Friåret - ett stolleprov
I ett land där arbetslösheten är så hög som 20-25 procent, där en betydande andel går sjuka eller förtidspensionerats och där den aktiva arbetskraften blir allt äldre samtidigt som den reella pensionsåldern sjunker (58 år) kan man fundera över hur den absurda tanken på friår runnit upp i huvudet på våra politiker, främst miljöpartister. Friår på andra skattebetalares bekostnad vore väl det sista som borde införas i vårt land - jag förstår helt enkelt inte hur den politiska klassen tänker och agerar längre.
Å den ena sidan maximal frihet genom skattebetald ledighet under ett friår, å den andra sidan minimal frihet för de föräldrar som fått barn och är lediga för den sakens skull. Passa ditt barn som staten vill annars kommer Karl Petter och tar dig.
Får en man under friåret lata sig så till den milda grad att han struntar i barnen ? Vad säger Karl Petter ? Han har, så synes det, glömt denna viktiga detalj i sin utredning.
Vad händer om en person med friår blir sjuk under ledigheten, till exempel faller in i stor utbrändhet, får hjärtinfarkt eller cancer ?
Då är det så vist ordnat att den drabbade kan avbryta friåret, inträda i sin gamla tjänst och därmed åtnjuta alla de förmåner som erbjuds, betalt av arbetsgivaren förstås, ad infinitum.
Det har kommit en gensaga till bloggen LT en vanskött tidning där chefredaktörens lön kommenteras; den är 47 000 kr i månaden, vilket sägs vara den lägsta kommentatorslönen i Sverige. Om detta är lägsta lön, hur hög är då den högsta ? Inte ett ord om den systematiska vanskötsel som tidningen genomlidit under det senaste decenniet, inte ett ord om chefredaktörens ansvar för de enorma förlusterna och upplagenedgången. Inte ett ord heller om att ägaren av en tidning har den självklara rätten att utse ansvarig utgivare och att ange politisk inriktning.
Jag för min del har länge ansett det för oerhört märkligt att en fri tidning skall företräda ett politiskt parti; det är en obsolet bindning, som visserligen kan förklaras historiskt, men som nu är helt passé med alla nya medier som trycker sig på mediakonsumenterna. Det statliga presstödet har medfört att denna sjukliga ordning bibehållits och att vi fortfarande kan sätta m, fp, s eller c bakom ett tidningsnamn : Barometern (m), Östra Småland (s), DN (fp).
Partibindningen har också minimerat och beskurit annars begåvade skribenter : de vågar inte blomma ut, de är hämmade av politiska partier och deras program. Sådana hämmade skribenter blir frustrerade och utbrända, de bara skäller i spalterna, ge dem ett friår...
För övrigt har samhällsdebattören och författaren Gunnar Wetterberg karaktäriserat friåret som svensk politiks värsta stolleprov.
Efter detta kan man få intrycket att jag är emot friår, vilket jag inte är, men jag anser att man skall betala för det själv och jag har en egen och som jag tycker elegant lösning på frågan till vilken jag återkommer.
Å den ena sidan maximal frihet genom skattebetald ledighet under ett friår, å den andra sidan minimal frihet för de föräldrar som fått barn och är lediga för den sakens skull. Passa ditt barn som staten vill annars kommer Karl Petter och tar dig.
Får en man under friåret lata sig så till den milda grad att han struntar i barnen ? Vad säger Karl Petter ? Han har, så synes det, glömt denna viktiga detalj i sin utredning.
Vad händer om en person med friår blir sjuk under ledigheten, till exempel faller in i stor utbrändhet, får hjärtinfarkt eller cancer ?
Då är det så vist ordnat att den drabbade kan avbryta friåret, inträda i sin gamla tjänst och därmed åtnjuta alla de förmåner som erbjuds, betalt av arbetsgivaren förstås, ad infinitum.
Det har kommit en gensaga till bloggen LT en vanskött tidning där chefredaktörens lön kommenteras; den är 47 000 kr i månaden, vilket sägs vara den lägsta kommentatorslönen i Sverige. Om detta är lägsta lön, hur hög är då den högsta ? Inte ett ord om den systematiska vanskötsel som tidningen genomlidit under det senaste decenniet, inte ett ord om chefredaktörens ansvar för de enorma förlusterna och upplagenedgången. Inte ett ord heller om att ägaren av en tidning har den självklara rätten att utse ansvarig utgivare och att ange politisk inriktning.
Jag för min del har länge ansett det för oerhört märkligt att en fri tidning skall företräda ett politiskt parti; det är en obsolet bindning, som visserligen kan förklaras historiskt, men som nu är helt passé med alla nya medier som trycker sig på mediakonsumenterna. Det statliga presstödet har medfört att denna sjukliga ordning bibehållits och att vi fortfarande kan sätta m, fp, s eller c bakom ett tidningsnamn : Barometern (m), Östra Småland (s), DN (fp).
Partibindningen har också minimerat och beskurit annars begåvade skribenter : de vågar inte blomma ut, de är hämmade av politiska partier och deras program. Sådana hämmade skribenter blir frustrerade och utbrända, de bara skäller i spalterna, ge dem ett friår...
För övrigt har samhällsdebattören och författaren Gunnar Wetterberg karaktäriserat friåret som svensk politiks värsta stolleprov.
Efter detta kan man få intrycket att jag är emot friår, vilket jag inte är, men jag anser att man skall betala för det själv och jag har en egen och som jag tycker elegant lösning på frågan till vilken jag återkommer.
Kommentarer
Trackback