Jordens undergång och andra glada nyheter
Vad läser vi helst om vi får välja fritt i det massiva nyhetsutbudet ? Seriösa nyheter kanske ? Läser vi om politik, kriget i Irak, ekonomi, följer vi börsens nyheter ? Intet av detta ty vi vill ha det spännande, det annorlunda, det kittlande och fantastiska. Yahoo presenterar på sin sajt de tio mest mejlade nyheterna, som därmed kan kallas de mest populära. För närvarande ser tio i topp listan ut så här :
På första plats den skakande nyheten att utnämningen av den nye påven, som är den 111:e i ordningen, förebådar jordens undergång och Herrens återkomst. Det är en gammal profetia (Malachys) som återupplivas. Eftersom den 112:e påven kommer att bli den sista innan Domedagen kommer och när nye påven är 78 år gammal har världen sålunda inte lång tid kvar : sedan skall agnarna verkligen skiljas ifrån vetet. Den som icke tror blir sänd till helvetet.
Härefter följer dessa nyheter i en fallande skala : Zebra får ett föl efter en åsna, vetenskapsman säger att alla kan bli tankeläsare, kock biten av giftig spindel räddad till livet av mobilkameran, påvens bil till salu, norsk domstol dömer kvinna för våldtäkt på man, global uppvärmning kan bevisas : jorden tar emot mer värme än vad den ger ifrån sig, japanska politiker bekämpar den globala uppvärmningen genom att inte bära splips under heta sommardagar.
Och här sitter jag och bloggar om EU:s konstitution, vilken kuf jag måste vara. I utbudet av nyheter är det väl knappast någon som läser sådant ?
Svenska tidningar är till brädden fyllda av krigsnostalgi - det är 30 år sedan det hemska Vietnamkriget tog slut. Svenska intellektuella minns med vemod sin ungdoms engagemang : fri sex, protester på heltid, häftig musik, marscher och demonstrationer och i en del minnesord spårar man nästan en sorg över att kriget någonsin tog slut.
Jag minns själv ett framträdande av Sara Lidman i Växjö Folkets hus en kväll på tidigt 70-tal. Sara var helt klädd i svart och hon talade tyst, engagerat, glödande, med en lätt beslöjad, något hes stämma, som en politikens Edit Piaf; mycket vacker. Hon talade med en sjungande norrländska.
Hon talade om vietnameserna som besegrade USA:s trupper med sin kärlek, alla tofflade omkring i djungeln i svarta pyjamas och rishattar. USA:s helikoptrar sköts ned med hjälp av jättelika slangbellor, gummiband som spänts emellan träden och som de små vietnameserna avlossade. Jag skriver inte så här för att förringa engagemanget eller för att förminska det hemska kriget och folkets lidande, jag skriver det för att påminna om den krigsromantik som blommade. I själva verket var ju FNL en stenhård krigsmaskin med ypperlig utrustning levererad av Sovjetunionen; det kärleksfulla övertagandet i Saigon var inledningen till en kommunistisk diktatur av värsta slag, vilket inte innebär att folken inte har rätt att bestämma sina egna öden, att skapa sina egna helveten utan yttre inblandning. Jag vill bara bort från romantiken, som den lever i dag och återupplevs i minnesartiklarna. Jag var också en av de förförda, låt mig gärna erkänna det.
På första plats den skakande nyheten att utnämningen av den nye påven, som är den 111:e i ordningen, förebådar jordens undergång och Herrens återkomst. Det är en gammal profetia (Malachys) som återupplivas. Eftersom den 112:e påven kommer att bli den sista innan Domedagen kommer och när nye påven är 78 år gammal har världen sålunda inte lång tid kvar : sedan skall agnarna verkligen skiljas ifrån vetet. Den som icke tror blir sänd till helvetet.
Härefter följer dessa nyheter i en fallande skala : Zebra får ett föl efter en åsna, vetenskapsman säger att alla kan bli tankeläsare, kock biten av giftig spindel räddad till livet av mobilkameran, påvens bil till salu, norsk domstol dömer kvinna för våldtäkt på man, global uppvärmning kan bevisas : jorden tar emot mer värme än vad den ger ifrån sig, japanska politiker bekämpar den globala uppvärmningen genom att inte bära splips under heta sommardagar.
Och här sitter jag och bloggar om EU:s konstitution, vilken kuf jag måste vara. I utbudet av nyheter är det väl knappast någon som läser sådant ?
Svenska tidningar är till brädden fyllda av krigsnostalgi - det är 30 år sedan det hemska Vietnamkriget tog slut. Svenska intellektuella minns med vemod sin ungdoms engagemang : fri sex, protester på heltid, häftig musik, marscher och demonstrationer och i en del minnesord spårar man nästan en sorg över att kriget någonsin tog slut.
Jag minns själv ett framträdande av Sara Lidman i Växjö Folkets hus en kväll på tidigt 70-tal. Sara var helt klädd i svart och hon talade tyst, engagerat, glödande, med en lätt beslöjad, något hes stämma, som en politikens Edit Piaf; mycket vacker. Hon talade med en sjungande norrländska.
Hon talade om vietnameserna som besegrade USA:s trupper med sin kärlek, alla tofflade omkring i djungeln i svarta pyjamas och rishattar. USA:s helikoptrar sköts ned med hjälp av jättelika slangbellor, gummiband som spänts emellan träden och som de små vietnameserna avlossade. Jag skriver inte så här för att förringa engagemanget eller för att förminska det hemska kriget och folkets lidande, jag skriver det för att påminna om den krigsromantik som blommade. I själva verket var ju FNL en stenhård krigsmaskin med ypperlig utrustning levererad av Sovjetunionen; det kärleksfulla övertagandet i Saigon var inledningen till en kommunistisk diktatur av värsta slag, vilket inte innebär att folken inte har rätt att bestämma sina egna öden, att skapa sina egna helveten utan yttre inblandning. Jag vill bara bort från romantiken, som den lever i dag och återupplevs i minnesartiklarna. Jag var också en av de förförda, låt mig gärna erkänna det.
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
är det sant att jorden ska gå under år 2014? kyssasr :P