Jag blev sextrakasserad !
27.8 procent av de kvinnliga journalisterna sextrakasseras varje år, hävdar Svenska Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hultén; inte 25 procent, inte 30 procent, inte ens 28 hela procent sextrakasseras utan just 27.8, det är viktigt, för den påstådda vetenskapens skull, ty är det nåt man minns från de förfärliga kemi-fysk-och mattelektionerna så är det att utan en påhängd decimal så var hela den eleganta uträkningen man hade presterat rent åt h...e.
Giv var intresseorganisation en decimal så blir de trodda. Kom inte här, dragandes med hela tal.
Nu inställer sig frågan om de 27.8 procenten sextrakasserade kvinnliga journalisterna blir sextrakasserade år efter år och om trakasserierna utförs av en enda man på redaktion eller om trakasserandet vandrar runt bland grabbarna? Jag vet inte, efter 40 år i journalistiken har jag aldrig varit med om några sextrakasserier, däremot har jag åtskilliga gånger fått erfara att vuxna, ganska högutbildade journalister frivilligt hoppat i säng med varandra, förhoppningsvis till ömsesidig glädje. Journalister är gärna gifta med journalister, ty inga andra står ut med tidningssnacket någon längre tid.
Jag kan också i smyg berätta, säg det inte till någon bara, att jag varit med om ganska vilda journalistpartajer som vi brukar kalla julöl eftersom de hålls dagarna före det stora midvinterblotet... En gång kom söta journalistfröken NN utramlande ur ett sidorum med håret på ända, efter kom det manliga journalistynglet BV, han kom ut i kalsingarna ty hur det var hade det tagit eld i brallorna... Nu säger jag inte mer.
Under ett sådant julöl blev jag själv hetsigt trakasserad av redaktionens snyggaste tjej. Jag tog inte illa upp utan kände mig hedrad av hennes famlande händer : åhhhh, men jag var i detta läge mycket ståndaktig (vilket egentligen är detsamma som inte tillräckligt berusad).
Jag kan berätta att dagen efter ett Julöl (kallas också firmafest på andra företag) går många journalister på landets redaktioner och bara tittar ner i golvet; som en kollega sade:
Jag kommer bara ihåg hälften från i går, men det jag minns var ganska kul, var det inte?
Nej, inte när du och Bettan hoppade sönder bordet...
Giv var intresseorganisation en decimal så blir de trodda. Kom inte här, dragandes med hela tal.
Nu inställer sig frågan om de 27.8 procenten sextrakasserade kvinnliga journalisterna blir sextrakasserade år efter år och om trakasserierna utförs av en enda man på redaktion eller om trakasserandet vandrar runt bland grabbarna? Jag vet inte, efter 40 år i journalistiken har jag aldrig varit med om några sextrakasserier, däremot har jag åtskilliga gånger fått erfara att vuxna, ganska högutbildade journalister frivilligt hoppat i säng med varandra, förhoppningsvis till ömsesidig glädje. Journalister är gärna gifta med journalister, ty inga andra står ut med tidningssnacket någon längre tid.
Jag kan också i smyg berätta, säg det inte till någon bara, att jag varit med om ganska vilda journalistpartajer som vi brukar kalla julöl eftersom de hålls dagarna före det stora midvinterblotet... En gång kom söta journalistfröken NN utramlande ur ett sidorum med håret på ända, efter kom det manliga journalistynglet BV, han kom ut i kalsingarna ty hur det var hade det tagit eld i brallorna... Nu säger jag inte mer.
Under ett sådant julöl blev jag själv hetsigt trakasserad av redaktionens snyggaste tjej. Jag tog inte illa upp utan kände mig hedrad av hennes famlande händer : åhhhh, men jag var i detta läge mycket ståndaktig (vilket egentligen är detsamma som inte tillräckligt berusad).
Jag kan berätta att dagen efter ett Julöl (kallas också firmafest på andra företag) går många journalister på landets redaktioner och bara tittar ner i golvet; som en kollega sade:
Jag kommer bara ihåg hälften från i går, men det jag minns var ganska kul, var det inte?
Nej, inte när du och Bettan hoppade sönder bordet...
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: