Översten, snoppgreppet och Camilla
Vårsolen har skruvat upp sitt sken på maxvolym, koltrasten sjunger i körsbärsträdet, det är söndag och en dag för Öland : i dag blommar blåsipporna för fullt i Jonssons skog - en fullständigt orörd liten skog på mellersta Öland som naturvårdsbyråkratin ännu inte upptäckt, därför alla dessa blommor : ett hav av blåsippor och vitsippor. Om det finns en skog i himmelen ser den ut som Jonssons skog. Där vill jag bo. När naturvårdsbyråkraterna upptäcker denna skog är det slut, ty då börjar de rensa och hugga ut, då är det över med blomsterprakten.
Mot Jonssons skog.
En full överste har tagit en soldat eller ett par på snoppen under en fest. Full moralpanik. Han tog mig i skrevet, skriar rubrikerna. Men jisses, det är ju så det raggas i sådana kretsar, högsta mode om man säger så. I vilken modern TV-show som helst hade översten varit ett exempel på den nye mannen. Och vad är det för elitsoldater vi utbildar, som inte kan freda sig mot en asberusad överste ? Små fröknar i vapenrock och linnebyxor.
Camilla har fått sin Charles. Jag är inte det minsta intresserad av det svenska kungahuset på annat sätt än att jag är en anhängare av det, men det engelska, det fullkomligt uppfångar och fascinerar mig helt : dubbelmoralen, de heta känslorna, det shakespearska drama som utspelas i offentlighetens ljus varje dag. Varje tidning och mediabolag håller sig med Royal Commentators, och igår under bröllopet var de i farten allihop.
Men vad som än sades hörde jag inte utan blev sittandes, stirrandes på Camillas huvudbonad. Vad in i glödheta hade hon ovanpå håret ? Ett fågelbo ? Jag konsulterade så småningom modeeexpertis (min fru) och fick reda på att det förmodligen var påfågelsfjädrar vilka sägs medföra lycka.
Man kan knappt lyssna på en nyhetssändning, öppna en tidning utan att bli på dåligt humör och det blir värre med åren, man blir helt enkelt politiskt retlig och eftersom de politiska ingreppen i vardagslivet förekommer så massivt är humöret ständigt nedsatt. Redan hovrättspresidenten Leijonhufvud noterade detta i sin dagbok från 1837 : Mitt inre jäser stundom af bitterhet, det flyger galla genom väsendet, vreden ligger öfverallt därinne för att utbryta häftigt af högst obetydliga anledningar, flera gånger om dagen, den stör lugnet och jagar trefnaden ur mitt hus och hjerta... Så får det dock ej fortsätta... Jag tar ner den gamle Seneca ur min bokhylla...
Dagens politiker bör tänka på detta när de dagligen ingriper i våra liv med allehanda beskäftigheter : de jagar trefnaden ur våra hus och vem har i dag Seneca i bokhyllan att lugna ner sig med...
Mot Jonssons skog.
En full överste har tagit en soldat eller ett par på snoppen under en fest. Full moralpanik. Han tog mig i skrevet, skriar rubrikerna. Men jisses, det är ju så det raggas i sådana kretsar, högsta mode om man säger så. I vilken modern TV-show som helst hade översten varit ett exempel på den nye mannen. Och vad är det för elitsoldater vi utbildar, som inte kan freda sig mot en asberusad överste ? Små fröknar i vapenrock och linnebyxor.
Camilla har fått sin Charles. Jag är inte det minsta intresserad av det svenska kungahuset på annat sätt än att jag är en anhängare av det, men det engelska, det fullkomligt uppfångar och fascinerar mig helt : dubbelmoralen, de heta känslorna, det shakespearska drama som utspelas i offentlighetens ljus varje dag. Varje tidning och mediabolag håller sig med Royal Commentators, och igår under bröllopet var de i farten allihop.
Men vad som än sades hörde jag inte utan blev sittandes, stirrandes på Camillas huvudbonad. Vad in i glödheta hade hon ovanpå håret ? Ett fågelbo ? Jag konsulterade så småningom modeeexpertis (min fru) och fick reda på att det förmodligen var påfågelsfjädrar vilka sägs medföra lycka.
Man kan knappt lyssna på en nyhetssändning, öppna en tidning utan att bli på dåligt humör och det blir värre med åren, man blir helt enkelt politiskt retlig och eftersom de politiska ingreppen i vardagslivet förekommer så massivt är humöret ständigt nedsatt. Redan hovrättspresidenten Leijonhufvud noterade detta i sin dagbok från 1837 : Mitt inre jäser stundom af bitterhet, det flyger galla genom väsendet, vreden ligger öfverallt därinne för att utbryta häftigt af högst obetydliga anledningar, flera gånger om dagen, den stör lugnet och jagar trefnaden ur mitt hus och hjerta... Så får det dock ej fortsätta... Jag tar ner den gamle Seneca ur min bokhylla...
Dagens politiker bör tänka på detta när de dagligen ingriper i våra liv med allehanda beskäftigheter : de jagar trefnaden ur våra hus och vem har i dag Seneca i bokhyllan att lugna ner sig med...
Kommentarer
Trackback