Bloggen Spectator en påle i DN:s dökött
En journalistkollega i Stockholm sade en gång till mig så här : Att jobba på DN är egentligen en livsstil. Du får anställning där efter högskoleutbildningen, du är i 25-30-årsåldern, du får en bra lön, du skaffar lägenhet på söder och sommarstuga i skärgården. I den trygga DN-famnen är du sedan försörjd resten av livet och du behöver inte göra många journalistiska knop, knappt styrfart, en eller två artiklar i månaden.
DN har häpnadsväckande många journalister i förhållande till omfånget i tabloid, 300 stycken, och en uppsjö av chefer och frilansar.
DN har varit en sakrosankt tidning, knappast aldrig granskad, i Sverige evigt lovsjungen.Men sedan en tid tillbaka finns det en blogg, spectator.se, som nästan dagligen granskar DN och som har avslöjat den slappa åsiktsjournalistiken och rena DN-plagiat och direkta avskrifter ur New York Times. Denna enstaka blogg har blivit en påle i det lösa DN-köttet. I en krönika av Stefan Jonsson på DN Kultur utpekas denna enstaka röst i cybervärlden som ett direkt hot mot åsiktsfriheten. Bloggen kallas av DN-krönikören för SS (Stockholm Spectator) för att riktigt nagla fast bloggskribenterna vid skampålen... SS... Jisses, vad obegåvat och puerilt. Stefan Jonsson skriver att på bloggen förekommer utlänningar, till och med amerikaner och de bråkar så att alla på DN i fortsättningen aktar sig för att slarva. Ja, han skriver så, Stefan Jonsson.
Hur en ensam bloggröst som ur ett mediakritiskt högerperspektiv går granskande tillväga så till den milda grad kan få DN Kultur ur balans är obegripligt, men det måste kännas ovant med denna påle rakt in i dödköttet, detta gruskorn i den stora DN-stöveln. Jätten haltar och får ont. Tyck synd om Stefan, han är ett kränkt offer.
För min del var det länge sedan jag läste DN Kultur och jag frågar mig ofta hur det kan vara möjligt att en hel avdelning i en tidning kan vara så ointressant att inte enda artikel väcker läslusten hos en någorlunda bildad man i sina bästa år; I SvD hittar jag alltid något guldkorn varje dag, en bredare litteraturbevakning, bättre skrivna artiklar och man kan stundom känna sig lite klokare när man lagt ifrån sig SvD Kultur; DN Kultur slänger jag som sagt obesett. Jag tror att DN Kultur är ett verkligt sänke för den riktiga DN, både för upplaga och ekonomi, och vad det var för tidningssnille som flyttade undan och helt slarvade bort den bästa sidan i svensk press, den där Eld, Red Top, Åkermark, Jolo och de andra skrev Sveriges bästa texter, får väl framtidens presshistoriker försöka utröna när de en gång står på ruinerna av den sammanstörtade DN-skrapan.
SSU-fusket fortsätter, nu i Kronobergs län där över 400 medlemmar anmäldes som bidragsgrundande fast antalet i själva verket var 78 stycken. Skandalen har föranlett en intervju med Johanna Storbjörk i SSU. Av denna intervju i Växjöbladet/Kronobergaren vill jag rädda ett par citat för eftervärlden genom att sprida dem på nätet. Denna Johanna kommer att gå långt. Hon säger :
Jag tycker man ska utgå ifrån att klubbarna lämnat in rätt siffror... Det kommer att kosta på att lösa det här. Många kommer att må dåligt och lämna politiken...
SvD har också intervjuat Johanna om fifflet. Hon säger om den intervjun:
Jag trodde inte att man måste tänka igenom varje ord...
Den journalistiska yrkesskada jag lider av sedan många år medför att jag noga läser utslagen från Pressombudsman och från Pressens opionsnämnd. Ibland är komiken i utslagen magnifik. Vad säger ni om dessa utslag hämtade ur senaste numret av Pressens Tidning :
Aftonbladet klandras när den namngett en vän till kungen som skulle ha uppfört en lyxvilla i anslutning till kungens slott Solliden på Öland. Det var nämligen ingen lyxvilla som uppfördes utan vad som byggdes var en pir ! Hur i Herrans namn kan Sveriges största tidning förväxla en lyxvilla med en hamnpir ! Blind höna hittar också ett korn, men inte den här gången. Blind journalist kanske man skulle säga.
Hallandsposten klandras för att den åsidosatt god publicistisk sed när tidningen skrev om en kaja ! En tam kaja hade dött av vanvård, påstod tidningen. Ägaren var mycket välkänd i bygden och kunde identifieras genom skriverierna. Att orsaka en kajas död kan få ödesdigra konsekvenser, men varför skrev tidningen överhuvudtaget om en enda fågels död - fåglar dör i tiotusental varje dag.
Bloggarna hör framtiden till och jag tror att för vanskötta tidningar som DN utgör de en verklig fara. Mediabudgeten hos vanligt folk med löneinkomster räcker till TV-licensen, satellitkortet samt den starkt lokala tidningen och kvällstidningen. Bloggarna ger den åsiktsspänning som behövs och de är gratis; det finns inte längre plats för DN eller självgoda regionaltidninar. Folk har varken tid eller pengar.
Paradigmskiftet sparkar som en häst i spiltan och ur dess sköte kliver det nyfödda barnet fram i sin glänsande rustning- hur många ordsammanblandningskontaminationer fick jag med här ? Men ni förstår vad jag menar ? Godnatt.
DN har häpnadsväckande många journalister i förhållande till omfånget i tabloid, 300 stycken, och en uppsjö av chefer och frilansar.
DN har varit en sakrosankt tidning, knappast aldrig granskad, i Sverige evigt lovsjungen.Men sedan en tid tillbaka finns det en blogg, spectator.se, som nästan dagligen granskar DN och som har avslöjat den slappa åsiktsjournalistiken och rena DN-plagiat och direkta avskrifter ur New York Times. Denna enstaka blogg har blivit en påle i det lösa DN-köttet. I en krönika av Stefan Jonsson på DN Kultur utpekas denna enstaka röst i cybervärlden som ett direkt hot mot åsiktsfriheten. Bloggen kallas av DN-krönikören för SS (Stockholm Spectator) för att riktigt nagla fast bloggskribenterna vid skampålen... SS... Jisses, vad obegåvat och puerilt. Stefan Jonsson skriver att på bloggen förekommer utlänningar, till och med amerikaner och de bråkar så att alla på DN i fortsättningen aktar sig för att slarva. Ja, han skriver så, Stefan Jonsson.
Hur en ensam bloggröst som ur ett mediakritiskt högerperspektiv går granskande tillväga så till den milda grad kan få DN Kultur ur balans är obegripligt, men det måste kännas ovant med denna påle rakt in i dödköttet, detta gruskorn i den stora DN-stöveln. Jätten haltar och får ont. Tyck synd om Stefan, han är ett kränkt offer.
För min del var det länge sedan jag läste DN Kultur och jag frågar mig ofta hur det kan vara möjligt att en hel avdelning i en tidning kan vara så ointressant att inte enda artikel väcker läslusten hos en någorlunda bildad man i sina bästa år; I SvD hittar jag alltid något guldkorn varje dag, en bredare litteraturbevakning, bättre skrivna artiklar och man kan stundom känna sig lite klokare när man lagt ifrån sig SvD Kultur; DN Kultur slänger jag som sagt obesett. Jag tror att DN Kultur är ett verkligt sänke för den riktiga DN, både för upplaga och ekonomi, och vad det var för tidningssnille som flyttade undan och helt slarvade bort den bästa sidan i svensk press, den där Eld, Red Top, Åkermark, Jolo och de andra skrev Sveriges bästa texter, får väl framtidens presshistoriker försöka utröna när de en gång står på ruinerna av den sammanstörtade DN-skrapan.
SSU-fusket fortsätter, nu i Kronobergs län där över 400 medlemmar anmäldes som bidragsgrundande fast antalet i själva verket var 78 stycken. Skandalen har föranlett en intervju med Johanna Storbjörk i SSU. Av denna intervju i Växjöbladet/Kronobergaren vill jag rädda ett par citat för eftervärlden genom att sprida dem på nätet. Denna Johanna kommer att gå långt. Hon säger :
Jag tycker man ska utgå ifrån att klubbarna lämnat in rätt siffror... Det kommer att kosta på att lösa det här. Många kommer att må dåligt och lämna politiken...
SvD har också intervjuat Johanna om fifflet. Hon säger om den intervjun:
Jag trodde inte att man måste tänka igenom varje ord...
Den journalistiska yrkesskada jag lider av sedan många år medför att jag noga läser utslagen från Pressombudsman och från Pressens opionsnämnd. Ibland är komiken i utslagen magnifik. Vad säger ni om dessa utslag hämtade ur senaste numret av Pressens Tidning :
Aftonbladet klandras när den namngett en vän till kungen som skulle ha uppfört en lyxvilla i anslutning till kungens slott Solliden på Öland. Det var nämligen ingen lyxvilla som uppfördes utan vad som byggdes var en pir ! Hur i Herrans namn kan Sveriges största tidning förväxla en lyxvilla med en hamnpir ! Blind höna hittar också ett korn, men inte den här gången. Blind journalist kanske man skulle säga.
Hallandsposten klandras för att den åsidosatt god publicistisk sed när tidningen skrev om en kaja ! En tam kaja hade dött av vanvård, påstod tidningen. Ägaren var mycket välkänd i bygden och kunde identifieras genom skriverierna. Att orsaka en kajas död kan få ödesdigra konsekvenser, men varför skrev tidningen överhuvudtaget om en enda fågels död - fåglar dör i tiotusental varje dag.
Bloggarna hör framtiden till och jag tror att för vanskötta tidningar som DN utgör de en verklig fara. Mediabudgeten hos vanligt folk med löneinkomster räcker till TV-licensen, satellitkortet samt den starkt lokala tidningen och kvällstidningen. Bloggarna ger den åsiktsspänning som behövs och de är gratis; det finns inte längre plats för DN eller självgoda regionaltidninar. Folk har varken tid eller pengar.
Paradigmskiftet sparkar som en häst i spiltan och ur dess sköte kliver det nyfödda barnet fram i sin glänsande rustning- hur många ordsammanblandningskontaminationer fick jag med här ? Men ni förstår vad jag menar ? Godnatt.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: