Stolligheter : Friår och SSU
Friåret är alltså ett stolleprov av stora dimensioner inte bara för själva idén och dess finansiering, ledigt på andras bekostnad, utan också för dess administrativa implikationer. Min gode vän Berndt Ahlquist, den briljante, intellektuelle s-skribenten, skrev en gång att vi lever i dårarnas paradis. När jag ser hur friåret administreras via AMS bekräftas den ahlquistska tesen : på AMS är 1 000 tjänstemän sysselsätta med att pussla ihop friår för dem som sökt, varav drygt 8 000 personer beviljats friåret. 10 procent av de AMS-anställda är friårssysselsatta !
1 000 statliga tjänstemän som administrerar 8 000 personer som sökt ledigt ett år, detta är ju fullständigt underbart. Om 100 000 personer hade friår skulle 10 000 personer kunna sysselsättas enbart med friårsadministration : heureka, Sverige har uppfunnit den arbetsmarknadspolitiska evighetsmaskinen.
Jag är inte emot friår eftersom jag tror att människan är mer än en materiell varelse, vi behöver också själslig och intellektuell stimulans. Det ligger något ytterligt sympatiskt i tanken att erbjuda en människa ett andningshål i mitten av livet, ett år för eftertanke, läsning, reflektion och total frihet.
Men ett sådant friår skall vara kopplat till individen, inte till arbetsmarknaden, och det bör vara de anställda som finansierar sin ledighet. I löneförhandlingar kan de anställda avstå löneförhöjning, som avsätts i en friårspott. De pengar som sålunda fonderas inom företagen tas upp som en tillgång i företagens balansräkningar och får användas fritt av företagen i investeringar, marknadsföring etc. Då blir friåret en tillgång för båda parter. Vid uppnådda 40 år har den anställde rätt att söka friår, vilket den anställde och företaget kommer överens om; hur vikariefrågan löses har inte staten med att göra. Under friåret utgår full lön ur friårspotten. Stora företag kan hantera detta själva, små och medelstora företag kan behova hjälp med fonderingen av sina organisationer, pengarna är under alla omständigheter företagens, och de anställdas.
I trädgården är snödropparna utblommade eftersom det varit 10 - 15 grader varmt en hel vecka. Koltrasten sjöng hela dagen i går, i dag är den tyst. Lokaltidningarna innehåller sensationer : av 1 161 medlemmar i SSU Kalmar län var bara 68 betalande, resten bidragsgrundande fuskmedlemmar. SSU ber om ursäkt och lovar betala tillbaka över 400 000 kr till regionförbundet som utbetalt bidrag på felaktiga grunder.
Detta duger förstås inte, ursäkten räcker inte. Här handlar det om kvalificerat bedrägeri, som måste leda till åtal.
SSU är kanske det mest moralistiska ungdomsförbundet med ständiga litanior om den onda kapitalismen och skattefusket. Ohh, hur härligt är att skåda det tomma ansiktsuttrycket på tjuven när han ertappats med byxorna nere, rumpan bar, skägget i brevlådan och fingrarna i syltburken.
Om det går att dra en slutsats av Kalmar läns-fusket är den att den ursprungliga uppgiften i DN om att SSU enbart har 5 000 medlemmar mot redovisade 29 000 verkar ha fog för sig.
Socialdemokratin synes ha fått sin egen skalbolagshärva med stora politiska konskevenser.
1 000 statliga tjänstemän som administrerar 8 000 personer som sökt ledigt ett år, detta är ju fullständigt underbart. Om 100 000 personer hade friår skulle 10 000 personer kunna sysselsättas enbart med friårsadministration : heureka, Sverige har uppfunnit den arbetsmarknadspolitiska evighetsmaskinen.
Jag är inte emot friår eftersom jag tror att människan är mer än en materiell varelse, vi behöver också själslig och intellektuell stimulans. Det ligger något ytterligt sympatiskt i tanken att erbjuda en människa ett andningshål i mitten av livet, ett år för eftertanke, läsning, reflektion och total frihet.
Men ett sådant friår skall vara kopplat till individen, inte till arbetsmarknaden, och det bör vara de anställda som finansierar sin ledighet. I löneförhandlingar kan de anställda avstå löneförhöjning, som avsätts i en friårspott. De pengar som sålunda fonderas inom företagen tas upp som en tillgång i företagens balansräkningar och får användas fritt av företagen i investeringar, marknadsföring etc. Då blir friåret en tillgång för båda parter. Vid uppnådda 40 år har den anställde rätt att söka friår, vilket den anställde och företaget kommer överens om; hur vikariefrågan löses har inte staten med att göra. Under friåret utgår full lön ur friårspotten. Stora företag kan hantera detta själva, små och medelstora företag kan behova hjälp med fonderingen av sina organisationer, pengarna är under alla omständigheter företagens, och de anställdas.
I trädgården är snödropparna utblommade eftersom det varit 10 - 15 grader varmt en hel vecka. Koltrasten sjöng hela dagen i går, i dag är den tyst. Lokaltidningarna innehåller sensationer : av 1 161 medlemmar i SSU Kalmar län var bara 68 betalande, resten bidragsgrundande fuskmedlemmar. SSU ber om ursäkt och lovar betala tillbaka över 400 000 kr till regionförbundet som utbetalt bidrag på felaktiga grunder.
Detta duger förstås inte, ursäkten räcker inte. Här handlar det om kvalificerat bedrägeri, som måste leda till åtal.
SSU är kanske det mest moralistiska ungdomsförbundet med ständiga litanior om den onda kapitalismen och skattefusket. Ohh, hur härligt är att skåda det tomma ansiktsuttrycket på tjuven när han ertappats med byxorna nere, rumpan bar, skägget i brevlådan och fingrarna i syltburken.
Om det går att dra en slutsats av Kalmar läns-fusket är den att den ursprungliga uppgiften i DN om att SSU enbart har 5 000 medlemmar mot redovisade 29 000 verkar ha fog för sig.
Socialdemokratin synes ha fått sin egen skalbolagshärva med stora politiska konskevenser.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: