Östra Ölands fria horisont

För min del tror jag att friåret för de flesta kommer att bli en oerhörd besvikelse, att friårsmänniskorna kommer tillbaka till sina arbeten frusterade, trötta, besvikna och ännu sämre medarbetare än vad de var innan det efterlängtade friåret beviljades.

Det är djupt mänskligt att det blir så, tänk efter : När friåret kommer, så planerar du som inför semestern : jag skall jag läsa alla de där böckerna som samlats, jag skall skriva lite för att se vad det blir, jag skall resa, gå en 20-poängskurs i konstvetenskap, prova min nya affärsidé, knyta tillbaka alla mina förlorade vänskapskontakter, sköta om mig själv och de närmaste, hälsa på mor och far några extra gånger; så tänker du.

Men vad blir det ? Det är nu mot slutet av augusti, böckerna är inte lästa, kursen har inte kommit igång, affärsidén visade sig värdelös, föräldrarna vill inte ha besök för de skall till Kanarieöarna, barnen har gnällt mest hela sommaren och det är djup kris i äktenskapet - ni tål inte se varandra 24 timmar om dagen.

Kort sagt, halva friåret har gått och det är redan en personlig katastrof.

Detta var ju inte meningen med friåret. Vart vänder jag mig nu med min frustration, ty i det skick jag nu befinner mig rent pyskiskt kan jag inte gå tillbaka till arbetet ?

Egentligen skulle du väl vilja ha kompensationsersättningstillägg för det misslyckade friåret, egentligen skulle du väl vilja ställa hela politikerskaran mot väggen; den slänger ut folk i passiv ledighet utan att ta ansvar. Ja, så är det. Vem tröstar lilla friårsknyttet ?

Jag såg en kort snutt i går kväll på någon kanal som flimrade förbiiiii (ej stavfel, grafisk finess). Där satt Björn Rosengren och berättade helt öppet att det var under hans tid i regeringen som näringsminister, som friåret infördes. Han var emot av hela sitt hjärta, friår är fel signal, vi måste jobba mer. Men friåret var det pris som måste betalas för att hålla miljöpartiet på gott humor och för att vi skulle kunna hålla oss kvar i mittenfåran som han uttryckte det; alla principer offrade för maktinnehav - hans ohöljda maktcynism var mig vämjelig.

MARGOT WALLSTRÖMS BLOGG : Jag går in då och då och tittar på hennes EU-blogg, men där är aldrig något nytt. Senast hon skrev var den 20 juli då det förekom en pladdra om Sri Lanka, som naturligtvis hade det svårt. Eljest, en ekande tystnad.

SÄMRE ÄN SLAVARNA : En fantastisk uppgift som jag vill sprida vidare är den om födans sammansättning på det kommunistiska Kuba : Slavarna på 1850-talets Kuba hade en bättre och rikare sammansatt kost än vad dagens kubaner får. När Castro tog makten för snart 50 år sedan var kubanska lantarbetare bättre betalda än lantarbetarna i Frankrike; nu är de bland de fattigaste i världen. Det tar ungefär 50 år för kommunismen att gnaga ner ett land så att bara skelettet återstår.