Dagens text : Karl XII samt ett frustrationsverk
Anton Nyström : Karl XII och sammansvärjningen mot hans envälde och liv. (AB Bohlin och Co:s Bokförlag), Tryckår 1928, ill, 297 sidor.
Ska jag recensera denna gamla bok om Karl XII ? Fnatt, eller ? Nej, inte alls, jag vill bara peka på att boken finns och detta med anledning av allt det pretentiösa svammel som författaren Ernst Brunner åstadkommit i PR för sin bok om Karl XII. Under en rubrik i Aftonbladet utropade Brunner som en fantastisk nyhet : Karl XII brydde sig inte om kvinnor. Vilken nyhet, redan samtiden noterade den saken liksom Anders Fryxell före 1850. Hos Fryxell finns för övrigt alla de element i Karl XII-kritiken som Brunner arbetar vidare på efter att ha läst några böcker; allt viktigt är för övrigt utgivet så det krävs knappast något källstudium i arkiv.
En kort men heltäckande historiografisk skildring av synen på Karl XII finns i Peter Englunds Poltava, liksom den innehåller tillräckligt med bloddrypande fakta för tre romaner. På något sätt är vad göras skall redan gjort, och det flera gånger. Hela Karl XII-bilden finns också hos Herman Lindquist.
Anton Nyström har ett långt kapitel med rubriken Karl XII:s sinnesbeskaffenhet. Nyström menear att för att förstå Karl XII måste man ta psykiatrin till hjälp för hos Karl föreligger en mental rubbning. Därefter övergår Nyström omedelbart till Karl XII:s sexualitet, hans brist på intresse för kvinnor och den egenheten ligger sedan som en psykisk botten i de följande förklaringarna, som rör uppväxten, uppfostran till en enväldig kung etc. Hans grymhet vittna om abnormitet, till och med om vansinne. I Nyströms mycket intressanta bok finns alla gräsligheterna förtecknade, mordet på krigsfångar, brännandet av byar, hängningar och det flitiga användandet av bödelsyxan - detta v ar emellertid inget svenskt fenoment utan grymheterna utfördes av alla. Att jämföra Karl XII med Pol Pot, Hitler och Stalin är meningslöst, att be om ursäkt för härjningarna är väl också ganska poänglöst, och för övrigt kan vi konstatera att en av de värsta massakrerna inte utfördes på Karl XII:s order utan tillkom på initiativ av fältmarskalken Rehnskiöld utanför Fraustadt, efter slaget där.
Visst, Karl XII var galen, det ansåg redan samtiden och alla historiker sedan dess, i mer eller mindre grad. Särskilt efter invasionen i Ryssland kom Karls galenskap till allt skarpare uttryckt och sannolikt sköts han av våra egna för att få slut på mardrömmen.
NY MYNDIGHET : Jag vill med dessa rader lämna regeringen förslag till en ny myndighet, Myndigheten för svenska folkets frustrationsbehandling. Det är en allvarlig reva i säkerhets- och välfärdsnätet att en sådan myndighet inte finns. Här sitter vi alla och tittar på Stefan Holm och hans givna guldhopp, det skulle bli kulmen på en helsvensk vecka. Och så river han tre gånger på 2.32 - hela svenska folket gick in i väggen, drabbades av svår frustration och en slags inre tomhet, som varken valium eller alkohol kan bota - vi behöver därför ett frustrationsverk. Jag bedömer att det kan ha ett 100-tal anställda, en generaldirektör och en skriftserie i frustrationsbehandling; det bör lokaliseras till något riktigt ångestskapande ställe : Munkfors, Ånge, Högsby eller Tenhult.
Ska jag recensera denna gamla bok om Karl XII ? Fnatt, eller ? Nej, inte alls, jag vill bara peka på att boken finns och detta med anledning av allt det pretentiösa svammel som författaren Ernst Brunner åstadkommit i PR för sin bok om Karl XII. Under en rubrik i Aftonbladet utropade Brunner som en fantastisk nyhet : Karl XII brydde sig inte om kvinnor. Vilken nyhet, redan samtiden noterade den saken liksom Anders Fryxell före 1850. Hos Fryxell finns för övrigt alla de element i Karl XII-kritiken som Brunner arbetar vidare på efter att ha läst några böcker; allt viktigt är för övrigt utgivet så det krävs knappast något källstudium i arkiv.
En kort men heltäckande historiografisk skildring av synen på Karl XII finns i Peter Englunds Poltava, liksom den innehåller tillräckligt med bloddrypande fakta för tre romaner. På något sätt är vad göras skall redan gjort, och det flera gånger. Hela Karl XII-bilden finns också hos Herman Lindquist.
Anton Nyström har ett långt kapitel med rubriken Karl XII:s sinnesbeskaffenhet. Nyström menear att för att förstå Karl XII måste man ta psykiatrin till hjälp för hos Karl föreligger en mental rubbning. Därefter övergår Nyström omedelbart till Karl XII:s sexualitet, hans brist på intresse för kvinnor och den egenheten ligger sedan som en psykisk botten i de följande förklaringarna, som rör uppväxten, uppfostran till en enväldig kung etc. Hans grymhet vittna om abnormitet, till och med om vansinne. I Nyströms mycket intressanta bok finns alla gräsligheterna förtecknade, mordet på krigsfångar, brännandet av byar, hängningar och det flitiga användandet av bödelsyxan - detta v ar emellertid inget svenskt fenoment utan grymheterna utfördes av alla. Att jämföra Karl XII med Pol Pot, Hitler och Stalin är meningslöst, att be om ursäkt för härjningarna är väl också ganska poänglöst, och för övrigt kan vi konstatera att en av de värsta massakrerna inte utfördes på Karl XII:s order utan tillkom på initiativ av fältmarskalken Rehnskiöld utanför Fraustadt, efter slaget där.
Visst, Karl XII var galen, det ansåg redan samtiden och alla historiker sedan dess, i mer eller mindre grad. Särskilt efter invasionen i Ryssland kom Karls galenskap till allt skarpare uttryckt och sannolikt sköts han av våra egna för att få slut på mardrömmen.
NY MYNDIGHET : Jag vill med dessa rader lämna regeringen förslag till en ny myndighet, Myndigheten för svenska folkets frustrationsbehandling. Det är en allvarlig reva i säkerhets- och välfärdsnätet att en sådan myndighet inte finns. Här sitter vi alla och tittar på Stefan Holm och hans givna guldhopp, det skulle bli kulmen på en helsvensk vecka. Och så river han tre gånger på 2.32 - hela svenska folket gick in i väggen, drabbades av svår frustration och en slags inre tomhet, som varken valium eller alkohol kan bota - vi behöver därför ett frustrationsverk. Jag bedömer att det kan ha ett 100-tal anställda, en generaldirektör och en skriftserie i frustrationsbehandling; det bör lokaliseras till något riktigt ångestskapande ställe : Munkfors, Ånge, Högsby eller Tenhult.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: