Vardagsbilden av polisiär uppgivenhet
Som väl framgått, tror jag, har den villa jag äger tillsammans med med livskamrat varit utsatt för inbrott. För tre söndagar sedan när vi for runt på Öland passade tjuvarna på - en fönsterruta krossades med en inkastad sten och så tog de sig in, trots tjuvlarm. Man har mer än man tror, när vi summerat tjuvaraiden konstaterade vi att smycken (farmors guldklocka, farfars guldmedalj och manschettknappar, etc), datorer och en viasatbox försvunnit. När vi summerade vad som stulits och satt ett värde på det kom vi fram till den häpnadsväckande summan av 60-70 000 kr; vi var ju smått förmögna.
Inbrottet var inte det värsta, veckorna efter var det.
Omedelbart efter inbrottet på söndagskvällen kom ett par trevliga poliser och tog upp anmälan, de tittade runt lite, suckade som vi, antecknade och gav sig av varvid de sade att i morgon kommer teknikerna.
Vi rörde ingenting utan sov i den röra som tjuvarna åstadkommit, man har ju sett deckare och vet att man inte skall ta i någonting : här kan det ligga tjuva-DNA och jäsa. Vi väntade hela måndagen på polisteknikerna. På tisdagen ringde vi och frågade varför de inte kom till brottsplatsen i vår villa ? Svaret var att för sådana småsummor, mellan 60- och 70 000 kr, åker de inte ut; de har väl annat, större och viktigare saker för sig då, kan man tror.
Så var det viasatboxen, den stals med kortet i och måste spärras - det gick fort, men det tog tre veckor och kanske 100 irriterade telefonsamtal att få ett nytt kort. Viasat har sitt servicekontor i Karlskoga, dit kommer man efter ett enormt knappande på telefonen, ni vet, för faktura tryck 1, så att man håller på att få hjärtflimmer. Det är väntetider på 6 till 30 minuter; jag har nog tillbringat sex timmar i väntan på att visasat skall svara, och kommer man fram hjälper det inte eftersom den som svarar aldrig vet nåt.
Varning utfärdas för viasat. Kan du välja annat bolag, så gör det.
Det tog ungefär tre veckor att reda upp efter stölden, nya rutor, skadeanmälan till försäkringsbolaget, telefonsamtal hit och dit och så slutligen tog jag mig för att ringa polismästaren i staden för att efterhöra med denne om den uteblivna tekniska undersökningen av brottsplatsen. Följande samtal utspann sig :
Jaså, dom kom inte, men det ska dom göra.
Ja, men dom gjorde inte det, dom kom inte, vad du än säger att dom ska, så kom dom inte, det är om verkligheten jag berättar.
Konstigt att dom inte kom, jag ska undersöka det här.
Det var väl en för liten summa, 60-70 000 kr är bara grus i skorna nu för tiden.
Ja, men på en sådan summa ska dom komma.
Nu har vi städat undan allt, så det här villainbrottet kan därmed aldrig bli uppklarat.
Nä, det blir väl inte det.
Svensk polis i augusti år 2005, jag är en av tiotusentals drabbade.
Det ömsesidiga kontraktet mellan medborgarna och staten är brutet. Jag betalar skatt och sköter mig gentemot staten eftersom det funnits ett avtal mellan oss att när jag drabbas ställer staten upp. Detta kontrakt/avtal har staten nu brutit med mig och med alla andra. Den mest primära av alla statliga uppgifter, den enskildes skydd mot våld och egendomsbrott finns inte längre; däremot har staten pålagt mig en massa skyldigheter och krav, men utför inget i gengäld. Härmed förklarar jag att mitt avtal med staten har gått ut och att det inte gäller längre. Jag undrar om man skall meddela detta skriftligt och till vem ? Till Göran Persson, till LO kanske eller riksdagens talman ? Kanske kan min förklaring läsas upp under SSU-kongressen ?
Inbrottet var inte det värsta, veckorna efter var det.
Omedelbart efter inbrottet på söndagskvällen kom ett par trevliga poliser och tog upp anmälan, de tittade runt lite, suckade som vi, antecknade och gav sig av varvid de sade att i morgon kommer teknikerna.
Vi rörde ingenting utan sov i den röra som tjuvarna åstadkommit, man har ju sett deckare och vet att man inte skall ta i någonting : här kan det ligga tjuva-DNA och jäsa. Vi väntade hela måndagen på polisteknikerna. På tisdagen ringde vi och frågade varför de inte kom till brottsplatsen i vår villa ? Svaret var att för sådana småsummor, mellan 60- och 70 000 kr, åker de inte ut; de har väl annat, större och viktigare saker för sig då, kan man tror.
Så var det viasatboxen, den stals med kortet i och måste spärras - det gick fort, men det tog tre veckor och kanske 100 irriterade telefonsamtal att få ett nytt kort. Viasat har sitt servicekontor i Karlskoga, dit kommer man efter ett enormt knappande på telefonen, ni vet, för faktura tryck 1, så att man håller på att få hjärtflimmer. Det är väntetider på 6 till 30 minuter; jag har nog tillbringat sex timmar i väntan på att visasat skall svara, och kommer man fram hjälper det inte eftersom den som svarar aldrig vet nåt.
Varning utfärdas för viasat. Kan du välja annat bolag, så gör det.
Det tog ungefär tre veckor att reda upp efter stölden, nya rutor, skadeanmälan till försäkringsbolaget, telefonsamtal hit och dit och så slutligen tog jag mig för att ringa polismästaren i staden för att efterhöra med denne om den uteblivna tekniska undersökningen av brottsplatsen. Följande samtal utspann sig :
Jaså, dom kom inte, men det ska dom göra.
Ja, men dom gjorde inte det, dom kom inte, vad du än säger att dom ska, så kom dom inte, det är om verkligheten jag berättar.
Konstigt att dom inte kom, jag ska undersöka det här.
Det var väl en för liten summa, 60-70 000 kr är bara grus i skorna nu för tiden.
Ja, men på en sådan summa ska dom komma.
Nu har vi städat undan allt, så det här villainbrottet kan därmed aldrig bli uppklarat.
Nä, det blir väl inte det.
Svensk polis i augusti år 2005, jag är en av tiotusentals drabbade.
Det ömsesidiga kontraktet mellan medborgarna och staten är brutet. Jag betalar skatt och sköter mig gentemot staten eftersom det funnits ett avtal mellan oss att när jag drabbas ställer staten upp. Detta kontrakt/avtal har staten nu brutit med mig och med alla andra. Den mest primära av alla statliga uppgifter, den enskildes skydd mot våld och egendomsbrott finns inte längre; däremot har staten pålagt mig en massa skyldigheter och krav, men utför inget i gengäld. Härmed förklarar jag att mitt avtal med staten har gått ut och att det inte gäller längre. Jag undrar om man skall meddela detta skriftligt och till vem ? Till Göran Persson, till LO kanske eller riksdagens talman ? Kanske kan min förklaring läsas upp under SSU-kongressen ?
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: