, äktenskapet och den patriarkala strukturen,. När väl den senare förstörts, ja krossats, så kommer kvinnohandeln automatiskt att försvinna.

Låt därför inte arbetarklassens kvinna bekymra sig över det faktum att familjen så som den nu ser ut, är dömd att försvinna. Det skulle vara mycket bättre om de med glädje hälsade det nya gryende samhälle som befriar kvinnan från hennes hemslaveri, som lättar moderskapsbördan och, slutligen, under vilket vi skall se den hemskaste av alla förbannelser som tynger kvinnan försvinna - prostitutionen.

Kvinnan som känner sig kallad att deltaga i kampen för den stora saken, arbetarnas befrielse - en sådan kvinna borde känna till att i den Nya Svenska Staten finns det ingen plats för sådana indelningar som vi tidigare gjorde: 

»Detta är mina barn; dem är jag skyldig all moderlig omvårdnad, all min affektion; det här är dina barn, mina grannars barn; dem bryr jag mig inte om. Jag har tillräckligt med mina egna». Hädanefter kommer modern-arbetaren, som är medveten om sin sociala funktion, att höja sig till en punkt där hon inte längre skiljer mellan dina och mina. Hon måste komma ihåg att hädanefter finns det bara våra barn, de i det helt jämlika socialdemokratiska samhället, barnen blir allas gemensamma ägodel.

Bered väg för friska, rosenkindade barn; bered väg för en kraftfull ungdom som sluter upp i livet och dess glädje, som är fri i sina känslor och sina affektioner. Sådana är det jämlika socialdemokratiska samhällets slagord. 

Socialdemokratiska

familjegruppens

måldokument nr 1,nov. 2005

Vid protokollet Kurt Lundgren

med biträde av A. Kollontaj

Jag har blivit med transponder; eftersom min livskamrat och jag åker till Stockholm då och då, hon kör, jag läser med sätet nedfällt liggandes baklänges, behöver vi en transponder för att ta oss igen de billströmska tullarna : betalar man inte inom fem dagar kommer kronofogden; bevisen är entydiga och bevisbördan ligger på dig.

Det är ett mysterium att svenska folket, främst 08-orna förstås, endast protesterar mot själva tullarna, krånglet och fördyrningen av transporterna, inte mot den integritetskränkande övervakning som systemet innebär. Att bli fotograferad, registrerad och lagd på data fem-sex gånger om dagen hade inte ens Geroge Orwell kunnat föreställa sig. Som älskare av statistik och tabeller säger jag : vilken guldgruva, som frihetlig skribent : vilken mardröm.

För nån månad sedan kom ett brev från rikspolisstyrelsen till vår adress, ställt till min hustru. Vad i... Jag sprättade upp kuvertet och fann till min förvåning ett ganska bra kort på min hustru bakom ratten på sin bil - en Renault Laguna. Bilden var tagen i Skåne och i texten stod att hon kört 110 där det var 90 km, ajadej och fy, 1 000 kr i böter.Kameran såg dig, hon såg inte kameran.

Som tur var satt det ingen karl bredvid henne och hon befann sig ungefär på den plats där hon skulle vara, enligt vad hon sagt, men tänk om om varit på en annan plats, med en kille trevligare än jag, det kan finnas den möjligheten även om chansen är liten, då hade ett äktenskap brutits upp på grund av en hastighetsöverträdelse.

Den övervakning som blir allt tätare och finmaskigare känns hotande; snart kan alla våra rörelser övervakas, det räcker med en liten antenn på kavajuppslaget så kan du zoomas in av en satellit med en upplösning ner till en kvadratcentimeter.

Men den som har rent mjöl i påsen behöver inte vara rädd eller bekymra sig; man kvävs snart av allt detta rena mjöl, som hävs över oss.

Den transponder som fordonen i Stockholm utrustats med kopplas till ditt personkonto varifrån pengarna dras, det kan bli mellan 40 och 60 kr om dagen ungefär för en normalbilist. Före halv sex på morgonen och efter halvsju på kvällen är det gratis att köra in. Eftersom jag drömmer om det perfekta brottet tänker jag mig en situation där jag på något sätt lyckas hacka mig in i transponderövervakningen varvid varje passerande bil genererar några kronor till mitt Cayman Island-konto : huru gör man, vem bistår?

Låt oss försöka sammanfatta hur vi övervakas : bilkörningen, all din datatrafik, alla mejl du får och sänder iväg, allt du är inne och tittar på i datorn, allt du googlar fram, alla dina mobilsamtal kan spåras liksom samtalen över de fasta linjerna, alla dina betalningar med kort datorregistreras liksom alla dina boklån på biblioteket och din handel och vandel i övrigt av polis- och kriminalvårdsregistret, sjukvårdens alla register läggs nu över på data och de är snart tillgängliga för försäkringsbolagen - den dagen vi alla blir skyldiga att lämna en droppe blod för DNA-registrering har vi uppnått total orwellsk fullkomning - det är självklart för en svensk medborgare att lämna DNA eftersom den som har rent mjöl i påsen inte har något att frukta.

Sedan undrar jag förstås hur det kommer att gå med billtullsförsöket i Stockholm, om det blir kaos, vilket man kan hoppas på; en annan undring är om det vore möjligt att slinka in i stan utan att att betala, jag menar för den rena sportens skull; nån smygväg måste det väl finnas, men min stockholmsvän gav mig inte mycket hopp om ett sportigt och uppfriskande fusk med biltullarna, allt är tilltäppt med kameror, sade han.

Men jag undrar, finnes ingen liten frihetlig rännil undan systemet?

Jag har alltid undrat varför jag är så elak och många andra så snälla; är det nåt fel på mig? Låt mig ta ett exempel, må det ej missförstås men i så fall skyller jag på en medfödd defekt, till vilken jag återkommer: På TV berättas om en syrisk familj som flytt till Sverige därför att hustrun är leversjuk; hon måste få en ny lever annars dör hon, och därefter, säger doktorn, måste hon ha livslång svensk sjukvård. Att sända henne tillbaka, även med en ny lever, vore detsamma som en dödsdom.

Vad ska vi göra? Hjälpa henne, säger hjärtat, stopp lite, säger förståndet. Kan en nation för sig själv och alldeles ensam etablera en sådan asylpraxis, att leversjukdom automatiskt innebär uppehållstillstånd, en omfattande och kvalificerad operation samt livslång sjukvård ?

Kan vi, som medborgare i Sverige, kräva dylik generositet av något annat land?

För min del anser jag att godheten inte är något värd om den inte samtidigt kombineras med en personlig uppoffring. Om alla de som kräver att den syrianska kvinnan skall få stanna betalade för hennes sjukvård och därefter åtog sig att betala hennes livslånga eftervård skulle jag respektera medmänskligheten, men barmhärtighet på håll och på andras bekostnad har jag svårt för. I själva verket tror jag att alla de goda människor som dagligen framträder i media i själva verket inte är annat än posörer, som speglar sig i sin egen självgodhet, men i sina hjärtan är de hårda - att skriva vackra dikter samtidigt som man binder fast sitt eget barn i bordsbenet och att därefter bli hyllad för dikten, ej fördömd för barnmisshandeln, är förbehållet de riktigt låtsasgoda - Rosseau, Tvestajeva, Sartre, Chomsky och sådana, var och en med sina variationer på godhetstemat. Till exempel Chomsky : ner med kapitalismen varefter han bildar ett eget investmentbolag.

Detta mitt likgiltiga tillstånd, avsaknad av medmänsklighet, beror på att jag inte har tillräckligt många aktiva spegelneuroner i skallen, har forskare både i USA och England kommit fram till; hos autistiska barn är spegelneuronerna särskilt passiva och tysta av sig. Så jag är som jag är och skyller på neuronerna.

Det är också svårt att vara hjälpsam när man blivit blåst och bedragen. Under många år skickade vi varje månad pengar till SOS Barnbyar, men det slutade vi tvärt med sedan det visat sig att chefen där försnillat miljoner. Jag mejlade och krävde våra pengar tillbaks, men det fick jag inte. När jag sedan läste om de fantasilöner som Röda Korsets och Rädda Barnens ledningar uppbar (miljoner per år), slutade jag även skänka dit; och nu ser jag att alla de miljarder FN samlat in till länderna som drabbats av tsunamin så här dags förra året inte nått fram : en tredjedel av pengarna har nämligen slukats av administrationen; ovanpå detta oil for food-skandalen :

”Vem i hela världen kan man lita på...”

------------------

SMEDJAN : Den som klickar in sig på www.smedjan.com finner där ett meddelande från högsta chefen själv, Cecilia Stegö-Chilo, att smedjan nu lagts ner och detta trots att sajten fått allt fler läsare.

Någon förklaring lämnas inte, vilket väl ändå måste anses som ett tillkortakommande hos en organisation (Timbro) som sysslar med kommunikation, så varför läggs Smedjan ner ?

För min del anser jag att Smedjan var en av de bättre frihetliga sajterna i landet. Jag förstår helt enkelt inte nedläggningen.

-----------------

Ett stilla snöfall under natten har pudrat terrängen vit - eftersom jag har vinterdäcken på blir det lite terrängkörning i Bäckeboskogen bort mot Brånan och gamla tiders vargskogar. Här jagade landets störste vargjägare, Varg-Kalle. Det var i mitten av 1800-talet.

I skogen fanns också en masugn, Hornsö masugn. Mycket har hänt, aldrig har det beskrivits.

Uti vår lilla stad har en porrsurfande läkare valsat runt i indignerade media : inte nog med att han måste begära avsked från sin läkartjänst, han är också polisanmäld, framgår det. En duktig läkare är dragen i gödselrännan, en framstående medicinsk karriär slut, kanske även ett lyckligt familjeliv, hustru och barn. Bind honom vid skampålen. 

Kvar står läkaren uthängd, ensam och utan jobb.

För lite porrsurf alla dessa konsekvenser, är det rimligt? 

Han surfar runt under en ledig stund på sjukhuset, skall till att skriva ut en bild, maskineriet hakar upp sig och skrivaren börjar spruta ut porrbilder samtidigt som läkarlarmet börjar pipa i rockfickan, han grips av panik, vet inte vad han skall avgöra - avslöjad in flagrante.

Ja, jag vet, man skall inte porrsurfa på jobbet, man skall inte porrsurfa alls, men kan vi inte ha något överseende, kan vi inte förlåta ett enda misstag i livet, vi förlåter ju till och med lasermannen. Måste vi vara så förgjordat moralistiska och fördömande?

-----------------

Jag går alltid in och tittar på Margot Wallströms Brysselblogg - en ganska modig kvinna som fortsätter blogga trots förödande och kränkande angrepp på hennes person; sådant förtjänar hon ändå icke, däremot kritik i sak fört ganska torftiga bloggar med tanke på hennes centrala position i euroepisk politik. Det finns också en del drag i hennes bloggeri som gör mig nedstämd, det första är den pidginengelska som bloggen är skriven på, det andra är den politiska korrekthet hon utstrålar, för mig är den ganska vämjelig.

Till exempel kan Margot Wallström nu dagarna före jul inte förmå sig att önska sina läsare en Merry Christmas. Hon skriver Happy Holiday - det är så fjäskigt tidsanpassat att jag knappast står ut med det.

Kanske är det just denna egenskap, tänker jag dystert, som gör henne till en så eftertraktad kandidat till statsministerposten - hon är tom och anpassningsbar och kan fylla varje förväntan som ställs på henne.

-----------------

JULDAG : Ett år på bloggen, nollgradigt och solsken. Världen har inte blivit bättre på grund av mig, knappast sämre heller; en del har jag underhållit, andra har jag förargat. Jag har haft ca 100 000 besökare, helt enormt, men aldrig gjort någon reklam för mig; jag vet inte ens hur mina läsare hittar mig.

En biavsikt med bloggen  var att jag skulle kunna sälja någon av mina böcker, men den förhoppningen har grundligen svikits - jag har sålt 1 (en !) bok via denna blogg och på postgirot har det kommit in 0 (noll öre).

Däremot kommer det åtskilliga kommenterar, och det är kul. Jag vill att det skall vara öppet och fullt vinddrag. Ingenting som hittills kommenterats har  skett på sådant sätt att tryckfrihetsförordningen kränkts, så vi som bloggar och skriver här i full frihet utan restriktioner beter oss på ett mer anständigt sätt än högavlönade Otto på Expressen.

Ibland kan det väl bli lite väl långa kommentarer, så jag ber er tänka på följande : I begränsningen döljer sig mästaren.

Jag vet inte om man skall kalla det historiens cynism eller ödets grymma ironi, men nog är det underligt så det förslår, att 1900-talets största frihetsfilosof, österrikaren Karl Popper, hade en fader, som var en så stor humanist och människovän att han startade ett härbärge för arbetslösa och uteliggare i Wien; i detta popperska härbärge levde Adolf Hitler under sina dagdrivarår i den österrikiska huvudstaden; där formade han den antisemtism som drev Popper på flykten. Popper nämner detta sakförhållande i sin självbiografi, men han kommenterar det inte ytterligare.

------------------

Svensk journalistik kan indelas i följande kategorier :

Instruktionsjournalistik : Så fungerar din mobiltelefon.

Konsumentjournalistik : Så dålig är din mobiltelefon.

Dokusåpajournalistik : Baren-Emma grep Naken-Janne om snoppen. Vart tog Naken-Janne vägen förresten? Han kanske sitter och äter skinka spritt språngande naken. God Jul på dig. Ett mer illustrativt exempel på Warhols tes att varje modern människa kan bli världsberömd i 15 minuter än Naken-Janne finns nog inte.

Kunga-journalistik : Madde får inte fira jul med pojkvännen på slottet. Utkastad i snön. Flickan med svavelstickorna en ren parodi i jämförelse.

Dödsbeskrivningsjournalistik samt begravningsdito : Så dog Svullo / Så begravdes Svullo, hela kändisföljet på begravningen, listor, bilder.

Medicinjournalistik :  Var femte kvinna kan drabbas av (samtliga sjukdomar kan användas, se läkarboken). 

Ja, så finns det inte mer. Otto blandar och ger.

-------------------

Julafton med sju grader varmt, gröna gräsmattor men det finns några röbröstade domherrar i träden. De är det enda som påminner om jul denna gröna lördag.

------------------

På Ölandsbladet arbetade under många år en begåvad journalist och diktare, Kjell Adler, han skrev konst, nyheter, kåserier och, framförallt, dagsvers, små tänkespråk kallade Siamuker och ibland mer bearbetade och genomtänkta, längre dikter. Lennart Sjögren, vår fine öländske poet, sade en gång till mig att om Kjell Adler skrivit i Dagens Nyheter hade han varit lika berömd som Alf Henriksson, men han skrev alltså i Ölandsbladet. Kjell Adler gav inte ut några böcker med dikter under sitt liv, men Ölandsbladet lät för några år sedan sammanställa ett litet häfte med namnet Siams sena sånger. Det är allt som finns av denne märklige diktare, förutom alla tusentals dikter som finns i läggen  förstås - en produktion från 30-tal till och med 90-tal.

Varje jul publicerar Ölandsbladet ett knippe dikter av Kjell Adler. Denna dikt vill jag ge en vidare spridning. Den heter Ropet.

ROPET

Jag skickar ej min sång ut,

att predika

för jordens folk om allt jag vill

och tänkt;

den stora hopens bifall kvittar lika

om blott min sång till någons hjärta

trängt.

Den av min sång ett enda eko väckes

i någons själ och ger min sång ett

svar,

om ej min sång i svarslös tystnad

släckes

har den fört fram det bud, den i sig

bar.

Så sakta glider dagarna ur tiden

som svarta vagnar i begravningsfil;

min sång går ut och det är längtan

i den

att få ett svar som når min själs

exil.

Giv svar, du Brodersjäl, som sången

finner,

förjaga med ditt svar den grå tristess,

som lagrar damm och släcker allt,

som brinner.

Jag väntar här,

i längtan in till dess.

-----------------

En God Jul. 

Med fruktan ser hela det politiska Sverige fram emot Annadagen. Kan Persson fortsätta dåsa och kuttra med Anitra eller måste han gripa in mot nåt : Jag tar befälet. 

Ujedanemejjj, nu piper det från ugnen, skinkan är griljerad.

I går rullade den sista tågvagnen ut från tågtillverkaren Bombardier i Kalmar. Därmed sätts punkt för en mer än 100-årig industrihistoria, som inte bara tillhör Kalmar stad utan också Sveriges industrihistoria; så länge det rullat tåg i Sverige har de tillverkats här, på Kalmar Verkstad, sedan på ABB och därefter nu på slutet på Bombardier med huvudkontor i Toronto.

Kalmar Verkstad tillhör också den svenska industrihistorien på ett annat sätt, företaget är nämligen också ett monument över socialismens värsta stolligheter som de kom till uttryck under klang- och jubelåren då staten skulle vara biltillverkare. Vid Kalmar Verkstad AB skulle dåvarande industriministern Krister Wickman tillverka bilar, dels en postbil kallad Tjorven, dels en större lastbil med någon genial kopplingsanordning och därtill en slags pater nosterhiss vari bilar skulle parkeras i storstäderna, med denna senare uppfinning fanns bara det felet att när snön började smälta från de övre bilarnas underreden förvandlades de undre bilarna till lerhögar, för att inte tala om den bil som stod underst i denna hissanordning och fick ta emot allt nedfall. Tänkte inte på de, som uppfinnaren Dalle brukar säga.

Tjorven kunde knappast användas eftersom det var som att färdas inuti en resonanslåda, lastbilens kopplingsanordning funkade heller inte, och allt fick läggas ner - denna socialdemokratiska industrihistoria à la Monthy Pyton väntar fortfarande på sin beskrivare.

Det enda jag minns från denna industriepok (skiftet 60-70-tal) är en enda lång räcka av presskonferenser där journalisterna satt som förstummade inför de fantastiska världsvyer av storexport som dagligen och stundligen. öppnade sig.

Det lär finnas något ex av Tjorven som fortfarande rullar - var rädd om den, den är ett dyrbart museiföremål.

Nu minns jag en sak till, skulle det inte också tillverkas en bil som kallades DAF, och som drevs med en rem, varvid denna bil omedelbart av kalmariterna omdöptes till Rem-Johan. Ja, det är som en dröm alltihop.

KVAB återhämtade sig aldrig från denna socialdemokratiska företagsopitmism och nu är det helt slut.

Jag har hört att det skall bli ett kommunalt kompetenscentrum i den enorma, men tomma tågfabriken.

------------------

Vi är på väg in i tjänstesamhället, sägs det, men kan vi leva på att uträtta tjänster åt varandra, måste inte pengarna komma någonstans ifrån? Från någon slags tillverkning. Vi är enormt glada åt Ikea och Clas Ohlssons, där skall vi handla, men pengarna, vad skall vi handla för?

Men det är kanske någonting jag missat, inte förstått och kunnat ta till mig. Ett samhälle kanske går att driva runt utan tillverkning av någonting - pengar för olika tjänster byter ägare hela tiden och så snurrar det runt som en evighetsmaskin : Vi sänder pengar till eu, får tillbaka dem, startar kompetenscentra och drar igång eu-projekt, det kommer in än mer, vi skickar dem ånyo till eu, får tillbaka dem och så går det runt så att det flimrar för ögonen. Jo, det kan fungera. Ibland när jag engageras som föreläsare finner jag att föreläsningsarvodet praktiskt taget är noll efter skatt; det jag tjänat rejält på däremot är bilkörningen, vilket härmed bekräftar tesen som jag inledningsvis betvivlade.

-----------------

JULVÄDER : Det är ett par grader varmt, ingen snö och gråmulet. Julklapparna inhandlade. När jag i går satt i min bil tyckte jag det luktade så gott av äpplen, kaffe och nötter och jag undrade vad det var : jag hade glömt en soppåse i bagaget. Så skulle jag fylla på olja, ovanpå en plåt i motorrummet hade en liten skogsmus byggt bo och samlat ihop en hel hög med nötskal ur soppåsen där bak.

Min bil är ett levande ekosystem. Skall jag grymt slå det i stycken genom att slänga soppåsen? Följ dramat.

Jag visste inte att allt det i Sverige, som ger mig en så stark och obehagligt pirrande DDR-känsla, Statens Filminstitut, Statens Kulturråd, Statliga författarlöner, Statlig Kulturpolitik etc, hade en enda upphovsman : Harry Schein. Det förstod jag först när jag läste hans memoarer med den symboliska, uppblåsta och egocentriska titeln ”Schein”. Antingen skryter han eller också är han upphovsmannen till allt det förfärliga på kulturområdet. Jag tror han talar sanning.

Tillkomsten av Filminstitutet, där Schein var chef, medförde på en kort tid, Schein medger det själv, en rasande kostnadsstegring för att producera film, sjunkande kvalitet, dåliga manus och brist på filmuppslag. Massor av filmer spelades in som aldrig borde ha gjort det. Ibland hade man så usla manus att de borde ha bränts men eftersom skådespelare och annan personal gick arbetslös så spelade man in medvetet kända filmfiaskon efter påtryckningar från facket.

Schein säger på något ställe att filmproduktion är ett säkert sätt att bli rik eftersom staten står för alla risker, den enskilde vågar intet. Jag minns för egen del en filminspelning på Öland där en man och en kvinna befann sig i en kvarn där de under två timmar hade en rasande uppgörelse med varandra à la Norén;  filmen kostade flera miljoner och den lär ha setts av 83 personer; säkert var den ett mästerverk.

Det förblir oklart rakt igenom memoarerna varför det överhuvudtaget skall finnas en statlig politik på filmområdet, varför det måste finnas ett statlig filminstitut, lika lite som varför det måste finnas ett kulturråd och statliga författarlöner; i början av den statliga verksamheten satt det en liten jury och delade godtyckligt ut dessa statliga löner varvid det hände att en del belönade konstnärer började gråta av pur tacksamhet. Så tacksam kan man bli mot staten. Den ende som sade nej till statliga författarlön och bad kulturbyråkratin dra åt helvete var, och nu ska ni gissa : Ja, helt rätt : Vilhelm Moberg.

Scheins memoarer i all sin uppblåsthet är en dumdryg bok; den kom ut 1980 och ingenting har förändrats, snarare blivit värre. Schein skryter rakt genom hela boken om hur rik han är, vilken vacker kvinna han är gift med, Ingrid Thulin (Oh, ja, mycket vacker var hon), hur begåvad och snillrik han är och de böcker som han producerar kommer att förstås först efter 10-15 år; ja, på ett ställe jämför han sig med universalsnillet Lionardo da Vinci.

Filminstitutet har 140 anställda och ger under ett kvartal bidrag på 18 miljoner kr, det senaste. Det vanligaste ordet på hemsidan är ”stöd”, allt skall stödjas som innehåller nåt med film. Varför staten skall stödja filmutbudet i det enorma utbud av film, som håller på att dränka oss, är totalt obegripligt. 

Statens kulturråd har 70 anställda och sysslar bl a med följande viktiga projekt, ett snitt ur diariet:

Litteraturstöd för Samma rötter - Abrahams barn i tre religioner ; Rosenblad, Dorothea & Rosenblad, Fanndy

Fondi förlag

Användar-ID till online-tjänster för Fondi förlag

Fondi förlag

Ansökan om medel till yrkesträning för sångare

Aktiviteter inom Mångkulturåret

Svensk-Kinesiska föreningen

Ansökan om verksamhetsbidrag för 2006 för Tidskriftsverkstaden Skåne

Tidskriftsverkstaden Skåne

Ansökan om ekonomiskt bidrag till ett praktiskt/teoretiskt forskningsprojekt rörande teoribildning om dansutövandet

Invandrarlitteratur/Provöversättningar till svenska

Regional biblioteksverksamhet - verksamhetsbidrag 2006

Litteraturstöd för EKO ur En enkel berättelse; Lundquist Marie Sidén Eva

Ansökan om bidrag inom Accessprojektet för Stimulera kurdiska barn och ungdomar till bokläsning

kurdiska Ungdomsföreningen

Ansökan om Litteraturstöd: Möss och utomjordingar av Hoopmann, Kathy

Cura Bokförlag AB

Användar-ID till online-tjänster för Vilhelmina församling, Svenska Kyrkan

Kan till exempel inte Svenska Kyrkan betala sina onlinetjänster ur egen kassa, varför skall staten besväras med den saken, vad har staten med det att göra överhuvudtaget ?

Av en borgerlig regering kan vi tyvärr inte vänta oss någon kultursanering utan det kommer att fortsätta i uppkörda hjulspår; alla var med på vagnen i riksdagsbeslutet om kulturen 1973; det tycks nästan som om åtminstone Folkpartiet är ännu värre statskulturfanatiker än socialdemokraterna.

En radikal kulturpolitik vore annars att göra följande :

Stats-tv och stats-radio privatiseras.

Statliga författarlöner dras in, omedelbart.

Statens kulturråd och Filminstitutet läggs ner och statsbidragen dras in, besparingen överförs till skolväsendet för inköp av datorer och moderna skolböcker.

Statliga författarfonden läggs ner och pengarna överförs till det ordinarie skolväsendet.

Universitet och högskolor görs fria från statlig styrning och blir egna självförvaltande korporationer; staten fråntas rätten att utnämna Lundgren-professorer.

För att ge en uppfattning om kostnaderna kan jag nämna att anslaget till film uppgår till häpnadsväckande 289 miljoner kr, kulturrådets överdrivna administration 47 miljoner kr och ersättningen till konstnärer och författare ett par hundra miljoner kr, allt för att hålla den kulturella eliten på gott humör, så att de intellektuella inte börjar gnälla på regeringspartiet - den är en politik som köper tystnad, konformitet och anpassning.

Det är svårt att förstå varför Otto Sjöberg på Expressen skulle avgå, han genomför och verkställer det folk vill ha: dokusåpor bl a och sådant som är hämtat ur The Globe, tidningen med nyheter som Jag fick barn med en utomjording, Elvis lever etc - det är inte sant men kul. Det senare påpekar Olle Wästberg i sitt nyhetsbrev.

För övrigt har jag, innan skandalen med Persbrandt och Fabian Bengtsson, läst vad denne skandalreporter skrivit och hur han skrivit sina artiklar (hette han Rislund? Persbrandt kallar honom Grislund, styggt). Han har ett språk som på ett full adekvat sätt motsvarar svenskundervisningen i grundskolans nionde klass. I Expressen skrev en gång Ivar Harrie. 

De rättegångar Otto Sjöberg nu tvingas delta i blir ytterligare ett säljande moment i den dokusåpavärld där tidningen vistas och har sina läsare.

Kan man inte också vara lite rättvis och säga så här : när Expressen nån gång, ibland och stundom, är riktigt samhällsengagerad och är på rull med en

stor och verklig nyhet, då kan det vara en kvällstidning i världsklass, håll med om det.

Persbrandt är för övrigt dösnygg, det tycker min fru och själv tycker jag han är vår bäste skådespelare någonsin : jag tror man kunde ställa Persbrandt på en scen och be honom läsa högt ur telefonkatalogen, och det skulle bli en fantastisk föreställning. Han har den sortens utstrålning. Sådana begåvningar ska supa, härja och hora, det blir de bara bättre av. Svenska författare är alldeles för städade, därför skrivs det heller aldrig några bra böcker längre. Författare som motionerar tror jag inte har någon framtid.

-----------------

SEDELTUGGEN : Eu:s budget för 2007-13 uppgår till 862 miljarder euro. 43 procent av denna astronomiska summa anslås till Europas jordbruk. Det innebär att 371 miljarder euro, 3 710 miljarder kronor, används till jordbrukssubsidier.

Sverige är näst störste nettobetalare till denna komplett vanvettiga sedeltugg, som åstadkommer förödelse för de fattiga länderna och bidrar till ekonomiernas sammanbrott samt nya länders fastlåsning i ett evigt subventionsharvande enligt principen : ju mindre du odlar, ju sämre bonde du är, desto mer får du i bidrag.

Varför skall vi vara med i denna jordbruksklubb?

-----------------

KRISTIAN TYRANN : I Lennart Persson Debatt i tv i går kväll framträdde en person jag inte sett förut i invandrardebatten, en Kamali, tror jag, namnet bara flimrade förbi. Som jag förstod det skulle man inte i Sverige fortsättningsvis få göra statistiska undersökningar eftersom det kunde resultera i folkmord om etniska avgränsningar gjorde i undersökningen; han hänvisade härvid till Kristian Tyrann, och om jag förstod saken rätt, till Stockholms blodbad samt ett påstått folkmord på zigenare, här eller i Danmark ? Ja, det var riktigt virrigt ett tag - sedan rök en hoper fruntimmer ihop om barnpassning, modersrollen, fadersrollen, den svåra svågerrollen och den nya morfarsrollen. Vi tar nu vårt ansvar på ett fint sätt, sade en psykolog och jag kände det som om hon riktade sig till mig.

För min del anser jag att har man barn gäller det hela livet. Sedan blir det förhoppningsvis barnbarn och det är riktigt roligt.

En del människor möter man alldeles för sent i livet; man skulle ha stött på dem när de var unga, så att man hade haft dem som vän hela livet.

Ett sådant alldeles för sent möte inträffade för några år sedan för mig då jag av en slump kom att tala med förläggaren Kalle  Hägglund om en bokutgivning. Nu är Kalle död av en brusten kroppspulsåder, 62 år gammal; jag sörjer ganska mycket vad som, om än flyktigt och sent i livet, kom att bli en vän.

Kalle hade flyttat sitt förlag, Hägglunds, från Gamla Stan i Stockholm där hyran i ett svep hade stigit med 83 procent till den gamla idylliska bruksorten Klavreström; där hade han köpt en 20-talsvilla för en spottstyver och han hyrde hela Folkets hus som  lager- och utställningslokal för några tusenlappar om året. Kalle Hägglund gav ut den omstridda boken om invandring som Kalmarförfattaren Anders Johansson var upphovsman till;  boken är en samling av debattartiklar som förekommit i Ölandsbladet. Allt kan diskuteras, detta med, sade Kalle. Där började vår bekantskap. 

Vid ett besök hos Kalle Hägglund satt vi i hans trädgård en ljummen sensommarkväll och drack kaffe; Kalle rökte pipa och fotograferade mig med sin digitalkamera. Mellan puffarna på pipan berättade han om sin bokutgivning och vi gick in till en bokhylla i huset där hans samlade bokutgivning fanns - fullständigt häpnadsväckande, det var säkert bortåt 300 böcker, mig föreföll det vara den intellektuella vänsterns samlade bokutgivning från 70-talets början och fram till nu. Men där fanns också Paasikivis minnen och en del annat : Maos samlade verk, allt från Jan Myrdal, Hitlers Mein Kampf som Kalle gav ut efter den världsberömda juridiska fighten med delstaten Bayern i Tyskland; om denna yttrandefrihetsframflyttning, som Kalle drev igenom, berättar han i Tidskrift för folkets rättigheter, som damp ner i brevlådan bara häromdagen.

Har du inte gett ut något som gett vinst, frågade jag.

Jo, den här svarade Kalle och drog fram ett tunt bokexemplar ur hyllan. Det var Linda Lovelace ömsinta skildring av ett modernt sexualliv : Långt ner i halsen.

Den tjänade jag multum på och de pengarna investerade i jag i det olönsamma, sade Kalle och svepte med handen över alla bokryggarna.

Den som någon gång skall beskriva den intellektuella vänsterns historia i Sverige har halva jobbet gjort genom att studera Kalle Hägglunds bokutgivning.

Invånarna i Klavreström tyckte det var oerhört upplivande med den till växten lille, men oerhört energiske och uppslagsrike förläggaren, som slagit sig ner i denna lugna, lite bortglömda landsända i norra Kronobergs län. Folkets hus levde upp med debattkvällar och en fantastisk utställning om tysk bokutgivning,  på vänsterkanten förstås. Allt invigdes med ost och vin och god tillströmning av folk, intellektuella och klavreströmsbor, som helt plötsligt tyckte det var intressant med tysk bokutgivning och bokdesign.

Kalle Hägglund stödde, givetvis, vad trodde ni, Ölandsbladets kamp för yttrandefriheten när vi publicerade Åke Greens predikan om homosex - ett sådant publiceringsbeslut var helt i Kalles smak eftersom det vidgade yttrandefriheten; och det kom uppmuntrande mejl i frågan: Stå på er. Låt er inte skrämmas.

Det sista kontroversiella publiceringsbeslut som Kalle Hägglund tog var utgivandet av Diane Johnstons bok Dårarnas Korståg, en väldokumenterad skildring av Jugoslaviens sönderfall, ur serbisk synvinkel. Boken slår botten ur den stora tunna av myter och lögner som skapats runt den jugoslaviska nationens sönderfall med hjälp av västmedia och pr-byråer, det var en aha-upplevelse av stora mått och gav mig en helt annan syn på kriget, vilket jag skrev i en recension.

Kalle ringde efter ett tag och ville lägga ut min recension på förlagets hemsida.

Jag är en blygsam person, Kalle, sade jag och recensionen är införd i en liten landsortstidning, ska du inte istället ta en recension från nån stor kanon till skribent?

Nä, det är meningslöst, sade Kalle, de är alla för mesiga för mig.

Och då växte ju tuppkammen lite.

http://www.hagglundsforlag.se/

-----------------

SOCIALDEMOKRATISK JULMUTA : Alla som har barn får i dag den 20 december en extra barnbidragstilldelning, två barn ger 600 kr extra så här dagarna före jul. Eftersom barnbidraget är så starkt förknippat med ett enda politiskt parti ser jag denna extra utbetalning som en partipolitisk muta till barnfamiljerna : Se så snälla vi är, rösta inte bort oss nästa val.

Ett sådant parti, som ohämmat använder statskassan för egna maktsyften, är oövervinnligt - som maffian : här ska du få ett erbjudande som det inte går att tacka nej till.

Under de följande åtta månaderna kommer mutorna att stå som spön i backen : barnfamiljer, pensionärer, bostadsbidragsberoende - det makägande partiet har skapat en röstreserv på drygt två miljoner bidragsberoende, det är därmed oövervinnligt.

Jag tycker det är ganska kul med jul: skinkan, korven, rödkålen, den mörka pilsnern, de stekta kroppkakorna, den engelska kakan, julmusten, julljusen, en liten gran och så en överraskande julklapp. I år önskar jag mig en ficklampa av den sort som poliserna i deckare har, ni vet en sån där liten en, som lyser som bara attan och finns att köpa i nyöppnade Clas Ohlssons här uti vår lilla stad.

Tjocka böcker att julläsa har jag samlat på mig redan, det är den där ficklampan jag är ute efter.

Barnbarnen får pengar eftersom jag inte ens kan uttala de dataspel och musikvideos de efterfrågar.

Till min fru : parfymgrejs i en svindyr låda, Cecila Hagens senaste bok om Diana.

Egna barn : tofflor, en bra bok.

Jag gillar också Lucia och tycker det är enorm högtidligt och vackert när Ölands Lucia lussar på redaktionen och sjunger de underbara julsångerna.

Jag har inget bra knep att ge till politikerna om hur jul- och lussefirandet skulle kunna fördärvas, men på något sätt känns det inte bra att svenska folket är fast i denna monokulturella tradition med alla sina antimodernistiska inslag, antifeminism, antimångkulturalism, överflödskonsumtion och spritförtäring i övermått.

Tecknen på julhelg, ljus och ljusstakar, skulle kunna förbjudas med tanke eldfaran, julklapparna kunde beläggas med extra moms, julgranen utsättas för en särskild skogsskatt på uttag av förtida virke, julklappspapper och snören dras in med hänvisning till ransoneringen av energi vid själva tillverkningen.

De lokala tidningarna i Kalmar kommer också med en del uppfriskande och kreativa idéer i dag, vilka skulle kunna ge politisk utdelning vid kulturkampen mot mysigt julfirande.

Tidningen Barometern skriver sömngångaraktigt att julhandeln är särskilt farlig för män varvid en norsk tidning refereras angående en stressundersökning.

Östra Småland säger att julen är farlig för barn eftersom de kan drabbas av allergier; bara för ett barn att gå runt julbordet kan ge astma, för att inte tala om rännandet runt den allergiframkallande julgranen, för övrigt full av otrevliga insekter.

Här finns sålunda utrymme för en stor hälsoundersökning som skulle kunna resultera i ett dussintals förbud, på en gång!

Vi kan inte ha allt detta julmys längre, det är min bestämda uppfattning.

-----------------

Som om det vore en nyhet körde TV i går kväll samma sak som stått på denna blogg : eftersom Barsebäck lagts ner finns det risk för elbrist i vinter. Område efter område kan få kopplas bort, så sitter vi då här till slut, utan ström, utan kontanter som befunne vi oss på den uzbekiska landsbygden.

-----------------

DN Kultur innehöll i går två USA-hatarartiklar på två uppslag, om man redigerat lite bättre hade redaktionen kunnat få in tre sådana artiklar; nu slösas det utrymme på en massa ovidkommande strunt om böcker, dans och film.

-----------------

På TV rapporterade en upphetsad reporter om brottsligheten och beväpningen i Florida. Detta vinklade TV-reportage sänds ungefär samtidigt som det avlossas automateld vid Hölo på E4, väktarna flyr till skogs och transportbilen med miljonerna sprängs i luften.

Om jag tolkar saken rätt är det i Florida de laglydiga som är beväpnade, själva folket alltså, och brottsligheten minskar. I Sverige är det de kriminella som är beväpnade till tänderna med AK4:or och kulsprutor, folket är helt oskyddat, och brottsligheten ökar. 

Var vill du bo om du är pensionär? 

I en röd stuga i en Smålandsbacke med fattigpension och sur ved till spisen eller i en flott bungalow i soliga Florida med två bilar på tomten, pengar på banken och en revolver i skrivbordslådan att försvara dig och din familj med?

Jag ser hela tsunamigänget i eu-korridorerna, they are on the move again, Göran Persson, Dahlgren, Danielsson och jag skymtar Freivalds bastanta bak när hon omfamnar nån eu-höjdare och därvid tv-filmas bakifrån. Det är vårt förhandlingsgäng i eu, tsunamikvartetten. Känner vi trygghet, anser vi att just denna kvartett är den mest skickade att försvara våra nationella intressen i komplicerade och hårda förhandlingar om jordbruket.

Vi har här förklaringen till att Sverige är den störste nettobetalaren i eu.

-----------------

På olika håll riktas allehanda anateman mot den undersökning som visar att invandrarna är mer brottsbelastade än infödda svenskar; sådana utredningar borde vara förbjudna, bort med sådan besvärande kunskap.

Den som säger så har  därmed visat att han/hon inte förstått någonting av svensk politik, som har ett enda mål, att behandla alla olika utifrån detaljerade scb-undersökningar.

I Sverige undersöks allt : Hur många ensamstående mammor mellan 18 och 24 år röker samtidigt som de har brutit vänster ben, hur många ungdomar uppfödda i skilsmässohem är deprimerade etc  etc. Den som lyssnar till radionyheterna hör sådana utredningar refereras tio gånger om dagen.

Och som om de statliga utredningarna inte vore nog har statliga media som radion och tv:n egna undersökningsgrupper, som tar fram all tänkbar statistik på detaljnivå : hur många män som är hundägare och som samtidigt misshandlar frun, har det ökat eller minskat.

När den samlade regeringspolitiken inte går ut på att behandla alla lika utan alla olika krävs dylika undersökningar en masse.

Undersökningarna är i själva verket socialstatens livsluft och ger den existensberättigande; så varför skulle inte invandrarbrottsligheten undersökas?

-----------------

Det förvånar mig nåt alldeles oerhört att tuffa terrorister som hotar skära huvudet av de otrogna, som anser att ett explosionssjälvmord i en buss med oskyldiga barn är en Allah behaglig gärning, att sådana hårda killar förvandlas till gnölande dagisbarn så fort rättstaten nått upp dem; så sitter den 39-årige svenske terroristen i Prag och gnölar över depression och ensamhet. Han klarar inte längre celltillvaron : Hilfe. Det visar sig också att han varit ett psykfall under behandling - han vädjar hem. Skall vi bekymra oss?

Det har för övrigt visat sig att självmordsbombare ofta rekryterats ur grupper av mentalt störda och sexuellt förvirrade personer; skobombaren Reid var mentalt retarderad, Mohammed Atta sexualgalen och psykiskt sjuk etc; om man hade möjlighet att lägga bin Laden på Freuds schäslong skulle det vara spännande att lyssna till vad som bubblade fram ur de mörka skrymslena av hans själ - vi skulle nog häpna och förskräckas.

-----------------

SÖNDAGSVÄDRET : Det är fyra minusgrader men än ligger Kalmarsund öppet, solen ligger dold bakom gråtunga moln och det är lite snö i luften. I min trädgård som är lättpudrad med frost finns både domherrar, en del siskor och den halvtama ekorren. Eftersom jag sett så många spår efter musfötter skall jag sätta ut musfällorna i natt; jag har egentligen ingenting mot de små söta mössen och om de inte gnagde sönder alla elkablar finge de gärna prassla runt i väggarna, men tyvärr, herr och fru mus, i natt lever ni farligt - jag skall ladda fällorna med den öländska brännvinsosten, oemotståndlig både för möss och människor.

-----------------

Lokal nyhet som blott blivit en notis i lokaltidningarna, men som är större än vad som framgått : Gratistidningenm Metro skall från mitten av januari börja ges ut i Kalmar. Det kommer inte att drabba Ölandsbladet, ej heller socialdemokratiska Östran och inte Kalmar Läns Nybro Tidning, Metro kommer att slå direkt mot den redan existerande gratistidningen Kalmarposten samt mot förstatidningen Barometern. Spännande mediakrig under uppsegling.

När jag läser om alla rånen mot Securitas värdetransporter kommer jag att tänka på historien om domaren och bankrånaren:

Domaren: Varför håller ni på och rånar banker hela tiden?

Rånaren: Men snälla domarn, det är ju där pengarna finns.

För den som behöver pengar finns det alltid en Securitas-transport nära till hands. Det är ju där pengarna finns.

Men en sak jag undrat över, och en fråga som aldrig ställts av journalisterna, är denna: Varför rånas aldrig Falck Securitys värdetransporter? Detta företag utför också omfattande förflyttning av värden värden varje dag; så här presenterar sig företaget:

”Våra värdetransportörer förflyttar dygnet runt dagskassor och utför mynt- och växeltransporter i hela landet. Vi transporterar även värdepapper och andra värdefulla handlingar.”

Jag föreslår att landet övergår till säkra Falck och lämnar osäkra Securitas.

Det tycks nu ske ett Securitasrån i månaden, praktiskt taget alla är ouppklarade och den sammanlagda summan av rånen är 600 miljoner kr, skattat och klart, KUMRIF, som det heter i svarta bilhandlar- och loppiskretsar: Kontant Utan Moms Rakt i Fickan.

Utan att vara mer detektiv än någon annan, bara vanligt nyfiken, undrar man hur det kan vara möjligt att rånarna på minuten känner till att klockan fyra på fredagsmorgonen kommer en Securitastransport att passera Hölö söder om Södertälje - denna transport måste rånarna, med tanke på förberedelserna, ha känt till ett par dagar i förväg - och hur har de fått reda på det? Slutsatserna draga sig själva Polis Paulus Bergström säger i Grönköping.

Jag säger det igen: en nation där statsmakten och ordningsmakten inte kan förse medborgarna med, betalningsmedel, mynt och sedlar, är inte en civiliserad stat, det är en stat under upplösning där kriminella ligor tagit över.

Jag förstår heller inte den bekymmerslöshet inför frågan som justitieminister Bodström uppvisar; han pratar visserligen oavbrutet utan paus och luft mellan orden, det blir långt och det blir mycket, men det betyder ingenting.

Vi har ett polisväsende som skall upprätthålla lagen, en rättsapparat som skall utreda brott och döma och ett justitiedepartement som skall övervaka att det fungerar; men det fallerar längs hela linjen - en Musse Pigg-stat, som struntar i sina kärnuppgifter, men sysslar med allting annat, likgiltigheter, adiafora, struntsaker. 522 statliga myndigheter och kanse lika många semistatliga myndigheter pysslar runt i tillvaron till oerhörda kostnader enligt principen ju fler, desto sämre.

-------------------

EU-TOKERIERNA : Att Tyskland är den näst störste nettobetalaren till EU:s budget är väl ganska självklart, det är en historisk skuld Tyskland avbetalar för andra världskrigets grymheter, och det tycks inte vara något större bråk om saken där. 

Men att Sverige skall vara en av de största nettobetalarna till eu:s vansinniga jordbrukspolitik måste bero på att den socialdemokratiska regeringen har Europas sämsta förhandlare - att ösa in skattepengar i ett ineffektivt jordbruk och att nu dra in hela  Östeuropa i subventionseländet är komplett idioti. Den brittiske ambassadören i Polen, Charles Crawford, säger enligt Daily Telegraph:

”Den gemensamma europeiska jordbrukspolitiken är den mest idiotiska, omoraliska, statssubventionerade politik som förekommit i mänsklighetens historia, även inkluderat kommunismen.”

Det behövs ingen europeisk mobiltelefontillverkningspolitik eller  en gemensam biltillverkningspolitik eller ens gemensam kylskåpstillverkningspolitik, alla tillåts konkurrera över hela fältet - av vilken anledning skall det behövas en europeisk jordbrukspolitik - hur många får och kossor och hur mycket vete det fins i Polen eller Frankrike är av intet intresse annat än för nationen själv.

Varje fårtacka som bräker i en öländsk hage måste ha en gul bricka inklippt i örat.

Häromdagen var jag hemma hos min vän, fårägaren på östra Öland, inte långt från den plats där det vackra fotot här ovan är taget.

Han var bekymrad för ett får i hans flock hade tappat den gula brickan, eller hade han glömt sätta dit den; kanske var det ett lösgående får, en smitare, som hoppat in till kompisarna i hagen.

- Ja, sade jag, du kan väl strunta i brickan, vem kan se det?

- Ja, men du, om dom kommer på det, blir jag av med hela eu-bidraget.

Bonden i dag är i stort sett lika ofri som de livegna i Ryssland  en gång var eller som en dagsverkare på ett adelsgods under 1700-talet, för att inte tala om de fiskare som fiskar i Östersjön.

En Ölandsfiskare är i dag hunsad av myndigheter på ett sätt som är värre än under Djurgårdsinrättningen.

- Finns det Ölandsströmming, frågade jag i fiskaffären.

- Nej, de går inte ut längre.

Jag vet inte varför de inte går ut, men jag tror att Ölandsfiskarna har förlorat livsmodet, optimismen och framtidstron; myndigheterna har berövat dem själva livsglädjen i det fria yrket att vara fiskare.

Goddag, jag heter professor Lundgren och jag lägger i dag fram följande vetenskapliga forskningsresultat,  vilka alla grundar sig på hemliga intervjuer, som jag inte kan offentliggöra, och måste jag det kommer jag att mala ner dem i papperstuggen, opponenter och intervjuer tillhopa, allt detta godkänt av Uppsala universitet ty jag är en kvalitetsmärkt professor, som inte går av för några hackor, regeringsutnämnd som jag är.

”I min forskning har jag funnit att gröna små män med antenner på huvudet från planeten Pluto ligger bakom allt det våld som utövas i samhället mot kvinnor. De små gröna männen, som  egentligen är förklädda vanliga män, som dock förtrollat sig till att bli gröna (listiga djävlar) med antenner, kidnappar alla barn och för in dem i ett trollberg där de får dansa hela natten med trollen, sedan äter trollen upp dem allihop och dricker hallondricka till. Stekta små barn med hallondricka är det godaste ett litet troll vet.

Vid påsketid förvandlas dessa gröna små män, åter genom trolleri, till häxor, alla med långt svart hår, och alla liknar på pricken Kristi Brud. Gemensamt samlas de i skogen vid Trollberget och spelar på flöjter, där de dansar de och dricker flygdricka, så sätter de sig på sina oljeingnidna kvastskaft (SAE 30, åreruntolja), hänger kaffehurran på kvasten och svisch bär det av till Blåkulla i Kalmarsund. Där bolar de med djävulen hela natten och blåser i bockhorn och återvänder sedan hem och smyger in genom ett kvisthål i väggen; under vägen hem offrar de alla de barn de fört med sig genom att kasta av dem av kvasten. Ner till Trollberget med allihop.”

”Gröna små män finns i hela samhället, de flesta är högt uppsatta och har sammansvurit sig i en hemlig sekt som leds av Göran Persson och Leif Pagrotsky samt ordföranden i Högsta Domstolen, under dem finns många underdjävlar, som kan göra sig osynliga... De talar alla ett hemligt språk, rövarespråket, som bara de förstår.

 Vad vill ni veta mer?

Åh, så glad jag är att jag är professor för jag är oavsättlig. 

Hej så länge, och ser man på, Götapetter, nu ringer Margareta Winberg.

- Ohhh, nej, nu ble jag liten som enna tesked."

Artikel som refuserats av Svenska Dagbladet men som jag återger här i min pågående fejd med statliga En bok för alla, ett statsförlag som slängde åt mig tusen spänn för medverkan i en bok som ges ut i 25 000 ex. En känd Ölandspoets änka fick 200 kr; vilken oförskämdhet, endast staten kan uppföra sig så mot enskilda individer; jag ser påtagliga paralleller till en annan statlig institution, Försäkringskassan, samma myndighetsarrogans, samma nedlåtenhet.

Dessutom, staten ska inte ge ut litteratur.

-----------------

En bok för alla:

Statligt förlag som snyltar 

på författarnas fåfänga

Häromdagen recenserades antologin Röster på Öland (En

bok för alla; redaktör Tom Hedlund) på SvD Kultur. Jag

medverkar i den boken med tre olika avsnitt som

hämtats ur mina böcker om Öland; det är tre ganska

forskninstyngda texter, den ena om den omfattande

juridiken kring anläggandet av en väderkvarn, den

andra om feodalismen på Öland grundad på studier i

primära källor i Riksarkivet och Krigsarkivet.Den

tredje texten är återgivning av en dramatisk

folklivsberättelse kallad Abrahams brinnande buske.

Allt detta skrivet ur den fascination jag känner inför

landskapet Öland, det är inga hastverk eller hopkok ur

andra Ölandsböcker utan primära berättelser ur en

pågående forskning.

I september fick jag ett upphetsad telefonsamtal som

jag inte vet varifrån det kom : en kvinna sökte

bilder, talade om en kvarnartikel jag skrivit; jag

förstod så långt att en bok var på gång, men vad. Var

jag med där ? Vilken bok ? När ?

I skiftet oktober/november kunde jag sedan läsa i

Ölandsbladet och Östra Småland att det skulle komma ut

en antologi om Öland på bokförlaget En bok för alla.

Det skulle bli ett releaseparty med honoratiores på

Borgholms Bibliotek. Det visade sig då, efter detta

releaseparty, dit jag inte var inbjuden, att jag

medverkade mer än andra i denna bok : tre bidrag, fler

än Linné - hast du mir gesehen. Men ingen har frågat

mig.

Jag ringde och mejlade till En bok för alla och

undrade varför en författare vars texter utnyttjas i

en antologi som kommer ut i 25 000 exemplar inte

tillfrågas, inte om honorar, inte om han vill ha

texterna med överhuvudtaget. Författaren får inte ens

korrläsa sina egna texter.

Det visade sig då, förstod jag, att det var så mycket

att göra på detta statsunderstödda förlag att man inte

han med sådana formalia som copyright.

Jag fick mig tillsänt ett kontrakt i efterhand som

skulle garantera mig den svindlande summan av 1 000 kr

(ett tusen kronor).

Jag svarade att denna summa närmast var att betrakta

som en oförskämdhet och att det inte finns någonting i

vår bransch längre som kostar 1 000 kr.

Jag vill fråga En bok för alla : Vilka texter från nu

levande författare är till salu för en tusenlapp ? Det

är ju brännvins- och Klara-nivå där försupna men

geniala poeter rantar runt på redaktionerna och säljer

dikter till priset för en pilsner. Jag är inte

försupen, ej heller genial, men jag kräver en

anständig betalning.

En bok för alla är ett med statliga pengar drivet

förla. Det är dock ett parasitärt förlag.

Det visar sig nämligen att det är summor av dessa

blygsamma format En bok för alla erbjuder alla

författare, levande och döda : 200 kr till poeterna

Kjell Adler och Anna Rydstedts dödsbon, 800 kr till

dödsboet efter Ölandsklassikern Carl Areskoug, en

tusenlapp till mig, tolvhundra till en annan, fem

hundra till den.

Utgivningsprincipen bygger uppenbarligen på att alla

författare som  tillfrågas om medverkan i antologier

av skilda slag blir så smickrade att de skriver under

vad som helst och säljer bort sin upphovsrätt för en

tunn statlig vattvälling.

För min egen del har kontakten med En bok för alla

inneburit följande : Mina texter är stulna, jag har i

efterhand erbjudits en oförskämd struntumma, vid

presentationen av boken var jag inte ens inbjuden och

har inte fått ett enda förlags- och beläggexemplar

sända till mig frivilligt, dock ett ex av boken efter

det första upprörda telefonsamtalet, inget mer.

Så behandlar staten en författare. Eftersom jag anser

att juridisk symmetri skall råda i samhället har jag

nu en egen jurist, som  tycker att det här skall bli

hur kul som helst.

Kurt Lundgren 

Författare/journalist

PS. Har just tagit reda på att anslaget till En bok för alla uppgår till 100 miljoner kr. Anslaget finns i statsbudgeten under anslagsområde 28.9.

Det är ytterligare ett exempel på statliga utgifter som omedelbart borde tas bort och En bok för alla läggas ner. Varför skall vi ha en statlig myndighet som ger ut böcker, det ger mig DDR-känsla. 

Jag hade hoppats att  En bok för alla på denna blogg ville kommentera det ovanstående, men ingen från förlaget har hört av sig, tyvärr; det enda jag hört från förlaget är det skamliga erbjudandet om 1 000 kr; från redaktören Tom Hedlund, inte ett ord, vilket på något sätt är ännu märkligare. Jag har också talat med en del andra författare som hänvisar till något uråldrigt antologiavtal, som författarförbundet skulle ha skrivit under. Men detta avtal kan ju rimligen inte gälla mig, jag är inte ens med i författarförbundet och skulle aldrig skriva bort min copyright till en dylik sammanslutningm, men det vore ju ganska typiskt svensktom ett förbund av författare hade skrivit bort alla andras copyright. 

De landshövdingar som skriver på DN Debatt i dag måste ha läst denna blogg - de är nämligen av den åsikten, att 522 statliga myndigheter är för mycket och att vi i enkelhetens namn måste lägga ner ett stort antal.

Landshövdingarna har också sett att det finns strävanden att slå sönder det lilla som är kvar av den nationella enigheten och nationsstrukturen genom att skapa 8-9 tämligen självständiga regioner, vilka var och en för sig förhandlar med Bryssel; ett drömläge för regionala småpåvar, men det innebär en upplösning av nationen - det är en fanatisk eu-anhängare, Mats Svegfors, som satts att regionalisera landet i den s k Ansvarsutredningen.

Eu:s mål är att regionalisera/balkanisera/belgienisera Europa; självständiga nationer är störande för fredstanken och de måste därför bort - detta är eu:s mest viktiga och långsiktiga mål. Eu har lyckats på Balkan där en väl fungerande stat, Jugoslavien, tilläts bli sönderriven och uppdelad i pluttestater efter etniska och religiösa gränser. Bosnien och Kosovo är två mardrömsregioner, som kommer att ge evig huvudvärk. Att en stat som Sverige skulle vara nästa lämpliga mål för eu att regionalisera är tämligen självklart eftersom landet redan är under upplösning och lätt låter sig belgieniseras.

Den kompletta bankrutten för statsledningen ser vi framför våra ögon; detta ovärdiga spel om vem som sade vad, gjorde eller inte gjorde det ena eller det andra när tsunamin slog till. En sådan statsledning har ingen auktoritet, den väcker närmast löje.

Och, oh så rart, försvarsminister Leni Björklund, en tant lika gammal som jag, lever i ett harmoniskt menage à trois och delar 62-årig pojkvän med en annan kvinna - en trekant. Vi talar nu om den svenska nationens försvarsminister, som förutom detta tillsammans med den glade gamängen Håkan Juholt, försvarsberedningens ordförande, destruerat det svenska försvaret. Men man får ju glädja sig åt att hon har ett aktivt kärleksliv.

-----------------

Jag håller nästan aldrig vad jag lovar. Jag sade i hastigt mod efter ett påhopp att jag aldrig skulle skriva ett ord mer om invandring. Nu bryter jag det och fortsätter - man måste kunna diskutera denna fråga på ett sakligt sätt.

Jag tänkte jag skulle skriva en del på engelska men det blev så styltigt att jag övergett denna goda internationella ansats.

Slutligen hade jag för avsikt att skriva en deckare tillsammans med mina bloggläsare, men det blev inget gensvar så jag ger upp. Ja, nåt mer har jag väl inte lovat.

------------------

Lögnaktiga journalister, kunde väl också vara ett talesätt, skriver nån i en kommentar. Tyvärr, han har rätt.

Sann historia kommer här :

Jag trodde jag hade en het nyhet på gång, men efter några intervjuer och kollationeringar fann jag att historien inte höll på det sätt jag tänkt mig.

Nyhetschefen kommer in, han är lite uppjagad för han saknar dagens banderoll (huvudnyhet):

- Faen, säger du det, håller inte storyn. Du, sade han bevekande, det går inte att missförstå lite...

- Jo, sade jag, det gör det, och så satte jag igång att randa, vad gör man inte för sin nyhetschef och för en banderoll.

Detta kan inte kallas lögn utan snarare journalistiskt nytänkande, rentav kreativitet.

------------------

Den 39-årige terroristen från Sverige hotades redan på planet av FBI-agenter, som pekade en pistol mot honom. Tänka sig, att göra så, peka med pistol, den kan ju gå av. Nu tycker jag att vi bildar en nationskommitté för hans sak med Ghezali som ordförande, han har sakkunskap i dessa dunkla ämnen.

Till varje pris måste det förhindras att 39-åringen fraktas med CIA-plan, gärna med luftballong eller zeppelinare, men absolut inte CIA-plan för så gör man bara inte mot hyggligt folk.

För mig som en enkel själ ur den djupa arbetareklassen är det svårt att förstå att terroristernas humanitära rättigheter alltid går före deras hemska gärningar.

Nu säger jag nåt hemskt, läs detta : För mig får kurderna gärna hänga Saddam Hussein i dag, i den by där han lät gasa ihjäl 5 000 kurder.

Det är dock bra för den irakiska nationen att brotten kartläggs, redovisas i detalj och blir till historiska dokument, som Nürnbergrättegångens dokument, som nu är historiska källor för att förstå en ond tid.

Nu går Irak till val. Irakierna dansar på gatan och gläds över sin nyvunna frihet. Ja, den där förbannade Texasgubben, Bush.

Nu ska vi kasta oss in i riktigt heta saker, kostnaden för invandringen.

En del forskare beräknar kostnaderna till 6 miljarder (Ohrback), andra till 50 miljarder (Södersten) somliga forskare till 200-300 miljarder. Jag vet inte, jag är nyfiken och forskar. Men i statsbudgeten, utgiftsområde 8 ,finns det statliga anslaget på drygt 3.4 miljarder kronor; den siffran torde väl vara nettosumman, det som ligger i potten när gamblingen börjar. Nu kan ni döma själva.

Här är det, utgiftsområde 8 :

Anslagspost 1 

1. Avser bidrag dels till sådana riksorganisationer för invandrare som 

omfattas av förordningen (1986:472) om statsbidrag till invandrarnas 

riksorganisationer, dels till sådana riksorganisationer som enligt rege- 

ringens beslut skall få statsbidrag i särskild ordning samt till samver- 

kansorgan mellan sådana riksorganisationer som regeringen beslutat skall 

få statsbidrag. Högst 

340 000 kronor får utgöra bidrag till sådana samverkansorgan. 

2. Utbetalningar av statsbidrag enligt förordningen (1986:472) om 

statsbidrag till invandrarnas riksorganisationer under år 1997 skall ske till 

följande riksorganisationer: 

Allserbisk-jugoslaviska riksförbundet 

Assyriska riksförbundet 

Bosnien-Hercegovina riksförbund i Sverige 

Chilenska riksförbundet 

Eritreanska riksförbundet 

Estniska kommittén/Esternas riksförbund 

Finlandssvenskarnas riksförbund 

Grekiska riksförbundet 

Immigranternas Centralförbund 

Immigranternas riksförbund 

Internationella Kvinnoförbundet 

Isländska riksförbundet 

Italienska riksförbundet 

Japanska riksförbundet 

Kroatiska riksförbundet 

Kurdiska riksförbundet

34Invandrare och flyktingar 

Utgiftsområde 8 

Lettiska Hjälpkommittén 

Makedoniska riksförbundet i Sverige 

Polska kongressen 

Portugisiska riksförbundet 

Riksförbundet internationella föreningar för invandrarkvinnor 

Riksförbundet polska föreningar 

Riksföreningen Huelen Chile 

Serbiska riksförbundet 

Slovenska riksförbundet 

Spanska riksförbundet 

Sverigefinska riksförbundet 

Sveriges ingermanländska riksförbund 

Syrianska riksförbundet 

Syriska riksförbundet 

Turkiska riksförbundet 

Ungerska riksförbundet 

Statens invandrarverk skall vidare lämna statsbidrag till följande sam- 

arbetsorgan: 

Samarbetande Invandrarorganisationer i Sverige 

Östeuropagruppen 

Anslagspost 2 

Medlen får användas enligt förordningen (1990:632) om bidrag till av- 

gränsade invandrarpolitiska projekt. Högst 2 000 000 kronor får använ- 

das till projekt som avser valinformation och samhällskunskap huvud- 

sakligen i invandrarorganisationernas regi. Vidare får högst 1 000 000 

kronor användas som stöd till etablering och utveckling av riksorganisa- 

tioner bland invandrare. Särskilt skall invandrarkvinnornas organisa- 

tionsliv stödjas. Bidrag lämnas för högst ett år i taget. Beviljade medel 

utbetalas till mottagaren i förskott för som längst ett år i taget. 

Anslagspost 3 

Statens invandrarverk skall månadsvis första bankdagen i varje månad 

betala ut medlen som statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen.

Ramanslag 101 906 000 kr 

Anslaget disponeras av Centrala studiestödsnämnden. 

Villkor 

1. Utbetalningarna avser verksamhet enligt förordningen (1990:1361) om 

lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar. Från 

anslaget betalas ränta på medel som Centrala studiestödsnämnden 

upplånar hos Riksgäldskontoret i enlighet med regeringsbeslut. Från 

anslaget betalas även avskrivningskostnader för lån hos Riksgäldskonto- 

ret. 

2. Centrala studiestödsnämnden får utöver tilldelat anslagsbelopp dispo- 

nera en anslagskredit på högst 5 095 000 kronor. Högst 5 095 000 kronor 

får föras över till nästa budgetår i form av anslagssparande. 

3. Avgifter i låneverksamheten skall redovisas mot inkomsttitel 2552 

Övriga offentligrättsliga avgifter.

Anslagsförteckning 

STATENS KOSTNADER.

Här kommer nu summan:

A Migrationspolitik 

A 1 Statens invandrarverk 506 603 000 kr 

A 2 Mottagande av asylsökande 922 000 000 kr 

A 3 Migrationspolitiska åtgärder 311 319 kr 

A 4 Utlänningsnämnden 66 675 000 kr 

A 5 Rättshjälp i utlänningsärenden 64 240 000 kr 

A 6 Utresor för avvisade och utvisade 130 000 000 kr 

Summa 2 000 837 000 kr 

B Invandrares integration 

B 1 Särskilda insatser i invandrartäta områden 125 000 000 kr 

B 2 Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism 20 000 000 kr 

B 3 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering 4 790 000 kr 

B 4 Åtgärder för invandrare 39 964 000 kr 

B 5 Kommunersättningar vid flyktingmottagande 1 160 591 000 kr 

B 6 Hemutrustningslån 101 906 000 kr 

Summa 1 452 251 000 kr 

Totalt för utgiftsområde 8 

3 453 088 000 kr

I dag skall jag låta fördomarna flöda :

Vet ni, att det bara finns tre sorters människotyper? Va? Jo, kvinnfolk, manfolk och Bredsättrabor.

Snål som en smålänning, skaver sig mätt på ett kalt skär.

Antingen är han galen eller också är han ölänning.

Kalmarbor är det högfärdigaste som finns.

Go och gla som en värmlänning.

Rolig som en värmlänning.

Tjuvaktig som komme han från Listerlandet.

Trög som en norrlänning.

Han ljuger som en häst travar, måste va från Värmland.

Han är långfingrad som en alban.

”I fråga om allt som heter människokunskap äro svenskarna i själfva verket de minst utvecklade af alla germaner. Hvilket bevisar -- hvad man också af andra grunder vet, -- att svenskarna äro germanernas adelsfolk. Ty Jeppe kan nog blifva människokännare, men baronen -- aldrig! (Om ej när den tid kanske kommer, att rollerna blifva ombytta).” (Gustav Sundbärg)

Skåningarna äro feta, rödbrusiga och dryga. Anlägger ofta bränder.

Ölänningar äro lata, brukar ej sina åkrar utan ligger mest ute och fiskar.

Dansken är godmodig.

”Kössar, det är mitt liv de, se.” (Söderpiga, enligt Söderkåkar)

”Jämfört med personer födda i Sverige av svenskfödda föräldrar är det fyra gånger vanligare att personer födda utomlands är misstänkta för dödligt våld och rån. Vidare är det tre gånger vanligare att de är misstänkta för misshandel och fem gånger vanligare att de misstänks för sexualbrott. Men samtidigt är andelen av de utrikes födda som är misstänkta för dessa brott mycket låg. Under den studerade femårsperioden var omkring 0,3 procent av de utrikes födda misstänkta för rån och en ungefär lika stor andel för sexualbrott. En ännu lägre andel, 0,03 procent, var misstänkta för dödligt våld.” (Brå)

”Svenskarnas hufvudegenskaper äro i eminent mening manliga. Denna sida af det svenska folklynnet är det som skapat de otaliga svenska hjältebragderna på lifvets alla områden.”

                                                             (Sundbärg)

Engelsmän                    Tyskar

Frihet                              Tyranni

Frivillighet                     Exercis

Vänlighet                        Brutalitet

Tolerans                          Förföljelse

Tålamod                          Aggression

Lugn                                 Ilska

Tusenårsfred                 Tusensårsriket

(Angus Calder)

------------------

Oh, nu hör jag åklagaren Sven-Göran Alhem i radion.

------------------

EN BOK FÖR ALLA  : Tidningarna har nu nappat på mitt upphovsrättsliga bråk med det statsunderstödda förlaget En bok för alla där jag i den senaste volymen På Öland förekommer med tre artiklar, som snotts rakt av i mina böcker, ett klart brott mot upphovsrätten.

Kalmar Läns Nybro/Tidning skriver om saken i det kommande numret, ”Stort bråk om ny Ölandsbok”, lyder rubriken, eller ditåt.

I stadgarna för En bok för alla står att förlaget skall sprida god litteratur samt se till att författare och konstnärer får en ”anständig” ersättning.

Med anständig ersättning menar En bok för alla följande : En dikt av en känd diktare betalas med 200 kr, utdrag ur en klassisk bok där författaren visserligen är död men där det finns efterlevande, ersätts med 800 kr.

Jag själv skulle få en tusenlapp mig tillslängd för tre avancerade texter, forskningsavsnitt, ur mina böcker. Men inte ett öre för intrång i upphovsrätten. Redaktör för antologin på Öland är Tom Hedlund.

Hur många hatar inte USA och älskar Bin Laden, det frågade brodern till den 39-årige svensk som arresterats i Prag under en mellanlandning. Brodern filmades först av TV4 liggande på en soffa, sedan under en uppvaktning på UD.

Ingen vet väl vad som kommer att hända med den arresterade terroristen, men det värsta som kan hända är väl att han flygs iväg i ett CIA-plan istället för i ett charterplan. Han må vara skyldig till vilka hemska brott som helst, men det hemska öde med ett CIA-plan som kan vänta honom måste Sverige som nation vända sig emot som en man.

Terrorism, jawohl. CIA-fleugzeuge, nein.

-----------------

Det är alltid kul att rapportera om prästabråk i kyrkan, säljer bra, är mycket läsvärt, intresserar alla : det brukar mestadels vara tjo och tjim om fruntimmerspräster, om homogrejs och bögvigslar, men nu har det hettat till om en pelletspanna i Halltorps pastorat. Saken behandlades vid senaste Luciakaffet; ordföranden i kyrkorådet gick till en våldsam attack mot prästen, som har en av församlingen nyinstallerad, men sällan fungerade 

pelletspanna i prästgården, så nu vill prästen ha hyran nedsatt.

Det blev en sådan uppståndelse att konfirmanderna föll i gråt, kyrkokören stämde upp Oh, store Gud, kaffekoppar spilldes ut och lussekatterna tog slut - pelletsprästen rusade ut och slog igen dörren och nu söker han ny tjänst där det finns oljepanna eller värmepump i prästgården.

I söndags var kyrkan full av folk som stödde både prästen och pelletspannan.

Ja, det är sånt här som gör livet roligt att leva.

Är det nån som förstår varför rättstavningsprogrammet i denna dator alltid ändrar ordet pressetik till prästerskap?

-----------------

Jag hör i BBC att talet om global uppvärmning är rent nys, vilket jag också tror. Världstempen har stigit med 0.5 grader de senaste 150 åren och inget vet vad det beror på. Det finns nu för tiden mängder av ”serial alarmists” och hela organisationer, Greenpeace och SNF, som lever på att skrämma livet ur folk.

Vad sade Danielsson till Dahlgren och vad visste Laila Freivalds om det som Danielsson inte sagt till Dahlgren ? Var Göran Persson överhuvudtaget informerad om att Danielsson inte varit i kontakt med Dahlgren och att han därför ingenting kunde veta utan kuttrade vidare med Anitra denna annandag? 

Frågorna hopar sig. 

Ljuger Dahlgren, svamlar Danielsson, fram med telefonlistorna. Var fanns Ylva Johansson, talade hon med Dahlgren eller Danielsson, med vem snackade Carin Jämtin, hade hon ens mobiltelefonen på ? Var Danielsson bakfull, var Dahlgren det? Vad hade dom druckit båda dan innan ? Vem ringde jag själv denna annandag?  Minns inte ? Var jag bakfull? Ja, men bara lite.

Och nu vill jag veta om Leni Björklund kände till någonting om denna soppa eller om hon satt hemma och surade över pojkvännens nya kvinna efter det att han tjänat åtminstone drattan miljarder på aktier, som hon denna annandag inte fått någon del av när han, pilske pojkvännen, 62 år, bodde på lyxhotell med den andra kvinnan, som han delar med henne, och hon är ändå försvarsminister och kan ta på sig sig i uniform om han vill - kan man tänka sig en värre annandag för en försvarsminister och vem kan Persson ha förtroende för :

”Vem i hela världen kan han lita på.”

”Krisen kommer.”

Och nu har det snart gått en hel vecka och inte en enda intervju har sänts md åklagaren Sven-Göran Alhem i denna sak; jag tycker det är tjänstefel av Sveriges Radio att i så stor omfattning och så länge beröva svenska folket Alhems åsikter, och detta sker samtidigt som folket åtminstone under en 14-dagarsperiod inte hört av Göran Greider i radion.

Krisen närmar sig med stormsteg.

Några riktiga statistiknyheter har vi heller inte haft på flera dagar, man saknar dem. Till exempel en som den här. En enkätundersökning från ungdomsstyrelsen visar att 38.4 procent av dagens ungdomar känner sig pessimistiska om framtiden, det är en dramatisk ökning jämfört med förra året. Mest pessimistiska är ungdomar i Djursholm medan ungdomar i invandrartäta områden tycker att livet är lattjolajbans mest hela tiden.

Avdelningschef Elisabeth Sundström-Holm-Svensson, född Pettersson, gift och skild två gånger, fyra barn med tre olika fäder, på socialstyrelsens avdelning för ungdomsfrågor säger.... svammel. svammel....

Ja, hur saknar man inte sådant.

När detta vevats runt i etern i två dygn penetrerar nyheten ner i landet, ut till länen och kommunerna och når så småningom lokaltidningsnivå där man gör en uppföljning på temat hur är det här då - och så får man läsa saken en gång till nerbruten till det egna kvarteret; eftersom det inte gått att få några ungdomar att ställa upp på bild fotograferas redaktionens yngste medlem bakifrån.

Hugaligen hur det går till - i Kalmar fanns det för övrigt två Ängöoriginal, den ena kallades Hugan eftersom han gick omkring och sade hugaligen hela tiden, den andre kallades Kanalen eftersom det alltid rann nåt genom hans strupe. Hugan och Kanalen kan ni sortera in i hjärnfacket för onödigt vetande.

-----------------

PILSK PRESIDENT : Jag har snöat in på Bill Clinton den senaste tiden och nu kommit till Andrew Mortons bok om Monica Lewinsky; låt mig genast säga det, en pilskare president har USA aldrig haft och karln är ett riktigt kräk, som lade all skuld på den naiva Monica, som var uppriktigt förälskad i mannen Bill Clinton, inte presidenten. Scenerna i Vita Huset är helt otroliga : Efter en snabb Lewinsky-avsugning i en mörk korridor rusar Clinton i väg till en middag med Mexicos president. 

De hånglar och tafsar dygnet runt - däremellan skall han besluta om världspolitik och bombningar; när Lewinsky-skandalen briserar är Vita Husets maktcentrum lamslaget under drygt ett år. Ur detta kaos, denna slippriga skandal, kommer ändå Clinton ut nästan helt oskadd, och han åker nu kring som en äldre, klok statsman, som om ingenting har hänt, och hans elaka tant, Hillary, siktar nu i sin tur mot Vita Huset. För mig är det helt obegripligt hur han lyckats skaka av sig skandalen och få den glömd; av Clinton kan alla politiker lära mycket.

Avslutningsvis undrar jag var Lewinskys klänning med Clintons sperma på tog vägen - kan Hitlers mössa säljas för en miljon på auktion borde man väl få två miljoner för spermaklänningen, men kanske den redan finns på museum?

Nån som vet?

Min debattartikel om Försäkringskassans förnedrande bemötande, publicerad här, i lokaltidningarna samt i Aftonbladet har väckt ett stort uppseende och funnit ett gensvar i folkdjupet som jag ej trodde var möjligt att uppnå med en enda artikel - jag skrev den i stor vrede, och jag tror att den känns genom orden och att denna vrede vann resonans och återspeglas hos många som tvingats möta denna kassa, ofta i ett eländigt tillstånd och 100-procentigt beroende.

På Aftonbladet debatt kom det drygt 120 svar på debattartikeln, de flesta med egna hemska upplevelser av en iskall socialstat; hem till mig har det säkert ringt, skrivit och mejlat 300 personer, den ena sjukskrivningshistorien värre än den andra : alla är oerhört upprivna, förnedrade, ledsna, arga, allt på en gång. En del vill starta ett nytt politiskt parti, andra dra igång en fackförening för sjuksskrivna, arbetslösa och människor på livets botten, de som är nere i socialstatens sump, ca två miljoner människor, de hunsade och bidragsberoende.

SJÄLVMORD, en berättelse : ”Min fru tog livet av sig efter mötet med försäkringskassan. Läkaren sjukskrev henne, men försäkringskassan förklarade att hon ej var sjuk. Gå till arbetslöshetskassan, sa dom, för här får du inga pengar. Hon gick till arbetslöshetskassan men där sa dom, att du får inga pengar för du är ju sjuk. Ekonomin brakade ihop, vi kunde inte klara hyran. Till slut orkade hon inte längre, hon tog livet av sig. Jag är nu ensam med barnen.”

Jag har bett mannen att han i detalj skall skildra sin hustrus självmord efter mötet med kassan; den skildringen hoppas jag få snart så att jag kan ge den offentlighet.

-----------------

EN FÖRUNDERLIG VINTER : Det är en märklig vinter. I dag kl 5 på morgonen var det nio grader varmt. Dagen kom med solsken och temperaturen steg till elva grader varmt - under Ölandsbron stod tre pojkar med kastspö i fåfängt hopp att fånga varsin julgädda, en tradition i dessa trakter. Men under juldagarna får man inte jaga och fiska, då har djuren rätt till julefrid.

Skarvarna sitter kvar på skären i Kalmarsund och har inte flyttat än, sälen tumlar runt i södra delarna av sundet; hägrarna lyfter och flyger tungt mellan fiskeplatserna, domherrarna finns i min trädgård, ekorren snor runt, men allt sker så tyst i naturen i december. Inte ens de små Ölandsbäckarna i Mittlandsskogen porlar i december utan rinner som svarta tuschstreck mellan al- och hasselträd. Vid fyra är det mörkt.

SLUTA KOMMENTERA : Jag har i det längsta dragit mig för att be någon sluta kommentera på denna blogg, men nu frågar jag allra ödmjukast signaturen Malenkov om han 1) kan lugna ner sig lite och sluta förolämpa dem han diskuterar med och 2),  om han inte förmår att behärska sig utan  ständigt lever med 180 i puls, att han slutar läsa denna för honom så upphetsande blogg, som triggar honom så extremt, att han städse förlorar fattningen. Jag vill att denna blogg skall vara öppen, frisk och frispråkig. 

För en tid sedan var jag inne på moderaternas blogg och partisekreterare Littorins  försök till debatt där. De flesta kommentarerna där var malenkovska, vilket gjorde moderatbloggen helt ointressant eftersom den bestod av en enda lång räcka förolämpningar; efter det tror jag moderaterna tyvärr måste släcka ner kommentarfunktionen, men jag vill inte det utan tror på den fria debattens förmåga att sanera sig själv utan ingripanden.

Kroppkakor påminner om pitepalt, skriver en av bloggläsarna och skickar med ett recept - jo, det verkar ju vara nästan samma sak, identiska till och med, men kroppkakor är mer berömda och goare på nåt sätt, enligt min uppfattning.

Förutom fläsk inuti kroppkakan användes förr, när det var fläskbrist på det fattiga Öland, också ål och strömming som fyllning. Man kan få sådana kroppkakor gjorda om man beställer, vilket jag skall göra, så avvakta rapport om dessa fattigmanskroppkakor.

Öländskt är också lufsa - en smet gjord på riven potatis, bemängd med fläsk och stekt i ugn på en stor plåt. Måltidsdryck även i detta fall är mjölk.

Riktiga ölänningar dricker aldrig brännvin eller öl till lufsa och kroppkakor, det är mjölk som gäller. Överhuvudtaget är ölänningar inte särskilt mycket för öl och vin och sådana lätta drycker utan är mer lagda åt brännvinshållet och därför har framlidne överstelöjtnanten Gunnar Syréns bok om brännvinskryddning blivit en öländsk bestseller.

-----------------

RASISM : En kommentator som inte framträder med namn beskyller mig gång på gång för rasism och andra mörka tankar. Ja, jag medger, jag är rasist, jag tycker nämligen att alla raser är lika mycket värda, att vi skall ha fri invandring enligt den amerikanska principen : kom hit, försörj dig själv men lyd våra lagar. Grova brottslingar åker ut med huvudet före. Three strikes and You are out, gäller alla.

Jag tycker vidare att alla samhällsproblem skall få diskuteras, att Åke Green skall få predika vad han vill, att Jan Myrdal skall få skriva i enlighet med sina åsikter, att homosexuella skall få leva sitt liv liksom jag lever mitt Svenssonliv, att det skall råda religionsfrihet och en fullständig yttrandefrihet och demonstrationsrätt; högerextrema skall tillåtas marschera liksom trotskister och Castro-anhängare; till och med nazister har yttranderätt i mitt samhälle liksom Harold Pinter på den andra kanten; jag har goda vänner i Israel och har alltid stött den israeliska saken, därför har jag blivit kallad judelakej på radio Islams hemsida, en gång blev jag på telefon dödshotad av VÖM liksom jag blivit dödshotad av en fanatisk ornitolog och en medlem i kplm(r).

Jag är oerhört tveksam till islam när den går mot fundamentalism och förtrycker kvinnor och yttrandefriheten.

Till yttermera visso vill jag ha billigare bensin och mer kärnkraft. En borgerlig regering skulle sitta fint även om jag inte tror att det blir nån ändring, det kan till och med bli värre med den politiske mesen Reinfeldt i ledningen för landet.

En sån hemsker rasist är jag.

Det värsta med en del människor, särskilt politiskt korrekta fanatiker, är att de saknar humor - jag tror bristen på humor är det som skiljer de goda människorna från de onda - enfrågemänniskor saknar alltid humor, de har ingen självinsikt och kan aldrig skoja med sig själva. De är stora tomma egon som måste uppfyllas av åsikten för dagen, det är lasermän med åsikter i gevärspipan - de riktar sin röda punkt mot oss andra eftersom vi vandrar i mörker, och så trycker de av - och, som lasermannen, de njuter av det, att åsiktsförinta, att degradera andra, att åsiktskorsfästa - lasermän i åsikter.

En svensk landslagströja kan vara  så provocerande att rektorn vid en skånsk skola uppmanar en elev att gå hem och ta av sig tröjan; annars riskerar eleven stryk av dem som känner sig provocerade, vilka det nu kan vara - berätta, vilka det är.

Även svenska språket är provocerande, ty så här står det i en statlig utredning :

”En bestämmelse om att de som fullgör uppgifter i sin verksamhet ska använda klar och begriplig svenska, som kommittén föreslår, kan uppfattas som diskriminerande mot dem som inte har svenska som modersmål eller av annan anledning inte behärskar svenskan.”

Av detta skäl ville inte socialdemokrater och kommunister i riksdagen den gångna veckan lagstifta om svenska språket som vårt officiella, lagstiftade modersmål. Däremot har vi lagstiftat om fem minoritetsspråk, zigenska, samiska, finska, det judiska språket samt den svensk-finska rotvälska som talas i en del Norrlandsbyar, inget språk att bevara egentligen.

Efter att ha läst riksdagens snabbreferat från denna språkdebatt finner jag mig tvingad att utnämna riksdagens mest enfaldiga ledamot, Matilda Ernkrans (s) från Hallsberg. En grym och hänsynslös partiledning hade utvald henne att försvara partilinjen, som alltså innebär att svenska är ett diskriminerande språk.

Matilda kommer upp i mitten av debatten.

Hon vill inte ha en lagstiftning av rent symbolvärde och glömmer bort att riksdagen inte gör annat än stiftar symbollagar. Hennes huvudsakliga invändning mot en språklag är emellertid att tillgången till språk är ojämlikt fördelad, att det finns skillnader i språk på grund av olika familjebakgrund; därför kan vi inte ha en språklag.

Alla måste rådbråka svenskan lika eländigt som Matilda för att en lag skall ha en mening. Svenska låter bäst när det missbrukas av alla. Vi skall ha ett folkhemskt språk, annars får det vara.

Hon vill ha mer av En bok för alla, Läs för mig pappa samt kraftinsatser av LO, TCO, ABF och kulturrådet. Vi skall alla tala som en LO-ombudsman.

När hon kommit så här långt började Matilda tappa greppet och humöret och talmannen fick klubba av henne för ovårdat språk och påminna henne om att riksdagens ledamöter diskuterade en vårdad svenska.

Riksdagen beslutade med en knapp majoritet att ej lagstifta om svenska som vårt officiella modersmål eftersom det kan vara kränkande och provocerande; jag begriper inte mot vem.

-----------------

Jag ser Sverige som ett stort samhällslaboratorium där jag själv storögd står och kikar in genom en liten glasruta; därinne pågår omfattande destruktionsprocesser på alla plan; det ryker ur retorter och provrör - ett samhälle under dekonstruktion.

Till slut har jag tagit mig samman och läst litteraturpristagaren Harold Pinjers nobelföreläsning. Efter en snabb genomläsning kan man konstatera, karln är inte bara en politisk idiot, han är också en filosofisk dumbom - en korkad värderelativist av modernt slag. Det var kanske därför han fick priset.

Lyssna till anslaget i Nobelföreläsningen, resten behöver man inte besvära sig med att ta del av :

”Det finns inga skarpa gränser mellan verkligt och overkligt, inte heller mellan sant och osant. Någonting är inte antingen sant eller inte; det kan vara både sant och inte sant.”

Pinter tillämpar denna värderelativa ansats på samhället och han kan därmed inte skilja ont från gott, nazism från demokrati, islamofascism från  kristendom, inte heller massmördaren Saddam Hussein från folkvalda ledare som Bush och Blair, som fritt kan kritiseras; han fraterniserar med mördare som Castro och Milosevic och blir rasande när någon invänder mot hans slappa värderelativism.

I mina ögon representerar Pinter det mest avskyvärda i modern vänster, den europeiska vänstern.

I Pinters författarskap befinner vi oss milavis ifrån Nobels testamente, att priset skall utdelas till författare som skapar ideellt och humanistiskt.

Nobelpriset har blivit en internationell cause celèbre, ingen kan ta det på allvar längre; en pinsamhet. Hur prisets anseende skall kunna återupprättas vet jag inte, men ett sådant litterärt pris till och det är slut med glansen, som är starkt flagnad redan nu, efter Dario Fo, Morison, och den där triste kinesen. Elifride Jelinek är dock bottennoteringen i skaran. Pinter fullbordar förfallet på något sätt, och nu krävs det bara en litterär avrundning för att få ner det i botten.

Jag finner heller inte, i den dramatik jag sett och läst av Pinter, att han skulle vara en stor dramatiker en för länge sedan - en sämre Lars Norén, en blek Beckett-kopia, det är min uppfattning.

Inte sedan Hitler stod på zenit av sin bana har en värre antiamerikanism än den Pinter åstadkom i sitt tal vräkts ut över världen från Europa. Det skulle heller inte förvåna mig, när allt kommer omkring, och det gör det förr eller senare, om karln också är antisemit; det brukar dom vara. I så fall är bilden av Pinter komplett.

-----------------

LITTERÄR STÖLD : En bok för alla, det med skattepengar understödda förlaget, har stulit tre-fyra texter ur mina Ölandsböcker och publicerat dem i en volym med namnet På Öland.

När jag påtalade detta grova intrång i upphovsrätten för En bok för alla fick jag veta att jag vart bortglömd i hanteringen, men att det skulle komma ett kontrakt att skriva på i efterhand. Jag erbjöds också 1 000 kr (ett tusen kr) för mina texter.

Detta är alltså ett statligt förlag som i sina statuter säger att de vill verka för att författarna ”får anständig ersättning”.

Texter som det krävt veckor att ta fram forskningsunderlag till, att formulera och att få läsvärda ersätts alltså med 1 000 kr. Och så skatt på det : 

Återstår till författaren 300 spänn. En får tacke, som di säger på Öland.

En bok för alla är ett snyltarförlag. Jag har bett en jurist hjälpa mig. 

Oj, jag är i bråk igen, men för en rättvis sak, anser jag.

Samlingsvolymen som det är bråk om kom för en kort tid sedan. Den heter På Öland, redaktör Tom Hedlund. 

På Öland har tryckts i 25 000 exemplar, och det måste jag säga, bortsett från den litterära stölden, det är en ganska vacker bok, väl värd att köpa. Den ingår i En bok för allas landskapsserie.

-----------------

Citat :

”Frankrike ger inga mer subsidier till Sverige; landets finanser är som en korg med trasig botten : alla pengar bara rinner ut.” 

(Mazarin under 1600-talet i franska förhandlingar med Sverige)

”En person som under minst en vecka attackerats i media, blir om han eller hon uthärdar, på den nionde dagen ett offer som får medias medlidande - denna metamorfos från hackkyckling till kränkt offer är en ofrånkomlig medialag.” 

(Eget påhitt)

”Varje flygplan som det inte står SAS på är ett CIA-plan.”

(Eget påhitt)

”I allt detta tal som nu är om Tsunamin förra annandagen är det ingen som sagt sanningen : Men jisses, det var ju annadagen, jag var så bakfull att jag inte orkade göra nånting.”

”Men ringde du inte någon?”

”Det kommer jag banne mig inte ihåg.”

(Egen annandagserfarenhet)

Fredag kan vara en bra dag, då håller Kroppkakekoket i Rälla på mellersta Öland öppet. 10 kr per kroppkaka. Man får dem i en burk tillsammans med kroppkakelagen. Bara att värma, fantastiskt gott, en delikatess. I dag köpte vi 15 kroppkakor och det räcker hela helgen - fredag, lördag varma kroppkakor ur den medförda lagen med alla tillbehör, på söndag stekta kroppkakor med prinskorvar.

Ni har sett det äldsta receptet på kroppkaka på denna sajt, då gjordes de på mjöl, nu är det potatis som är själva grundsmeten.

Kroppkaketillverkning är främst en kvinnlig uppgift och på Öland råder under kroppkakekoket en strikt könsuppdelning. Männen tillåts, ibland, riva potatisen medan det är kvinnornas uppgift att hacka fläsket, kryddpepparn och att med sina mjuka händer forma själva kakan, även det sjudande koket är kvinnogöra. Jag har aldrig käkat några goda kroppkakor tillverkade av män.

De bästa öländska kroppkakorna görs i ett ganska smalt stråk längs hela östra Öland med betoning på Gärdslösa-Bredsättra.

Kroppkakorna gör ölänningarna ”grotte”, (jmfr tyskans grosse, stora och starka), skrev Abraham Ahlquist i början av 1800-talet.

Kroppkakor utan fläsk kallas ”blinningar”, i dag heter det vegetariska. I slutet av 1800-talet innehöll Ölandsbladet ett reportage om Ölands förste vegetarian; han åt bara kroppkakeblinningar för han avskydde fläsk och han åt ej kött överhuvudtaget. Han var från Segerstad. Detta att äta kroppkakor utan fläsk ansågs och anses väl fortfarande så anmärkningsvärt att ett det krävdes ett reportage - tänka sig, han äter kroppkakor utan fläsk ! Tidningen konstaterade att den öländske vegetarianen trots sina måltidsvanor ändå hade förmått bli fader till fyra barn, men till hårt arbete på åkrarna ansågs han tämligen oduglig och han blev fort trött och flåsig; ja, blinningar kan inte vara nyttigt för hälsan, det säger sig självt, det är ju fläsket man vill åt och som kroppen behöver, då som nu.

TILLBEHÖR : Min gamla svärmor från östra Öland, vars kroppkakor söker sin like, även globalt, lärde mig tre saker. Till kroppkakor hör :

a) kall mjölk, fet, ingen ”vattenmjölk”.

b) lingon, rårörda.

c) smält smör.

Efter fyra-fem kroppkakor börjar det ta stopp och även en fullvuxen man känner en behaglig dåsighet och sakta glider man in i ett tillstånd av vad man skulle kunna kalla kroppkakekoma. Man somnar gärna en stund framför tv:n.

NATTAMAT : Kroppkakor är en utomordentlig nattamat, särskilt efter alkoholförtäring. Man går då upp mitt i natten, fiskar upp en kroppkaka ur grytans lag, äter den kall med en klick smör på, gärna tillsammans med en mörk öl.

FRUKOST : Efter kroppkakefesten vaknar man alltid lite sugen. Då avslöjas kroppkakans mångsidiga användning, den stekes i smör tillsammans med prinskorv, varje kroppkaka delad i fyra bitar, som apelsinklyftor.

-----------------

12 SKÄL ATT LÄMNA EU : I dag innehåller DN Debatt en lång drapa skriven av allehanda kommunister och socialister om 12 skäl för ett starkare eu. När jag går igen alla dessa skäl finner jag för min del att vart och ett av dem är skäl för att lämna eu.

------------------

TSUNAMIRÖRAN : Den borgerliga tsunamiröran kräver snart en egen katastrofkommission; allt detta inträffade när Maud Olofsson var i Thailand under tre veckor - det tycks vila en förbannelse över det landet, det för olycka med sig. Upphovsman till centerröran tycks vara det politiska snille som är partisekreterare, en man Hägglund vid namn, han som sålde ut centertidningarna och därefter ville starta centerns riskkapitalbolag.

Hur har pengarna placerats vore kul att veta.

Kunde centern inte ha hyrt in en politisk konsult till Hägglund, han behöver en personlig politisk assistent, helt uppenbart.

Vad som inte kommit fram om upploppen i Frankrike är de positiva effekter på den framtida miljön som bilbränningarna gett upphov till. Ungefär 10 000 bilar brändes på några dagar, under ett år bränns ca 40 000 bilar, vilket minskar utsläppen av växthusgaser med fyra miljoner ton eftersom dessa bilar tas ur trafik.

Informationer som nått denna blogg på allehanda vägar ger besked om att Frankrike därmed uppfyllt Kyotoavtalet, och det med råge.

Eu överväger nu att rekommendera ”carburning riots”, CBR, som en framkomlig metod för att uppnå de gemensamma miljömålen.

Vi skall heller inte underskatta de rent keynesianska effekter denna kreativa förstörelse har på hela samhällsekonomin. Sammantaget visar beräkningar som eu gjort på en fyraprocentig ökning av BNP i Frankrike.

-----------------

I en debattbok om försvaret från början av 50-talet visas grafiskt med hjälp av  en enkel Sverigekarta, att för att försvara det svenska territoriet effektivt och över hela ytan krävs ca 40 rörliga brigader,  vilket är en armé på minst 200 000 man med stödförband av frivilliga, till exempel hemvärn. Vid ett krigsläge behöver ca tio procent av befolkningen mobiliseras för att kunna försvara kusterna.

Om ett terroristhot riktades mot Sverige och vi omedelbart måste sätta in väpnad trupp för att försvara viktiga samhällsinstallationer, hamnar, flygfält, järnvägsknutpunkter, elproduktionsnoder samt kärnkraftverk behövs säkert 100 000 beväpnade soldater, har vi det?

Ta till exempel Oskarshamns kärnkraftverk som jag råkar känna till. Det ligger ensligt, ödsligt i ett stort skogsområde, alldeles vid havet. För att avregla detta enorma område samt havet och uppnå 100 procents säkerhet krävs åtminstone 10 000 man väpnad trupp, och låt oss då anta att terrorhot riktades mot alla våra kärnkraftverk och vattenmagasin samtidigt.

På en karta i denna bok är Schweiz inritat. Schweiz får plats i Västerbotten och det blir ändå utrymme över.

Sverige är ett stort land med en liten befolkning : vi kan endast försvara oss med en allomfattande värnpliktsarmé.

------------------

I går fick jag blommor med blommogrambud. Det var en julstjärna från Pingstförsamlingen i Borgholm som ville tacka för att jag hela tiden stött pastor Greens rättighet att predika fritt över Bibeltexterna. Blomman gjorde mig julglad.

Några enkla saker. Pastor Greens predikan är inte dålig, den är en klassisk predikan på helvetestemat : du måste välja mellan den breda och den smala vägen, mellan ett liv i synd och ett liv i Gud. Det är synden som är cancersvulsten, inte syndaren ty denne är ett Guds barn.

Jag tror att den moderna svenska människan är så ovan vid Bibliskt klarspråk att hon chockas när hon första gången hör det, därav uppståndelsen.

När man talar till barn och tillrättavisar dem måste man alltid säga : Jag älskar dig din lille busunge, men så där får du inte göra.

Det är ungefär vad pastor Green säger till syndarna : Gud älskar er, men han hatar synden - kom till Honom.

Svenskarna har blivit barn - man måste dalta med dem även språkligt.

Samtidigt som jag skriver detta hör jag radiogudstjänsten. Den kvinnliga pastorn läser där den nya Fader Vår. ”Och utsätt oss inte för frestelser” löd den gamla formuleringen. Den nya är : ”Och utsätt oss inte för prövningar.” Detta är ju en totalt felaktig uppfattning av Bibeln.

Gud utsätter oss för prövningar för att göra oss starka i tron, det är själva meningen med livet, prövningarna.

Frestelser är något helt annat.

Bloggen om den kränkande Sverigetröjan kom att innehålla en del felaktigheter.

Så här skall det vara.

Den pojke som inkallades till rektorn hade på sig en Sverigetröja med en liten svensk flagga; tröjan var av typen landslagsmodell eftersom pojken är aktiv sportutövare.

Rektorn varnade den idrottsintresserade eleven för att bära tröjan eftersom den kunde vara provocerande och innebära en risk och fara för hans personliga säkerhet, med andra ord : han kunde få stryk om han hade denna tröja.

Detta är ju ännu värre än vad jag tidigare uppgett, och vilken feg och slapp rektor, som faller för undan för sådana hot på sin skola. Vad avlönar vi henne för; det är alltså en kvinnlig rektor det handlar om.

Vad är rektorn i sin tur rädd för?

Gårdagens blogg bjöd på en liten nyhet. Upptäckte ni det?

Likaväl som man kan beställa grön el kan man få ren kärnkraftsel i tråden.

Den som är miljovän tecknar sig alltså för kärnkraft.

Ju fler vi blir, desto mer kärnkraft gå¨r det åt och om vi blir tillräckligt många kanske vi kan återöppna Barsebäck.

Sätt igång och teckna kärnkraft !

För miljöns skull.

-----------------

Det är nästan kolmörkt ute, men man ser ändå att dagen kommer att bjuda på en eländig decemberdimma; för länge sedan hade mistluren börjat sitt hesa brölande i Kalmarsund, ett läte så vemodigt att det, tvärtemot vad man kunde tro, lyfte personen upp ur en depression, om man nu hade någon.

Jag funderar på att starta en intresseförening med det enda syftet att få sjöfartsverket att återinföra mistluren  i Kalmarsund : Medborgare för Mistlurarnas återinförande i Kalmarsund : MFMÅIK.

En dag som denna med sin dimma och sitt vemod inbjuder till kätterska tankar, rentav elakheter.

--------------

I går talade den unge miljöpartisten Gustaf Fridolin inför en helt tom riksdag; han mässade och stod i, orden ramlar ur hans mun som ärtorna ur en strut. När jag försöker tolka orsakerna till politikerföraktet är Gustaf Fridolin min sinnebild : en ung politisk viktigpetter, utan all yrkeserfarenhet, som kan tala oavbrutet hur länge som helst om vad som helst.

”Här babblar Fridolin...”

------------------

Om det är sant som Malmöläkaren Tomas Eriksson sade i Debatt i TV i går kväll, att de apatiska flyktingbarnen är förgiftade av läkemedel, att de fått felaktig behandling, att medvetslösa barn ej bör vistas hos föräldrarna utan på sjukhus, att Sverige är det enda land i världen som har apatiska flyktingbarn, att det är en för läkarvetenskapen helt ny sjukdom, att barnen frisknar till efter dygn hos dr Eriksson eller på planen till hemlandet, att denna sjukdom ej finns i Norge där barnen istället tillfrisknar, om allt detta är sant har riksdagen på inga grunder alls eller på felaktiga grunder beslutat om den allmänna amnestin - och jag frågar mig, i vems intresse, ekonomiska intresse, har detta fått pågå? Tsunamiskandalen är liten i jämförelse; jag misstänker att det finns ett omhändertagandeindustriellt vårdkomplex som tjänar multum.

-----------------

Om eu får välja mellan att ta avstånd från USA eller terrorismen tar eu alltid avstånd från USA.

För min del förstår jag inte, och jag säger det uppriktigt, varför inte CIA kan flyga terrorister hit eller dit; men jisses, detta handlar ju om folk som vill spränga oss i bitar och har gjort det, de vill hugga huvudet av oss, de vill upprätta ett medeltida kalifat och därmed undanröja alla de humanistiska landvinningar mänskligheten uppnått sedan renässansens dagar på 1400-talet.

Att terroristerna utnyttjar denna appeasementpolitik är självklart. Detta är nutidens eftergiftspolitik. Demokratierna stirrade som förhäxade på Hitler och gjorde inget annat än eftergifter.

Nu upprepar vi detta.

-----------------

Många av de självmordsbombare som terroristerna använt på senare tid har varit mentalt retarderade ungdomar; det vill säga, man har använt svårt handikappade personer för sina hemska syften.

-----------------

Som en ödets ironi har nu tre ”kristna sköldar” kidnappats i Irak av terrorister; det hjälper inte längre ens att sympatisera med terroristerna; för övrigt borde vi kalla saker vid deras rätta namn : islamofascister/nazister.

-----------------

Sällan har väl bristen på arbete visats så markant som vid rekryteringen till två nyetablerade butiker i Kalmar stad. Claes Ohlsson hade att välja mellan 600 sökande till ett 20-tal jobb. IKEA, som bygger nytt i Kalmar, har 6 800 sökande till ca 100 jobb. Efterfrågan är så stor att företagen inte längre behöver annonsera; IKEA-jobben fanns bara ute på nätet.

Några jobb i tillverkningsindustrin finns inte längre : vi skall uppenbarligen handla oss ur krisen, och hjälper inte det, vårda oss ur den, ty landstinget har alltid nyanställningar på gång.

-----------------

Jag avslutar med en liten läsövning från en socialdemokratisk kampsida; eftersom jag är en barmhärtig själ uppger jag inte adressen på denna sajt.

”Det andra semnariet som jag deltog i leddes av Claes-Göran Enman LO centralt. Han inledde med en kort reflektion av dom skandalerna som cirkulerat i media gällande fackförenings rörelsen. Han konstaterade att vi nog måste vänja oss vid denna hysteriska media granskning av arbetarerörelsen, men vi måste fortfarande våga vara stolta och inte vika för debatten.

Vi fick även svara på en enkät undersökning som LO har tagit fram i ett led för att säkerställa att vi driver rätt LO frågor i Val rörelsen. Det var mycket bra frågor och jag ser framemot att få ta del av resulutatet så småningom.”

Fackets aftonbön :

Det fackliga löftet

Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin

och under några omständigheter

arbeta på sämre villkor

eller till lägre lön

än det vi nu lovat varandra.

Vi lovar varandra detta

i den djupaste insikten om

att om vi alla håller detta löfte

så måste arbetsgivaren

uppfylla våra krav

En skånsk skola med låg och mellanstadieelever; allt hände häromdagen.

En elev kallades in till rektorn; eleven var ganska nervös när han gick in; han förstod inte vad det det gällde. Rektorn i barsk ton :

”Du måste omedelbart gå hem och ta på dig en ny tröja, den du har är kränkande. Byt omedelbart.”

På tröjan stod ordet ”Sverige”. 

Jag kommenterar inte, klagar inte, är inte ens upprörd : jag beskriver en gemensam verklighet.

-----------------

Ingen s-politiker vill avgå för tsunamiröran. Kan ett helt folk avgå? Bör vi göra det?

------------------

ENBART KÄRNKRAFT I TRÅDEN : Häromdagen skrev jag att jag enbart ville ha kärnkraft i trådarna fram till mitt hus. För det första gillar jag den miljövänliga kärnkraften, för det andra tycker jag kärnkraft ger en gosigare, mer tät och mysigare värme, men det kanske är inbillning.

Det visar sig emellertid att den som vill kan få enbart kärnkraft i trådarna.

Gör som jag, välj därför kärnkraft i tråden och rädda vår miljö. Upp till kamp och abonnemangsteckning.

Här nedan kommer all nödvändig information från Eon i frågan om val av kärnkraft:

”Hej!

Tack för ditt mail.

Det finns en risk att vi drabbas av elbrist i vinter, dock skall det 

röra sig om extrem kyla om

det skall bli fråga om frånkopplingar.

Man kan välja att få sin el från kärnkraft, detta kostar 0,5 öre / kWh 

exkl. moms.

Detta kan du teckna genom att ringa till kundservice på telefon 020 - 

22 24 24.

Om det blir varmare med kärnkraft vet jag tyvärr inte, det är nog upp

till var och en att känna sig för.

Kontakta oss gärna igen om du har fler frågor eller synpunkter.

Men lämna då kvar tidigare mailväxling då det underlättar vår hantering 

av ärendet.

Med vänliga hälsningar/With kind regards,

Henrik Björck

Kundservice/Customer Service

T 020-22 24 24 

kundservice@eon.se 

E.ON Försäljning Sverige AB 

www.eon.se”

Politik i all ära, det mal på, dag efter dag, men jag skriver alldeles för lite om mat; sådant jag gillar : kroppkakor, råstekt potatis med lingon, Dörbykorv, rökta isterband från Wirblads samt väl hängda biffar, lagrad Ölandsost, stekt strömming, stekt torsk; ju äldre tillagningsreceptet är, desto bättre. Nu offentliggör jag, fanfar på trumpet, blås i hornen, det äldsta receptet någonsin på Öländska Kroppkakor. Det kommer att googla sig ut över hela vida världen (the oldest instructions ever for Öländska kroppkakor, Bodycakes) via denna blogg.

Kontraktsprosten i Aspelands kontrakt hade under första häften av 1700-talet kontakter med Öland; han hade varit på ön och han hade blivit kroppkakefrälst. Han tog med sig receptet hem till Vimmerby och nedtecknade det. Han ansåg det så viktigt att han införde det i kyrkoboken bland dödsfall och födslar. Här följer nu världens äldsta kroppkakerecept:

”Man tager antingen korn eller vetemjöl, fint siktat och med varmt vatten, gör därtill ordinarie hård deg, och att den må bli så mycket bättre kan ett par ägg slås därtill, vilket man även kan låta bli, om så behagar.

Och sedan degen är färdig lägger man uti kulor av degen, så stora som en knytnäve, i små tärningar sönderskuret fläsk eller köttkorv, likasom när man gör palt. Och kokar dem sedan i vatten varefter de äro färdiga, då man kan för bättre smak, smälta smör och slå över dem på fatet eller tallriken.

Nota Bene : Man får ej lägga för mycket uti, ej heller koka dem för mycket ty då gå de alldeles sönder.”

Nu gör vi öländska kroppkakor med riven potatis, men så här förfärdigades ”urkroppkakan”. Prova den till julbordet.  Jag skall göra det med svagdricka till.

(Källa : Landsarkivet i Vadstena, Månadens dokument)

-----------------

SJÄLVMORD : Det är kanske inte rätt tillfälle att direkt efter kroppkakan tala om självmord; det är liksom en huvudstupa övergång, men ändå. Jag läser om Svullo, Michael Dubois; jag vet inte varför han ville ända sitt liv för egen hand, jag vet inte vilken smärta som drev honom till det, men jag vet bara en enda sak : var och en måste ha rätt att bestämma detta själv.

Hur många har hoppat från Ölandsbron? 100, 200 ? Vad ska vi göra åt det, skall vi göra något åt det?

På Öland finns en plats, jag nämner inte var, dit många självmördare åker för att ta livet av sig; jag vet inte vad som driver dem just dit, men det är ett faktum att dit åker många : Man vågar knappt gå in i denna risiga skog.

Gärna en rejäl sossespark men först lite lokalhistoria från Öland.

För min egen del har jag aldrig trott på uppgiften och talesättet att de öländska hundarna måste stympas så att de bara hade tre ben. Orsaken till detta grymma påbud skulle ha varit att kungarna inte ville riskera att den öländska allmogen jagade, vilket var ett kungligt prerogativ. För det första hade jag i allt det källmaterial som jag gått igenom aldrig sett någon ölänning i gångna tider bli fälld för innehav av olaglig hund, en med fyra ben.

Jag har heller aldrig, för det andra, sett själva grunddokumentet. Därför har jag vid åtskilliga tillfällen, i föreläsningar etc, sagt att det troligen aldrig funnits ett sådant krav på hundstympning på Öland.

Jag hade rejält fel. Påbudet föreligger och det är från Johan III:s tid; det är till och med utfärdat två gånger, dock sedan aldrig upprepat så vitt jag kunnat se.

Det är så att jag forskat lite om varg i gångna tider eftersom en anfader i den nära släkten var den berömde Varg-Kalle i Bäckebo; jag fick slag på några jakttidskrifter från första delen av 1800-talet och köpte dem för 400 kr; det fanns åtskilligt med varg i dessa intressanta publikationer, men där fanns också återgivet in extenso Johan III:s påbud om trebenta hundar på Öland.

Påbudet är utfärdat den 29 april 1574 och ställt till Lasse Lucasson belangandes den jakt han och andre flera därpå Öland bruke. Kungen var stark missnöjd med den olaga jakten som som förekom på Öland. Efter denna dag, skrev kungen, får ingen fälla några djur på Öland. Vi vill inte, skrev kungen, att våra undersåtar på Öland skall ha några hundar, antingen de är stora eller små, med mindre än att de är stympade eller avstäckte på ett ben, eftersom där på landet gammalt och fort varit haver. Så förnimmer vi att detta icke blivit aktat eller hållit.

Lasse Lukasson skulle nu tillsammans med fogdarna se till att de öländska hundarna stympade.

Kungen åberopade ett tidigare påbud, som varit utfärdat att verkställas av Jöran Jägare angående stympning av hundar på Öland; detta påbud från 27 mars 1572, alltså två år tidigare. Av detta framgår alltså att stympade hundar på Öland var en gammal företeelse, som Johan III återupprepade. Hur gammalt detta påbud var vet jag inte, men som så mycket annat kanske det började med Gustav Vasa, som hade ett särskilt gott öga till Öland, och det ryktas ju som många känner till, att Vasasläkten kom från Frösslunda by på mellersta Öland.

Vad man kan konstatera är emellertid att stadgandet om trebenta hundar inte satt några avtryck de historiska handlingar som jag gått igenom, till exempel domböckerna, kyrkoböckerna eller i den omfattande korrespondens som hauptmannen på Borgholms slott hade med allehanda makthavare. Inte heller i Karl X:s arkiv eller korrespondens rörande Öland finns något om trebenta hundar och Karl XI, som ofta jagade på Öland, nämner det inte.

Måhända var det ett påbud som utfärdades men som aldrig följdes, eller också avstod ölänningarna från att ha hund överhuvudtaget för att slippa vidta den plågsamma åtgärden att hugga av dem ett ben eller en tass.

Påbudet om trebenta hundar är unikt för Öland och det understryker den särställning som Öland intog i Sveriges rike, som ett feodalt landskap, en åldrig relik från den medeltida styret, mer utländskt än svenskt. Inget annat landskap hade denna särställning, en blytung börda på allmogen.

Förutom att en öländska allmogen inte fick plocka en pinne ur skogarna för eget bränsle eller för tillverkning av redskap till jordbruket var alla jaktgivande hobbar och skogar förbjudet område för ölänningarna.

Karl X Gustav, som vistades på Öland under 1650-talets början utfärdade detaljerade föreskrifter för de ”kungliga jageplatserna”. Alla sådana utmättes med och omgavs av stakar med kunglig krona; att gå in där var förbjudet. Tävelsrums hobbe - håll er borta, Störlinge gran - förbjudet för ölänningar, etc.

-----------------

KORRUPTION : Dokument inifrån på söndagskvällen avslöjade vad alla känt till i årtionden : den socialdemokratiska regeringen använder utnämningsmakten hänsynslöst för att främja egna maktintressen; det är en maktutövning så fri från all skam att man häpnar var gång, till exempel omvandlingen av de fria universiteten och högskolorna till socialdemokratiska institutioner, ofta med dubbelkommando, både rektorn och universitetsordföranden hämtade ur maktpartiet. AMS är inget annat än en ren socialdemokratisk institution - finns det en enda länsarbetsdirektör, en enda avdelningschef som inte tillhör (s) ? Nej.

Inga-Britt Ahlenius karaktäriserade allt detta maktkladd från (s) som stridande mot FN:s regler om statlig korruption.

Den arroganta maktens språk är inte alltid rakt på sak och cyniskt, det kan vara inlindat utstuderat, elakt, men i går kväll talade makten öppet, brutalt och vulgärt genom munnen på partisekreteraren Marita Ulvskog, som i TV karaktäriserade Tsunamikommissionens utpekande av ansvariga ministrar som :

”Primitivt syndabockstänkande... så lågt, så lågt...”

När hon väste fram dessa ord förstod man vad som hade hänt kommissionens ledamöter om hon hade varit förste partisekreterare i ett annat land, i en annan tid.

När statsminister Persson i riksdagen ber om ursäkt betyder det egentligen ingenting, det är ett spel för gallerierna, för vad detta mäktiga parti innerst inne tänker om den som ens vågar angripa någon av dessa företrädare är att det då är ett uttryck för ”primitivt syndabockstänkande.”

Därmed och med dessa ord kan oppositionen inte längre undgå att ställa misstroendevotum. Carl B Hamilton har rätt, för framtidens skull, för riksdagens anseende och dess självständighet gent emot regeringen måste misstroendevotum riktas, inte mot Freivalds utan mot statsministern.

De båda dörrmattepartierna, kommunister och miljöpartister, får väl då ensamma försvara en sjuk sak och en förbrukad regering.

Partisekreterarens yttrande gör ett misstroendevotum ofrånkomligt; ett så maktarrogant parti måste inte bara näpsas, det måste bort.

Försvarsutskottets ordförande Eskil Erlandsson skriver i Expressen om att ett statsråd måste sparkas före jul, som om just denna högtid skulle utgöra en gräns för ansvarsutkrävande. Låt mig då erinra om att Eskil Erlandsson är ordförande i försvarsutskottet där han just i denna egenskap är ansvarig för den totala destruktionen av det svenska försvaret; för detta kommer det en dag att riktas ett misstroendevotum mot honom; med Eskil och Juholt in i den okända framtiden, vilken mardrömsresa.

För alla er som samlar på språkliga pleonasmer ( språkligt överflöd) och kontaminationer (språkliga sammanblandningar; ofta festliga) är denna värd att bevara ur Eskilssons Expressendrapa :

”Om ingenting händer, om Göran Persson fortsätter som vanligt och tror att tidens tand skall tugga bort denna skamfläck i svenskt ledarskap....”

Är den inte underbar : tidens tand som tuggar bort en skamfläck, ett djupt känt tack, Eskil.

---------------------

Vill man vara lite lustig kan man säga att julbocken i Gävle brann efter tre dagar; tre dagar tog det också innan socialdemokraterna plockade fram syndabocken.

------------------------

NYHETER JAG INTE FÖRSTÅR : 

CIA-plan fick landa i England. Kan inte flygplan landa på alla flygfält?

1 000:e avrättningen i USA. Stora protester. Var det just för att det var den 1 000:e som det protesterades eller var det för att man ville rädda livet på en dubbelmördare? Dessa stora demonstrationer visade sig vid närmare beskådan bestå av 100 personer. Jag säger det igen. 100 personer. Det är ungefär så många som brukar komma till de öländska hembygdsföreningarnas kvällsföreläsningar.

FÖRETEELSER MAN  GÄRNA VILL LÄSA MER OM :

Mikael Persbrandts fyllor. 

Dokusåpor och Idol.

Muthärvan i Systembolaget.

Carola.

Kungahuset, särskilt Victoria och Daniel.

Apatiska flyktingbarn och behovet av mångkultur. Invandrarreportage i största allmänhet.

Uteliggare. Tänk på att det snart är jul. Kanske finns det någon uteliggare med AIDS.

Feministfrågor och ojämlikhet. Gärna fler intervjuer med Ohrback.

Organisationsklotter på DN Debatt. Gärna mer DN Debatt-artiklar från Folkhälsoinstitutet och liknande organisationer.

Det finns nu konsulter som för 14 000 kr skriver en debattartikel åt dig till DN Debatt, totalsäker publicering utlovas.

 ---------------------

Som läsare av denna blogg kanske minns JO-

anmälde jag Försäkringskassan för dess nedlåtanede beteende och dess försök att efterforska mina telefonsamtal under sjukskrivning efter en svårt sjukdom; som om sjukdom skulle innebära förlust av yttrande- och åsiktsfrihet. JO avskrev hela ärendet, vilket jag hade väntat mig, avskrivningen sker dock utan att JO har utrett hotet mot åsiktsfriheten, vilket jag nu anmält igen. Jag tycker JO har gjort ett fuskarbete. Är jag därmed en rättshaverist? Kanske, men ett långt liv i journalistiken har lärt mig att rättshaverister mestadels har rätt.

Jag har som mina läsare känner till försökt reda ut vad den så kallade Bromsen i pensionssystemet egentligen är; efter två klarlägganden, från SPF och PRO, begriper jag det äntligen. Det svar som följer här nedan fick jag från Lars Bergendahl i PRO i går. Jag tackar för det utförliga svaret och den omsorg som lagts ner på det.

Jag är dock helt oense med PRO om uppfattningen att pensionfonderna inte skulle kunna sjunka med tio procent i ett svep; i själva verket kan de sjunka med mycket mer, och detta över en enda natt. Låt mig påminna om den svarta oktoberdagen 1987 då börserna helt plötsligt  började backa, först lite sakta, sedan mot eftermiddagen allt snabbare så att när börsdagen var slut hade hade en tredjedel av företagens värde utplånats; vad hade då hänt med de svenska pensionsfonderna?

1992 var de svenska räntorna uppe i 500 procent, fastighetsmarknaden störtade ner i en avgrund liksom den svenska ekonomin, banker hotades av kon kurs? Vad hade då hänt med fonderna?

Alla begriper det - bromsen är en fiffig grej för att frita politikerna från ekonomiskt ansvar för vår gemensamma framtid - den är ett stort hot.

PRO nämner inte heller med ett enda ord att de pensioner som kommer ut ur systemet som det fungerar för närvarande i en högkonjunktur inte går att leva på. Det är fattigpensioner, svältlöner efter ett yrkesliv i 42 år; jag anser att de nuvarande pensionsnivåerna är en skam för ett civiliserat land.

Att vi har en reell arbetslöshet på runt 20-25 procent är en annan förödande faktor som på sikt kommer att drabba pensionssystemet starkt; det bygger på nämligen på att du betalar in det du skall ta ut; alla som inte arbetat och som kommer hit i stora grupper är en annan belastning på systemet liksom det faktum att regeringen Persson stulit 278 miljarder ur systemet.

Vi har nu skapat ett pensionssystem som straffar långa studier, kvinnor, barnskötsel och låglönegrupper; det tillåter politikerna att vansköta ekonomin varvid straffet för denna misskötsel inte drabbar dem själva, ty sina pensioner har de ordnat vid sidan av, utan det slår direkt mot dem som inte har med saken att göra, nämligen de som redan gått i pension och har sitt yrkesliv bakom sig.

Politiskt har alla partierna sina fingrar med i den kladdiga pensionssyltburken; vi har också pensionärsorganisationer som visserligen är hyggliga, men de har inget bett.

PRO:s svar om Bromsen:

”Du har frågat vad som händer om bromsen i

pensionssystemet aktiveras. Din konkreta fråga gäller

vad som händer för en genomsnittspensionär om balanstalet går ned till

0,9.

Jag vill först framhålla att en minskning av balanstalet till 0,9

innebär ett väldigt underskott i pensionssystemet. Tillgångarna

uppgår nu till 6 200 miljarder (6,2 biljoner). En minskning av

balanstalet till 0,9 innebär en miskning med 10% eller c:a 620

miljarder. Det motsvarar i stort sett alla tillgångar i AP-fonderna

(uppgick till 646 miljarder vid 2004 års utgång). Ett sådant

våldsamt underskott torde inte uppkomma från ett år till ett annat.

Blir

det en negativ utveckling torde den komma mer

stegvis. Systemet reagerar snabbt om underskott skulle uppkomma. Så

snart underskott uppstår - d v s balanstalet understiger

1,0 - aktiveras bromsen (automatiska balanseringen) och indexeringen av

intjänade pensionsrätter och utgående pensioner

dämpas så att balans återställs. Bromsen reagerar alltså snabbt och det

torde vara ytterligt osannolikt att ett underskott som

leder till balanstalet 0,9 uppkommer från ett år till ett annat. Ett

underskott av den digniteteten förutsätter en verkligt djupgående

obalans i samhällsekonomin. Redan ett balanstal på 0,99, som innebär

att pensionssystemets tillgångar understiger pensions-

systemets skulder med 62 miljarder (-1,0%), är ett betydande

underskott.

Men antag att den situation du anger ändå skulle uppkomma. Vad skulle 

då

hända? När pension beräknas utgår man från ett

inkomstindex, som följer den genomsnittliga inkomstutvecklingen i

Sverige. Antag att detta inkomstindex ökar med 2,0%

och att balanstalet sjunker till 0,9. Pensionsbehållningarna räknas då

upp med 1,8% i stället för 2,0%. Pensioner som 

betalas ut räknas upp med 1,8 % minus 1,6%, alltså med 0,2%. En person

som har tilläggspension/inkomstpension

med t ex 12 000 kr/mån får med dessa förutsättningar pensionen

uppräknad till 12 024 kr/mån.

Antag att inkomstindex i stället ökar med 1,0% och att balanstalet

sjunkit till 0,90. Uppräkningen av pensionsbehållningen

blir då 1,0 x 0,90 = 0,90% i stället för 1,0%. Utgående pensioner

räknas om 0,90-1,6= - 0,70%. Pensioner som utbetalas

skulle alltså i en sådan situation minska med 0,7%. En pension på 12

000 kr/mån skulle då minska till 11 916 kr/mån, alltså

en minskning med 84 kr/mån.

Som framgår finns det inte ett svar på din fråga. Förändringen av

pensionen beror på inkomstindex och det balanstal som fastställs.

Man kan naturligtvis tänka sig än värre situationer än de som antagits

ovan. Antag att de genomsnittliga inkomster minskar.

Inkomstindex blir förstås negativt och om bromsen aktiverats blir

minskningen ännu större. Den negativa utvecklingen för-

stärks av att bromsen utlöses.

Jag vill också besvara frågan om PRO är en

s-organisation.

Svaret är nej. PRO är en organisation som är partipolitiskt helt

neutral. 

I vår intressebevakning för pensionärerna driver vi förstås många

frågor som i sig är politiska, men de krav vi ställer riktas mot

samtliga politiska partier, som är ansvariga på olika nivåer i

samhället. Det kan alltså gälla krav som riktas till staten,

landsting eller kommun.”

Under en av sina primärvalskampanjer inför guvenörsvalet i Arkansas träffade Bill Clinton en gammal man, snart 100 år, som var demokrat och en ivrig anhängare till Bill som fortsatt guvernör.

- Vad är skillnaden mellan då och nu? Är det bättre eller sämre? frågade Bill Clinton.

- Skillnaden är, svarade den gamle mannen, att när man klev upp på tiotalet visste man att det inte skulle hända nåt under dagen. Nu vet man att det händer alltid nåt spännande och därför är det roligare att leva nu, svarade den fortfarande livshungrige och nyfikne gamle mannen.

Laila Freivalds, landets olycka till utrikesminister, borde ha levt för 100 år sedan när ingenting hände under dagen. När hon är ledig lyssnar hon inte till radio, följer inte tidningarna. Tillfrågad om denna förbluffande indifferens inför nyheter svarade hon i TV, att hon inte behövde ta del av nyhetsflödet eftersom hon hade tjänstemän anställda som skulle komma till henne med det viktigaste ur nyhetsflödet, vilket uppenbarligen är UD-rapporter som kommer in på fax (finns det inte e-post på UD?) Har hon inte en dator hemma som pinglar till när det ramlar in i ett mejl?

Min fråga är alltså, har Freivalds en dator hemma med e-post?

Ålder är ingen ursäkt längre för att inte hänga med i elektronikens utveckling; nu kommer till och med referaten från pensionärsföreningarna in till tidningarna som mejl med infogade digitala bilder.

Dessutom, tycker jag, egentligen på inga grunder alls, att Freivaldskan verkar extremt högfärdig och man tänker, den ruggugglan skulle man inte vilja ha som chef.

-----------------

Clintons tjocka memoarer handlar ofta om rasfrågan i södern och han nämner guvernören George Wallace, som så småningom gick från att vara segregationist till att bli förespråkare för rasintegration, och han bad slutligen om ursäkt för sina tidigare rasistiska åsikter - han hittade till slut sina arbetarrötter, skriver Clinton om Wallace.

Jag försöker placera in mig själv i den amerikanska södern under början av 50-talet och tänker : var hade jag stått, på de svartas sida eller hade jag varit segregationist? Om jag skall svara ärligt så vet jag inte, men jag tror att jag hade stått på de svartas sida mot den vita övermakten, men säker kan jag inte vara. Jo, jag hade stött de svarta, det måste jag ha gjort.

Om jag levt i Tyskland under början av 30-talet, hade jag då marscherat i de bruna bataljonerna eller varit en av de förföljda eller kanske bara passiv åskådare? Hade jag till exempel vågat ta risken och gömma en judisk vän undan förföljelse? På den frågan kan jag svara obetingat ja. Jag hade tagit risken.

President Kennedy sade en gång att han var emot all rasism därför att den är så enfaldig och antiintellektuell. Ja, så är det, den är enfaldig.

-----------------

Återstår sedan att se om tsunamirapporten får konsekvenser för valutgången eller om den är sprakande nyhetsraket under ett par dagar, sedan slukar den stora mörka sosserymden upp allt ljus och det försvinner i Perssons svarta hål tillsammans med allt mer bortschabblade skattepengar - detta var väl metaforer så det räcker, dylikt kallas pleonasm, säger min prosagranskande vän på östra Öland. (Pleonasm : överflöd i uttryckssättet)

Göran Persson låg hemma på soffan och snaskade choklad, Anitra kuttrade så hemtrevligt, kanske var Persson glögg- och skinktung dessutom; Laila Freivalds gick och skrotade i den dyrbara bostadsrätten, kanske läste hon en julklappsbok, kanske tänkte hon på hur många sköna miljoner hon skulle tjäna om hon sålde lägenheten det kommande året På radion maldes det på om nån flodvåg långt borta i Pedofilia Land. Jag minns själv vad jag tänkte och sa denna annandag när jag värmde glöggen:

- Jaja, det är väl bara några pedofiler som spolats ut i havet. Who cares.

- Men det är ju en tsunami. Vad hemsk du låter.

- Tsunami... Va? Ja, förlåt då.

En gång har jag läst om en tsunami och det handlade då om en våg i Nordatlanten under andra världskriget; den slog över en jagare från Storbritannien.

Utkiken på bryggan fick helt plötsligt långt borta vid horisonten se hur det reste sig som en vägg ur havet, väggen närmade sig fartyget med ett dån och rytande som trotsade all beskrivning. Jättevågen slets loss allt löst på fartyget och vred om stora stålkonstruktioner som vore de gjorda av stanniolpapper. Jagaren höll sig flytande och kunde linka sig hem till England.

Detta var en jättevåg - en tsunami; kan den drabba också i land?

En annan tsunamiteori lanserades i samband med Estonias undergång.

Det ligger i sakens natur, att katastrofer alltid kommer överraskande, att de inte kan förutses och att de inledningsvis upplevs som overkliga i enlighet med den mänskliga naturens egna försvarsmekanismer.

Att Sverige där statsmaktens kärnuppgifter, försvar, polisväsende, lagens upprätthållande, den allmänna moralen och och känslan av plikt är obefintlig eftersom den är upplöst, är oförmöget att behandla kriser är självklart - vi vet vad alla andra skall göra och pekar med pekpinnar ut över hela världen, vad vi själva skall ta oss till när det hemska händer vet vi inte : vi sitter och står som förlamade och när vi vänder oss till vår ledare för vägledning ligger denne hemma och snaskar choklad. Det är farligt men mänskligt så sjung hej och hå.

Om det kan vara till någon hjälp företedde det mäktiga USA samma vilsenhet och handlingsförlamning efter 9/11, till slut lyckades någon få upp en rote F16 som patrullerade luftrummet över Vita Huset.

- Vad gör vi här, ropade den ene piloten till den andre.

- Ja, inte faen vet jag.  

Katastrofkommissionens rapport är hur som helst en totalt förödande kritik av hur Sverige styres; landets misskötsel. Alla inblandade är lika goda kålsupare, men direkt absurda är inblickarna i utrikesministerns julhelg; hon gick och skrotade därhemma, men man trodde väl att en utrikesminister följde radions nyhetssändningar, men det gör hon inte, framgår det av sidorna 140 ff i rapporten; det är ungefär från denna sida som regeringens handlingsförlamning är till fullo beskriven.

Vi har således en utrikesminister som stänger av nyheterna när hon är ledig.

Vi har en regering enbart för vackert väder.

Med denna inkompetens avspeglad hos samtliga ministrar förstår man också hur det var möjligt för en underordnad tjänsteman att lura till sig 1.6 miljoner av Sahlin, Ohrback och Jämtin.

Denna regering sysslar bara med  oväsentligheter och när den kommer till korta skapar den en ny myndighet - trots att vi har räddningsverket, nämnden för psykologiskt försvar, socialstyrelsen, krisberedskapsmyndigheten, polisen samt försvarsmakten som kan informera regeringen skall det nu bli ytterligare en myndighetsperson, en krissamordnare, i regeringskansliet.

Därmed adderas ytterligare kaos i myndighetsutövningen nästa gång det händer, vilket kan inträffa fortare än vi anar.

Inbyggt i den perssonska maktutövningen tycks också finnas ett moment av rädsla, därför händer inget; jag tycker kommissionen tassar runt detta psykologiska fenomen. Denna känsla av osäkerhet, pirr i magen, tvekan att säga sin mening av rädsla för korrekt majoritetsterror, har sipprat igenom hela myndighetsappararen och ut i befolkningen - alla beroende, alla osäkra

-----------------

GREEN-DOMEN : Den som är intresserad av den fullständiga HD-domen mot pastor Green finner den i torsdagens Ölandsbladet, som publicerar domen i sin helhet, ord för ord. Detta sagt upplysningsvis för den som samlar unika dokument i tryck.

-----------------

TRÄBITEN FRÅN VASA : Som jag nämnt tidigare finns en träbit från Vasa till salu på en auktionssite. Detta lilla trästycke, vägandes ett halv kilo, har nu nått en prisnivå av 26 200 kr ! Över 30 000 personer har varit inne och tittat på träbiten kring vilken det saknas dokument om äkthet. Min kompis har en repstump från Mary Rose, som han köpt lagligt för att stödja projektet - han är sålunda en rik man i dag. Han borde väl kunna få ett par hundra tusen eftersom Mary Rose är ca 100 år äldre än Vasa.