Östra Ölands fria horisont

Positionsbestämning. Det dagas mot kvällen i slutet av april. Ur blådiset vid skogsranden tittar rådjuren fram, orrarna spelar, tjädern kluckar. Det är tid samla murklor i de våta rotvältorna. Det är samtid och en inbjudan till det goda samtalet. Och det är hög tid.

Nerifrån byn hör jag knattret från Nisses flakmoppe. Han stannar till, leriga stövlar, fast i handslaget. Du bör gå till handelsbon, säger han. Grannen tittar in, har han ett meddelande. Javisst, ett rop till oss. Härute märker man inte av den, hegemonin. Det vill säga, den frihet som omger oss är vår egen, vårt självbestämmande. Så är det. Grannen säger : Uschianemej så di skriver om ena bok i tidninga som blåsi bort ifrå tidningsställe ve handelsboa; har di sett.

För 43:e gången har jag hängt ut mitt dallrande hjärta på köttkroken i bokhandelsfönstren. Vad ska man vänta sig, bry sig om ? Visst det betyder en del, jag läser och försöker förstå. PO ringer. Läs Sydsvenskan. Allt finns där, rätt uppfattat. Gramsci, Marinetti, futuristerna - i den helhet jag gett dem med kopplingen bakåt, Machiavell, filosofen Montanieu - allt en inbjudan till det goda samtalet. Samtiden i vår kontext, den alldeles egna diskursen upphamrad, tillyxad som den trapp jag sitter på. Hantverkare... Valkiga händer, men ej socialism, något annat.

Jag sitter på förstukvisten och hör hur råttorna gnager på husets kärnvirke. Slår upp Aftonbladet, en lång text som inte kan förstås och ändå har jag rett ut, det vill säga angett den väg som måste vandras genom Gramsci-katedralen, Marx-kopplingen, pelargångarna som leder mot paradigmskiftet i den fascistiska staten, språnget i en fängelsecell, sprängkraften i orden, dess mystik Och friheten..

Nu här jag lommen ropa. Det är en skärande kniv över ett mörkt vatten. Nästan ögats skörhbet.Jag slår upp lingondrickan från förra årets skörd, känner hur murklorna kallar på mig därute i skogen och så fortsätter det och fortsätter det och fortsätter det... Jag vandrar bort, men jag är snart tillbaka.