I speglarnas sal
Sedan millennieskiftet har det tillkommit 34 nya statliga myndigheter; antalet är fler än 100 nya myndigheter under den senaste tioårsperioden. Som jag berättat i tidigare bloggar har jag försökt dels att få reda på det exakta antalet, dels vilka det är : namn och kostnad, tack. Att få svar på dessa enkla frågor visade sig vara omöjligt av den enkla anledningen att ingen vet. I TV-programmet Agenda på söndagskvällen förekom emellertid uppgiften att Statskontoret nu fått i uppdrag att utreda hur många myndigheter det egentligen finns - och varför de finns.
I programmet framträdde en riksdagsman, Arne Körnsberg vid namn, socialdemokrat, i debatt med folkpartisten Tobias Krantz. Krantz var rak och klar i sitt tal, Körnsberg däremot föreföll förvirrad, nästan som drogad. Men det var han förstås inte.
En myndighet utövade tidigare som namnet anger myndighet, den tog beslut, som berörde medborgarna. De allra flesta myndigheter som tillkommit de senaste tio åren är ideologimaskiner, propagandacentraler för särskilda åsikter, vilka för tillfälelt omhuldas. Statsvetarprofessorn Bo Rothstein, klarsynt och intellektuellt skarp som vanligt, (finns det bara en sådan professor i landet?) sade att myndigheterna nu driver riksdag och regering framför sig i en demokratisk dans, fast från andra hållet.
Min tro är att politikerna sent omsider börjat inse vad vi andra insett för länge sedan, att de nya myndigheterna skapade en masse i själva verket förvandlat samhället till en speglarnas sal vari spegelbilder och perspektiv förvrängs : alla myndigheter producerar statistik och undersökningar, som snittar delar av verkligheten, som vrids till och exponeras från fel håll, särintresset blir allmänintresse, galenskaper och samhällsvodoo blir normerande.
Alla myndigheter lägger också en blöt och kvävande filt över allt företagande; en ölänning som glatt skred till verket för att starta ett gårdsslakteri lade ner idén vid blotta åsynen av alla papper som måste fyllas i; myndigheter kväver, dödar; till och med ett litet Ölandsjordbruk sviktar under all byråkrati, otaliga inspektioner, vilka endast kostar pengar. Företagande kräver en miljö som ser ut som en stor, vildvuxen äng : där kan finnas tistlar och brännässlor och annat ogräs, men en vildäng innehåller också en hel del rara plantor som växer och blir stora och vackra. På av myndigheterna sanerade grus- och asfaltytor växer ingenting.
En ny regerings första uppgift måste bli en omedelbar nedläggning av ett 30-tal myndigheter, ett beslut som skulle sända välbehövliga chockvågor genom samhällsorganismen. Om det skall administreras vidare på det socialdemokratiska projektet är valet obehövligt.
I programmet framträdde en riksdagsman, Arne Körnsberg vid namn, socialdemokrat, i debatt med folkpartisten Tobias Krantz. Krantz var rak och klar i sitt tal, Körnsberg däremot föreföll förvirrad, nästan som drogad. Men det var han förstås inte.
En myndighet utövade tidigare som namnet anger myndighet, den tog beslut, som berörde medborgarna. De allra flesta myndigheter som tillkommit de senaste tio åren är ideologimaskiner, propagandacentraler för särskilda åsikter, vilka för tillfälelt omhuldas. Statsvetarprofessorn Bo Rothstein, klarsynt och intellektuellt skarp som vanligt, (finns det bara en sådan professor i landet?) sade att myndigheterna nu driver riksdag och regering framför sig i en demokratisk dans, fast från andra hållet.
Min tro är att politikerna sent omsider börjat inse vad vi andra insett för länge sedan, att de nya myndigheterna skapade en masse i själva verket förvandlat samhället till en speglarnas sal vari spegelbilder och perspektiv förvrängs : alla myndigheter producerar statistik och undersökningar, som snittar delar av verkligheten, som vrids till och exponeras från fel håll, särintresset blir allmänintresse, galenskaper och samhällsvodoo blir normerande.
Alla myndigheter lägger också en blöt och kvävande filt över allt företagande; en ölänning som glatt skred till verket för att starta ett gårdsslakteri lade ner idén vid blotta åsynen av alla papper som måste fyllas i; myndigheter kväver, dödar; till och med ett litet Ölandsjordbruk sviktar under all byråkrati, otaliga inspektioner, vilka endast kostar pengar. Företagande kräver en miljö som ser ut som en stor, vildvuxen äng : där kan finnas tistlar och brännässlor och annat ogräs, men en vildäng innehåller också en hel del rara plantor som växer och blir stora och vackra. På av myndigheterna sanerade grus- och asfaltytor växer ingenting.
En ny regerings första uppgift måste bli en omedelbar nedläggning av ett 30-tal myndigheter, ett beslut som skulle sända välbehövliga chockvågor genom samhällsorganismen. Om det skall administreras vidare på det socialdemokratiska projektet är valet obehövligt.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: