Östra Ölands fria horisont

Var Dostojevskij spelberoende ? Borde han ha botats med kognitiv beteendeterapi i familjegruppen ? Ni vet hur det var med den berömde författaren, knappt hade han fått in lite författarhonorar förrän han spelade bort pengarna. I min egen släkt hade jag en ganska närstående som ansågs riktigt förmögen; han lämnade inte mycket efter sig eftersom han spelade bort det mesta på hästar - hästar var hans liv, men var han spelberoende och har jag egentligen med det att göra ? Han hade roligt så länge han levde, en söndagseftermiddag på Solvalla, höga insatser, solen skiner, räkmacka och en pilsner, så går loppet, spänningen är olidlig efter första kurvan, Ego Boy drar ifrån, men... neeeej... jag unnar min släkting varje sekund av denna njutning. Han vann, ibland, but in the long run he was a looser.

När jag gjorde lumpen var jag spelberoende under ett helt år, man gjorde värnplikten ett helt år på den tiden, riktig vapenutbildning, handgranater, sprängämen, bazooka, kulspruta och en massa annat bom-bom och häftiga explosioner - man lärde sig också att döda, det var det som det gick ut på samt att ta skydd mot kärnvapen under ett vindskydd; om det var gasanfall skulle man ropa GAAAASSS och slå på ett järnspett så det klingade, nu irrade jag iväg, det var spel det handlade om. Vi spelade poker på luckan varje natt, en kronas, tio öres, fem öres, vad man hade råd med - detta var grabbar som låg före sin tid med ett 30-tal år, poker - vi var alla beroende, och det var ganska kul. Jag var pank för det mesta.

I livet åker några alltid dit, de spelar för mycket, dricker för mycket, röker ihjäl sig, kör ihjäl sig, äter för mycket god mat, dör av cancer, stroke, äter veganmat tills de tynar bort, en kvinna jag känner till åt bara indiska gräsfrön samt spenat som var sådd när månen stod i ny, efter ett tag höll denna indiska diet på att ha ihjäl henne och hela familjen - kort sagt livet en är en fartsträcka mot döden och några kör av vägen under vägen, ju fortare vi lär oss det desto bättre mår vi.

Det vore värt ett par månaders studier att ta reda på hur många människor som finns sysselsatta i omhändertagande-dalta-dutta-pyssla-hälsa-må-bra-komplexet, vilket också inkluderar immigrations-asyl-omhändertagande-jämställdhetsapparatenanordningen. Vi utesluter den ordinarie sjukvården. Kan det vara 150 000 personer som har jobb i omhändertagande-dalta-sektorn ? Och vad kostar den ?

Och hur många har skaffat sig en lönande syssla på spelberoendeomhändertagandefenomenet. Det finns för det första en förening för spelberoende var främsta uppgift är att se till att staten anslår mer pengar föreningar mot spelberoende, självklart, det skall forskas, det skall initeras och det skall undersökas. Vad jag saknar i detta manifest från de spelberoende är några ord om könsmaktsordningen. Glömt det, tänkte inte på de, eller ?

Oh, hur underbart vist allt är inrättat. Statliga spelmonopolet öser på med än mer spel, för min del fattar jag knappt hur en del spel fungerar längre eller vad de går ut på, man kan skrapa triss på nätet till och med. Detta statliga spel pågår i ena ändan av den statliga sektorn, i andra ändan av statsapparaten sitter nu hela den social-psykologiska apparaten och oroar sig över händelseutvecklingen och nu vidtar de motåtgärder : Folkhälsoinstitutet slår till med ett rejält motdrag : 6 500 socialsekretare i kommunerna skall utbildas mot spelmissbruk, det går hit, det går dit, det går runt en liten bit, det är en evighetsmaskin, det är en evighetsmaskin. (Kan det verkligen finnas så många socialsekreterae som 6 500 ?)

Spelberoendes riksförbund bildades år 2000 och är redan remissinstans, såg ni det, remissinstans, det innebär att på fem år har en organisation som vilar på en oklar grund nått status och inordnats i statsapparaten som remissinstans. Det säkraste sättet att nå livstidsförsörjning är att göra sitt individuella tillkortakommande till ett allmänt socialt problem : Riksförbundet för snusberoende, Riksförbundet för bekämpning av gräddsåser och feta ostar, Riksförbundet för chokladberoende, kom igen, endast fantasin sätter gränser.

Det finns inga som helst vetenskapliga belägg för att kalla spelmissbruk ett beroende och att jämställa det med alkoholism eller narkomani, vilket är en medicinsk diagnos. Spelberoende är en social diagnos och ett individuellt problem, som beror på dålig och svag karaktär liksom slarvigt leverne i största allmänhet gör det. Jag hade en kompis som ständigt var i pengaknipa, men det berodde inte på att han spelade utan på att han köpte apparater av alla de slag : kameror, radioapparater, bandpelare, grammofoner och därtill bilar, segelbåtar, surfingbrädor, elektriska guldletningsinstrument, You name it. Var han köpberoende, nej han var ha-galen. Han fick en kick av att handla. Vad ska man göra åt det, vad har jag med det att göra ? Det var hans problem, hans svaga och nonchalanta karaktär som var grunden till hans egna problem. Observera att han varken söp eller rökte och att han motionerade varje dag - i gympadojor som kostade 3 000 spänn paret - allt på avbetalning. Denne man borde vara en utmärkt ordförande i Riksförbundet för Köpberoende.

LANDSTINGETS KALSONGER : Lokaltidningen larmar om att det försvinner fem kalsonger om dagen från sjukhuset - nån stjäl alltså landstingets kalsingar. Hujamej, som di säger i Värmland. Jag måste erkänna att, när jag skriver detta har jag ett par landstingskalsingar på mig, rejäla saker, stora och luftiga, när de hänger på tvättlinan ser de ut som segel, de är tillverkade i bomull och mycket sköna - moderna pungklämmare från Dressmans går inte att vistas i. Inom kort skickar jag hundra spänn till landstinget och undertecknar : Förlåt mig. Kalsongtjuven. Det var inte meningen att stjäla kalsingarna, jag hade dem på mig när jag skrevs ut.