Östra Ölands fria horisont

Carmen bin Ladin : En gyllene bur (Bra Böcker), 220 sidor, ill.

De svenska feministerna borde sluta yla om hur illa behandlade kvinnor är i Sverige och ägna en stund åt denna bok, som beskriver hur deras medsystrar har det inte så värst långt bort, i Saudiarabien samt kanske också inom en del äktenskap präglade av muslimsk fundamentalism här i Sverige. I Saudiarabien är kvinnan inte ens en slav, hon är sämre behandlad än en slav någonsin kan bli, hon är en egendom ungefär som en kamel.

Carmen bin Ladin, en vacker kvinna av iranskt ursprung, levde i Schweiz där hon mötte en av shejk Muhammed bin Ladins många söner, Yeslam. De båda blev förälskade, gifte sig och hon följde med den charmige och till en början mycket uppmärksamme bin Ladin hem till Saudiarabien där de bosatte sig i området som kallades Sju kilometer. Det var där utanför Riyad som bin Ladin-området låg, en sträcka av sju kilometer med stora hus där hela klanen var bosatt. Den gamle shejken, som blivit omåttligt rik på byggentreprenader för kungafamiljen, hade inte mindre än 24 fruar, barn med alla, vilket summerade till 27 söner plus ett otal döttrar, en av sönerna var den sinistre Usama bin Ladin, som var religiöst galen redan på 70-talet. Carmen berättar att vid ett tillfälle var det 40 grader varmt inomhus, barnen grät och var törstiga, men eftersom de var i nappflaskeåldern fick de vatten i nappflaska, men inte Usamas lilla barn. Enligt Koranen var det förbjudet att mata barn med nappflaska och därför fick Usamas lilla flicka ingen vätska, det framgår inte av boken om hon avled av vätskebrist.

Carmen, denna fria, vackra, högintelligenta kvinna berättar om hur det kändes när hon första gången fick på sig abayan, den heltäckande klänningen, som höll på att kväva henne i den saudiska hettan; hon stod ut för hon älskade verkligen Yeslam, men efter en abort som Yeslam tvingade fram började äktenskapet att krackelera och hon bröt sig ur, men innan hon kommer så långt berättar Carmen om en kvinnas liv i Saudiarabien. Det är en fullständig instängning, inte en centimeter av kroppen får visas, inte ens vristen eller handleden. Männen vänder sig bort och hon behandlas som en hundlort. Kvinnorna får ingen utbildning utan allt som erbjuds är att rabbla ur Koranen. När männen går in i ett rum tvingas kvinnorna ut.

Det saudiska kungahuset äger personligen all den olja som finns under jordytan. Kungahuset Saud består nu av 25 000 medlemmar och ynglar av sig med en ny medlem om dagen; alla med utdelning från statskassan. Islam tolkas utifrån wahabismen, en 1700-talslära, som inte tillåter någon reformering utan allt måste återgå till tiden för Muhammed - på detta bygger huset Saud sin legitimitet.

När jag läser detta skrämmande bok om ett kvinnoförtryck bortom allt förnuft tänker jag som så att ett välde så grymt, med så hårt tag om makten, med sådana enorma ekonomiska resurser, kan inte störtas på annat sätt än genom väpnat ingripande - västvärldens demokratier borde avsätta det parasitära kungahuset, ställa oljetillgångarna under internationellt styre, införa demokrati och befria 13 miljoner kvinnor från ett förtryck som inte är medeltida utan långt värre.

Carmen bin Ladin trodde för sin del på att Saudiarabien skulle genomgå reformer till det bättre för kvinnan, men det blev allt sämre, särskilt efter den islamiska revolutionen i Iran, som skrämde vettet ur kungahuset, då skruvades de fundamentalistiska tumskruvarna åt ytterligare och allt gick mot det sämre för kvinnorna.

Carmen bin Ladin berättar också om det undertryckta sexuella begär som bubblar under ytan i detta moraliska land, om homosex och lesbianism, om lyxliv, alkohol, egna jetplan, vanvetigga shoppingresor världen runt för att döda tristessen, om ett totalt innehållslöst liv för både män och kvinnor i ett fundamentalistiskt land.

Till slut bröt hon sig ur den gyllene buren.

Det kan noteras att Carmen bin Ladin, som har den bästa kännedomen om bin Ladin-klanen, tror att denna mäktiga familj med sina enorma tillgångar aldrig kommer att överge en av sina egna, terroristen Usama bin Ladin, utan att denne får fortsatt ekonomiskt stöd trots alla sina illgärningar. Detta talar också för att dessa enorma oljetillgångar, som stulits från folket av en liten klick religiösa fanatiker, borde förvaltas internationellt.