Pingst ger mer än nationaldagen
Klockan är inte mer än nio men det är ändå 14 grader varmt; planteringsväder. Talgoxen sätter igång att sjunga redan vid femtiden. Dess första pip låter exakt som de inledande pipen på min mobiltelen, en gammal Ericsson med lucka. Varje gång talgoxen sätter igång att sjunga far jag upp ur sängen och börjar famla efter mobilen...
Mer som är obegripligt : När annandag pingst slopades som helgdag och ersattes med 6 juni, nationaldagen, följde förstås en omskiftning i kollektivtalen, de röda dagarna bytte plats. Journalisterna har samma ersättning nationaldagen (röd dag) som de hade annandag pingst. Men detta gäller inte HTF ty där får medlemmarna sämre helgersättning 6 juni än vad de hade annandagen. Så här är det : Arbete den 6 juni ersätts med en högre divisor, d v s ger lägre ersättning, än vad ersättning på annandag pingst gjorde. Arbete under förskjuten arbetstid den 6 juni ger en ersättning per timme med månadslönen dividerat med 300...
Borde inte arbete på nationaldagen istället ge mer ersättning än slit och släp på annandag pingst, en helgdag om vars ursprung ingen vet någonting. När man läser denna text får man också en förklaring till arbetsgivarnas tvekan att anställa ny arbetskraft även om företagen går bra : det är helt enkelt för krångligt. Att ingå äktenskap är ingenting mot de tvingade förpliktelser mot dem en arbetsgivare tvingas acceptera när han/hon nyanställer. En skilsmässa ordnas med ett telefonsamtal till tingsrätten; att bli av med en latmask som ligger och sover på jobbet kan ta flera år och kosta miljoner för arbetsgivaren, vilket tidningen Företagaren berättar om i sitt senaste nummer.
Evighetsansvaret vid sjukdom är den sista spiken i kistan för arbetsgivarnas beredvillighet att nyanställa. (Spiken i kistan, kan man säga så?) De stora klarar ett sådant åtagande, inte de små. Ett sätt att få fart på Sverige är att låta alla, utan undantag, tjäna 100 000 kr om året skattefritt. Vad därutöver tillkommer beskattas. En annan stimulansfaktor vore att som Karl XI gjorde efter krigen skattebefria alla som startar företag i fem år och sedan successivt fasa in de nya företagen i skattesystemet.
När Öland hade plundrats i grunden 1677 och de flesta hemmanen bränts lät Karl XI när freden kom reva om jorden (mäta upp den igen). Skattesystemet gjordes rättvist och platt och kungen förklarade att alla som ville kunde komma till Öland och ta upp en öde gård. Skattebefrielse utgick under de första 5-10 åren. Snart blomstrade Öland igen.
Jag ser inga hinder för reformer i denna riktning annat än de vanliga invändningarna : Så har vi aldrig gjort, och som de säger uppåt landet men inte här på ostkusten : För det första går det inte och för det andra är det omöjligt.
Go Home, skanderade svenska byggfacket när de lettiska jobbarna anlände till skolbygget i Vaxholm. Ibland undrar jag hur vi journalister skulle reagera och argumentera om det kom en stor hop baltiska journalister till Sverige och började skriva en massa bra artiklar i svensk press till bråkdelen av kostnaden för en svensk journalist. Nu lägger språket vissa hinder i vägen, men anta att det vore så. Skulle jag då stå utanför redaktionen och skandera Go Home... No more writing in our newspapers... ? Eller om det kommer hit albaner, tyskar, balter, rumäner eller slovaker och drar igång nya tidningar, vad skulle vi göra ? Kanske de till och med startar svenska bloggar; nej, då har det gått för långt. UT MED DEM i så fall. Men om de sitter i sina hemländer och bloggar svenskt eller ger ut den svenska tidningen men har redaktionen i Polen, vilket är fullt möjligt, vad ska vi då ta oss till.
En svensk tidning kan lätt framställas i Polen och överföras färdigredigerad till tryckeriet med den nya elektroniken; den kan också distribueras som PDF-fil.
Jag skulle inte skandera Go Home, det kan jag lova, jag ser fram mot den dagen. Sverige behöver mer social turism, konkurrens, helt enkelt. I en helt stillastående göl tar syret slut och organismerna dör; de sista som hoppar bort ur en stillastående göl utan syre är grodorna... Kvack, kvack och sedan är det slut...
Mer som är obegripligt : När annandag pingst slopades som helgdag och ersattes med 6 juni, nationaldagen, följde förstås en omskiftning i kollektivtalen, de röda dagarna bytte plats. Journalisterna har samma ersättning nationaldagen (röd dag) som de hade annandag pingst. Men detta gäller inte HTF ty där får medlemmarna sämre helgersättning 6 juni än vad de hade annandagen. Så här är det : Arbete den 6 juni ersätts med en högre divisor, d v s ger lägre ersättning, än vad ersättning på annandag pingst gjorde. Arbete under förskjuten arbetstid den 6 juni ger en ersättning per timme med månadslönen dividerat med 300...
Borde inte arbete på nationaldagen istället ge mer ersättning än slit och släp på annandag pingst, en helgdag om vars ursprung ingen vet någonting. När man läser denna text får man också en förklaring till arbetsgivarnas tvekan att anställa ny arbetskraft även om företagen går bra : det är helt enkelt för krångligt. Att ingå äktenskap är ingenting mot de tvingade förpliktelser mot dem en arbetsgivare tvingas acceptera när han/hon nyanställer. En skilsmässa ordnas med ett telefonsamtal till tingsrätten; att bli av med en latmask som ligger och sover på jobbet kan ta flera år och kosta miljoner för arbetsgivaren, vilket tidningen Företagaren berättar om i sitt senaste nummer.
Evighetsansvaret vid sjukdom är den sista spiken i kistan för arbetsgivarnas beredvillighet att nyanställa. (Spiken i kistan, kan man säga så?) De stora klarar ett sådant åtagande, inte de små. Ett sätt att få fart på Sverige är att låta alla, utan undantag, tjäna 100 000 kr om året skattefritt. Vad därutöver tillkommer beskattas. En annan stimulansfaktor vore att som Karl XI gjorde efter krigen skattebefria alla som startar företag i fem år och sedan successivt fasa in de nya företagen i skattesystemet.
När Öland hade plundrats i grunden 1677 och de flesta hemmanen bränts lät Karl XI när freden kom reva om jorden (mäta upp den igen). Skattesystemet gjordes rättvist och platt och kungen förklarade att alla som ville kunde komma till Öland och ta upp en öde gård. Skattebefrielse utgick under de första 5-10 åren. Snart blomstrade Öland igen.
Jag ser inga hinder för reformer i denna riktning annat än de vanliga invändningarna : Så har vi aldrig gjort, och som de säger uppåt landet men inte här på ostkusten : För det första går det inte och för det andra är det omöjligt.
Go Home, skanderade svenska byggfacket när de lettiska jobbarna anlände till skolbygget i Vaxholm. Ibland undrar jag hur vi journalister skulle reagera och argumentera om det kom en stor hop baltiska journalister till Sverige och började skriva en massa bra artiklar i svensk press till bråkdelen av kostnaden för en svensk journalist. Nu lägger språket vissa hinder i vägen, men anta att det vore så. Skulle jag då stå utanför redaktionen och skandera Go Home... No more writing in our newspapers... ? Eller om det kommer hit albaner, tyskar, balter, rumäner eller slovaker och drar igång nya tidningar, vad skulle vi göra ? Kanske de till och med startar svenska bloggar; nej, då har det gått för långt. UT MED DEM i så fall. Men om de sitter i sina hemländer och bloggar svenskt eller ger ut den svenska tidningen men har redaktionen i Polen, vilket är fullt möjligt, vad ska vi då ta oss till.
En svensk tidning kan lätt framställas i Polen och överföras färdigredigerad till tryckeriet med den nya elektroniken; den kan också distribueras som PDF-fil.
Jag skulle inte skandera Go Home, det kan jag lova, jag ser fram mot den dagen. Sverige behöver mer social turism, konkurrens, helt enkelt. I en helt stillastående göl tar syret slut och organismerna dör; de sista som hoppar bort ur en stillastående göl utan syre är grodorna... Kvack, kvack och sedan är det slut...
Kommentarer
Trackback